Bildreportage – Kvällsmarknaden i Darjeeling

Att fotografera när det är mörkt är oftast svårt, det kräver ofta långa tider och stativ. Att fota människor i rörelse på natten är ännu svårare. Men med dagens imponerande ljusmaskiner går det att fotografera i miljöer där man tidigare gick bet så vida man inte använde blixt.






Den nordindiska staden Darjeeling är känd för att ha världens högst belägna järnvägsstation, sitt te och för sin kvälls- och nattmarknad. Den senare lockade mig, men innan jag gav mig ut i marknadsvimlet passade jag på att äta middag tillsammans med familjen på klassiska Pine Tree Hotel. Deras korianderdipp, som jag avnjöt tillsammans med nybakat naanbröd var fantastiskt gott, även deras Rogan josh fick klart godkänt. Mätt i magen gav jag mig ut i kvällningen för att dokumentera marknaden utrustad med ett ljusstarkt 35mm, samt en kompakt systemkamera med bildstabilisering.

Min vana trogen smög jag inte omkring och försökte inte gömma mig bakom kameran. Jag sökte aktivt kontakt och var öppen med vad jag gjorde. Precis som vid andra tillfällen i Indien fick jag vara med på en hel del selfies. Det var många som ville vara med på bild med ”den Skandinaviske vikingen”. En av karaktärerna i HBO-serien Vikings liknar mig och det bidrog säkerligen till populariteten. Jag har letat lite efter bilderna på Google, men har ännu inte sett några.

Något som slog mig under min vandring i Darjeeling var att det var så rent överallt. Faktiskt var det mycket renare än i Sverige. Förklaringen var att kommunen infört ett lokalt nedskräpningsförbud, och har nolltolerans mot nedskräpning. De som bryter mot förbudet kan räkna med dryga böter. Inte ens cigarettfimpar var undantagna från förbudet som de märkligt nog är i Sverige. Trots att jag letade hittade jag inget skräp. I andra indiska kommuner behöver man inte gå många steg förrän man hittar skräp.




När jag kände mig mätt på intryck och möten efter att ha vandrat runt på marknaden i ett par timmar styrde jag åter stegen till hotellet och den sköna sängen. Ett par timmar senare var det dags för uppstigning för vidare transport med taxi till Tiger Hill med familj och vänner för att titta på soluppgången som ska lysa upp bergskedjan Himalaya. Om vi hade lite extra tur skulle vi kanske få se toppen på Mount Everest, men det är en annan berättelse.

Bilderna i inlägget togs med en Sony A6500, samt ett Voigtländer Ultron 1.7/35mm ASPH med en Techart PRO Leica M – Sony E autofokus Adapter. Kameran hade inga problem med att hitta fokus i dunklet, och fokuseringen var i princip lika snabb som med dedikerade AF-objektiv. A6500 har märkligt nog bara en inmatningsratt, men med den här kombon kan jag göra som jag föredrar och styra bländaren på objektivet och tiden med inmatningsratten.

Text och foto: Mikael Good

New Delhi efter mörkrets inbrott

För en dryg månad sedan publicerade jag ett bildreportage i min blogg med bilder på människor som bor och arbetar i närheten av av Indiens mest ökända gata – GB Road i New Delhi. Nu har jag hittat några fler bilder från samma tillfälle.







När jag är på resa tar jag många bilder. Framförallt tycker jag om att fotografera människor och miljöer. Ofta hamnar jag i skumma miljöer och bland människor som andra ser som skumma. Jag vet inte varför det är så, men jag dras ofta till det som anses fult och annorlunda, och har lätt att få vänner bland dem som på olika sätt står utanför samhället. Det är lite märkligt men sådana miljöer och människor blir ofta vackra när de hamnar på bild.







Idag är kvarteren som jag rörde mig i för ett par månader sedan helt folktomma. Indien är helt nedstängt på grund av coronaviruset. Många av människorna som jobbade som daglönare har vandrat tillbaka till sina hembyar, där möjligheten till försörjning är större än vad den är i den nedstängda huvudstaden. Det enda positiva är att den smog som höll huvudstaden i ett järngrepp har försvunnit. Nu lyser solen över New Delhi, och man kan se längre än på decennier.










Bildkvaliteten kanske inte är den bästa, men jag tycker att bruset ger bilderna lite extra närvaro. Ibland tenderar det digitala i mitt tycke att bli lite väl polerat och tillrättalagt, brus ska tas bort, störande färger och detaljer ska plockas bort. Precis som förr förespråkar jag rakt enkelt fotografi, där tekniken inte får stå i vägen för bilden. Förr pressade jag en Tri-X till 1600 ASA eller lyxade till det med en T-max 3200 när jag körde nattfoto. Färg körde jag aldrig på natten, bildresultatet blev allt för skralt.

Alla bilderna i inlägget har tagits med en Ricoh GR II som har ett fast objektiv motsvarande 28mm, jag har uteslutande använt bländare 2.8, och haft ett ASA-tal mellan 1600–10000.




Text och foto: Mikael Good

När kvällsregnet föll över motorsågsstaden

Jag tar gärna en kvällspromenad. Det är ett bra sätt att samla tankarna på, få lite extra luft och motion efter en lång arbetsdag. När jag går ut är det inte ovanligt att jag tar med mig en kamera. Men kvällsljuset kräver oftast att jag tar med mig ett stativ, jag verkligen avskyr att bära med mig och använda stativ, därför blir oftast inga bilder tagna.



Men det går att fota nattbilder utan stativ. Det kräver bara lite mer av objektiv och kamera. I går berättade jag att jag köpt en Techart PRO autofokus-adapter för att använda M-optik på min Sony A7rII. Under gårdagens kvällspromenaden genom ett regndränkt Huskvarna bestämde jag mig för att testa vad mitt M 28/1,4 går för i nattljus.



Jag ställde objektivet på bländare 2 och kameran på 1/30, och lät kamerans inbyggda skakreducering fungera som stativ. Det känns lite konstigt att skriva det här med tanke på objektivet är helt manuellt, men det hittade fokus snabbt och exakt vid det flesta tillfällena, det var bara när kameran fick för sig att jaga de snöblandade regndropparna som fokuseringen fick lite problem. En del motiv bländade jag upp till 2,8 men för det mesta höll jag mig på 2. ASA-talet rörde sig mellan 3200 och 6400. A7rII funkar bra upp till 12 800, men jag tycker det är bra att ha lite sprattelutrymme i lågdagrarna för efterbehandlingen.



Jag hade även med mig ett Canon EF 100/2 och en Metabones IV-adapter som jag tog några bilder med. Den hade märkligt nog lite svårare att hitta fokus än mitt M 28/1,4 och Techart PRO-adaptern. Nästa gång ska jag ta med mig mitt Summicron 90/2 istället. Skärpemässigt är det snäppet vassare än Canon-optiken, och har framförallt bättre tryck i färg och kontrast vilket jag föredrar. 



När jag framkallade bilderna i ACR:n lättade jag lite på skuggorna. Med hjälp av verktyget Pro Contrast i programmet Color Efex Pro plockade jag fram ytterligare information ur lågdagrarna. Color Efex Pro är ett bra verktyg som innehåller en hel del tidsbesparande macron.



Text och foto: Mikael Good