En sång till förmån för utsatta EU-medborgare

I dagens Jönköpings-Posten kan du läsa en intervju med Johan Leidefors och mig angående musikvideon Go Home som vi har gjort till förmån för Kyrkhjälpens arbete med utsatta EU-medborgare i Huskvarna och Jönköping. Du kan läsa artikeln och se videon här: http://www.jp.se/article/en-sang-till-forman-for-eu-medborgarna/

Text och foto: Mikael Good 

Go Home - en musikvideo om vänskap

Sången Go Home av Singer-songwritern Johan Leidefors handlar om Georgian, en romsk man i 30-års åldern. På grund av arbetslöshet sökte han sig till Sverige i desperat jakt efter ett jobb för att kunna försörja sina barn hemma i Rumänien. Trots många försök fick han inte tag på något arbete och nödgades att tigga för att få ihop pengar.

Johan Leidefors och dokumentärfotografen Mikael Good har på var sitt håll lärt känna Georgian och har engagerat sig i hans livsöde. De delar en förhoppning om att på något sätt kunna hjälpa Georgian och hans familj. Nu har de gjort ett bildspel med Johans musik som illustrerats med Mikael Goods bilder på Georgian och hans rumänska vänner.



Här kan du ta del av Johan Leidefors tankar bakom sången Go home 
Här kan du ta del av en del av Mikael Goods reportage och artiklar om utsatta EU-medborgare

Text och foto: Mikael Good 

Opre Roma - Roma Arise!

Roma are the largest and most discriminated minority in Europe. Their level of education is lower than other Europeans. Their health is poorer, their unemployment rate is higher and their life expectancy are shorter than for other Europeans. The history of Roma in Europe is dark and through the ages they have been subjected to racial hatred and outright extermination.

The last two years Sweden and other rich countries in northern Europe has been subjected for a desperate migration from extremely poor Roma people from Bulgaria and Romania. They have no other solution than to go to Sweden hoping to find a work and get money to pay their debts and feed their hungry children. Within the European Union it's allowed for the citizens to stay up to 3 months in another EU country without work and up to 6 months if you have a work.

Although Roma people has been subjected to persecution and oppression for generations in Europe, they are a happy people as you can see in the slide-show. Despite all the difficulties they have been through, they are always close to a good laugh. Joy and music welds them together and it has become a way for them to escape from all the hatred and oppression that they are constantly subjected to.

The Roma mothers and fathers in the pictures came to Sweden with the hope of getting work. Most of them did not find work, and they had to beg on the streets to raise money for themselves and their children back in Romania. I didn't want to photograph them in the vulnerable position when they were begging on the streets. I decided to meet them in their camp. I wanted to get to know them and build relations with them in order to photograph them at their own terms. Therefore I have spent much time getting to know them at the place were they have set up their camp in Huskvarna. If possible I shall visit them in their villages in Romania and meet them and their children and grandchildren in their own environment.

The song in the slide-show is a traditional Gypsy song from Romania which is played by the Roma master musicians Catalin Vlad (guitar) and Stefanica Gheorghe (chello). The photos in the Slide Show has been taken by the Swedish Photojournalist and Social Reporter Mikael Good from Sweden and he has used a Leica M rangefinder camera for many of the pictures.

Ederlezi - Romano dive, amaro dive (Full HD): https://www.youtube.com/watch?v=28S0kpDfJ04

I Believe A Change Is Gonna Come - Opre Roma!

Text and Photo: Mikael Good 

Ps: The daughter to one of my all time favorite documentary photographers saw the slide-show and she liked it! :) 

Romerna som bor granne med ett obeskrivbart underverk

Har du bevittnat en solnedgång vid Oset i Huskvarna och sett solens sista stråla smeka Vätterns milda vågor? För oss som har gjort det är det en smått obeskrivbar upplevelse som är nästintill omöjlig att klä i ord. Men författaren Mark Twain försökte sig ändå på att göra det omöjliga för drygt 115 år sedan.

Sommaren 1899 kom Samuel L Clemens som är mera känd under sin pseudonym Mark Twain till Sanna som ligger ett stenkast från badplatsen Oset i Huskvarna, tillsammans med sin fru Jane och deras 19 åriga dotter Jean, för att behandla dotterns epilepsi på Sanna hälsoinstitut, som drevs av den framgångsrike sjukgymnasten Henrik Kellgren. Mark behandlades även för sin reumatism. Familjen stannade i tre månader och de vistades i huvudsak i området runt Sanna. Mark som var fascinerad av solnedgångar brukade ta kvällspromenader i området runt Sanna.

Den 6 september 1899 stod Mark på ungefär samma plats som jag tog bilden som illustrerar inlägget. Efter att han bevittnat 60 solnedgångar vid Södra Vätterstranden bestämde han sig för att försöka klä naturupplevelsen i ord:
"I shall never see another sunset to begin with it this side of heaven... This is the place to be. I have seen about 60 sunsets here; and a good 40 of them were clear and away beyond anything I had ever imagined before for dainty and exquisite and marvellous beauty and infinite change and variety. America? Italy? The tropics? They have no notion of what a sunset ought to be. And this one - this unspeakable wonder! It discounts all the rest. It brings the tears, it is so unutterably beautiful. " så skrev Mark Twain i ett brev daterat Sanna 6 september 1899.



Jag står kvar och beundrar solnedgången på den klara septemberhimlen en kort stund innan jag styr mina steg mot ställplatsen vid Oset. Dit har kommunen hänvisat romer som kommer från byar utanför industristaden Bacau i Rumänien. De har kommit hit med en förhoppning att hitta enklare jobb men har fått sätta sig ned och tigga ihop pengar till sina barns försörjning. På vägen till dem baxar jag mig förbi många av de lyxiga husbilarna som rika svenska pensionärer som besöker den pågående husvagnsmässan på Elmia kommit med.

Kontrasterna mellan de båda grupperna är milsvida trots att avståndet mellan dem bara är drygt 100 meter. Delen av ställplatsen som romerna bor på är allt annat än lyxig, de bor i skrotbilar, tält och gamla husvagnar som några vänliga själar lånat ut till dem. Ingen av de bättre bemedlade vågar närma sig romerna. Det känns som om någon byggt en drygt 100 meter bred osynlig mur mellan grupperna, en mur som effektivt håller isär dem och hindrar dem från att beblandas.



Jag har lärt känna några av romerna ganska bra sedan min första kontakt med dem i somras. De flesta av dem har gått 4 år i skola och några av dem pratar ganska så bra engelska. Tidigare har många av dem arbetat på industrier och jordbruk i Bacau med omnejd. 2008 köptes många av de jordbruk som de arbetat på upp av utländska jordbruksföretag och när de effektiviserade produktionen fanns det inte längre arbete för romerna och de förlorade sina jobb och sin inkomstkälla.

När den ekonomiska krisen slog till mot Rumänien med full kraft för några år sedan, gick även många fabriker i området i konkurs. En del av dem som bor på Oset hade en ganska så ordnad ekonomi med romska mått mätt innan krisen. De hade hus att bo i, kläder att sätta på kroppen och mat att äta. När de blev av med jobben föll deras ekonomi snabbt samman. Det statliga skyddsnätet som vi håller som självklart är inte lika utbyggt i Rumänien.



När de inte längre kunde försörja sig på hemmaplan bestämde de sig för att åka till Sverige för att försöka få tag på arbete. Men den typen av enklare jobb inom jordbruk och industri som de är bra på finns det tyvärr ingen efterfrågan på i Sverige. Därför har de tvingats att tigga ihop pengar till sin försörjning. De vill inte erkänna att de tigger, de skäms för att säga det, istället kallar de tiggandet för sitt arbete.

Ingen av mina nyfunna vänner på Oset vet vem författaren Mark Twain är. Och de är fullt upptagna med att försöka laga mat och täta sina tält och bilar mot den bitande nattkylan på kvällarna, än att ta sig tid att beundra de himmelska solnedgångarna som Mark Twain kallade för obeskrivbara underverk.



Till vardags arbetar jag på biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping. Vi har startat upp projekt Team Roma som syftar till att göra något åt grundorsakerna till den diskriminering, fattigdom och utanförskap som romer utsätts för. Genom konkreta åtgärder, opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och bidra till en djupgående förändring för Rumäniens och Bulgariens romer som syftar till att de inte längre ska behandlas som främlingar i sitt land utan få samma medborgerliga rättigheter och status som etniska Rumäner.

Just nu håller Hjärta till Hjärta och Rumänien/Cucova-hjälpen från Gnosjöregionen samt en rumänsk organisation på att undersöka möjligheterna att starta upp sociala företag i byarna runt Bacau. På sikt kanske vi kan vara med och skapa arbetstillfällen för några av dem som tigger på gatorna i Huskvarna och Jönköping. Vi är medvetna om att vägen till en varaktig förändring för Rumäniens romer är lång och snårig och därför behöver vi ditt stöd för att nå målet.

Text och foto: Mikael Good