Leica - The Rock'n Roll Machine

Genom åren har jag fotat en hel del konserter med mätsökarkameror. Anledningen är att det går snabbt att ställa skärpan med dem i lite skumma miljöer och att jag har överblick över vad som händer på scenen i sökaren. 

Det går givetvis bra att fota konserter med spegelreflexkameror men jag upplever dem som lite väl kinkiga vad gäller skakningsoskärpa. En bild som jag vat att jag sätter på 1/60 med en mätsökarkamera behöver 1/250 med spegereflex för att jag med säkerhet ska veta att den sitter. När jag har fotat med spegereflex i lite väl skumma miljöer har jag ofta en mycket stor andel med misslyckade bilder med mig i bagaget och det är något som gör mig frustrerad. 



Jag har en kamera som har seglat upp som ett värdigt alternativ till mätsökarkameran och det är min Sony A7. Den kameran använde jag tillsammans med ett fisheye  på Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping och i den trånga miljön var kameran och objektivet ett utmärkt komplement till min Leica. 6400 ASA klarade A7:an med bravur och med lite brusredusering var det inga problem att köra på 12800 ASA! Jag testade även att köra kameran på 1/60 med mycket gott resultat.

Den stora klumpiga Canonen trivdes inte i det dåliga ljuset och värmen, faktum är att den gjorde en ganska så slät figur och bilderna var överlag mer svårjobbade än de från A7:an och M8:an. Om ljuset räcker till och slutartiden ligger på 1/250-del eller mer funkar Canonen bra. Men begränsningarna gör att jag allvarligt funderar på att kränga Canonen och istället lägga pengarna på ett gôtt allroundobjektiv med AF till Sonyn.



Både Leica M8:a och Sony A7 är utmärkta apparater att fota Rock'n Roll med. Men om jag bara fick välja en Rock'n Roll Machine, skulle jag utan tvekan välja Leica M8 med ett 20 och ett 50mm objektiv. Hade jag haft råd med en M9-P eller Leica M skulle jag inte tveka en sekund med ett köp! Jag gillar som sagt att fota med mätsökarkameror på konserter och Leica är till dags dato den enda tillverkaren som erbjuder digitala mätsökarkameror.



Klicka på den följande länken om ni vill läsa en recension och se fler bilder från  Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping 17 maj: http://chasid68.blogspot.se/2014/05/jerusalem-spelade-pa-gayklubb-i.html

Till sist vill jag passa på att önska Leica grattis på 100 årsdagen och jag hoppas att företaget kommer att fortsätta att leverera fler bra bildredskap till alla fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.

Text och foto: Mikael Good

Jerusalem spelade på gayklubb i Smålands Jerusalem

I lördags spelade det kristna hårdrockbandet Jerusalem på strip-/gayklubben Ringbaren i Jönköping. För många var säkerligen valet av lokal mycket oväntat. Men sångaren Ulf Christiansson var helt övertygad om att Ringbaren är en sådan plats som Jesus själv skulle ha besökt om han kom till Jönköping. Jesus är kärlek och han klev rakt över allt det där som vi människor gärna sorterar in under rätt och fel och gick istället rakt in i deras hjärtan.

I den fullsatta och bastuvarma lokalen hamrade Jerusalem in ett stenhårt kärleksbudskap mot det hårda betonggolvet. När man blundade lät Ulf som en ung och hungrig sångare som precis har gett sig ut på sin första turné med målet att ta världen med storm. Det är svårt att förstå att Ulf Christiansson blir folkpensionär i år. Han har en enorm pondus och en scennärvaro som är kryddad med en röst som bara har växt i kraft och styrka genom åren. Ulf Christiansson har helt klart en av de bästa rockrösterna i det här landet. Ulfs son Philip skötte sången på en del låtar och han har också en röst som är som klippt och skuren för  djupast Rock'n Roll.

Bandet var enormt tajt och välspelat. Mick Nordström och Anders Mossberg skötte rytmsektionen, Ulf och Philip Christiansson skötte kompet och Calle Grimmark la ut ljudmattor med sin keyboard! Det var väldigt oväntat att se en av världens bästa rockgitarrister spela keyboard i Jerusalem men det var en historisk kväll då mycket oväntat hände. Calle spelade i vart fall gitarr på några spår och då höjdes den höga temperaturen med ytterligare några grader.

I mitten av 80-talet var jag på min första Jerusalemkonsert och då tyckte jag att de spelade oinspirerad gubbrock. Hade de spelat med den glädje, tyngd och intensitet som de gör idag hade det inte behövt ta 30 år innan jag slutligen kapitulerade för deras musik. Jag är glad att jag bandet en extra chans och därmed fick en riktigt bra konsertupplevelse på köpet.

Jag har varit på mängder av konserter från 1980-talet och framåt och jag har lyssnat på både kända och okända band. Men trots det måste jag ändå säga att konserten med Jerusalem på Ringbaren den 17 maj lätt kvalar in på min topp 5-lista över bra konserter. Om du har chansen att se Jerusalem tycker jag att du ska göra det. De har några spelningar kvar på turnén och på deras hemsida kan du se var : http://www.jerusalem.se/about-us/

Jag passade även på att göra en intervju med Jerusalems frontman Ulf Christiansson. Det är inte omöjligt att den dyker upp i min blogg framigenom.

Länk till flickr  för alla er med smarta telefoner och pekdon osm inte kan se flash: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644392790048/

Text och foto: Mikael Good