Dokumentärfotografi – Ett fönster till verkligheten

I en tid där snabba och ytliga intryck dominerar, framstår dokumentärfotografin som ett oföränderligt verktyg för att skildra verkligheten. Den är inte bara en konstform, utan ett socialt och etiskt åtagande. Genom kamerans lins får vi insyn i dolda världar, fyllda av berättelser som lämnar outplånliga intryck och tvingar oss att omvärdera vår syn på omvärlden.

Dokumentärfotografin strävar efter att inte bara fånga det vackra, utan framför allt det sanna. Den avslöjar och utforskar det mänskliga tillståndet i alla dess nyanser. Det handlar om att visa världen precis som den är, med dess kontraster och komplexitet, utan försköning eller manipulation. Denna konstform påminner oss om vår kapacitet att både skapa och förstå på djupet.

Genom historien har fotografer som Robert Frank, Josef Koudelka och Sebastião Salgado förnyat vår bild av världen. I mitten av 1900-talet fångade Robert Frank med sin kamera en djupgående och komplex bild av det amerikanska samhället, särskilt i hans ikoniska verk The Americans. Franks bilder, både gripande och provocerande, utmanade den idealiserade bilden av USA och skildrade en verklighet fylld av kontraster och sociala spänningar. Hans arbete fungerade som ett rop på förändring och bidrog till en ny förståelse av det moderna livet.

Sebastião Salgado, en av vår tids mest inflytelserika fotografer, skildrar mänskligt lidande med en stil som förenar konstnärlighet med humanism. Hans verk, såsom Workers och Exodus, ger oss en oförskönad inblick i mänsklighetens stolthet och smärta, och lyfter fram röster som annars skulle förbli ohörda.

En annan central figur är Josef Koudelka, känd för sin förmåga att fånga flyktiga ögonblick med skarp intensitet. Hans bilder från invasionen av Tjeckoslovakien 1968 är en kraftfull skildring av mänskligt motstånd. Koudelkas dokumentation av romer i Östeuropa i boken Gypsies erbjuder en känslosam och komplex inblick i en förbisedd värld.

Dokumentärfotografi är inte bara en samling bilder, det är en ansvarstagande handling. Fotografen står mellan att vara en passiv observatör och en aktiv deltagare, och måste balansera teknisk skicklighet med etisk medvetenhet. Varje bild är ett val, en möjlighet att förmedla verkligheten utan att kompromissa med sanningen.

I en värld där vi snabbt glömmer, ger dokumentärfotografin oss ett tillfälle att stanna upp och reflektera. Varje bild bär på en berättelse, och genom dessa får vi inte bara inblick i andras liv, utan även en möjlighet att omvärdera vår egen plats i världen.

Med rötterna djupt förankrade i social rättvisa och medmänsklighet, påminner dokumentärfotografin oss om att även de mest förbisedda berättelserna förtjänar att bli hörda. Den lär oss att världen, i all sin komplexitet och skönhet, kan förändras genom bilder som tas med respekt och integritet.

Bilden på Tina tog jag i ett läger för rumänska romer i Huskvarna, 2014. Nu står den här, ensam och lösryckt ur sitt sammanhang, men den var en gång del av en utställning och en musikvideo, den har även publicerats i magasinet Dazed. Då, liksom nu, bar den på en berättelse, en skärva av något större, en verklighet jag försökte fånga i ett ögonblicks stillhet.

Text och foto: Mikael Good

Tant och farbror Blå

I min jakt efter en annan bild i arktivet hittade jag den här bilden som föreställer ridande polis och satirpolisen Bängan Lagerblad. Den togs i samband med det nazistiska partiet Svenskarnas partis första maj demonstration i Jönköping 2014.

Text och foto: Mikael Good

Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas

Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.

Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.

Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Facit för dokumentärfoto

Om det funnits ett facit för dokumentärfotografi så skulle det vara Josef Koudelkas böcker Gypsies och Exiles. De innehåller mängder av bra dokumentärfoton som i mångt och mycket är min egen måttstock för god fotografi.

Josef är inte bara en tyst betraktare, han deltar aktivt i det som händer och delar frikostigt med sig av sina möten. Jag tror att det är det som gör att han har sådan stor närvaro och sprängkraft i bilderna. Under långa perioder har Josef själv levt ett nomadiserande liv och har utifrån det skildrat människors liv och livsvillkor. Starkast blir det i boken Gypsies (Roma) där han skildrade romernas vardagsliv och kulturtraditioner på ett sätt som ingen tidigare hade gjort. 

Om du inte redan har böckerna så köp den genast, bättre än så här blir det inte!

Text och foto: Mikael Good

100 miljoner visningar på Google Maps

2017 drog jag igång ett konst- och foto-projekt med motiveringen: ”Det har aldrig tagits så många bilder som nu , men trots det visar vi upp allt färre bilder för andra”. Tanken var att projektet skulle löpa över ett år. Under det året laddade jag upp de flesta bilderna som jag tog på Google Maps.

Det har gått lite mer än två år sedan projektet avslutades. Men jag har fortsatt att ladda upp en och annan bild på mitt Local Guide-konto efter det.  När jag startade projektet räknade jag med att komma upp i runt miljonen visningar. Men jag har blivit överraskad många gånger under projektets gång. För ett par dagar sedan passerade antalet visningar 100 miljoner! Den mest visade bilden har fått nästan 3 miljoner visningar!

Nu innebär det givetvis inte att 100 miljoner har stannat till och tittat på bilderna, de flesta bilderna har säkerligen bara flimrat fram i olika flöden. Men målet att visa upp i princip alla bilder som jag tog under en period är nått, och bilderna har nått betydligt fler än vad jag räknat med. Nu kommer jag att lämna projektet, och jag kommer inte skriva mer om det i min blogg, såvida jag inte skulle nå nästa milstolpe som är 1 miljard visningar under en överskådlig framtid.



Det här var den första bilderna som jag la upp på Google Maps i januari 2017. När jag fick ett mail från Google med rubriken ”Grattis din bild har fått 10 000 visningar” i början av sommaren 2017 fick jag idén till projektet: https://goo.gl/maps/rFvcdkgU5Q8YG7Ux5

Text och foto: Mikael Good