Det offentliga rummet en canvas för gatukonst

Graffiti finns i parti och minut i våra städer och förorter. Klottrare sätter sina tags på i princip allt de kommer åt och många stör sig på det. Men det är skillnad på klotter och graffiti. I mitt tycke är graffiti eller gatukonst något som kan förgylla det offentliga rummet. En konstnär som tar gatukonsten till folket är Ollio från Göteborg.

Ett program om graffiti i New York som visades på SVT i avskräckande syfte i början av 1980-talet fick motsatt effekt, dagarna efter programmet formligen exploderade graffitiscenen i Sverige, jag var en av dem som började. Även om det är många år sedan jag slutade att sätta mina tags, tycker jag fortfarande om att titta på väl utförd graffitikonst.

Det finns många duktiga gatukonstnärer runt om i landet, Ollio eller Jonathan Josefsson som han egentligen heter är en av dem. Förra året vid ungefär den här tiden skrev jag en artikel om gatukonstverket han då målat i Huskvarna. I morse såg jag till min glädje att han målat ett nytt konstverk på graffitiväggen nere vid Huskvarnaån.



Jag passade på att dokumentera verket innan jag cyklade vidare. Man vet aldrig om det får vara kvar eller inte. Ollio har mycket respekt med sig bland andra graffitiutövare men man vet ju aldrig, på andra sidan graffitiväggen har några Hammarbysupportrar klottrat ett inte lika tilltalande verk, de skulle nog inte dra sig för att måla över Ollios verk för att få ut sitt fotbollsbudskap. Passa därför på att ta en sväng ned till Huskvarnaån och njut av Ollios konstverk så länge det finns kvar.



Närliggande städer som Nässjö och Borås har satsat stort på gatukonst. Förra året vid den här tiden arrangerades No Limit: Artscape Edition i Borås. De 12 verken som ingick i utställningen finns att se på stadsdelen Norrby i Borås. Det finns en del gatukonst i Jönköping med det vore kul om kommunen kunde göra en lite större satsning för att liva upp några av kommunens trista gråa betongytor och klä dem i färg och form.

Text och foto: Mikael Good

Jag ska avslöja en liten hemlighet

De flesta tycker inte att man ska avslöja sina hemligheter. Hemligheter ska enligt dem helst döljas i små mörka rum djupt inne i vårat innersta. Nu är det så att jag tror att allt som ligger dolt i mörkret kommer att komma fram i ljuset en dag och då är det egentligen lika bra avslöja sina hemligheter direkt och på så vis gör de mindre skada.

Innan jag avslöjar min lilla hemlighet vill jag passa på att rikta ett stort TACK till alla er som följer min blogg :) Bloggen har nu haft lite mer än 430.000 läsare sedan starten. Jag har även hunnit med att publicera mitt 802 inlägg. Jag tar nu sikte på 1000 inlägg, sedan får vi se vad som händer.

Nu tänker jag inte hålla er på sträckbänken längre. Det är dags att avslöja min lilla hemlighet. I januari hade jag planer på att köpa en Fuji X100. I samma veva som jag skulle köpa Fujin ramlade jag över en mycket billig Leica M8. Möjligheten att kunna byta objektiv gjorde att jag köpte Leican. Vänta lite nu, backa bandet! Leica och billig går väl inte riktigt ihop sig? Frågar sig säkert vän av ordning. Faktum är att Leican tillsammans med ett Summicron-C 40/2,0 var några hundralappar billigare än en bättre begagnad Fuji X100. Det händer att den fattige har en sked när det regnar manna :)

Jag håller med om att Leicaobjektiven är dyra men som tur är finns det både billiga och bra Zeiss- och Voigtländerobjektiv att köpa. Voigtländer 15 och 21 är riktigt bra och kompakta objektiv som går att köpa för en riktigt rimlig peng. De båda objektiven har i vart fall landat i min kameraväska och jag är mycket nöjd med dem.

Till sist avrundar jag mitt inlägg med en porträttbild på en beduin som jag lärde känna tidigare i år. Det finns de som undrar hur jag går till väga när jag tar porträtt. Svaret är att jag umgås fram mina bilder och när rätt ögonblick infinner sig sätter jag bilden på 1-3 rutor. I det här fallet tog jag 2 bilder. Bilden togs med hjälp av ett 40 mm objektiv och en Leica M8.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Varför fotograferar du?

Det finns de som undrar varför jag fotograferar? Jag kan tyvärr inte ge er hela svaret på den frågan nu. För jag kommer nog att fundera på den frågan under resten av mitt liv utan att komma fram till något fullständigt svar. Men jag kan ge er en del av svaret på frågan redan idag; Svaret är att både pennan och kameran är redskap som jag använder för att få vara med och förändra tillvaron för andra människor. 

Jag blir faktiskt själaglad varje gång som jag får använda mina kreativa gåvor på ett sådant sätt att jag tillsammans med andra människor och deras gåvor får vara med och lyfta upp en medmänniska i kris: http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/stulen-identitet.htm



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved

Stulen identitet

Tänk dig att du bara är 17 år. Du har blivit berövad på din barn- och ungdom. Du fick ta hand om dig själv och dina föräldrar när dina vänner kunde leka och ha roligt. Dina föräldrar söp sig sakta men säkert mot en allt för tidig grav och du fick ärva en stor skuld av dem. Du blev gravid med ett barn som genast togs ifrån dig. Du blev gravid med ditt andra barn, ett barn som myndigheterna också lovade att ta från dig så snart som det fötts. Allt hopp om en bättre framtid rann sakta men säkert ur din unga kropp. Du stod där ensam och rödgråten på gränsen till vad du ytterst klarade av. De sista resterna av din identitet hade blivit stulen. Trots din unga ålder började du se döden som en befrielse.

Då sträcks ett par varma händer ut mot dig. Händer som tröstar dig. Händer som knäpps i bön för dig. Händer som omfamnar dig. Händer som kämpar för dig och ger dig rätt i byråkratins djungel. Händer som skriver om din situation. Händer som gräver djupt i sina fickor för att betala dina skulder. Händer som renoverar din nergångna lägenhet och gör den hemtrevlig. Händer som ger dig trygghet. Händer som återförenar dig med dina barn. Händer som gjuter nytt hopp för framtiden. Händer som för dig från mörker till ljus. Händer som hjälper dig att få tillbaka din identitet.

Lisas lägenhet före renoveringen.

Tack Gud för att jag har fått vara med och ge Lisa och hennes två små barn en ny och bättre framtid.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Lögnen har gjorts till sanning och sanningen har gjorts till lögn.

Människor tränger allt djupare in i sitt jag, mig och mitt utan att ta någon som helst notis om världen utanför sina lätt förljugna livsbubblor. I hög fart stryker bilarna förbi några decimeter från mig och grabben när vi cyklar till dagis. Ett människoliv i Sverige idag verkar inte vara mer värt än ett par sekunders intjänad restid…

Det vrids och vänds på argumenten för eller emot olika prylar som vi köper för att trösta våra trötta sinnen med. Egentligen är alla diskussioner om prylar ganska så meningslösa. Vad gäller kameror  och objektiv så skulle diskussionen föras med bilderna som vi tar och inte med meningslösa siffror, diagram och felaktiga påståenden. Det är sådant som bryter ned den goda diskussionen och för in den på den mörka planhalvan där prestige, ilska och förtal härskar.

Ge dig inte in i meningslösa diskussioner och strider om ord sådant bryter bara ned. Frasen når mig från ryggmärgen. Jag lyssnar på den och bestämmer mig för att försöka undvika att ge mig in i fler meningslösa diskussioner i framtiden.

Vi lever i ett samhälle där lögnen har gjorts till sanning och sanningen har gjorts till lögn. Snart kommer lögnen att avslöjas och när sanningen om lögnen blir uppenbarad för oss, då kommer våra lätt förljugna livsbubblor att spricka och då kommer det att bli ordentlig fart på det här landet.

Statusjägare med statusmarkör eller dokumentärfotograf med tidsmaskin?

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.