Kålgården blev grävskopornas rov

Kålgården var ett trevligt innergårdsområde i Jönköping. Det revs tyvärr 1996 för att ge plats för dyra fina bostadsrätter för bättre bemedlade. Innan området blev grävskopornas rov spenderade jag en hel del tid med att gå runt i och dokumentera det för eftervärlden. Så här i backspegeln tycker jag att det är tråkigt att den gamla miljön inte renoverades och införlivades i det nya området för att bevara något av Kålgårdens ursprungliga charm. 

  
  
  
  

Text och foto: Mikael Good

Den övergivna försvarsbunkern

Runt om i Sverige finns det mängder av övergivna bunkrar från andra världskriget. En av dem finns i en medelstor svensk stad och användes till att försvara oljedepån och hamninloppet.



När andra världskriget bröt ut var Sveriges beredskap allt annat än god och det fanns inte någon försvarplan för en fientlig invasion. Efter det att Danmark och Norge ockuperats av nazityskland började skyndsamt bunkrar att byggas runt om i landet.  De flesta byggdes utmed Skånekusten och i Dalsland där invasionshotet var som störst och försvarslinjer med bunkrar och stridsvagnshinder byggdes. I övriga landet byggdes bunkrar vid speciella objekt som var viktiga att försvara. 



En av alla de drygt 3700 bunkrar som byggdes runt om i Sverige under andra världskriget låg i utkanten av den mellansvenska staden. Den fungerade som ett försvar för den närliggande oljedepån och hamninloppet. 1961 flyttades oljedepån och bunkern förlorade sitt primära syfte. När jag besökte den för första gången i september 1992 var bunkern fortfarande i relativt gott skick. Men på våren 1993 upptäckte traktens ungdomar att den var olåst och för dem blev det en utmärkt festplats. Det ledde till klagomål från omkringboende och det bidrog till att bunkern plomberades.

    

Det har gått 24 år sedan jag senast besökte bunkern men av en tillfällighet cyklade jag förbi den häromdagen och bestämde mig för att stanna och ta ett par bilder.

Text och foto: Mikael Good

Urban Exploration (UE)

De senaste tio åren har Urban Exploration (UE) gått från att vara en smal subkultur med få utövare till att omfatta 10.000-tals personer bara i Sverige. Syftet med UE är att utforska bortglömda, övergivna och stängda miljöer såsom hus, fabriker, sjukhus, gruvor och bergrum oavsett om det är lagligt eller inte. Jag kommer främst att hålla mig till bergrum då det är det som intresserar mig mest.  

          

Mängder av bergrum med olika syften byggdes runt om i Sverige under det kalla kriget, men i och med Sovjetunionens fall har många bergrum omvandlats till civila ändamål eller avvecklats och plomberats. I mina sena tonår i slutet av 1980-talet började jag intressera mig för att ta mig in på och utforska förbjudna platser för spänningens skull. På den tiden var antalet utövare väldigt få och termen Urban Exploration var inte ens uppfunnen. Jag var alltid noga med att inte bryta mig in någonstans även om det i många fall hade gått ganska så enkelt med kofot, bultsax eller bågfil. Oftast kunde jag ta mig in för att någon glömt att låsa dörren till en nödutgång. Eller så var fästena för hänglåsen ditsatta med skruv och då var det bara att skruva ur skruvarna, häkta av hänglåset och gå in.



Med tanke på att jag inte är lika smärt och smidig som när jag var tonåring nöjer jag mig med att försöka hitta dolda ingångar idag. Jag är faktiskt ganska så bra på det och har hittat en del dolda ingångar till bergrum. Men jag håller kunskapen för mig själv och delar inte med mig av den. Det är tyvärr inte ovanligt att ingångar som kommer till allmän kännedom leder till att objekten blir vandaliserade och det vill jag inte vara med och medverka till. Jag vill inte heller ha någon annans liv eller hälsa på mitt samvete. Många plomberade bergrum är inte bergskrotade på år och dag och därför är risken för att få stenblock på sig inne i anläggningarna stora. Vidare har trappor och stegar inne i anläggningarna utsatts för rost och korrosion och kan vara direkt livsfarliga att gå på. 



Det kommer alltid att finnas människor som söker spänning och som vill ta sig in i och utforska plomberade bergrum och det har jag full förståelse för även om det i de flesta fall är olagligt. Numera avråder jag folk från att ta sig in i stängda bergrum. Men jag uppmanar dig som ändå tänker göra det att tänka på säkerheten. När jag var ung och dum gick jag in själv utan någon som helst skyddsutrustning. Hade något hänt hade ingen vetat var jag var.



Gör inte om mitt misstag! Ha med dig hjälm, skyddsglasögon, gasmätare, andningsutrustning, pannlampa, reservficklampa och skyddsskor. Gå aldrig in själv utan var flera och se till så att minst en står utanför och kan larma räddningstjänsten ifall något skulle hända. Att fastna djupt inne i ett bergrum där ingen hör dig och mobiltelefoner inte fungerar är ingen höjdare. Det har tyvärr hänt att UE-utövare har skadat sig och några har även fått sätta livet till.



Värt att tänka på att är att det räknas som skadegörelse och inbrott att ta sig in i ett bergrum som är i bruk eller är plomberat och det är ett brott som kan leda till böter och fängelse. Om det finns kvarstående sekretess på bergrummet kan det även innebära ett brott mot rikets säkerhet och då är straffskalan högre. Många UE-utövare filmar och tar bilder när de tagit sig in i fabriker, gruvor och bergrum och lägger upp materialet på internet. De flesta väljer klokt nog att maskera sig och lägger upp materialet anonymt med tanke på att det oftast är straffbart att ta sig in. Film och bilder är bra bevismaterial och med tanke på det kan det vara dumt att lägga upp dem i eget namn.

I mina hemtrakter i Jönköping och Huskvarna finns det mängder av intressanta platser att utforska. En av dem är den gamla ammunitionsfabriken Baslandia vid Tolarp i Jönköping där jag tagit bilderna som illustrerar artikeln. I fabriken som ligger insprängd i Tolarpsberget tillverkades ammunition från 1943 till mitten av 1970-talet. Sedan såldes bergrummet till Jönköpings kommun som förvarade sitt eget sprängmedel där. Anläggningen plomberades 2009. Fabriken är populär bland UE-utövare runt om i landet och många har tagit sig in i och utforskat den.



Här kan ni se en film som filmats inifrån Baslandia: https://youtu.be/05Nl-5QBZMs

Text och foto: Mikael Good

   

Klass 2 varning över Huskvarna

Igår slog en kraftig snöstorm till över Sverige och meteorologerna hade utfärdat en klass 2 varning över södra vätterbygden. Jag tycker om att vara ute när det är snöstorm och jag klädde mig i regn- och vindtäta kläder och satte på mig ett par rejäla kängor och begav mig ut i stormen tillsammans med en vädertålig kamera och två objektiv.



De blåste ganska rejält på topparna runt Huskvarna men Bondberget stoppade upp det mesta av snöstormen i centrala Huskvarna. Trots en del hårda kastvindar och ymnigt snöande blev Huskvarna ganska så förskonat från stormen. Jag hade hoppats på betydligt vildare väder men samtidigt är jag glad över att stormen inte slog till med full kraft med tanke på alla de konsekvenserna som det kan medföra för människor och miljö.

Text och foto: Mikael Good

En socialreporter på väg mot toppen

När jag var i Sinai för ett par år sedan slog jag följe med en norsk grupp på väg upp till toppen av Sinaiberget eller Mosesfjell som det heter på norska. En i gruppen var en pensionerad norsk journalist och redaktionschef. När jag presenterade mig för honom kände han igen mitt namn, han hade läst reportaget om den lettiska familjen Geminis som publicerats i en norsk tidning. Han tyckte att mitt reportage var mycket bra och tyckte att jag skulle söka jobb på hans gamla tidning i Norge.

Text och foto: Mikael Good