Leica M9 Swedish Reporter edition

Marknadsföring kostar mycket pengar, det gäller att fundera ut kostnadseffektiva sätt att nå ut med sitt budskap. Att låta kändisar designa kameror har blivit ett bra sätt för Leica att få gratis reklam. När Leica släpper specialdesignade kameror sätter debattens vindar genast igång, och företaget får gratisreklam för miljoner, och de specialdesignad produkterna säljs snart slut.

Det finns en speciell mytos runt Leica. Genom historien har många dokumentär-. och pressfotografer använt sig av märket. På Facebook har jag blivit bekant med några av fotografins stora namn, och när de publicerar bilder från sina krafts dagar har de oftast en eller flera Leicor dinglande runt halsen. Genom åren har jag mött många högutbildade och välbeställda män, som genom livet närt en pojkdröm om att köpa en Leica med ett par objektiv och åka ut på reportageresa till något avlägset hörn av världen.

Som reporter har jag i mångt och mycket levt deras dröm. De senaste åren har jag har varit på reportageresor i Bulgarien, Egypten, Indien, Kina, Lettland, Serbien, Rumänien och Ryssland. Bilderna och texterna har publicerats runt om i världen, och en del av dem har nått en storpublik.

För mig är Leica ett redskap och inte en statussymbol. Jag föredrar att jobba med mätsökarkameror för att de ger mig en bra överblick, samtidigt som jag kan röra mig mitt i händelsernas centrum och vara tydlig med vad jag gör utan att väcka anstöt. Jag får ofta kommentarer om var jag köper film, och att min farfar hade en sådan kamera när jag fotograferar. Leican öppnar upp till samtal och det är inte ovanligt att jag får med mig ett och annat porträtt i gatumiljö.

Om jag jobbar med någon av mina andra kamerorna får jag istället kommentarer såsom ”blir det några fina bilder” eller lätt nedvärderande papparazzi-kommentarer. Om jag ska vara ärlig är jag trött på sådana kommentarer, men det går lätt att råda bot på dem genom att enbart jobba med Leican!

Kameran på bilden är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. Objektivet är ett Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH med ett Leitz IROOA motljusskydd. Som bilderna i inlägget visar går det utmärkt att arbeta med kameran. Under ett par års tid har jag dokumenterat Huskvarna och en eller ett par av bilderna kommer kanske att ingå när det är dags att presentera arbete.

Text och foto: Mikael Good

Animaux Domestiques - 家养动物

Titeln till det här inlägget kanske inte är så självklar för alla läsare. Men för att göra en lång historia lite kortare så är Animaux Domestiques franska för tamdjur och 家养动物 (Jiāyǎng dòngwù) är kinesiska för tamdjur.

Anledningen till att jag har skapat ett album med namnet "Animaux Domestiques - 家养动物" på flickr är att jag brukar dokumentera tamdjur såsom hundar, katter och ankor när jag är på resande fot. En del av djuren är små och söta medan andra är rätt så monstruösa eller groteska i sin uppenbarelse och då pratar jag inte om barnen som är med på två av bilderna, barn är alltid söta.

全国叫我是小红岗工业区再见 (Quánguó jiào wǒ shì xiǎo hónggǎng gōngyè qū zàijiàn). Det finns dom som tror att jag kan prata kinesiska, men jag måste erkänna att jag har en sak gemensam med Dr Sheldon i The Big Bang Theory och det är att vi är ungefär lika bra på kinesiska: http://www.youtube.com/watch?v=dTO2SgrFw-c

Text och foto © Mikael Good, All rights Reserved

Animaux Domestiques - 家养动物