SD-bilderna kom ut ur garderoben

 

För några dagar sedan publicerade jag ett reportage med rubriken ”Från rabiata högerextremister till landets största parti”. När jag skrev artikeln hade jag bara tillgång till sju gamla mörkrumskopior från SD:s demonstration i Jönköping i maj 1994. Jag hade försökt hitta negativen från det aktuella tillfället, men hur jag än vände ut och in på skåp och garderober kunde jag inte hitta dem, och fick ge upp mitt sökande.




I söndags fick jag en ingivelse att titta längst in i en klädgarderob, och där hittade jag en kartong där alla negativpärmar var prydligt nedpackade. Jag hittade och plockade fram pärmen med SD-bilderna och tog fram dem ur garderoben. Nästa steg var att scanna in bilderna, jag hittade scannern per omgående, men fick leta en stund efter scannerprogramvaran. När jag äntligen hittade den visade det sig att den bara var kompatibel med Mac OS 10.3-10.6. Som tur var hade jag inte gjort mig av med min gamla Mac Book Pro från 2008 som har 10.6, så det var bara att installera Silver Fast på den och börja scanna.





Jag valde att scanna in bilderna i 16 bitars HDR för att kunna vaska fram så många detaljer som möjligt ur dem. Nackdelen är att varende liten skavank på negativen syns tydligt. Men med hjälp av den excellenta funktionen för damm och repor, samt snabbmasken i Photoshop CC 2019 kunde jag effektivisera det tidsödande retuscharbetet. Den negativa påverkan på miljön och retuscharbetet är två faktorer som talar för att jag inte kommer att köra analogt igen.





När jag retuscherat färdigt bilderna började jag att sortera dem och valde ut bilderna som jag valt att lägga upp i den här bloggposten. Bilderna är 25 år gamla men är samtidigt ett viktigt tidsdokument från en tid som inte ligger allt för långt bort, men som samtidigt kom att påverka oss på ett sätt som vi kanske inte hade kunnat föreställa oss.



I min förra artikel missade jag att skriva varför det var så många poliser, hästar och hundar utkommenderade. Anledningen var att en tidigare SD demonstration i Växsjö ett par veckor tidigare hade slutat i kravaller, för att det inte fanns tillräckligt med poliser på plats. Ordningsmakten ville till varje pris undvika att samma sak hände i Jönköping. Jag vill inte ändra på den uppgiften i efterhand i den tidigare artiklen, men om den skulle leta sig in i en papperstidning kommer jag att ha med den.




Kravallerna i Växsjö ledde också till att mediebevakningen av demonstrationen i Jönköping var mycket stor, många heltidsanställda och frilansande pressfotografer följde med demonstrationståget med förhoppning att det skulle hetta till. Men som tur var blev det en förhållandevis lugn demonstration. 



I lördagens inlägg skrev jag att jag använt ett Canon EF 20-35/2.8L. Den uppgiften är felaktig, på negativfickorna stod det Canon EF 20-35/3.5-4.5 och Canon EF 80-200/2.8L



Text och foto: Mikael Good

Ett sexpack till Sony A7

Att testa objektiv är något som är mycket subjektivt. Ett objektiv som andra lyfter till skyarna kanske inte passar mig alls. För mig är det viktigare att ett objektiv har en speciell karaktär och att det fungerar till min typ av fotografering än att det är knivskarpt.

Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)

Leitz Summicron-R 90/2 (2,8) 
 Leitz Summicron-R 90/2 (4) 

Att fota tegelväggar gör mig inte klokare på om ett objektiv är bra eller dåligt och MTF diagram tråkar bara ut mig. Nej det är vid normala fototillfällen som jag ser om objektivet passar mig eller inte. Jag har provat Sigma 16/2,8 Fisheye (Konica), Tokina 17/3,5 RMC (Nikon), Carl Zeiss T* 28/2,8 (Contax), Konica 40/1,8, Carl Zeiss (CZ) T* 50/1,4 och Leitz Summicron-R 90/2 på Sony A7 under fältförhållanden. Sedan tidigare vet jag att CZ 28mm, CZ 50mm och Leitz 90mm ger riktigt, riktigt bra resultat på digitalkameror med fullformatssensor. Nu vet jag att de levererar även på A7:an. Men en sak förvånar mig något.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

När jag har kört med Sigma 16mm, Tokina 17mm och CZ 28mm på analoga- eller digitala kameror har det varit skarpt ända ut i kanten från bländare 5,6 och uppåt. Men med A7:an tappar de märkligt nog lite i skärpa ut mot hörnen. Att Sony A7 tappar rejält med skärpa ut mot hörnen med vidvinklig M-optik är allmänt känt. Att den även gör det med optik för spegelreflexkameror kom som en liten överraskning för mig. Nu är det inte värre än att det enkelt skulle gå att beskära bilderna om det skulle behövas. A7:an är mycket lättare och smidigare att hantera med manuella gluggar än min "stora" 5D MK II och det väger upp det faktum att sensorn inte levererar hela vägen med vidvinkeloptik.


Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Sigma 16/2,8 (8)

Jag har valt att utelämna bilderna som jag tog med mitt Konica 40/1,8, de tillförde inte något. Objektivet är bra men det är betydligt sämre än mitt CZ 50/1,4 på alla punkter och därför passar det bäst som prydnadsobjektiv på min gamla Konica T3 i bokhyllan. Zeiss FE 55/1,8 är säkerligen ett uns bättre än mitt CZ 50/1,4 men det senare objektivet duger gott för mig, särskilt som alla de sex objektiven som jag provat på A7:an kostar hälften av ett nytt Zeiss FE 55/1,8.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Som ni säkert vet fotar jag gärna i svartvitt och Sony A7 är som gjord för svartvit fotografering. Tillsammans med en egenhändigt ihopsnickrad A7-profil i Silver Efex Pro 2 får jag bilderna dit jag vill ha dem utan att behöva lägga allt för mycket krut på den tråkiga efterbearbetningen som jag får göra med bilderna från min Canon. Jag har använt mig av Silver Efex i rätt så många år nu och mitt tips till er som använder programmet är att inte dra allt för mycket i spakarna, precis som med så mycket annat är lagom bäst även vid bildbehandling!


Sigma 16/2,8 (8)

Carl Zeiss T* 50/1,4 (8)

Leitz Summicron-R 90/2 (2) 

Appropå svartvitt ryktas det på nätet om en ny Sony A7 med svartvit-sensor. Om det ryktet skulle vara sant är det möjligt att vidvinklig M-optiken kommer att fungera bättre på den kameran än vad de gör på A7:an. Men det är bäst att ta ryktet med en nypa salt, hur gärna man än skulle vilja går det inte att fota med ett rykte! Men det finns en kameror som M-vidvinklarna funkar bra på och det är Leica M. Leica brukar dock vara riktigt dyra nya som begagnade. Men det finns en digital M-Leica som inte kostar skjortan och det är Leica M8. En begagnad M8:a går att hitta för runt 10.000 kronor. Trots sin ålder och sina skavanker så presterar den kameran riktigt bra resultat i rätt händer och den fungerar fortfarande utmärkt även för yrkesmässigt användande. M8:an gifter sig riktigt bra med exempelvis Voigtländer 15/4,5 , 21/4 och 28/2 som är uselt dåliga på Sony A7.


Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)



Klicka HÄR om du inte kan se Flickrbildspelet i din telefon eller på din surfplatta:

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved