Family Force 5 tryckte på den "galna" knappen

Egentligen var jag alldeles för trött för att gå på konsert, mina fötter värkte och min kropp skrek efter att få komma i säng. Men trots det valde jag att ändå släpa mig till Skeppet i Gullbranna för att se och fotografera crunk-rock bandet Family Force 5 från Atlanta. Redan från det första ackordet var jag fast och jag glömde snabbt mina krämpor och drogs med i musiken. 

Även om jag har haft förmånen att se och fotografera en hel del riktigt bra band i år så är det främst Family Force 5 (FF5) och det svenska bandet Jerusalem som har etsat sig fast på min näthinna. Alla vi som valde att skippa matchen mellan Nederländerna och Costa Rica i VM fick istället se en riktigt grym konsert och fick uppleva hur Skeppet på Gullbrannafestivalen exploderade i en ren och skär energikaskad. Det var första gången som Chap Stique, Crouton, Fatty, Nadaddy och Hollywood i Family Force 5 spelade på Gullbranna.



Family Force 5 framträdande imponerade på mig och de tryckte in sin "Cray Button" från det allra första ackordet. De bjöd på en grym scenshow med mycket närvaro och den stora publiken var helt med på noterna. Showen var skruvad och lite galen och levererades med en stor portion glädje. Att showen var galen är inte så konstigt med tanke på att "Cray" är slang för crazy eller galen som det heter på svenska. "Hit the Cray Button" betyder ungefär att man ska trycka på den galna knappen! Jag hoppas verkligen att det inte var sista gången som de spelade i Sverige och Gullbranna. FF5 bjöd helt klart på den vildaste, galnaste och klart bästa spelningen på Gullbranna och jag ser dem mer än gärna igen.



Family Force 5 grundades av bröderna Solomon "Soul Glow Activatur", Joshua "Fatty" och Jacob "Crouton" Olds. Family Force 5 har en lång och framgångsrik historia med fyra studioalbum, två remixer, 9 EPs och många livespelningar i bagageluckan. Förra året valde Solomon att kliva av bandet och låta sin bror Jacob ta hand om sången och Teddy Bolt "Hollywood" tog istället hand om trummorna. Jag gillar den typen av musik som FF5 spelar, trots att jag använde ett 17 mm till de flesta bilderna hade jag ändå svårt att få alla bilderna helt skarpa på grund av att det var helt omöjligt för mig att stå stilla när de spelade låtarna Chainsaw, Cray Button, BZRK och Zombie! :)

Om du inte kan se bildspelet på din telefon eller platta kan du alltid klicka på länken: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645889273306/

Click the following link if you want to read the review in English: http://chasid68.blogspot.se/2014/08/i-wonder-what-happens-if-i-hit-cray.html

Text och foto: Mikael Good

Narnia - The Lion Roars Again

Extol framkallade den rätta festivalstämningen

För tillfället har jag sadlat om från socialreporter till festivalfotograf för Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. Det är kul att göra något helt annorlunda på sin semester även om det innebär att jag behövde bli tonåring på nytt för att orka med det höga tempot, de tvära kasten och de sena kvällarna, men än så länge har "Bamse" hängt med ganska så bra i festivalsvängarna trots mina 46 år!






Jag är evigt tacksam att jag packade ned mitt 17mm. Det är tätt och tajt på många av konserterna och det är svårt att komma åt med längre "telen" än 17mm! När allt lugnar ner sig och jag ha fått sova ett dygn eller så kommer jag att sätta mig ned och gå igenom mitt material. Jag har lovat alla Extolfans att skriva ett referat från konserten och ladda upp bilder på mitt flickrkonto. Jag kommer inte att hinna göra det innan nästa vecka. Men jag vill ändå ge er ett litet smakprov från konsertern som var Extols första på 7 år och den första på 10 år med Ole Børud i sättningen. Extol spelar inte musik som jag lyssnar på till vardags men de bjöd på en bra show och har hängivna fans, vad mer kan en festivalfotograf önska?





Det här är inte mina bästa bilder från Extols konsert men de får fungera som ett litet smakprov inför vad som komma ska.

Text och foto: Mikael Good

Leica - The Rock'n Roll Machine

Genom åren har jag fotat en hel del konserter med mätsökarkameror. Anledningen är att det går snabbt att ställa skärpan med dem i lite skumma miljöer och att jag har överblick över vad som händer på scenen i sökaren. 

Det går givetvis bra att fota konserter med spegelreflexkameror men jag upplever dem som lite väl kinkiga vad gäller skakningsoskärpa. En bild som jag vat att jag sätter på 1/60 med en mätsökarkamera behöver 1/250 med spegereflex för att jag med säkerhet ska veta att den sitter. När jag har fotat med spegereflex i lite väl skumma miljöer har jag ofta en mycket stor andel med misslyckade bilder med mig i bagaget och det är något som gör mig frustrerad. 



Jag har en kamera som har seglat upp som ett värdigt alternativ till mätsökarkameran och det är min Sony A7. Den kameran använde jag tillsammans med ett fisheye  på Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping och i den trånga miljön var kameran och objektivet ett utmärkt komplement till min Leica. 6400 ASA klarade A7:an med bravur och med lite brusredusering var det inga problem att köra på 12800 ASA! Jag testade även att köra kameran på 1/60 med mycket gott resultat.

Den stora klumpiga Canonen trivdes inte i det dåliga ljuset och värmen, faktum är att den gjorde en ganska så slät figur och bilderna var överlag mer svårjobbade än de från A7:an och M8:an. Om ljuset räcker till och slutartiden ligger på 1/250-del eller mer funkar Canonen bra. Men begränsningarna gör att jag allvarligt funderar på att kränga Canonen och istället lägga pengarna på ett gôtt allroundobjektiv med AF till Sonyn.



Både Leica M8:a och Sony A7 är utmärkta apparater att fota Rock'n Roll med. Men om jag bara fick välja en Rock'n Roll Machine, skulle jag utan tvekan välja Leica M8 med ett 20 och ett 50mm objektiv. Hade jag haft råd med en M9-P eller Leica M skulle jag inte tveka en sekund med ett köp! Jag gillar som sagt att fota med mätsökarkameror på konserter och Leica är till dags dato den enda tillverkaren som erbjuder digitala mätsökarkameror.



Klicka på den följande länken om ni vill läsa en recension och se fler bilder från  Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping 17 maj: http://chasid68.blogspot.se/2014/05/jerusalem-spelade-pa-gayklubb-i.html

Till sist vill jag passa på att önska Leica grattis på 100 årsdagen och jag hoppas att företaget kommer att fortsätta att leverera fler bra bildredskap till alla fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.

Text och foto: Mikael Good

Jerusalem spelade på gayklubb i Smålands Jerusalem

I lördags spelade det kristna hårdrockbandet Jerusalem på strip-/gayklubben Ringbaren i Jönköping. För många var säkerligen valet av lokal mycket oväntat. Men sångaren Ulf Christiansson var helt övertygad om att Ringbaren är en sådan plats som Jesus själv skulle ha besökt om han kom till Jönköping. Jesus är kärlek och han klev rakt över allt det där som vi människor gärna sorterar in under rätt och fel och gick istället rakt in i deras hjärtan.

I den fullsatta och bastuvarma lokalen hamrade Jerusalem in ett stenhårt kärleksbudskap mot det hårda betonggolvet. När man blundade lät Ulf som en ung och hungrig sångare som precis har gett sig ut på sin första turné med målet att ta världen med storm. Det är svårt att förstå att Ulf Christiansson blir folkpensionär i år. Han har en enorm pondus och en scennärvaro som är kryddad med en röst som bara har växt i kraft och styrka genom åren. Ulf Christiansson har helt klart en av de bästa rockrösterna i det här landet. Ulfs son Philip skötte sången på en del låtar och han har också en röst som är som klippt och skuren för  djupast Rock'n Roll.

Bandet var enormt tajt och välspelat. Mick Nordström och Anders Mossberg skötte rytmsektionen, Ulf och Philip Christiansson skötte kompet och Calle Grimmark la ut ljudmattor med sin keyboard! Det var väldigt oväntat att se en av världens bästa rockgitarrister spela keyboard i Jerusalem men det var en historisk kväll då mycket oväntat hände. Calle spelade i vart fall gitarr på några spår och då höjdes den höga temperaturen med ytterligare några grader.

I mitten av 80-talet var jag på min första Jerusalemkonsert och då tyckte jag att de spelade oinspirerad gubbrock. Hade de spelat med den glädje, tyngd och intensitet som de gör idag hade det inte behövt ta 30 år innan jag slutligen kapitulerade för deras musik. Jag är glad att jag bandet en extra chans och därmed fick en riktigt bra konsertupplevelse på köpet.

Jag har varit på mängder av konserter från 1980-talet och framåt och jag har lyssnat på både kända och okända band. Men trots det måste jag ändå säga att konserten med Jerusalem på Ringbaren den 17 maj lätt kvalar in på min topp 5-lista över bra konserter. Om du har chansen att se Jerusalem tycker jag att du ska göra det. De har några spelningar kvar på turnén och på deras hemsida kan du se var : http://www.jerusalem.se/about-us/

Jag passade även på att göra en intervju med Jerusalems frontman Ulf Christiansson. Det är inte omöjligt att den dyker upp i min blogg framigenom.

Länk till flickr  för alla er med smarta telefoner och pekdon osm inte kan se flash: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644392790048/

Text och foto: Mikael Good