"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Glenn Hughes hosted a rocking 50th birthday party



The audience had high expectations as Glenn Hughes and his band kicked off their 18th month long tour at Valand in Gothenburg with their show 'Glenn Hughes Performs Classic Deep Purple Live – Celebrating the 50th Anniversary of the album BURN' 2023 Tour.
"I'm honoring the band I used to be in all those years ago, maybe I'm the last guy to be doing this, I don't know," says Glenn at the beginning of the concert.


A couple of hundred expectant men and women were present. Most of them were upper middle-aged, but many younger faces could be seen in the audience. In recent years, many younger people have discovered the great bands of the 1970s.
"I saw Deep Purple with Glenn and Coverdale when I was 11 years old," said a neighbor in the crowd to me before the concert started.



Unfortunately, the songs recorded by Deep Purple Mark III and IV have not been performed by today's Deep Purple. Despite many of them being timeless classics that deserve to be played. However, Glenn decided to put together a band and embark on a 50th-anniversary tour, playing the old classics, especially from the Mark III and IV variations of Deep Purple.
"This is the first night of an 18-month-long tour playing this particular kind of music." says Glenn.


Glenn had three really good musicians with him. Despite it being the tour premiere, they were already in sync. Drummer Ash Sheehan was steady behind the drums and showed that the size of the drum set doesn't matter. The keyboardist Bob Fridzema did a good job trying to weave soundscapes à la Jon Lord, and guitarist Søren Andersen sometimes sounded like a young Richie Blackmore, which is a good compliment. However, Bob and Søren were not carbon copies; they put their personal touch on the songs. Søren has been playing with Glenn for many years, and they have good chemistry on stage.


This wasn't a night of extravagance but a 50th birthday party that aimed to recreate the magic of the album Burn which is one of the best albums of the 1970s. A album that, despite being equally good, has unfortunately been overshadowed by previous Purple albums with singer Ian Gillan.
"It's 50 years since Burn, so it's a good time to celebrate the album," says Glenn.



When he talked between the songs Glenn shared anecdotes about Richie Blackmore and Jon Lord, and he mentioned Deep Purple's performance at the California Jam in April 1974. The band played in front of 250,000 spectators there. At Valand, we were only 250. Personally, I prefer club gigs, especially when great artists like Glenn Hughes perform; there's a special magic in smaller venues that disappears in arenas.


Those of us who were present got to experience 13 really good songs from Deep Purple's vast repertoire. The songs were performed with great passion and joy, to the delight of the audience. Despite being 71 years old, Glenn Hughes sings better, in my opinion, than he did back then. It's no wonder he's earned the nickname "The Voice of Rock."


Over the years I've been to thousands of concerts, and I consider Glenn's concert to be one of the best I've attended. But it would have been even better if they had skipped the long drum solo. I understand that Glenn needed a break for his voice, but a 5-minute drum solo is too long, even if the drummer's name is Ash Sheehan.

Overall, though, I was satisfied, and those I spoke to after the concert were very pleased with the concert experience. I choose to give it 9 drumsticks out of 10.



If 'Glenn Hughes Performs Classic Deep Purple Live - Celebrating the 50th Anniversary of the album BURN' 2023 Tour is coming to your city, take the opportunity to attend the concert, music doesn't get much better than this.https://www.facebook.com/glennhughesonline



Setlist:

1 - Stormbringer
2 - Might just take your life
3 - Sail away
4 - You fool no one
5 - Blues jam
6 - High ball shooter
7 - Drum solo
8 - Mistreated
9 - Gettin' tighter
10 - This time around
11 - You keep on moving
12 - Encore - Highway star 
13 - Encore - Burn



I used a Ricoh GR III for the pictures. No animals were harmed during the photo shoot. Swedish translation in the comments below.

Text and Photo: Mikael Good

Postat 2023-05-17 18:53 | Läst 11093 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

A Bunda bjöd på karnevalstämning i Huskvarna



I lördags anordnade det lokala fastighetsbolaget Vätterhem Öxnehagadagen i Huskvarna. De två senaste åren har dagen ställts in på grund av pandemin. Och det var en rejält festsugen publik som var på plats. 



Precis som för tre år sedan gästades Öxnehagadagen av sambaskolan A Bunda från Göteborg, och de höjde karnevalstemperaturen rejält med sina färgsprakande och glödheta sambarytmer. A Bunda är en av Europas främsta sambaskolor och de uppträder på festivaler och karnevaler i Sverige och runt om i Europa under sommarhalvåret. Ett sådant festtillfälle får man inte missa om man bor i Huskvarna och jag fanns på plats för att dokumentera händelsen och resultatet kan du ta del av i det här bildreportaget.










Text och foto: Mikael Good

Postat 2022-06-10 07:56 | Läst 4655 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Det offentliga rummet en canvas för gatukonst



Graffiti finns i parti och minut i våra städer och förorter. Klottrare sätter sina tags på i princip allt de kommer åt och många stör sig på det. Men det är skillnad på klotter och graffiti. I mitt tycke är graffiti eller gatukonst något som kan förgylla det offentliga rummet. En konstnär som tar gatukonsten till folket är Ollio från Göteborg.


Ett program om graffiti i New York som visades på SVT i avskräckande syfte i början av 1980-talet fick motsatt effekt, dagarna efter programmet formligen exploderade graffitiscenen i Sverige, jag var en av dem som började. Även om det är många år sedan jag slutade att sätta mina tags, tycker jag fortfarande om att titta på väl utförd graffitikonst.

Det finns många duktiga gatukonstnärer runt om i landet, Ollio eller Jonathan Josefsson som han egentligen heter är en av dem. Förra året vid ungefär den här tiden skrev jag en artikel om gatukonstverket han då målat i Huskvarna. I morse såg jag till min glädje att han målat ett nytt konstverk på graffitiväggen nere vid Huskvarnaån.



Jag passade på att dokumentera verket innan jag cyklade vidare. Man vet aldrig om det får vara kvar eller inte. Ollio har mycket respekt med sig bland andra graffitiutövare men man vet ju aldrig, på andra sidan graffitiväggen har några Hammarbysupportrar klottrat ett inte lika tilltalande verk, de skulle nog inte dra sig för att måla över Ollios verk för att få ut sitt fotbollsbudskap. Passa därför på att ta en sväng ned till Huskvarnaån och njut av Ollios konstverk så länge det finns kvar.



Närliggande städer som Nässjö och Borås har satsat stort på gatukonst. Förra året vid den här tiden arrangerades No Limit: Artscape Edition i Borås. De 12 verken som ingick i utställningen finns att se på stadsdelen Norrby i Borås. Det finns en del gatukonst i Jönköping med det vore kul om kommunen kunde göra en lite större satsning för att liva upp några av kommunens trista gråa betongytor och klä dem i färg och form.


Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-09-13 12:00 | Läst 5005 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Bilderna från Serbien var för personliga för gatufototävlingen



För ett par dagar sedan gick jag igenom en av mina hårddiskar på jakt efter bilder från Serbien till en kollektion som jag tänkte skicka in till Gothenburg Street Photo Festival.


Jag jobbar ofta i reportageform när jag fotograferar. Målet är att bilderna ska bilda en helhet eller kollektion som för berättelsen framåt. Även om det fanns många bilder från Serbien att bygga kollektion av i mitt arkiv föll de på den lilla detaljen i regelverket för tävlingen som poängterade att "bilderna får inte vara arrangerade eller på människor du känner". Det är sällan som jag arrangerar bilder, men på många av mina bilder från Serbien finns det med människor som jag känner på ett eller annat sätt, och att delta med sådana bilder i en gatufototävling hade varit fel enligt regelverket.


Regler är till för att följas och därför valde jag att inte skicka in någon kollektion till tävlingen. Men letandet var inte förgäves, förutom de bilderna som jag tänkt använda till kollektionen hittade jag några dokumentärbilder som jag tagit i gatumiljö i de romska kvarteren i den serbiska staden Surdulica som du kan se i denna artikeln. Några av dem har jag inte visat tidigare.

Någon kollektion blev det som sagt var inte, men jag skickade in fem svartvita bilder och en färgbild från Huskvarna som höll sig inom regelverket för enkelbilder i tävlingen. Nu återstår att se om några av bilderna blir nominerade och får ingå i utställningen på Gothenburg Street Photo Festival.





Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-09-02 12:00 | Läst 9317 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En M Leica för alla fotografer



Så snart en ny Leica dyker upp startar debatten om att den är dyr, är en statussymbol, är som gjord för vitrinskåpet und so weiter. Men det finns en Leica som begagnat har gått ned till prisnivåer som gör den högintressant för en större grupp fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.



Kameran jag tänker på är Leica M (Typ 240) som förmodligen är den mest prisvärda digitala Leican. Anledningen är att Leica med den kameran försökte göra vissa förbättringar. Men den var några millimeter för bred, det klassiska reglaget för att välja utsnitt hade tagits bort och den såg inte riktigt ut som en klassisk M-kamera. Därför fnyste stockkonservativa Leicafotografer åt kameran och den blev snabbt 2010-talets svar på Leica M5. Detta har gjort att begagnade M240 går att hitta för riktigt rimliga pengar.



Jag föredrar att jobba i Oskar Barnacks anda med små lätta objektiv som inte skymmer sikten för mätsökaren. Till bilderna från Göteborg som illustrerar inlägget har jag nästan uteslutande använt ett Leica 35mm. Något annat objektiv behöver jag i princip inte till gatubilder. Men när jag fotar dokumentärt eller reportage jobbar jag gärna med de klassiska brännvidderna 21, 50 och 90mm. Och vid de tillfällena som jag behöver göra exakta kompositioner har jag en EVF-sökare som jag kan montera i tillbehörsskon.



Leicaobjektiv = dyrt tänker de flesta, och det stämmer i många fall, men riktigt bra M-objektiv behöver inte vara dyra. Jag har köpt fyra relativt billiga bättre begagnade objektiv från Zeiss, Voigtländer och Leica som alla håller hög optisk klass och som är onödigt skarpa. För min nyservade M240 och fyra objektiv har jag inte gett mer än vad motsvarande utrustning från Nikon, Canon eller Sony kostar, och som bonus har jag fått en mindre, smidigare och för mig mer lättarbetad kamerautrustning än vad någon av de nämnda tillverkarna har att erbjuda.



En annan viktig faktor för mig är att de som gör kameror och objektiv får en lön som de kan leva på. Därför drar jag mig för att köpa produkter som är tillverkade i låglöneländer. Arbetarna i Zeiss, Voigtländer (Cosina) och Leicas fabriker har både bra arbetsförhållanden och skälig lön.



Text och foto: Mikael Good

Postat 2021-07-01 14:54 | Läst 5391 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 Nästa