Leica M8 – 15 åringen som fortfarande levererar

Jag föredrar att fotografera i svartvitt och vill ha en enkel digital kamera med svartvit sensor som inte kostar för mycket. Det finns en kamera som i stort fyller alla mina önskmål, det är Leica M Monochrom och den kostar runt 30 000 kronor begagnad. Problemet är att jag inte vill lägga så mycket pengar på en kamera oavsett hur bra den än är.





Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till att Leica M8 också uppfyller i stort sett alla mina krav och dess smått antika CCD-sensor från Kodak gör den utmärkt för svartvitt. Jag har kört med M8 tidigare och jag vet att den är riktigt, riktigt bra på svartvitt. När en bättre begagnad M8:a dök upp på en nätauktion bestämde jag mig för att försöka ropa hem den, till min glädje vann jag auktionen och fick kameran ett par tusenlappar billigare än förväntat. 





Rent tekniskt är Leica M8 långsam, den har en usel display, en cropfaktor som förlänger brännvidden med 1.3 vilket inte är så kul om man vill köra med vidvinklar, färgbilderna blir inte så bra och man får vara beredd att jobba en del för att få fason på dem om man tänkt jobba i färg. Å andra sidan är M8:an välbyggd och den har en kopplad mätsökare vilket jag föredrar, och slår man om bilderna till svartvitt kan de bli snudd på magiska om man är medveten om sensorns för och nackdelar.




Jag har bara haft kameran i ett dygn men har redan hunnit med att motionera den flitigt. Bilderna i inlägget är tagna med några timmars mellanrum och jag har använt mig av objektiv av högsta klass från Zeiss, Leica och Voigtländer. De har framkallats i ACR på auto och jag har kört ett macro enligt principen "less is more" i Silver Efex Pro 2. Bland befintliga kameror är det bara M Monochrom CCD som i mitt tycke levererar snyggare svartvitt. De nyare monokrom Leicorna med CMOS-sensor är också bra men den här nivån når de inte upp till.





Om man kan leva med nackdelarna och njuta av fördelarna är Leica M8 trots sin aktningsvärda ålder fortfarande en fullt användbar digitalkamera som har mycket kvar att ge. Det skulle inte förvåna mig om efterfrågan blir stor på M8:or inom en nära framtid. Leica M9 har också en liknande CCD från Kodak men av någon anledning blir svartvitt inte lika snyggt med den kameran.




Text och foto: Mikael Good

Första maj i motorsågsstaden – bildreportage

Förr i tiden marscherade stolta arbetare iklädda sina finkostymen genom gatorna i de flesta orterna runt om i landet. Första maj var arbetarnas dag och då gick de man ur huse för att fira dagen och demonstrera för sina rättigheter. Idag har leden glesnat och på många håll har demonstrationstågen antingen försvunnit helt eller ersatts med demonstrationsmöten.



I Jönköpingsområdet har första maj firats sedan 1889, det året arrangerade nykterhets- och frikyrkorörelsen i Jönköping en stor nykterhetsdemonstration som samlade 3000 deltagare. Samma år bildades Socialdemokraterna i Sverige, och den socialistiska internationalens kongress beslutade att göra första maj till arbetarnas demonstrationsdag. Men det var inte förrän 1890 som arbetarna firade första maj för första gången i Sverige. Det året firades första maj på 19 olika platser i landet och drygt 50 000 personer samlades på Gärdet i Stockholm. Nykterhetsdemonstrationerna som också spreds till flera orter pågick parallellt med det socialistiska första maj firande under hela 1890-talet.





I samband med att Socialdemokraterna organiserade sig i Huskvarna 1904 togs beslut om att söka tillstånd för ett demonstrationståg genom brukssamhället på första maj. Sedan dess har mycket vatten runnit i Huskvarnaån, brukssamhället har fått stadsrättigheter, arbetarnas rättigheter har stärkts, fri rösträtt för män och kvinnor har införts och har funnits i 100 år, och arbetsvillkoren har förbättrats avsevärt. I takt med förbättringarna och ökande ålder på deltagarna har demonstrationsleden glesnat betänkligt. Till sist beslutade Socialdemokraterna i Huskvarna att ersätta demonstrationståget med ett demonstrationsmöte i centrala Huskvarna.





Den 1 maj 2019 samlades drygt 80 personer under parollen "Trygghet, demokrati och sammanhållning" vid Alf Henrikssons plats på Esplanaden i centrala Huskvarna. Det bjöds på kaffe, korv och dricka och de församlade fick lyssna till årets första maj talare Anna Carlsson, ordförande för barn- och utbildningsnämnden samt ungdomstalaren Junie Ek, SSU. Huskvarnaprofilen Gunnar Andersson (översta bilden) tilldelades första majstipendiet ur Arbetarrörelsens minnesfond för sitt arbete för stadens kultur.




Tillsammans med en representant från lokalmedia fanns jag på plats med två tyska fotoapparater för att dokumentera demonstrationsmötet och framförallt samla på mig bilder till bildarkivet och kommande projekt. Föga visste vi då att detta var det sista demonstrationsmötet i Huskvarna på två år. På grund av coronapandemin ställdes demonstrationsmötet i Huskvarna in 2020 och nu även 2021 och har istället ersatts med ett digitalt firande på Facebook.







Text och foto: Mikael Good

Vårmarknad i motorsågsstaden - bildreportage

Gräv där du står säger en del fotografer uppfordrande. Det är lättare sagt än gjort om du bor på en mindre ort där du oftast inte möter så många människor när du är ute och spankulerar. Förutom vid exempelvis stadsfester eller marknader då orterna lever upp och paradgatorna fylls med marknadsstånd, åkattraktioner och mängder av människor.




När det händer saker och är feststämning är det utmärkta tillfällen att ge sig ut och vädra fotoapparaterna. Den 17 maj 2019 dokumenterade jag vårmarknaden i Huskvarna. I och med att jag jobbar heltid passade jag på att ta några extra turer till marknaden på min väg till och från arbetet samt under lunchrasten. Med mig hade jag en tysk mästsökarkamera och ett 50mm objektiv. Det går givetvis lika bra med andra typer av kameror, men jag föredrar att komponera bilderna med hjälp av en mätsökare av yppersta klass.




En man i 60-års åldern som såg mig fotografera kunde inte låta bli att kommentera min kamera:
– En sådan kamera hade min far på 50-talet! Framkallar du filmen på Rosen foto?
När jag svarade att kameran bara var tio år gammal, är digital och laddas med minneskort, såg han förvånad ut.




Vid ett flertal tillfällen har jag upplevt att jag kan fotografera lite friare med en digital mätsökarkamera än med en annan typ av kamera. Och framförallt slipper jag de envetna frågorna; "Vilken tidning jobbar du på?" eller "Blir det några fina bilder?", bara att slippa den typen av frågor kan vara värt ett par extra tusenlappar!
Även om jag helst skulle vilja ha en dedikerad monokrom kamera, funkar det ganska så bra med en halvt antik färg CCD-sensor som substitut, jag tycker i vart fall att det blir bra tryck i svärtan med CCD.




Vårmarknaden i Huskvarna 2019 skulle visa sig vara den sista på ett par år. På grund av coronapandemin ställdes vårmarknaden 2020 in, och årets vårmarknad är också inställd. Förhoppningsvis kommer höstmarknaden gå av stapeln i Huskvarna och i så fall kommer jag att vara på plats och dokumentera den. Jag vet inte hur det är för dig, men själv längtar jag efter att få gå runt och dokumentera människor i lite större folksamlingar igen.




Text och foto: Mikael Good

Lata augustidagar i motorsågsstaden – bildreportage

Augusti 2018 var en av de varmaste augustimånaderna i mannaminne. Månaden var av olika orsaker mycket hektisk för mig och jag behövde ge mig ut på en hel del promenader för att rensa skallen. Min vana trogen hade jag med mig en kamera och passade på att dokumentera staden och dess invånare



Nyligen när jag gick igenom hårddiskarna på jakt efter bilder på prästen Carl-Erik Sahlberg hittade jag en hel del Huskvarnabilder från augusti 2018. Jag markerade mappen och gick igenom dem när jag hade tid för det. Efter att jag gjort ett första urval framkallade jag dem i ACR, och slog sedan om dem till svartvitt i Silver Efex Pro II enligt principen "less is more" och fick till sist fram dessa bilder som jag tänkte dela med mig av i det här bildreportaget.

Jag brukar göra mina bilder i svartvitt. Ibland händer det att jag får roliga kommentarer när jag delar dem i olika grupper. I en grupp för Huskvarnabilder fick jag följande kommentar:
– Det är alltid så kul att se dina gamla bilder från Huskvarna, det är något speciellt med svartvitt!
Vad han inte visste att bilderna som jag hade lagt upp var dagsfärska och när jag påpekade det skrev han att han trodde de var tagna på 60- och t0-talet i och med att de var svartvita, och han undrade förvånat varför man fotar i svartvitt när det finns färg? 



Jag svarade helt frankt att för mig är svartvitt fotografins sanna färg och det lämpar sig för reportage- och dokumentärfoto som jag föredrar. Svartvita bilder är även tidlösa på ett sätt som färgbilder aldrig riktigt kan bli så hans reaktion var kanske inte så konstig. Vid en första anblick skulle några av bilderna kunna var tagna för ett par decennier sedan, men om man tittar noga upptäcker man detaljerna som skvallrar om att de är färska.



Text och foto: Mikael Good

Drömmen om att fota analogt med digitalkameror

Det är inte ovanligt att äldre fotografer drömmer sig tillbaka till den analoga tiden då foto var ett hantverk, men det digitala är bekvämt, och det är inte så många som vill återgå till film. Därför när en del drömmar om att kunna sätta digitala bakstycken på sina analoga kameror och fota som förr fast utan film.

Digitala bakstycken har funnits en lång tid under den digitala historien, en av de första som såldes komersiellt var Kodak DCS 100 som monterades på en Nikon F3. Då och då dyker det upp rapporter om finurliga bakstycken, eller digitala filmrullar som ska förvandla gamla härliga analoga kameror till digitalkameror. Ofta faller de på att de är allt för dyra, för stora eller har för små sensorer för att det ska vara lönt att köpa ett bakstycke.

Det finns även detaljerade ritningar på hur man bygger om gamla kameror och monterar en sensor från en digitalkamera i dem. Bland annat har Frankencamera tagit fram en ritning på hur man konverterar en gammal Leica M3 till en digitalkamera. I detta fallet använder man sig av en Sony APS-C eller sensor i fullformat. Personligen skulle jag nog satt in en sensor från en Sony A7s, den sensorn gifter sig riktigt bra med mätsökaroptik och är fullt användbar upp till 25 600 ASA!





Men hur gör vi som har tummen mitt i handen vad gäller avancerad finmekanik och elektronik, men ändå ha en digitalkamera med mycket analog känsla? Svaret är enkelt - köp en begagnad Leica M! De är byggda som analoga kameror men har digitala fördelar. Begagnat kostar de från 8000 kronor och uppåt. Leica M8 och M9 är fortfarande bra köp, Leica M240 är ett ännu bättre köp och har du råd med en M10 så är din lycka gjord. Jag köpte min M 240 billigt för att den hade ett par defekter, de var dock inte värre än att de enkelt gick att åtgärda.

Leica M240 har analog känsla, men det går även att sätta en digital sökare i tillbehörsskon, och även filma om man så vill. Oftast kör jag med hyperfokal, men vid finlir på största bländaröppning är det en fördel att kunna hala upp den digitala sökaren ur fickan och montera den på kameran.

För mig som gillar det analoga förfarandet och föredrar att se världen genom en mätsökare är M240 en bra kompromiss mellan gammalt och nytt. Jag kan forsätta fånga ljuset på samma vis som jag gjort i nästan 40 år men slipper gå in i mörkrummet och framkalla filmen för att sedan scanna in den. Idag kan jag lägga mig på sofflocket med laptoppen i knät och framkalla dagens bildskörd i Photoshop!

Bilderna i inlägget har tagits med en Leica M 240 och ett Summicron-M 35/2 ASPH, och ett TTArtisan 35/1.4 ASPH. Den som kan se vilken bild som är tagen med vilket objektiv vinner en resa till Krokom.

Text och foto: Mikael Good