Huskvarna folkomröstar om frihet från Jönköping

Det senaste året har tusentals Huskvarnabor skrivit på namninsamlingar med krav på folkomröstning för att Huskvarna åter ska bli en egen kommun. Efter de massiva påtryckningarna beslutade Jönköpings kommunfullmäktige nyligen att anordna en folkomröstning i samband med valet 2022.

I gårdagens kommunfullmäktige i Erik Dahlbergs­gymnasiets aula röstade 47 av de 81 ledamöterna som var närvarande in persona eller via Zoom för förslaget om att Huskvarnaborna ska få folkomrösta om Huskvarna ska bli en egen kommun som staden var innan den misslyckade kommunsammanslagningen 1971. Den lokala nätavisen Vista Härold har i dag med en unik intervju med kommunchefen Gunnar Ljungstedt. Så här säger han till tidningen angående Huskvarnabornas krav på folkomröstning:
– Det är viktigt att lyssna på medborgarna och låta dem göra sin röst hörda, det är själva grunden i en demokrati

Folkomröstningen kommer att ske i samband med kommunvalet söndagen den 11 september 2022. Skulle majoriteten rösta för en egen kommun kommer Huskvarna att återuppstå som kommun vid årsskiftet 2025. I så fall kommer Huskvarnas stolta stadsvapen åter att pryda stadshusets vägg där Jönköpings kommunvapen nu sitter.
– Det blir i så fall bli spiken i kistan för Jönköpings planer att bli en storstadsregion, men det är ett lågt pris att betala för demokratins skull. Men personligen hoppas jag att Huskvarnalaget HV71 väljer att fortsätta spela i Husqvarna Garden i Jönköping oavsett resultatet för omröstningen, säger Gunnar Ljungstedt till Vista Härold.



För den som ännu inte har förstått det så var det här ett aprilskämt. Det finns Huskvarnabor som önskar att staden och dess omgivningar åter skulle bli en egen kommun och gärna skulle se en folkomröstning i frågan. Men det kommer nog inte att bli aktuellt på många, många år. Men kunde Storbritannien lämna EU så kanske Huskvarna också kan lämna Jönköpings Kommun? Det är kanske dags för en Brexitrörelse att växa fram i den gamla bruksorten i den vackra Huskvarnadalen.



Text och foto: Mikael Good

Fullmåne över Huskvarnadalen

Månen är tacksam att fotografera och det finns miljontals ja kanske miljarder bra och mindre bra bilder på månen. Genom åren har jag plikttroget tagit några featurebilder på månen för att ha i bildarkivet. Men jag har inte tagit någon månbild som jag varit nöjd med förrän nu.

Jag har i stort sett alltid med mig en systemkamera så även i tisdags eftermiddag då jag promenerade hem från jobbet. På avstånd hörde jag hur en skränande flock kajor närmade sig, och jag bestämde mig för att plocka fram kameran ur väskan och göra mig redo för att försöka fånga de snabbflygande små gynnarna. Fullmånen hade precis stigit upp över Huskvarnabergen, och jag tänkte att det skulle kunna bli en bra bild om jag fick med både kajor och måne på samma bildruta.

Jag förfokuserade objektivet, ställde in tid och bländare och gjorde mig beredd, sekunden senare kom den stora flocken med kajor flygande, jag följde dem med kameran och tryckte av två bilder när de var på rätt plats vid månen i sökaren. När jag kom hem studerade jag bilderna på datorn, jag var nöjd med bilden som pryder artikeln och framkallade den varsamt i Adobe Camera Raw.

Jag använde en Sony A9 och ett Tamron 28-200mm f/2,8-5,6 DI till bilden på månen och kajorna.

Text och foto: Mikael Good

Öringen leker i Lillån – bildreportage

I Huskvarna plaskar just nu hundratals ja kanske tusentals lekande öringar i Lillån som rinner fram genom den höstvackra och färgsprakande Huskvarnadalen. Många Huskvarnabor passade i helgen på att ta sig till Lillån för att njuta av skådespelet.





I slutet av oktober vandrar öringar upp från Vättern för att leka. Öringarna leker helst bäckar och åar med kallt och strömt vatten som bara är ett par decimeter djupt och har mycket sten. Lillån är en perfekt lekplats för öringen. När leken är i full gång syns och hörs det tydligt när det hettar till, de lekande öringarna är revirhävdande och slåss om de bästa platserna.





Öringar kan bli 110 centimeter långa och väga upp till 20 kilo. Leken kan pågå i ett par veckor och under den tiden kan en hona lägga runt 10 000 ägg som hanarna kämpar för att lägga sin mjölke över. När äggen kläcks på våren lever öringynglen kvar i ån i drygt två år innan de vandrar tillbaka ner till Vättern, och när de är fullvuxna återvänder de för att leka i ån. Många öringar dör under leken, men en del av dem överlever och återvänder till sina lekområden.





I början av veckan hade en frostknäpp gjort vattnet i ån lagom varmt och en kraftig regnskur hade gjort att vattennivån stigit med ett par decimeter. Då valde öringarna att vandra upp i ån för att leka. Vattnet var till en början ganska så grumligt och man kunde bara se fenor och se och höra plasken från de lekande fiskarna. I torsdags började vattnet att klarna upp och i fredags och lördags gick det ganska bra att se de lekande fiskarna. 





I lördags passade jag på att följa Lillån ett par kilometer, jag slogs av hur många öringar som lekte och jag kunde räkna ihop ett par hundra öringar på den sträcka som jag gick. De var säkerligen betydligt fler, en del missade jag i det grumliga vattnet och jag kunde inte heller ta mig fram överallt i terrängen. På min vandring mötte jag många intresserade Huskvarnabor som också var ute för att njuta av skådespelet, och de flesta av dem tycke också att det var betydligt mer lekande öring än tidigare år.





Om man vill se öringarna är det viktigt att röra sig försiktigt och inte gå allt för nära. Även om öringarna är upptagna med sin lek är de vaksamma, och simmar iväg med ett plask och gömmer sig på djupare vatten om någon blir för närgången. Jag valde att hålla mig på ett par meters avstånd och använde mig av teleobjektiv till bilderna för att inte störa öringarna i onödan. Tyvärr var det lite för mycket, och grumligt vatten för att få till några riktigt bra bilder, men å andra sidan har jag redan bra bilder i arkivet från tidigare år, och kunde koncentrera mig på att njuta av naturupplevelsen. 











Text och foto: Mikael Good