En liten och kompetent fujikamera för reportage

Jag tycker om Fujis kameror! De har knappar, och rattar på precis rätt ställen, vilket gör kamerorna lättarbetade och omtyckta av reportage- och gatufotografer. Men på ett par viktiga punkter fallerar de tyvärr.



De senaste åren har jag haft en del olika Fujikameror, det är kameror som designats av entusiaster för entusiaster, och alla knappar och vred sitter precis där de ska. Men trots detta har jag aldrig varit riktigt nöjd med kamerornas egenskaper på höga ASA, eller autofokusens förmåga i dunkla miljöer. Till sist blev mitt missnöje allt för stor och jag valde att gå tillbaka till Sony, som har kameror som är betydligt bättre på höga ASA, och som ställer fokus snabbt och exakt. Men jag måste erkänna att jag gillar känslan i Fujis kameror, och skulle gärna se att både Sony och Fuji slog sina kloka huvuden ihop, och tog fram ett par riktigt bra kameror för entusiaster. 



Trots att jag har sålt bort det mesta av min Fujiutrustning har jag valt att behålla en Fujikamera – XE-2. Det är en liten smidig och kompetent kamera som fortfarande levererar trots att den har fem år på nacken. Särskilt bra blir det i svartvitt, den är en av de bästa digitalkamerorna för svartvitt. I mitt tycke har XE-2:an den bästa Fujisensorn, den har hyffsat snabb autofokus, och den levererar filmlika RAW-filer på höga ASA, tyvärr lider den av smearing i JPG, men kör man i RAW kommer man förbi det problemet.



Det enda som jag saknar är bildstabilisering, vilket är väldigt användbart vid fotografering i dunkla miljöer. Det är lite märkligt att Fuji inte kan bygga in stabilisering i ett kamerahus som är något större än Sonys A6000-serie som har stabilisering. I en kommande XE-4 vore det ultimat om Fuji inkluderar bildstabilisering. De får gärna ge den bättre egenskaper på höga ASA, och något snabbare autofokus. En sådan kamera skulle kunna bli mumma för reportagefotografer. 



Jag använder oftast XE-2:an med ett Fuji 18/2, ibland i kombination med en Ricoh GW-3 vidvinkellins. Bilderna i inlägget tog jag förra året med en Fujifilm XE-2 och ett 18/2 under en reportageresa till södra Serbien. Tanken var att jag skulle återvänt dit i maj för att besöka mina romska vänner, och fortsätta mitt arbete med att dokumentera den pågående karismatiska väckelsen bland romer i landet, men Coronaviruset satte käpparna i hjulet för mig denna gången...





Text och foto: Mikael Good

Det är Romernas nationaldag idag

I dag är det 8 april och Romer runt om i världen firar sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London 8 april 1971. På kongressen infördes romernas nationalsång Gelem, Gelem (jag reste, jag reste) och den romska flaggan.

Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. År 2000 utropade International Romani Union (IRU) Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att IRU inte valde att ställa krav på något territorium är inte så konstigt för på sätt och vis kan man säga att hela världen är romernas hemland.

Genom historien har mycket av den romska kulturen, sedvänjorna och levnadssättet slagits i spillror genom diskriminering, förföljelse och ond bråd död. Ingen vet hur många romer som mördades under förintelsen men historiker tror att mellan 200.000-500.000 romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer runt om i Europa. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Men de östeuropeiska romerna som hamnade bakom den sovjetiska järnridån berövades sitt levnadssätt, sin kultur och sina sedvänjor. I västeruropa fortsatte diskrimineringen av romer efter kriget och det skulle dröja till slutet av 1970-talet innan romernas rättigheter började att diskuteras på allvar.

I Östeuropa trodde många att romerna skulle få det bättre efter kommunismens fall men istället ökade diskrimineringen och förföljelsen. Romer behandlas fortfarande som främlingar och andra klassens medborgare i länder som de har bott i nästan 1000 år. Trots att vi har kommit till år 2017 ekar fortfarande slagorden död åt "zigenarna" på gator i städer på Balkan och romer misshandlas och förnedras bara för att de är romer. Men romer misshandlas och förföljs inte bara på Balkan utan även i Sverige. Enligt polisen ökar våldet mot romer som tigger i Sverige.

Vi har fortfarande lång väg att vandra innan romerna har inkluderats i den europeiska stugvärmen där de hör hemma. Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår gemenskap. Rom är romanés för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiös  tro eller könstillhörighet är vi alla romer (människor) och Gud som ser rakt in i djupet av våra hjärtan älskar oss precis som de romer (människor) vi är. Opre Roma!

Här kan ni se ett bildspel med bilder från några romska byar i Rumänien. Bildspelet har bland annat visats på rysk TV: https://youtu.be/28S0kpDfJ04

Text och foto: Mikael Good

   

The colors of photography

"Black and white are the colors of photography. To me they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected". - Robert Frank

Photo: Mikael Good

The Village that doesn't exist

Follow me to three small Romanian villages in the Pauleasca area from where many of the EU migrants that begs on the streets in the Swedish towns Jönköping, Linköping and Stockholm come from. Pauleasca consists of the villages, Troislav, Tinca and Tufanu and about 4000 persons live in the area.



The people in Pauleasca were given land to live on by the communist regime in the late 1940s. But after the Romanian revolution in late 1989 most of the old documents from the communist era wasn't valid anymore and the vast majority of the houses in the area was considered to be illegal settlements. Today Pauleasca doesn't even exist on official Romanian maps. They are not longer allowed to travel on main roads with horse and carriage due to governmental restrictions. They are not longer allowed to pick branches of willow and birch In their nearby woods to make traditional handicraft like baskets and broom that they can sell on the local market. Since 2012 is begging illegal in Romania.



All those new restrictions paired with a unemployment rate of nearly 80 percent has created a desperate job migration to richer countries in the northern parts of the European Union. Most of the rudari and romani that migrate don't find a work and end up begging for money on the streets in their new countries to be able to support their families back home. The migration from areas like Pauleasca is not a cosmopolitan aspiration towards new horizons, it springs from a desperate struggle for survival for a minority that has been subjected for indifference, discrimination, hostility and racism from the state and ethnic romanians for years and years.



The people in the pictures belong to the rudari minority. Even if they live in Europe their living conditions are down to the same poverty level as people living in third world countries. They have substandard housing. Their life expectancy is 13 years shorter than the average Romanian. They lack running water, proper kitchen, bathroom and toilet. Many of the adults are illiterate but most kids are now in school from grades 1-4. Their food is deficient and many children suffer from malnutrition. Even if the future for the people in the area seems to be painted in dark colours I believe a change is gonna come.



Click the following link if you cant see the Slide-Show on your phone or tablet: www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text and Photo: Mikael Good 

Huskvarna, lite snyggare - lite bättre!

Människor runt om i världen är bekanta med varumärket Husqvarna och du har säkert rest igenom staden med buss, bil och tåg utan att ta dig tid att stanna till. Därför har jag beslutat att lägga upp en del av mina bilder från Huskvarna i ett Flickralbum så att du och alla dem som är nyfikna på Huskvarna och dess omgivning ska kunna besöka staden genom mina bilder.

Förvänta er inga lätt eller kraftigt HDR-förljugna foton för glättiga turistbroschyrer  Jag har valt att göra en personlig dokumentation av staden och dess invånare i svartvitt som visar den bild som jag har fått efter att ha bott i Huskvarna i över tio år. Jag har valt att lyfta fram både det vackra och det fula för att betraktaren själv ska kunna väva ihop sina tankar runt bilderna till en helhet.



Vem vet, kanske kan mina bilder vara med och göra lite extra reklam för bygden? Någon som är på genomresa kanske stannar till i Huskvarna av ren och skär nyfikenhet efter att han har sett mina bilder. Stannar ni till i Huskvarna ska ni givetvis passa på att äta den lokala specialiteten kebab på någon av Huskvarnas många pizzerior. Huskvarna har den godaste kebabsåsen och den godaste kebaben på den här sidan av Bosporen.



Devisen Huskvarna, lite snyggare - lite bättre skapades som en motvikt till grannstaden Jönköpings storstadsambitioner. Huskvarna är en egen stad men räknas ändå in i Jönköpings kommun och får ofta spela andrafiolen vad gäller kommunala satsningar och prioriteringar. Det är lite tråkigt med tanke på den potential som Huskvarna skulle kunnat haft om staden och dess närmsta omgivningar var en egen kommun. Vem vet det kanske är dags för Huskvarna att bryta sig loss och åter bli en egen kommun? Det skulle i vart fall sätta stopp för Jönköpings storstadsambitioner!



Om du inte kan se bildspelet på din telefon eller platta kan du alltid klicka på den följande länken: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157640003096945/

Text och foto: Mikael Good