Tjenixen Kanadicken

Under de snart 40 år som jag har hållit på med foto har jag haft en mätsökarkamera. Första gången som jag höll i en Leica M6:a i slutet av 1980-talet ville jag ha en. Men jag hade inte råd och fick nöja mig med en Yashica Electro 35 och en Olympus XA.

För tio år sedan köpte jag min första M-Leica efter att ha harvat runt med Voitgländer ett par år. Jag hade först en M3:a och sedan en Leica M2. Men hur jag än vände och vred på det var jag inte riktigt nöjd med dem. Helst av allt ville jag ha en M6:a! I och med att jag fotade mer och mer digitalt blev M3:an och M2:an överflödiga och såldes. Någon M6:a införskaffades inte som ersättning, då de precis som nu kostar för mycket, och jag vill inte betala överpris för en kamera som jag kommer att använda sporadiskt.

Men jag ville fortfarande ha en analog Leica, och till sist fick jag tips om Kanadicken Leica M4-2. Den är som en M6:a fast utan ljusmätare. Men vem behöver ljusmätare när Sunny 16-metoden finns! Kruxet med M4-2 är att de inte är lika driftsäkra som sina tyska bröder. Det var helt enkelt för många måndagar vid fabriken i Midland där de tillverkades. Det gör att begagnatpriset inte är så högt. Jag köpte nyligen en välanvänd och nyservad M4-2 för en mycket rimlig peng. Välanvänd tyder på att det inte är ett måndagsexemplar, och nyservad betyder att tider, mätsökare och rattar fungerar som de ska samt att kameran har fått en skvätt olja på väl valda platser för att fungera optimalt.

På bilden ser man tydligt att det är en bruksmodell, som laddats med otaliga rullar med Tri-X och som tjänat gott hos några fotografer. Jag kommer att damma av den lite då och då och köra en rulle Tri-X med den för att inte stelna till allt för mycket som fotograf. Det kan vara bra att bibehålla den analoga fotokunskapen, för vem vet vad framtiden bär med sig?

Dagens inlägg är ganska bildfattigt, och jag lovar bot och bättring till nästa inlägg! Fram till dess vill jag tipsa om det här bildreportaget som jag publicerade i bloggen igår: Bildreportage – New Delhi efter mörkrets inbrott 

Text och foto: Mikael Good