The colors of photography

"Black and white are the colors of photography. To me they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected". - Robert Frank

Photo: Mikael Good

The Village that doesn't exist

Follow me to three small Romanian villages in the Pauleasca area from where many of the EU migrants that begs on the streets in the Swedish towns Jönköping, Linköping and Stockholm come from. Pauleasca consists of the villages, Troislav, Tinca and Tufanu and about 4000 persons live in the area.



The people in Pauleasca were given land to live on by the communist regime in the late 1940s. But after the Romanian revolution in late 1989 most of the old documents from the communist era wasn't valid anymore and the vast majority of the houses in the area was considered to be illegal settlements. Today Pauleasca doesn't even exist on official Romanian maps. They are not longer allowed to travel on main roads with horse and carriage due to governmental restrictions. They are not longer allowed to pick branches of willow and birch In their nearby woods to make traditional handicraft like baskets and broom that they can sell on the local market. Since 2012 is begging illegal in Romania.



All those new restrictions paired with a unemployment rate of nearly 80 percent has created a desperate job migration to richer countries in the northern parts of the European Union. Most of the rudari and romani that migrate don't find a work and end up begging for money on the streets in their new countries to be able to support their families back home. The migration from areas like Pauleasca is not a cosmopolitan aspiration towards new horizons, it springs from a desperate struggle for survival for a minority that has been subjected for indifference, discrimination, hostility and racism from the state and ethnic romanians for years and years.



The people in the pictures belong to the rudari minority. Even if they live in Europe their living conditions are down to the same poverty level as people living in third world countries. They have substandard housing. Their life expectancy is 13 years shorter than the average Romanian. They lack running water, proper kitchen, bathroom and toilet. Many of the adults are illiterate but most kids are now in school from grades 1-4. Their food is deficient and many children suffer from malnutrition. Even if the future for the people in the area seems to be painted in dark colours I believe a change is gonna come.



Click the following link if you cant see the Slide-Show on your phone or tablet: www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text and Photo: Mikael Good 

Ederlezi - ett bildspel från "tiggarnas" bakgård

I det här bildspelet kan ni följa med till några byar i Rumänien varifrån många av de EU-migranter som vi ser på gatorna i Jönköping, Linköping och Stockholm kommer ifrån.

Catalin Vlad från Rumänien är en klassisk gitarrist av yppersta klass. Ni som brukar titta på kulturnyheterna på SVT är säkerligen bekanta med hans namn och gitarrspel. Stefanica Gheorge är en mycket skicklig cellist som precis har kommit in på en masterutbildning Bukarest med högsta betyg. Både Catalin och Stefanica har romska rötter. När jag hörde deras tolkning av den romska folksången Ederlezi bad jag genast att få använda den till ett bildspel som jag höll på att arbeta med. Efter att ha de sett bildspelet tackade de ja.

Bilderna i bildspelet har jag tagit i 5 romska byar i Rumänien. En del av människorna från byarna har tidigare varit i Sverige och försörjt sig genom daglönarjobb eller genom att tigga. Målet med bildspelet är att visa hur det ser ut på "tiggarnas" bakgård som en motvikt mot alla de felaktiga rykten om dem som sprids i Sverige. Det är dags att romerna som varit andra klassens invånare i Europa i generationer får den upprättelsen som de förtjänar. Det är dags att bryta de osynliga bojorna som har tyngt ned dem i generationer. Det är dags att vi gör upp med våra fördomar om romer. Det är dags för en ny vår och en ny framtid för europas 12-15 miljoner romer - Ederlezi!

Jag arbetar på Hjärta till Hjärta och vi arbetar bland annat för romers och rudaris rättigheter i Rumänien. Genom direkta åtgärder, opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och bidra till en djupgående förändring för Rumäniens romer och rudari. En förändring som gör det möjligt för dem att en gång för alla kan bryta sig ur fattigdom och förtryck och få samma medborgerliga rättigheter som sina rumänska grannar. Vi är medvetna om att vägen till en varaktig förändring är lång och därför behöver vi ditt stöd. 

Klicka här om du vill komma till bildspelet: https://www.youtube.com/watch?v=28S0kpDfJ04

Text och foto: Mikael Good

Bajsattack mot tiggare i Huskvarna

Nicolai och Consuela* kom till Sverige med en desperat förhoppning att försöka få tag på pengar till sin egen och till sina barn och barnbarns försörjning. Möjligheten för dem att få tag på ett arbete hemma i Rumänien var obefintlig. Helst av allt skulle de vilja stanna kvar hemma, ta hand om barnbarnen, odla lite grönsaker och njuta av pensionärslivets frukter efter ett långt och många gånger slitsamt arbetsliv.

I början av förra veckan upptäckte de att bilen som de bott i forslats bort under den tiden som de varit i Jönköping och tiggt. Nicolai visste inte riktigt vem det var som forslat bort bilen men han misstänkte att bilhandlaren som hade sålt skrotbilen till honom hade tagit den. I vilket fall som helst var Nicolai mycket upprörd över det som hänt och sa:
- Jag har betalat ett par tusenlappar för bilen och så kommer någon och bara tar den, hur kan någon stjäla av en man som ingenting har?
Nicolai och Consuela hade ingenstans att sova och de fick sova ute under bar himmel. Att sova ute gick ganska bra så länge som det inte regnade. Men natten mellan fredag och lördag öppnade sig himlens portar över dem och regnet vräkte ned.
- Jag sov inte en blund den natten och jag fick stå där för att skydda mig mot regnet säger Consuela och pekade mot den kommunala toaletten vars tak skjuter ut en bit och ger lite skydd mot det värsta regnet.



I lördags fick Consuela och Nicolai mat, torra kläder, madrasser kuddar och täcken samt ett tält som skyddar dem mot regnet av några vänliga svenskar. Consuela strålade av lycka och gav kvinnan som hon fick tältet av en stor varm kram. Äntligen skulle hon få sova gott igen. Med hjälp av en extra presenning som spändes över tältet hade Nicolai och Consuela ett bra skydd mot de envetna regndropparna.
Natten till måndag vaknade de av att tältet öppnades och något slängdes in. En skarp doft av avföring spred sig snabbt i tältet och Nicolai och Consuela fick famla i mörkret för att komma ut ur tältet så att de kunde tvätta av sig i en vattenpöl och få ut de sängkläderna som träffats.
Nicolai var mycket arg över det som hade hänt:
- Jag kan inte förstå hur någon kan göra så här mot oss, vi har inte gjort något ont, vad är det för en hemsk människa som gör så här mot oss?

I mina ögon är det höjden av feghet när någon ger sig på och kränker dem som är gamla, fattiga och utsatta. Jag oroas över det ökande hatet, hoten och den avhumanisering av människor som sker på den politiska högerkanten i Sverige. Kränkningarna och hatbrotten mot EU-migranter i Sverige har ökat sedan i våras enligt Brottsförebyggande rådet. I tidningar kan vi nästan dagligen läsa om EU-migranter som attackeras på olika sätt runt om i landet. De har rätt att vara här. Att tigga är inte kriminellt och EU-migranterna omfattas av den fria rörligheten som är ett av grundfundamenten i EU. De flesta EU-migranterna är romer. I Rumänien är romerna diskriminerade och behandlas i bästa fall som andra klassens medborgare. Där är det inte ovanligt att folk skriker, gör obsena gester eller misshandlar dem. Trots att det finns en del rötägg även i Sverige är vi svenskarna på det hela taget betydligt vänligare mot romerna än rumänerna. De flesta EU-migranterna som jag har intervjuat de senaste åren tycker att svenskarna är fantastiska människor men utifrån deras berättelser har jag förstått att en liten grupp svenskar utsätter dem för kränkande behandling.



Jag jobbar på Hjärta till Hjärta i Linköping. Vi har precis startat upp ett arbete i byn Paulesca med omnejd för återvändande EU-migranter (tiggare). Vi kommer att ge stöd till utbildning, hjälp med akuta medicinska behov och vi kommer att starta upp ett självförsörjningsprojekt tillsammans med en rumänsk företagare som syftar till att skapa arbetstillfällen i Paulesca. Vi arbetar även med opinionsbildning för att synen på romer i Sverige och Rumänien ska förändras.

Text och foto: Mikael Good

*Nicolai och Consuela heter egentligen något annat

Paradis-Oskar från Paulesca i Rumänien

Det är inte för inte som jag kom att tänka på Paradis-Oskar i Astrid Lindgrens bok Rasmus på Luffen när jag träffade Simion på järnvägsstationen i Linköping för första gången. Simion satt med muggen framför sig och hälsade glatt på alla morgontrötta pendlare som ilade förbi på väg till sina arbetsplatser.