Rockfoto - Allt svårare att fotografera inomhuskonserter

Belysningen bidrar i hög grad till att förstärka stämningen på konserter. Men i takt med att halogenbelysningen bytts ut mot nyare miljövänliga och ljussvagare alternativ kombinerat med att LED-skärmar blivit allt vanligare, har det blivit allt svårare att fotografera inomhuskonserter och större krav ställs därför på både utrustning och fotografer.

Jag upplever att det skiljer 2-3 steg mot tidigare och där jag för ett par år sedan klarade mig på 3200 ASA behöver jag ofta 12800 eller mer för att få med mig bilderna. Det har även lett till att jag får lägga ned mycket mer tid på bildbehandling än tidigare.

Bilden på DJn Soul Glow Activatur som tidigare frontade crunk rockbandet Family Force 5 tog jag på 12800 ASA. Bilden var för mörk och jag fick lyfta den drygt två steg i ACRn.

Text och foto: Mikael Good 

  

#Blogg100: Rockfoto - En ängel mitt på scenen

Jag plockade den här bilden på sångaren Kevin Young och gitarristen Andrew Stanton från det amerikanska rockbandet Disciple ur arkivet för att jag såg något i den. Skärpan satt inte riktigt där den skulle och den var tre steg för mörk vilket brukar innebära en del extra handpåläggning för att få fram en vettig bild. Men när jag ställt in exponeringen i ACR upptäckte jag siluetten av en ängel mitt i bilden, det gav bilden ett mervärde som gjorde att jag valde att framkalla den och göra en färdig bild av den. Ibland kan det vara värt att gå igenom gamla bilder en extra gång!

Text och foto: Mikael Good 

 

#Blogg100 - Rockfoto

För många är jag kanske mest känd som dokumentärfotograf och reporter. Mina bilder och artiklar har varit med i både små och stora tidningar runt om i världen och några av dem har nått en riktigt bred publik. Något som kanske inte så många känner till är att jag har hållit på med rockfoto i över 30 år. Men det är först de senaste 10 åren som det har satt fart ordentligt och mina rockfoton har nått en betydligt större publik än tidigare.



Mitt musikintresse har alltid varit stort och det är det som ligger till grunden för mitt intresse att fånga stämningar och uttryck vid konserter, jag tror att det är svårt att vara rockfotograf om man inte har ett musikintresse. Även om jag har fotat en del större artister så är jag mest tacksam för alla mindre artister som jag har fått se och upptäcka. En av dem är Terese Fredenwall som syns på bilderna i det här inlägget. Hennes låtar är starka och personliga och hon levererar dem med intensitet och mycket stor scennärvaro.



I år kommer jag åter att vara med i blogg 100 och tanken är att jag ska publicera minst ett rockfoto och en kortare text om dagen. #Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen.  Och här är Facebookgruppen.

  

Text och foto: Mikael Good

 

Den första julfesten i den kinesiska staden Joping

Blyga och mycket tysta trippade de in, tio stycken barn i olika åldrar från kommunen Joping i södra Kina. De var både nervösa och osäkra på hur de skulle uppföra sig, det är ju inte var dag man är på fest tillsammans med borgmästaren och andra viktiga människor från kommunen, dessutom två vita personer från Sverige.

Julen 2004 lämnade min man Mikael och jag allt vad tomtar, julgranar, fet julmat, stress och jäkt heter, hemma. Istället besökte vi några av Hoppets Stjärnas fadderbarn i Kina, barn som inte ens är medvetna om att julen kommer och går. Eftersom Gud ”inte finns” i det kommunistiska Kina kan man ju knappast fira att hans son föddes för snart 2000 år sedan… Vet de något alls om julen, är det att jultomten bor i norra Europa, en plats som för dem lika gärna kunde ha legat på Mars. 



Mat på fulla fat
Den nervösa och spända stämningen lättade när barnen fick sätta sig till bords och fat efter fat med väldoftande mat ställdes fram på bordet. Som traditionen bjuder, skulle det inte snålas på något, här fanns allt du kan tänka dig (utom möjligtvis skinka och janssons frestelse…) Barnens ögon blev större och större - var all den här maten för dem? När de sedan började äta hördes glada skratt och fnitter fyllde rummet där vi satt. 

Som vid alla ”riktiga” middagar i Kina skulle det hållas tal. Först höll borgmästaren tal, både till barnen och till min man Mikael och mig. Efter borgmästaren var det barnens tur att hålla tal. Jag hade ibland svårt att hålla tillbaka tårarna. Barnen berättade om hur det känns att inte ha föräldrar, om utanförskap och ensamhet. Men de berättade också om en enorm tacksamhet för hjälpen de fått.



Zhang 10 år hade skrivit ett tacktal till Mikael och mig som hon läste upp på borgmästarens mottagning:
- Jag har alltid drömt om att någon skulle vilja hjälpa mig. Nu har min dröm gått i uppfyllelse! TACK!
Mina föräldrar dog när jag var fem år, sedan dess har jag bott hos min farmor. Farmor är gammal och blir äldre varje dag, hon orkar inte så mycket längre och kan inte arbeta som förut. När jag såg andra barn i min ålder gå till skolan varje dag, kände jag mig väldigt ledsen och ensam. Men nu har jag fått hjälp från Hoppets Stjärna och kan gå i skola. Det känns nästan som om jag fått föräldrar, hela mitt liv är fyllt av ljus och glädje. Jag ska göra mitt allra bästa i skolan. När jag blir stor, vill jag göra som ni, hjälpa föräldralösa barn. Det är mitt sätt att ge tillbaka av det jag fått från er.

Zhang avslutade talet med att säga det enda som hon kunde på engelska - Happy birthday!



När talen var över och det mesta av maten var uppäten bestämde sig barnen för att sjunga en sång för oss. ”Happy birthday”, inte precis någon julsång men varför inte, är det Jesu födelsedag, så passar den ju alldeles utmärkt.



Fickor fulla med godis
När festen var slut fick barnen ta med sig så mycket godis och frukt de kunde från det som fanns kvar på faten. Det var några mycket lyckliga barn som gjorde allt de kunde för att få plats med så mycket godis som möjligt i fickorna. Allra gladast var nog lille Zuo, han hade fått låna sin kusins alltför stora kostym, i den fanns massor av stora fickor. Barnen fick dessutom var sin julklapp innan det var det dags för dem att åka hem igen, mätta, trötta och mycket nöjda med sin absolut första ”julfest”.



Text: Marita Good. Foto: Mikael Good

Mikael Good - Rockfotograf

Det är många som har läst mina texter och sett mina dokumentärbilder från Sverige och främmande länder i tidningar, på webben och på TV. Men det är inte så många som känner till att jag arbetar som rockfotograf lite då och då. Framförallt gör jag det för att jag älskar musik och tycker om att upptäcka nya band. De senaste åren har jag levererat en hel del bilder till tidningar och artister.


Corey Henry

Även om det är kul att leverera bilder till mindre kända artister är det lite extra kul när kända artister som sålt en hel del skivor vill använda mina bilder i sin marknadsföring, särskilt som de ofta har med sig egna fotografer på sina turneér!


Corey Henry

Så länge som jag har ett jobb och en fast inkomst har jag bestämt att låta bildarvodet gå till bättre behövande. Jag skulle bara lägga pengarna på kameror och objektiv och jag har redan mer grejer än vad jag behöver.


Capital Kings

Soul Glow Activatur

Disciple
Disciple
Disciple

Text och foto: Mikael Good