"Måla med ljus"
Att balansera på livets sköra tråd
I början av juli drabbades jag av svår yrsel och illamående och var tvungen att åka ambulans till sjukhus i all hast. Trots att världen snurrade betydligt fortare än vanligt och att jag hade tankar om att det kunde vara en stroke var jag relativt lugn mitt i stormen.
Jag kom fram till sjukhuset på kvällen och där fick jag genomgå en hel del tester men läkarna kunde inte riktigt utröna vad det var som jag drabbats av. Först trodde de att det var kristallsjukan men efter grundliga tester blev de osäkra. Det dröjde fram till förmiddagen dagen efter innan jag fick prata med en speciallist i neurologi som utifrån okulär besiktning samt prover och testresultat konstaterade att det bara var en ovanligare form av kristallsjuka som jag drabbats av, och att jag kunde skrivas ut från sjukhuset så snart som jag mådde bättre.
Läkaren ordinerade mig att ta det lugnt ett par dagar eller så länge som jag hade symptom. Nu har det gått lite mer än en vecka och jag känner mig bara lite ”sjösjuk” och har kunnat göra en del trädgårdsarbete vid huset. Men om det varit en stroke hade det varit betydligt värre. Jag har vänner och bekanta som drabbats av stroke och efter ett par år kämpar de fortfarande med att komma tillbaka till livet. För några av dem ledde stroken till döden. Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Det är mest personer över 65 år drabbas av stroke, men det händer även att yngre drabbas.
I mina sena tonår såg jag döden i vitögat och överlevde som genom ett mirakel, sedan dess har jag fått många bonusår. Förhoppningsvis har jag många fler år kvar att leva innan det är dags för mig att krönas med livets segerkrans och vandra in i evigheten. Men innan dess vill jag se mina barn växa upp, få luft under vingarna och bilda familj.
Bilden överst i inlägget tog jag under min sjukhusvistelse och den nedersta bilden är en arkivbild.
Text och foto: Mikael Good
Leica M9 Swedish Reporter Edition
Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.
Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.
Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.
Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.
Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.
Text och foto: Mikael Good