Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att djuplodanden reportage i text och bild tillhör en svunnen tid och inte är något som vare sig tidningarna eller deras läsare längre är intresserade av. I det första fallet är jag benägen att till viss del hålla med olyckskorparna men när det gäller läsarnas intresse tycker jag av egen erfarenhet annorlunda.

En av anledningarna till att jag tycker annorlunda är att de reportagen som jag tidigare har fått publicerade i olika tidningar både inom som utom landet har rönt stor till mycket stor respons bland läsarna. Min senaste artikelserie om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé med nästan 20.000 inklick i mina båda bloggar och nästan 6.000 besökare på mitt Flickr-konto. Framförallt var det kul att se att antalet besökare från både Ryssland och USA ökade ganska så rejält i min blogg på blogger. I vissa av inläggen kom majoriteten av läsarna från de båda länderna En klar majoritet av läsarna till de engelska artiklarna kom från de länderna. Jag vet även att ryska beslutsfattare har läst artiklarna då jag har kunnat spåra en del av besöken till den ryska duman via Google Analytics. Men trots succén väljer jag nu att avsluta min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland för denna gången. Istället kommer jag att blicka vidare mot mer närliggande områden.

Därmed inte sagt att mitt engagemang för Ryssland och familjecentret Grace är över. Jag kommer att fortsätta att publicera en del reportage i text och bild om människor som jag mött i Ryssland. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam över all den positiva respons och det beröm som jag har fått från både vanligt folk som yrkesverksamma författare, fotografer och reportrar! Men jag väljer att inte låta allt berömmet stiga mig över öronen. Jag vill hellre peka på situationen för dem som jag har umgåtts med i mina reportage, det är de som förtjänar att uppmärksammas och inte jag. Jag har arbetat med artikelserien på min fritid och jag har inte tjänat några pengar på den. Min belöning är att de människorna som jag skrivit om förhoppningsvis ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. Men jag när ändå en liten förhoppning om att artikelserien ska leda fram till att jag ska få full lön för den tid som jag lagt ned genom att jag åter ska belönas med ett fast arbete.

Jag har fått en del frågor om jag kommer att göra en uppföljning på Jayer - dödens hus. Det kommer sannolikt att bli en uppföljning men jag kommer inte själv att göra den. Jag har tipsat en rysk fotojournalist om Jayer och han är mycket intresserad av att ta upp stafettpinnen och göra ett mer djupgående reportage om människorna på Jayer över tid. Han arbetar på ungefär samma sätt som mig och han har fördel av att han bor i nära anslutning till Jayer och kan språket vilket krävs för att kunna tränga in på djupet i ämnet. Själv kommer jag att ta en liten paus från Ryssland och koncentrera mig på lite mer närliggande områden.

Ett sådant område är den svenska förorten som var ordentligt på tapeten för en månad sedan. Jag tror att det finns en väg ut ur problemen i förorten. Faktum är att det pågår en hel del spännande arbeten runt om i landet som skulle kunna vända utvecklingen åt rätt håll men det talas tyvärr ganska så tyst om det i media. Anledningen är att det inte är riktigt politiskt korrekt att lyfta fram dem. Men jag bryr mig inte om vad som är politiskt korrekt eller inte och jag kommer snart att publicera ett reportage som min fru och jag har gjort om en nysvensk pastor som arbetar långt utanför kyrkans väggar och som har lyckats med bedriften att i mångt och mycket göra det omöjliga möjligt.

Här följer en länklista över alla artiklarna som ingår i serien de glömda barnen i Ryssland, en del av dem är skrivna på engelska och andra på svenska:

JAYER - dödens hus
De glömda barnen i Ryssland
The Miracle baby from St. Petersburg
Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv
There was a girl named Lisa
En trygg famn för Lisa
Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
A Oasis Of Grace In The Darkness
Grace is a thought that can change the world
Saving Grace - How to make a good investment

Text och Foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Tänk dig att du bara är 17 år, höggravid, hemlös och inte har några föräldrar som du kan vända dig till, du har precis blivit utkastad från ditt studenthem, din bästa vän har vänt dig ryggen, du har ingenstans att vända dig eller ta vägen, du är helt ensam och övergiven av alla. Så var situationen för Sveta som jag träffade på familjecentret Grace i St. Petersburg.

Svetas föräldar dog i en bilolycka när hon bara var nio år. Hon hamnade på barnhemmet Svalan där hon bodde tills hon tog examen. Hon flyttade till ett studentboende i närheten av skolan i St. Petersburg och började att studera på en yrkesskola. På studenthemmet träffade hon en kille som hon blev ihop med snart var hon gravid. Ett par år tidigare hade hon fått reda på att hon aldrig skulle kunna bli gravid på grund av en medfödd defekt på livmodern. Förhållandet med pojkvännen hann dock ta slut innan hon förstod att hon var gravid, den före detta pojkvännen var inte alls intresserad av att bli pappa och han tyckte att hon skulle göra abort. 
– Först ville jag också göra abort och jag bokade in en tid på sjukhuset. Men precis innan aborten skulle utföras ändrade jag mig och bestämde mig för att barnet skulle få födas, säger Sveta och tittar blygt ned i golvet. 
Sveta visste inte om hon skulle kunna få flera barn i framtiden och därför beslöt hon att barnet skulle få födas. Men när personalen på studenthemmet där hon bodde fick reda på att hon var gravid blev hon utkastad därifrån.

Hon blev utsparkad av sin kompis
Sveta fick bo hos en kompis, men kompisen ville hyra ut rummet och tjäna pengar på det, när det visade sig att Sveta inte kunde betala för sig blev hon utsparkad. Sveta var nu både hemlös och höggravid och som en sista utväg ringde hon till sin före detta rektor på barnhemmet Svalan, hon kunde inte heller hjälpa Sveta men hon gav henne telefonnumret till familjecentret Grace i St. Petersburg. Sveta ringde till familjecentret Grace och när de svarade sa hon med ren och skär desperation i rösten:
– Jag är höggravid, jag har ingenstans att bo och det finns ingen som vill eller kan hjälpa mig.
Personalen på Grace bestämde att Sveta skulle få bo familjecentrets lägenhet och redan samma eftermiddag hämtade de Sveta. När jag besöker Grace har Sveta bott i ett rum där sedan början av september 2009. Hennes son Sergei föddes i oktober samma år. 
– Jag är mycket tacksam för att jag behöll Sergei och inte gjorde abort, det är inte säkert att jag kan få fler barn i framtiden, Sveta hämtar andan och säger, Sergei är en riktig gudagåva, en mirakelbaby, han är en frisk och mycket glad liten kille, Sveta kramar kärleksfullt om sin lilla son.
Sergei får tag på en leksakskamera och han hoppar ned från sin mammas knä och börjar ta kort på mig med den. Jag tar kort på honom med min fotoapparat och visar bilden för honom på kameradisplayen, Sergei skrattar så att han kiknar när han ser bilden på sig själv. Sergei är en glad liten kille som trivs med att stå i händelsernas centrum och på Grace finns det alltid ett vänligt knä som han kan få sitta i.



Det största som hänt i mitt liv
Sveta stormtrivs på Grace trots att det stundtals är trångt och stökigt där. Den varma kristna atmosfären och alla vänliga människor i hennes närhet som lever ut sin tro gjorde att Sveta blev avundsjuk på dem, hon ville också ha det som de hade.
– Det största som har hänt mig på Grace är att jag har tagit emot Jesus som min personliga frälsare och Herre och blivit döpt. Min mamma brukade tala med mig om Jesus när jag var liten och när jag bodde på barnhemmet brukade vi besöka kyrkan ett par gånger per år men det är först här på Grace som jag har mött människor som verkligen lever ut sin tro säger Sveta och strålar.
Trots att alla som kommer till Grace inte är kristna så brukar de flesta följa med till gudstjänsterna i den närbelägna Rysk-ortodoxa kyrkan. Prästen och nunnorna är ofta på besök på Grace, där de håller i bibelstudier och pratar med dem som bor på eller besöker centret.
När Sergei blir två år ska personalen på Grace hjälpa Sveta att få tag på en egen lägenhet där hon och hennes son kan få bo. Då ska Sergei börja på dagis och Sveta ska försöka få tag på ett arbete. I samband med att Sergei föddes så dog Svetas mormor och hon ärvde ett litet markområde som hon funderar på att sälja så att hon får ett startkapital. Gud har verkligen tagit hand om Sveta och Sergei.

    

Kärlek och godhet är något som vi alla behöver
Grace är ett familjecenter i St. Petersburg som arbetar efter mottot: Kärlek och godhet är något som alla behöver. De har byggt upp en kristen familjegemenskap för ensamstående mammor och före detta barnhemsbarn. De ensamstående mammorna som kommer till Grace har oftast vuxit upp på barnhem. Ett av målen med verksamheten på Grace är att de som kommer dit ska få möta Jesus och bli en del av Guds stora familj. De som arbetar på Grace är noga med att inte tvinga sig på någon, även de som inte är troende är varmt välkomna att dela gemenskapen på familjecentret. Personal från Grace besöker regelbundet föräldralösa barn och ungdomar på studenthem, internatskolor och barnhem i St. Petersburg med omnejd, de predikar evangeliet för dem som vill lyssna och bjuder in barnen till gemenskapen på familjecentret, allt för att de föräldralösa barnen ska veta vart de kan vända sig när de har tagit studenten och förväntas klara sig själva. Arbetet är viktigt, särskilt i en storstad som St. Petersburg där ensamheten är utbredd och många före detta barnhemsbarn hamnar i fel sällskap. Det finns några sängplatser på Grace där de som behöver extra stöd kan få bo. 

   

Om du vill får du gärna stödja Grace Family Center genom att antingen ta kontakt med mig så hjälper jag dig att förmedla dina pengar via en betrodd svensk hjälporganisation eller så kan du donera pengar direkt till Grace via biståndsorganisationen Star of Hope, USA. Även om de inte själva jobbar mot Ryssland så ställer de gärna upp och förmedlar pengar till Grace: Grace St. Petersburg

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved