XT – När livemusiken kom tillbaka till Moholm

Coronapandemin gjorde att stora delar av samhället fick ställa om. Innan pandemin var det vanligt med livemusik men i och med smittrisken blev det inte längre möjligt att gå på konsert. I juli luckrades äntligen restriktionerna upp vilket gjort att spelsugna band har kunnat möta sin publik igen. Ett av de banden är hårdrocksbandet XT som bjöd in till konsert i Moholm i helgen.




När en vän frågade mig om jag ville följa med och se hårdrocksbandet XT:s spelning i parken utanför Salemförsamlingen i Moholm tackade jag snabbt ja, vi fyllde en bil och gav oss upp genom landet. Jag hängde med för att få se ett bra liveband och även för möjligheten att få fota en konsert. Innan pandemin fotade jag ett 50-tal konserter per år. Förra året var jag bara på en konsert och hittills i år har det varit ganska så sparsmakat med konserter på grund av pandemin. Men i juli ändrades reglerna och upp till 600 personer får nu samlas på utomhusarrangemang utan sittplatser, och 3000 personer sittande publik får samlas om det finns stolar med minst 1 meters avstånd.




I parken utanför Salemförsamlingen hade funktionärer ställt upp ett antal stolar och tänt en brasa där man kunde värma sig. Trots hård konkurrens från det lokala division 6 laget Moholms SK som spelade derby mot Tidans IF på den närliggande Mogårdsvallen, och en väderprognos från SMHI som lovade ösregn, samlades ett 100-tal personer i parken. Några hade precis som mina vänner och jag rest långväga för att få se bandet, ett par hade rest ända från Varberg, vilket är en sträcka på 450 km tur och retur! I publiken syntes även en del kända ansikten från band som var stora i hårdrockssvängen när det begav sig på 80- och 90-talet. Det var egentligen inte så märkligt med tanke på att medlemmarna i XT tidigare har spelat i band såsom Leviticus, Jerusalem, Veni Domine, Motherlode, Saviour Machine med flera.




Tillsammans har bandmedlemmarna mängder av rutin. Men framförallt spelar de för att de tycker att det är kul och för att få möta sin publik. I Moholm var de rejält spelsugna efter det ofrivilliga coronauppehållet och bjöd publiken på en riktigt bra konsert kryddad med många låtar ur deras breda repertoar. Det märktes att grabbarna i XT hade kul på scenen. Björn Stigsson, riffade blytungt och bjöd på klassiska gitarrsolon, Danne Tibell vävde sköna ljudmattor på sin keyboard och bjöd på ett solo som tog andan ur publiken, Peter Carlsohn bjöd på härliga rullande basgångar, Thomas Weinesjö trummade kraftfullt och taktfast och Sonny Larsson bjöd på förstklassig sång. Trots att bandets medelålder är hög spelar de fortfarande skjortan av många yngre band.




Sångaren Sonny Larsson försökte vid ett flertal tillfällen få igång publiken. Men det kan vara lite svårt att få fart på svenskar som passerat både 40 och 50 år. Förmodligen var det bättre fart på dem för 20–30 år sedan men nu var de lite försiktigare. De flesta stod eller satt på sin plats, njöt av musiken och diggade lite försiktigt, eller passade på att filma konserten med sina mobiltelefoner. Men på eftersnacket efter konserten var alla jag pratade med lyriska över vad de fått uppleva.




När ett band bjuder på sig själva brukar jag få feeling och det gör att bilderna blir bättre och tätare. Precis det hände i Moholm, och trots att jag precis som bandet först var lite ringrostig och trevande efter två års bortavaro från konsertscenen kickade snabbt rutinen och känslan in, och sedan gick det av bara farten. Tyvärr blev det ganska så mörkt varför brusnivån steg under konsertens gång. Men å andra sidan är bruset mindre störande än kornet från Tri-X pressad till 1600 ASA eller T-Max 3200 som jag brukade använda på den analoga tiden.

Till bilderna på XT har jag använt två kameror, en med småbilsformat och en med Aps-C format. När jag fotar konserter föredrar jag att jobba med kameror som har snabb autofokus och framförallt effektiv ögonfokusering, det senare är guld värt för en rockfotograf. I början av konserten var det skymningsljus och då hade jag god användning av mitt telezoom, men i takt med att mörkret sänkte sig gick jag helt över till ljusstarkare objektiv. Så här i efterhand hade jag nog låtit telezoomen legat kvar hemma och kompletterat 24:an och 135:an med ett kort ljusstarkt tele och kanske en 35mm.




Hur gick det då i derbyt mellan Moholms SK och Tidans IF? Moholms SK vann med övertygande 5–0 och avancerade till en fjärdeplats i tabellen. Kanske gav den tunga musiken från den närliggande parken dem lite extra vind i seglet som de behövde i det heta derbyt. Det av SMHI utlovade ösregnet lyste också med sin frånvaro, och det kom bara några spridda droppar under konsertens gång. Men i närliggande byar och samhällen hade himlens portar öppnats och dränkt dem i ett ymnigt skyfall. Om du undrar hur XT låter kan du lyssna på deras låtar här.












Text och foto: Mikael Good

Fyra gitarrister och en basist

En sak som jag saknar under den pågående pandemin är möjligheten att fotografera konserter. Ett vanligt år bevakar jag ett 50-tal konserter, och under de senaste åtta åren har jag levererat 1000-tals bilder till olika artister och tidningar.

I år har jag tyvärr inte varit på en enda konsert, de har ställts in en efter en på grund av Corona-pandemin. Men jag har fått leverera en hel del bilder från arkivet. En av dem är bilden här ovan på Peter Carlsohn. Han är basisten som står mitt bland de duellerande gitarristerna.

Peter har precis släppt sin soloskiva Out of the Blue som är väl värd en genomlyssning, som kuriosa kan jag berätta att jag har tagit några av bilderna i det medföljande konvolutet. Bilden här ovan och några andra konsertbilden på Peter som jag letade upp kommer kanske att användas i en artikel om Peter. Jag har för mig att den har publicerats tidigare men jag är inte riktigt säker.

Text och foto: Mikael Good

XT - Saved by the Blood

I söndags bevakade jag hårdrockbandet XT:s releasespelning på Jönköpings teater. XT bildades 1991 av Björn Stigsson (ex. Leviticus) och Sonny Larsson (ex. Motherlode). Bandet gav ut tre skivor mellan 1991 och 1995. Skivorna släpptes över hela världen och sålde bra. 



Efter en 22 år lång paus träffades Björn och Sonny för att sätta ihop en samlingsskiva med tidigare utgivet och en del outgivet material. Men under resans gång blev de såpass inspirerade att de började skriva nya låtar. När skivbolaget fick höra det nya materialet blev de eld och lågor och bestämde sig för att ge ut en helt ny skiva.



20 oktober släpptes XT:s fjärde fullängdare ”Saved by the Blood” på Vinyl och CD.  Skivan har fått bra recensioner i Sweden Rock Magazine. Förutom Sonny Larsson på sång och Björn Stigsson på gitarr betår bandet av Peter Carlsohn (Jerusalem), Dan Tibell (Jerusalem) och XT:s gamla vapendragare Mick Nordström på trummor. Det är ett mycket erfaret gäng som har spelat för riktigt stora publikskaror i sina respektive grupper och sålt mängder av skivor framförallt i USA.



Trots att medelåldern i bandet är hög är de fulla av spelglädje och det syns att de älskar att spela tung Rock'n'Roll. På en stabil grund av hammondorgel, trummor och bas riffar Björn tungt mot betonggolv och pyntar låtarna med melodiösa solon och melodislingor. Sonny Larsson sjunger med kraft och övertygelse. Framåt våren kommer XT att ge sig ut på vägarna igen och just nu håller de på att boka upp spelningar i Sverige och utomland.



Text och foto: Mikael Good

Leica - The Rock'n Roll Machine

Genom åren har jag fotat en hel del konserter med mätsökarkameror. Anledningen är att det går snabbt att ställa skärpan med dem i lite skumma miljöer och att jag har överblick över vad som händer på scenen i sökaren. 

Det går givetvis bra att fota konserter med spegelreflexkameror men jag upplever dem som lite väl kinkiga vad gäller skakningsoskärpa. En bild som jag vat att jag sätter på 1/60 med en mätsökarkamera behöver 1/250 med spegereflex för att jag med säkerhet ska veta att den sitter. När jag har fotat med spegereflex i lite väl skumma miljöer har jag ofta en mycket stor andel med misslyckade bilder med mig i bagaget och det är något som gör mig frustrerad. 



Jag har en kamera som har seglat upp som ett värdigt alternativ till mätsökarkameran och det är min Sony A7. Den kameran använde jag tillsammans med ett fisheye  på Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping och i den trånga miljön var kameran och objektivet ett utmärkt komplement till min Leica. 6400 ASA klarade A7:an med bravur och med lite brusredusering var det inga problem att köra på 12800 ASA! Jag testade även att köra kameran på 1/60 med mycket gott resultat.

Den stora klumpiga Canonen trivdes inte i det dåliga ljuset och värmen, faktum är att den gjorde en ganska så slät figur och bilderna var överlag mer svårjobbade än de från A7:an och M8:an. Om ljuset räcker till och slutartiden ligger på 1/250-del eller mer funkar Canonen bra. Men begränsningarna gör att jag allvarligt funderar på att kränga Canonen och istället lägga pengarna på ett gôtt allroundobjektiv med AF till Sonyn.



Både Leica M8:a och Sony A7 är utmärkta apparater att fota Rock'n Roll med. Men om jag bara fick välja en Rock'n Roll Machine, skulle jag utan tvekan välja Leica M8 med ett 20 och ett 50mm objektiv. Hade jag haft råd med en M9-P eller Leica M skulle jag inte tveka en sekund med ett köp! Jag gillar som sagt att fota med mätsökarkameror på konserter och Leica är till dags dato den enda tillverkaren som erbjuder digitala mätsökarkameror.



Klicka på den följande länken om ni vill läsa en recension och se fler bilder från  Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping 17 maj: http://chasid68.blogspot.se/2014/05/jerusalem-spelade-pa-gayklubb-i.html

Till sist vill jag passa på att önska Leica grattis på 100 årsdagen och jag hoppas att företaget kommer att fortsätta att leverera fler bra bildredskap till alla fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.

Text och foto: Mikael Good

Jerusalem spelade på gayklubb i Smålands Jerusalem

I lördags spelade det kristna hårdrockbandet Jerusalem på strip-/gayklubben Ringbaren i Jönköping. För många var säkerligen valet av lokal mycket oväntat. Men sångaren Ulf Christiansson var helt övertygad om att Ringbaren är en sådan plats som Jesus själv skulle ha besökt om han kom till Jönköping. Jesus är kärlek och han klev rakt över allt det där som vi människor gärna sorterar in under rätt och fel och gick istället rakt in i deras hjärtan.

I den fullsatta och bastuvarma lokalen hamrade Jerusalem in ett stenhårt kärleksbudskap mot det hårda betonggolvet. När man blundade lät Ulf som en ung och hungrig sångare som precis har gett sig ut på sin första turné med målet att ta världen med storm. Det är svårt att förstå att Ulf Christiansson blir folkpensionär i år. Han har en enorm pondus och en scennärvaro som är kryddad med en röst som bara har växt i kraft och styrka genom åren. Ulf Christiansson har helt klart en av de bästa rockrösterna i det här landet. Ulfs son Philip skötte sången på en del låtar och han har också en röst som är som klippt och skuren för  djupast Rock'n Roll.

Bandet var enormt tajt och välspelat. Mick Nordström och Anders Mossberg skötte rytmsektionen, Ulf och Philip Christiansson skötte kompet och Calle Grimmark la ut ljudmattor med sin keyboard! Det var väldigt oväntat att se en av världens bästa rockgitarrister spela keyboard i Jerusalem men det var en historisk kväll då mycket oväntat hände. Calle spelade i vart fall gitarr på några spår och då höjdes den höga temperaturen med ytterligare några grader.

I mitten av 80-talet var jag på min första Jerusalemkonsert och då tyckte jag att de spelade oinspirerad gubbrock. Hade de spelat med den glädje, tyngd och intensitet som de gör idag hade det inte behövt ta 30 år innan jag slutligen kapitulerade för deras musik. Jag är glad att jag bandet en extra chans och därmed fick en riktigt bra konsertupplevelse på köpet.

Jag har varit på mängder av konserter från 1980-talet och framåt och jag har lyssnat på både kända och okända band. Men trots det måste jag ändå säga att konserten med Jerusalem på Ringbaren den 17 maj lätt kvalar in på min topp 5-lista över bra konserter. Om du har chansen att se Jerusalem tycker jag att du ska göra det. De har några spelningar kvar på turnén och på deras hemsida kan du se var : http://www.jerusalem.se/about-us/

Jag passade även på att göra en intervju med Jerusalems frontman Ulf Christiansson. Det är inte omöjligt att den dyker upp i min blogg framigenom.

Länk till flickr  för alla er med smarta telefoner och pekdon osm inte kan se flash: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644392790048/

Text och foto: Mikael Good