Minnesdagen över förintelsens romska offer

Sedan 2015 är den 2 augusti officiell minnesdag över den romska förintelsens offer. I år är det 77 år sedan SS-chefen Heinrich Himmler beordrade att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för "Zigenarnatten".

Fram till den 2 augusti hade romernas område i förintelselägret Auschwitz-Birkenau varit fylld med sång och dans, enligt judiska ögonvittnen. Trots alla umbäranden valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten. Men natten mellan den 2 och 3 augusti tystnade musiken i dödslägret. På order av SS-Oberstormführer Otto Moll, kommendanten för Auschwitz-Birkenau II, Josef Kramer, och lägerchefen Hans Schwarzhuber, forslades tretusen romer bort och fick möta döden i nazisternas gaskammare. De flesta av dem var äldre och sjuka, men det fanns även många kvinnor och barn fanns bland offren.

Drygt 20 000 romer internerades i Auschwitz-Birkenau under andra världskriget. Deras kläder märktes upp med en brun triangel, och bokstaven Z tatuerades in på deras armar. Många av dem gasades, sköts eller slogs ihjäl, flera av dem dog av sjukdomar och en del utsattes för grymma medicinska experiment. Bara ett fåtal överlevde.

Man vet inte exakt hur många romer som mördades under kriget. Det var inte ovanligt att romer saknade identitetshandlingar, vilket gjorde att de inte fördes in på några listor. Därför kan man bara uppskatta antalet offer.
Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig. Men man tror att omkring en miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer. Bland annat tvångsförflyttade Rumänien, som var Nazitysklands allierade, 30 000 romer till det ockuperade Transnistrien. 11 000 av dessa dog av umbäranden och sjukdomar.

Än i dag kränks romernas mänskliga rättigheter runt om i Europa; värst är situationen i Ungern, Rumänien och på Balkan, där romer i många fall behandlas som andra klassens medborgare och regelbundet utsätts för den övriga befolkningens fördomar, hån och förakt. I kölvattnet av corona-pandemin har romer anklagats för att sprida smittan. Hatbrotten mot romer har ökat i Sverige de senaste åren, framför allt mot romer från Bulgarien och Rumänien som kommit hit i jakt på arbete och försörjning. Många av hatbrotten har anmälts men polisen tror ändå att mörkertalet är stort.

Text och Illustration: Mikael Good

SD – från rabiata högerextremister till landets största parti

I slutet av maj 1994 bevakade jag det högerextrema partiet Sverigedemokraternas marsch i Jönköping tillsammans med kollegor från både större och mindre tidningar runt om i landet. Inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi då föreställa oss att SD skulle bli Sveriges största parti 25 år senare.



Den 28 maj firade Jönköping sitt 710-års jubileum och staden hade dukat upp till fest med karneval, marknadsknallar och tivoli. Men feststämningen skulle störas av drygt 100 högerextremister från Sverigedemokraterna, som hade fått tillstånd av polisen att demonstrera mitt i hjärtat av Jönköping. Många Jönköpingsbor ställde sig frågan varför polisen hade gett tillstånd till en demonstration mitt under festligheterna? Polisen hänvisade till den grundlagsstadgade demonstrationsfriheten. Men gav inget tydligt svar varför de gett tillstånd till SD:s demonstration just den dagen.



När drygt 100 Sverigedemokrater som skyddades av 200 kravallutrustade poliser, en del med hundar och drygt tio polishästar sent om sider startade sin march, rörde de flesta reportrarna och fotograferna åt deras håll. Jag valde att smyga in bakom avspärrningarna vid Gjuterigatan där jag väntande in demonstrationståget. Någon motdemonstration hade inte organiserats men flera tusen människor stod utmed marschvägen, en del var där av ren nyfikenhet medan andra ville visa sitt förakt mot nazisterna.



De flesta Sverigedemokraterna var boneheads (nynazistiska skinheads), men i leden fanns även en del äldre och yngre demonstranter som var med alldagligt klädda. Boneheadsen, hade rakade skallar, de var klädda i svarta bomberjackor, mörka byxor och kängor, många av dem hade naziemblem på sina jackor.  När demonstrationståget rörde sig framåt ropade de unisont ”ut med packet” så att de dånade ut över staden. Från folkhavet kastade en person ett föremål mot demonstrationståget, förövaren blev snabbt identifierad och brutalt nedbrottad av några bastanta kravallpoliser.



Demonstrationståget tågade ut på Hamngatan, och kom fram mot mig där jag stod beredd vid Gjuterigatan. När jag fotograferat i ett par minuter kom två bastanta kravallpoliser fram till mig, de krävde pressleg av mig. Då jag bara var frilansare hade jag inget pressleg, och var tvungen att avlägsna mig från platsen. Att jag var där på uppdrag av en vänstertidning räckte inte för dem. Demonstrationståget rörde sig fram mot en parkeringsplats, där Högskolan i Jönköping nu ligger. Där stannade de till och höll tal tryggt skyddade av kravallstaket, och hundratals poliser, med hästar och skällande hundar. Poliser var till och med utposterade på hustaken runt om parkeringsplatsen.



Tillsammans med några kollegor försökte jag ta mig fram till parkeringsplatsen för att ta bilder på den dåvarande partiledaren Anders Klarström som skrek ut sitt främlingsfientliga budskap från taket på en minibuss. Vi kom inte långt innan tre kravallpoliser på hästar motade bort oss. På avstånd hörde vi  Anders Klarström ropa om att sverigedemokraterna skulle verka för ”ett renrasigt Sverige fritt från svartskallar och att alla flyktingar skulle stoppas vid landets gränser”. När mötet var över fick Sverigedemokraterna kliva ombord på två chartrade bussar som förde bort dem från området och staden. Några av demonstranterna valde att stanna kvar och delta i stadens 710-års firande. Två av dem blev igenkända och jagades ned för Östra Storgatan av några Redskins (militanta vänsterskinheads som sedermera skulle bilda AFA).



Efteråt gick ett par kollegor och jag till Twin City där vi diskuterade dagens händelser över en kopp kaffe och en nybakad citronmuffins. Vi tröstade oss med att SD säkert skulle förgöras av interna konflikter och upplösas precis som så många andra högerextrema partier innan dem. På den tiden var SD ett högerextremt parti som öppet flörtade med nationalsocialismen. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. 2001 splittrades SD, och de mer hårdföra nationalisterna startade Nationaldemokraterna. 2005 blev Jimmie Åkesson partiledare för Sverigedemokraterna och 2010 kom de in i riksdagen.  2014 lades Nationaldemokraterna ned. I november 2019 blev Sverigedemokraterna Sveriges största parti i en Demoskopundersökning.

Detta är en betraktelse om en händelse som jag bevakade för 25 år sedan. I god journalistisk anda har jag valt att hålla politiken utanför artikeln, personligen har jag ingen politisk hemvist och röstar blankt. Men jag är medveten om att ämnet kan vara kontroversiellt, och vill uppmana er att hålla en god samtalston om ni väljer att kommentera.

Till bilderna använde jag en lånad Canon EOS 1, Canon EF 20-35/2.8, Canon EF 80-200/2.8 samt Kodak Tri-X. Jag var inte van att arbeta med 80-200/2.8, och den usla närgränsen gjorde att jag missade en hel del viktiga bilder.

Text och foto: Mikael Good

Psalmsångare stod upp mot nazismen genom att sätta sig ned

Under svenskarnas partis demonstration i Jönköping den 1 maj valde en grupp på 10 personer att i en akt av civil olydnad sätta sig ned i korsningen Brunnsgatan och Barnarpsgatan utmed demonstrationsvägen. Under parollen "Psalmsång mot rasism" sjöng de sedan psalmer och lovsånger i en fredlig andakt mot nazism, främlingsfientlighet och hat. Två av psalmsångarna åtalas nu vid Jönköpings tingsrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten för sin vägran att avlägsna sig från platsen på Polisens uppmaning.  

På SVT Opinion kan du läsa Elias Ytterbrink (MP) som var en av dem som greps debattartikel om initiativet: "Det enda vi var i vägen för var nazismen": http://www.svt.se/opinion/det-enda-vi-var-i-vagen-for-var-nazismen


 











Text och foto: Mikael Good