Leica M11 och bloggtorka

Det har varit skralt med bloggposter från min sida den senaste tiden. Men ni behöver inte oroa er, bloggtorkan beror på att min tid inte riktigt räckt till. Bilder tar jag fortfarande, även om det inte blev några reportageresor att tala om förra året gjorde jag en del uppdrag och fick ett par hundra bilder publicerade i olika medier. Nu tar jag sikte på ett nytt år, och hoppas att jag snart kan ge mig ut i världen igen.

Appropå något helt annat så verkar det som om Leica M11 snart kommer att lanseras. Igår dök en Leica M11 video med Ralph Gibson upp på internet. Den försvann nästan lika snabbt som den dök upp men den finns att se på Leica Rumours. Jag är lite sugen på en M10, och om det kommer en ny kamera innebär det att begagnatpriserna kommer att gå ned till ungefär den nivå som jag är beredd att betala för den.

Bilden tog jag i Lettland 1995 och jag använde mig av en analog kamera med ett 50mm objektiv samt Kodak Tri-X.

Text och foto: Mikael Good

En digital mätsökarkamera med 50-tals känsla

Den tekniska utvecklingen är enorm, de senaste 20 åren har utvecklingen varit lika stor som från den dagen då den första människan uppfann sitt första redskap fram till för 20 år sedan. Fotografins utvecklingen har också varit stor de senaste 20 åren, och vi har gått från ett analogt till ett digitalt förfarande.

En del saknar den gamla goda tiden, personligen omfamnar jag den tekniska utvecklingen som ger mig möjlighet att fotografera på ett sätt som jag inte kunde på filmtiden. Precis som när jag började på 1980-talet tycker jag om att fotografera med mätsökarkameror. När jag köpte min första analoga mätsökarkamera en Olympus XA kunde jag inte ens drömma om att jag en dag skulle äga en Leica.

När Leica M8 kom ut i september 2006 kände jag instinktivt att den kameran vill jag ha, men det skulle dröja fem år innan prislappen gick ned till en för mig rimlig nivå, och jag kunde köpa en begagnad Leica M8. Trots att den är snudd på antik i digitalkamera-världen och har en del märkliga egenheter, har den en en av mina absoluta favoritsensorer. Vilket har lett till att M8:an har fått följa med på reportagejobb både i som utanför landets gränser.

M8:an har egentligen bara en nackdel och det är att den inte har småbildsformat. Det gjorde att jag till sist bestämde mig för att uppgradera till en digital mätsökarkamera med småbildsformat. Efter mycket funderande kom jag fram till att jag ville ha en ”Kodachrome Leica” det vill säga Leica M9. Tyvärr har den problem med sensorn, och M9:or med nybytt sensor kostar oftast en bit över 20 000 kronor.

För ett par veckor sedan fick jag tag i en Leica M9 med nybytt sensor för ett bra pris. Jag har provkört kameran, och kan bara säga att jag är helnöjd. Att fota med en M9:a är som att fota med digital Kodachrome 64 med skillnad att jag kan ställa kameran ända upp till 1000 ASA och få likvärdigt resultat. Bilderna blir riktigt krispiga och med rätt objektiv levererar CCD-sensorn färgbilder med mellanformatskänsla av allra högsta klass.

De gångerna jag har slagit över bilderna till svartvitt i ACR:n blir resultatet nästan lika bra som med M8:an, som även kallas för ”Poor Man’s Monocrome”. Precis som med M8:an är det dynamiska omfånget litet och bilderna ”spricker” lätt om man bearbetar dem för mycket. I och med att sprattelutrymmet är litet pressar det mig att sätta bilderna rätt redan i fotograferingsögonblicket.

De svartvita bilderna har jag tagit på några vänner från Rumänien som jag mötte under en promenad i Jönköping. Det var ganska så skumt ute och jag fick vrida upp ASA till 1250, ställa tiden på 1/30 och bländaren på 1,4 alternativt 2. Det blev en skönt dokumentär känsla över bilderna vilket jag inte riktigt får fram med mina Fuji- eller Sonykameror. Det hade fungerat bra att köra bilderna i färg men som Robert Frank sa: ”Black and white are the colors of photography”.

1250 ASA är max för M9:an, efter det blir bruset fult och opersonligt. Det är lite i det knappaste laget för mig och jag hade gärna sett att kameran hade varit användbar upp till 6400 ASA. Jag har löst det problemet genom att köra M9:An ihop med en Sony A7rII och en Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus Adapter. Med den kombinationen får jag en hyfsad autofokus, bildstabilisering och kan fota med mina M-objektiv upp till 12800 ASA!

Någon kanske undrar om det fortfarande är värt att köpa en smått antik digital mätsökarkamera som den tekniska utvecklingen har sprungit om flera gånger, svarar jag tveklöst ja! Om du inte tycker om att förlora dig bort i menyer och inställningsalternativ, och föredrar att jobba med mätsökarkameror är det väl värt att satsa på någon av de begagnade ”lågbudgetleicorna”. Det går att hitta begagnade Leica M8 för 11 000 kronor, M9 för 20 000 kronor (se till att sensorn är bytt) och Leica M 240 för 25 000 kronor.

Men framförallt ska du välja en kamera som du trivs med och som inte står mellan dig och bildskapandet. Det går utmärkt att ta bra bilder med en mobiltelefon eller en digitalkamera för några hundralappar. Till syvende och sist handlar det inte om kameror och objektiv utan om vem som står bakom kameran.

Text och foto: Mikael Good

Ta bilden till folket!

Inte Sedan Kodak Instamatic gjorde kameran till var mans egendom på 1960-talet har det producerats så många bilder som nu. Smartphone revolutionen har fört med sig att vi har med oss en kamera vart vi än går och det har lett till att sociala media svämmas över av bilder i alla tänkbara färger och former.



Men trots att vi svämmas över av bilder är det få av oss som dokumenterar vår samtid. För att försöka råda bot på det startade jag ett nytt fotoprojekt på temat ta bilden till folket i augusti. Trots att jag inte har lanserat projektet ännu och bara är i uppstartsskeedet har bilderna som ingår i projektet redan gjort stor succé och fått över 600 000 visningar.



Fortsätter det i den här takten kommer bilderna som ingår i projektet att ha fått över 1 000 000 visningar innan november är över. Jag har bestämt mig för att lansera projektet när det passerat miljongränsen men fram till dess får du hålla dig till tåls!

Text och foto: Mikael Good

En djupdykning i minnenas arkiv

Barnen och jag är förkylda och hemma från skola och jobb. Jag utnyttjar tiden till att sortera upp bilder, anteckningar och artiklar som jag skrivit. Sedan 2004 har jag varit på en hel del reportageresor runt om i världen. Många bilder och texter har publicerats i olika medier och en del har även översatts till tyska, engelska, norska och finska!

När jag tittar på bilderna kan jag inte låta bli att le över alla fina minnen och alla medmänniskor som jag har fått möta och skriva om. Jag är full av tacksamhet över att jag har fått vara med och ge dem ett något lite bättre liv genom de gåvorna som Gud har gett mig. Jag hoppas att jag ska få möjlighet att göra fler reportageresor och på så sätt få vara med och tjäna fler utsatta medmänniskor. Men fram till dess får jag fortsätta att dyka i minnenas arkiv och fiska upp ett och annat kärt minne och dela med mig av det.

Ett av de mest uppskattade reportagen som jag gjort handlar om ryska Lisa som jag mötte i St Petersburg för ett par år sedan. Det publicerades i Junia Magasin och har haft över 40 000 inklick i mina bloggar. Men framförallt fick det vara med och bidra till att att en ung kvinna som inte hade någon framtid fick tillbaka både hopp, livskraft och framtidstro: http://chasid68.blogspot.se/…/12/en-trygg-famn-for-lisa.html

Text och foto: Mikael Good 

Pokestop vid bryggan i Torekov

Den stora stenen vid bryggan i Torekov har blivit en Pokémon Go Pokestop. Under tiden som jag var där kom en strid ström med mestadels yngre men även en del äldre spelare som var på jakt efter Pokémon figuren som gömde sig i området. Jag passade på att dokumentera deras förehavanden. De var helt inne i sitt spelande och märkte varken av mig eller den kände brittiske skådespelaren som gick förbi dem.









Text och foto: Mikael Good