"Måla med ljus"
Inifrån en internatskola i Leningradskaya oblast, Ryssland
Den främsta orsaken till att det finns så många barnhem och institutioner i Ryssland beror på arvet från Sovjetunionen. På den tiden hade staten det yttersta ansvaret för barnen och barnhem var den enda lösningen för föräldrar som mist sin föräldrarätt eller som av andra orsaker ansågs oförmögna att ta hand om sina egna barn. Under 1990-talet och 2000-talet fortsatte politiken i upptrampade spår från sovjettiden. Men nu är äntligen den stora barnhemsreformen som klubbades igenom i Ryssland på väg att genomdrivas.
För ett tiotal år sedan togs beslut om att de stora institutionerna och barnhemmen ska avskaffas i Ryssland. Tanken är att de ska ersättas med en mera familjebaserad omvårdnad som ska ske i mindre grupper, men förändringen tar tid då övergången mellan barnhem och familjehem tar tid. För ett par år sedan besökte jag en internatskola i en liten rysk stad där 150 barn och ungdomar med lättare psykiska och sociala funktionsnedsättningar bor och studerar. Barnen kommer från byar och samhällen runt staden, byar som saknar skolor eller i varje fall inte har specialskolor som kan ge barnen det speciella stöd de behöver. Internatskolan som jag besökte omfattas inte av reformen men de arbetar för att barnen och ungdomarna ska få växa upp i en någorlunda familjär miljö.
De flesta barnen och ungdomarna bor på internatet under veckorna och åker hem över helgen. Några barn bor permanent på internatet eftersom deras föräldrar förlorat sin föräldrarätt på grund av alkoholmissbruk, fängelsestraff eller andra sociala problem som gör att de inte kan ta hand om sina barn. Den vanligaste orsaken till att föräldrarna mist sin föräldrarätt är alkoholmissbruk, ett problem som tyvärr är utbrett i Ryssland. Många föräldrar som lever i missbruk förlorar sin föräldrarätt och barnen placeras på barnhem eller institutioner. Detta påverkar främst barnen som får växa upp utan den trygghet som en mamma och pappa ger.
När barnen slutar grundskolan flyttar de flesta till studenthem i S:t Petersburg för fortsatta studier på yrkesskolor eller högskolor. Statens ansvar för föräldralösa barn (barn vars föräldrar mist sin föräldrarätt) tar slut när barnen tagit examen. De förväntas då klara sig själva. På internatskolan får barnen och ungdomarna lektioner i social kompetens och livskunskap. Barnen får lära sig att leva familjeliv, prata om känslor, tvätta kläder, laga mat och sköta sin ekonomi vilket gör att de är bättre rustade att möta livet utanför internatskolans väggar efter sin examen. På sikt kommer dessa åtgärder att minska den dystra statistiken som berättar att upp till 90% av ungdomarna som lämnar barnhem och institutioner luras in i kriminalitet, prostitution och/eller får missbruksproblem.
På internatskolan får barnen förutom skolgång även kläder, mat, omsorg och kärlek från personalen. Skolan prioriterar undervisningen med små klasser, 12-15 elever i varje. De små grupperna gör att barnen kan få mycket specialundervisning. De som behöver får extra stöd och uppmuntran. På internatet finns 90 engagerade medarbetare, varav 40 lärare. Personal finns tillgänglig för barnen dygnet runt. Barnen sover i sovsalar som är uppdelade efter ålder och kön. När jag var där höll den slitna byggnaden från sovjettiden på att renoveras med pengar från den ryska staten och några utländska hjälporganisationer. Hantverkare hade nyligen bytt stammar för vatten och avlopp samt dragit in varmvatten, nu höll de på att renovera badrum och toaletter. Tidigare fanns inget varmvatten på internatskolan och barnen fick gå till badhuset i staden för att bada och duscha.
Även om den ekonomiska situationen i Ryssland har förbättrats rejält det senaste decenniet är arbetslösheten stor i den lilla staden är internatskolan ligger och många av stadens invånare lever i fattigdom. Alkoholmissbruket är utbrett. Vilket har lett till en kraftigt försämrad folkhälsa. Enligt vissa undersökningar dör runt 50% av ryssarna i deras mest produktiva ålder på grund av alkoholen. Att få bukt med alkoholproblemen står högt på den ryska regeringens dagordning, förutom att det är ett stort folkhälsoproblem hotar den även landet ekonomiska utveckling. De senaste åren har Ryssland infört hårdare restriktioner mot alkohol för att få bukt med problemet men det är långt ifrån någon lätt uppgift som de har att lösa.
Klicka här om ni vill se fler bilder från internatskolan: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157669585452941
Text och foto: Mikael Good
I morse var jag med i Nyhetsmorgon på TV4
Klockan 07.45 den 17/3 var jag med i nyhetsmorgon på TV4 och pratade om mina erfarenheter av att vara föräldraledig och vilken attityd som jag stötte på från min chef.
Om du vill läsa artikeln som låg till grund till min medverkar i Nyhetsmorgon på TV4 så för den följande länken dig dit: Livets bästa investering
Text och foto: Mikael Good
Ett ovanligt och skarpt objektiv
Precis som jag skrivit tidigare föredrar jag att prova objektiv i skarpa förhållanden. Jag använder inte ordet testa, prova passar bättre då jag precis som en vinkännare främst vill åt objektivens unika karaktär.
5450 Schneider-Kreuznach PA-Curtagon 1:4/35 för Leica-R tillverkades mellan 1970 och 1986. Mitt objektiv är från 1982 och det året tillverkades bara 200 stycken. Det är med andra ord inte det lättaste objektivet att få tag på. Men ser man till bildkvaliteten och att perspektivkontrollen är mycket användbar vid landskaps- och arkitekturfoto kan det vara värt att leta efter objektivet. Jag har lagt upp en del bilder i högre upplösning som jag tagit med A7:an och PA-Curtagonetpå mitt Flickrkonto. På Canon 5D MK II var objektivet ganska så slätstruket men det gifter sig mycket bättre med A7:an. Faktum är att jag är djupt imponerad av objektivets karaktär och bildkvalitet: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157640003096945/
Jag vet inte hur det är med dig men jag föredrar att bilderna är så färdiga som möjligt redan i fotoapparaten . Tack vare perspektivkontrollen i PA-Curtagon sparar jag massor av, tid som jag annars hade fått lägga i Photoshop på att räta upp bilderna. Jag tycker att efterbehandling är en tråkig syssla och den tar allt för mycket dyrbar tid i anspråk. Därför bygger jag profiler och funktionsmacron i de programmen som jag jobbar mest i för att spara tid och utan att för den delen tumma på slutresultatet.
Det finns en del som ställt frågan om hur Sony A7 presterar i färg. Frågan är bra och mitt svar är att färgbilderna är betydligt mer färdiga från A7:an än vad de är från min 5D Mk II. Speciellt när jag använder mitt Schneider och mina Zeiss- och Leicaobjektiv. Jag kanske lägger upp några fler färgbilder på Flickr vad det lider. Men tills dess njuter jag av hur bra A7:an tack vare sitt stora tonomfång är på att hantera svartvitt. Skulle det där ryktet om en A7 med svartvit sensor stämma skulle jag nog vara bland de första i kön!
Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?
"Om du vill se vad någon är rädd att förlora, titta då på vad de fotograferar". - Okänd
Det ovanstående citatet är riktigt tankeväckande och det manar till en hel del eftertanke. Personligen tar jag mest bilder på mina barn och det är faktiskt min familj som jag är mest rädd att förlora. Att få se sina barn växa upp på nära håll och kunna ta del av och fotografera deras lek är en självklarhet för många av oss men det är tyvärr inte en självklarhet för alla.
Jag tänker på Lisa som är en ung rysk tonårsmamma som fick kämpa hårt mot myndigheterna för att få rätten till vårdnaden om sina barn. Barn som hon älskar mest av allt och hon skulle gå under om hon förlorade dem. Du kan läsa mer om hennes kamp för sina barn i årets julreportage - En trygg famn för Lisa
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Glöm inte bort det gåtfulla folket
Barn är det viktigaste som vi har och jag kan inte förstå män som väljer att satsa på sin karriär istället för sina barn... Barn behöver både en mamma och pappa som är närvarande och finns till för dem. När man är liten och sjuk behöver man få krypa upp i sin pappas varma och trygga famn för att få tröst. Vad hjälper det om man vinner hela världen men förlorar sina egna barn?
Som arbetslös är det inte lätt att få ekonomin att gå ihop, därför håller jag på att rensa i mina kameraväskor med förhoppningen att få in lite pengar som jag kan satsa på mina barn. Kanske hittar du en pryl som du är intresserad av: http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=618485
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.