En klassisk uppsättning för reportagefoto

När andra fotografer köper allt större och tyngre kamerautrustningar har jag valt att gå en helt annan väg. Efter att ha gjort en rejäl utrensning i mina kameraväskor har jag bara kvar en liten smidig kamerautrustning som är som gjord för att alltid ha med sig.



Trots många försök har jag tidigare inte lyckats bli vän med vare sig 20, 28 eller 50mm brännvidder. Men sedan jag köpte en mätsökarkamera har alla pusselbitarna fallit på plats och nu har jag istället svårt att förstå att jag inte har kört med de brännvidderna tidigare. Just 21 och 50mm är en klassisk uppsättning för reportagefoto men det är inte det som har styrt mitt val, objektivvalet har kommit genom praktiska tester av kamera och objektiv. Som du säkert redan vet bryr jag mig inte om vad andra tycker och tänker utan väljer den kamerautrustningen som passar mig bäst oavsett om kameran bär på ett hög- eller lågstatusmärke. 



När jag testar objektiv eller kameror tar jag inte en massa bilder på tegelväggar eller statiska objekt. Det finns förvisso de som tycker om den typen av bilder. Jag väljer att testa kameror och optik i miljöer som påminner om skarpa lägen, på så vis ser jag ganska snabbt om utrustningen håller måttet. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag faktiskt inte att 50 mm var en brännvidd för mig, men man ska aldrig säga aldrig och ibland kan det vara värt att ge något flera chanser innan man gör sitt slutliga val. Jag är tacksam för mitt beslut idag och jag måste säga att en mätsökarkamera tillsammans med ett ljusstarkt 50 mm och en vidvinklig 20 mm är en utmärkt kombination för reportage.



För min del har valet av en digital mätsökarkamera revolutionerat mitt sätt att tänka och fotografera och det är nästan så att jag skulle kunna dela in mitt fotograferande i ett före och ett efter. Andelen bra bilder har i vart fall ökat och även om jag kanske inte alltid har delat de bästa bilderna här i bloggen så har jag upplevt att mina egna kritiska ögon allt som oftast ler framför skärmen. Jag föredrar att umgås fram mina bilder och till det ändamålet är en mätsökarkamera ett bättre redskap än en SLR för mig. Bara en liten del av mitt ansikte täcks av kameran.



Visst finns det digitalkameror med digitala sökare som fungerar lite på samma sätt som en klassisk mätsökarkamera. Men även om de är bra har de inte riktigt vuxit upp ännu. Det är främst sökarna som kan förbättras och förfinas så att de fungerar bättre i svagt ljus. Jag har en EVIL-kamera som är fullt användbar upp till 6400 ASA men det är tyvärr nästintill omöjligt att ställa skärpan rätt med sökaren som blir väldigt grynig i dåligt ljus. Trots bristerna är jag ändå övertygad om att det kommer att komma en del små smidiga EVIL-kameror med fullformatssensorer som kommer att skaka om kameravärlden inom de närmsta åren. 



Tanken med det här inlägget är inte att skriva någon på näsan. Givetvis ska man köpa de kamerorna och objektiven som man behöver för sitt fotograferande allt annat är bara dumt. Jag är väl medveten om att exempelvis natur- och sportfoto kan bli väldigt svårt med en mätsökarkamera och ett 21 och 50 mm. En skicklig fotograf kan nog lyckas ganska bra trots begränsningarna. Men det är säkerligen mycket svårt att ta närbilder med en sådan utrustning på en hockeymatch eller vid Hornborgarsjön utan att störa leken.

Text och foto: © Mikael Good, 2013. All rights reserved.

I´m gonna make him an offer he can't refuse

Du har säkert hört ovanstående citat som är taget ur den första Gudfaderfilmen från 1972. Kanske kommer du ihåg scenen där en fullkomligt lysande Marlon Brando väser ur sig den klassiska repliken. Om du inte har gjort det tycker jag att du ska klicka på länken så du förstår vad jag snackar om: http://www.youtube.com/watch?v=SeldwfOwuL8

Anledningen till detta inlägg med rubriken; "I´m gonna Make him an offer he can't refuse", eller; "Jag ska ge honom ett erbjudande som han inte kan motstå" som det blir på svenska beror på att jag nyligen fick ett sådant erbjudande. Jag blev erbjuden att köpa två stycken Leicaobjektiv av yppersta klass för endast 15000 kronor. Objektiven var i nyskick och hade bara ett par år på nacken och deras nypris låg långt över 30000 kronor. Givetvis fanns all dokumentation och originalkartonger med. Jag är mycket noga med att det som jag köper inte är stöldgods. Sedan några år går det inte längre att hävda god tro om man köpt stöldgods ens av misstag.

Jag måste medge att jag var mycket frestad att slå till. Men genom ett uppbådande av mina sista krafter lyckades jag till sist att stå emot frestelsen. Jag hade givetvis kunnat köpt objektiven för att sedan sälja dem vidare och tjänat några välbehövliga och sköna tusenlappar att fylla ut den skrala februarikassan med. Men jag är för snäll för att sko mig på andra människor och tipsade istället säljaren om vart han kunde sälja sina gluggar för att få så mycket för dem som möjligt.

Egentligen behövde jag de två objektiven men jag fick istället tag på likvärdiga objektiv från andra tillverkare. Bildkvalitetsmässigt är det säkert svårt att se någon direkt skillnad men den finns säkert där till Leicaobjektivens favör. Det är inte för inte som Leicaobjektiven kostar vad de gör. men jag är glad och nöjd över mina lågbudgetfynd från Konica och Voigtländer och de kostade mig bara en dryg tredjedel av vad Leicagluggarna gjorde.

Tanken med det här inlägget är inte att klanka ned på dem som köper Leicaobjektiv. Personligen är jag nöjd med det näst bästa, men om andra fotografer vill köpa Leicaobjektiv och har pengarna till det så är jag den förste att gratulera!

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Porträtt med Leica - Портрет с Лейкой

Jag är egentligen inte så mycket för eletism och små slutna grupper. De har en otäck tendens att bli grupper för inbördes beundran och inte för uppbyggelse och utveckling.

När jag fick en inbjudan från en erkänd dokumentärfotograf från Ukraina som även är en Leicaprofet av stora mått att vara med i en sluten Leica M-grupp för dokumentärfotografer hade jag egentligen inte något annat val än att tacka ja. Möjligheten att få kritik och feedback på mina bilder och projekt av namnkunniga dokumentärfotografer var ett mycket tungt vägande skäl för mig att tacka ja till inbjudan.

De flesta fotograferna i gruppen är verksamma eller har sina rötter i Östeuropa. För många dokumentärfotografer från öst är Leica M och dokumentärfoto i stort sett synonymt. Det är egentligen inte så konstigt om man betänker att de har vuxit upp med mätsökarkameror såsom Kiev och Fed. Nu när de har lite mer pengar i plånboken så kör många av dem med Leicakameror som de precis som mig drömde om att äga och använda på 70- 80- och 90-talet.

Ibland dyker frågan om hur svensk dokumentärfotografi egentligen mår upp? Jag har egentligen inte något bra svar på den frågan trots att jag själv är aktiv som dokumentärfotograf. Men jag kan säga att samtida rysk och ukrainsk dokumentärfoto lever och frodas i all önsklig välmåga. Det finns många riktigt bra kvinnliga och manliga dokumentärfotografer i Ryssland och Ukraina som förtjänar att upptäckas av en större publik.

Портрет с Лейкой - Porträtt med Leica

Text och foto: © Mikael Good, 2012, All Rights Reserved.

Too much junkie business

Kan man bli beroende av att samla på kameror? Är samlandet av kameror och objektiv ett typiskt manligt drag? Finns det kvinnor som samlar på kameror och objektiv? Det finns många frågor som man kan ställa kring kamerasamlande.

Jag har i vart fall alldeles för lätt att samla på mig allt för många kameror och objektiv. Det beror i mångt och mycket på att jag har svårt att säga nej till en bra affär om jag har pengar. Å andra sidan så är jag även bra på att sätta ned foten och säga stopp och göra mig av med prylar om så behövs.

Utan omsvep erkänner jag ändå att jag har allt för många kameraprylar. Jag är ändå på god väg att bryta mig ut ur mitt beroende. Förra året hade jag betydligt mer grejer. Trots att jag har sålt eller skänkt bort en betydande del av mitt överflöd av kameror och objektiv så har jag ändå för många kameragrejer kvar. Sex digitala systemkameror är minst tre för många och femton objektiv är minst fem för många… När jag väl bestämt mig för vad jag ska behålla kommer jag nog att auktionera ut några kameror och objektiv på någon auktionssajt.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved. 

Leica är det enda riktiga digitala mätsökaralternativet

Givetvis får man tycka vad man vill om Leicas satsning på dem som står högst upp i den ekonomiska näringskedjan. Men genom att satsa på den kundgruppen har Leica på några år gått från att ha varit ett nästintill uträknat företag till att bli ett välmående företag som har svårt att leverera i tid på grund av betydligt högre efterfrågan än förvänta .



Men detta har medfört att många äldre Leicafotografer klagar på de stigande priserna och att nya Leicakameror och objektiv kostar allt för mycket pengar. Å andra sidan brukar den bättre bemedlade gruppen som Leica valt att satsa på inte vara så noga med vad de får för sina grejer begagnat när de väl tröttnar. Det gör att det framgent kommer att finnas ett smärre smörgåsbord med billiga digitala M-Leicor för oss som inte har en alltför fet plånbok.



Jag älskar verkligen att fota med en mätsökarkamera och under många år var en Yashica Electro 35 en ständig följeslagare. Allt sedan jag blev digital för sju år sedan har jag drömt om en riktig digital mätsökarkamera och jag har haft en del olika digitala substitutkameror av varierande kvalitet på vägen. Som ni säkert redan förstått har jag en digital M-Leica idag och det finns några anledningar till att jag har valt den och det är först och främst på grund av den utmärkta mätsökaren och byggkvaliteten. Rent tekniskt är min digitala M-Leica egentligen en smärre katastrof men när man lärt sig att överbrygga problemen har den ändå sin distinkta charm och bildfilerna blir lite speciella på ett för mig positivt sätt.

Det finns de som klagar på att M-optik är onödigt dyr. Ser man till tillverkningssättet och vad man får för pengarna är den egentligen ganska så billig. Men jag kan hålla med om att nytillverkad Leicaoptik är väldigt plånboksdyr. Som tur är finns det många bra lågbudgetalternativ från Zeiss och Voigtländer att välja på. Om man inte väljer att köpa begagnat. Det Leicaobjektiv som jag använder mest kostade mig bara 1250 kronor och det kommer att få följa med mig i min vandring så länge som det håller ihop.

Först och främst är min kamera ett redskap för mig att ta bättre bilder med och med en mätsökarkamera har jag verkligen kontroll över bilden i sökaren och jag kan fånga dem i precis rätt ögonblick. Jag vågar faktiskt påstå att jag totalt sett tar snäppet bättre bilder idag än vad jag gjorde tidigare när jag var begränsad av en spegelreflexsökare. Tills de dyker upp fler digitala mätsökarkameror från andra tillverkare är det bara Leica som tillhandahåller de kamerorna som jag vill ha. Även om jag själv inte har råd så skulle jag inte tacka nej till att bli sponsrad med en Leica M9-P.



Det är en del som har ställt frågan till mig; hur har du råd med en digital Leica när du är arbetslös? Mitt svar är att det var aldrig var någon som frågade mig hur jag hade råd med en Canonkamera som var mer än dubbelt så dyr som min Leica när jag var arbetslös.

Du kanske undrar vad en mätsökarkamera är? Om du är bra på engelska kan du läsa lite mer om mötsökarkameror på den här sidan

Du har väl inte missat att det finns ett nytt nummer av Le Viseur Magazine?

Om den inbäddade versionen krånglar klicka på följande länk

Text och foto: © Mikael Good, 2012.