Har tåget gått för fredens Europa?

Även om det ser en aning mörkt ut efter EU-valet så har liknande mörker besegrats många gånger tidigare i Europa! Jag är övertygad om att det sista tåget för fred i Europa inte har gått ännu. Om alla vi som värnar om demokratiska värderingar oavsett partitillhörighet gemensamt ställer oss upp och tänder ljus är jag övertygad om att vi tillsammans kan driva mörkret på flykten! Med min penna och min kamera kommer jag att fortsätta att ge järnet och stå upp för medmänsklighet, för kärlek, för solidaritet med den svage och för romernas och andra förtryckta minoriteters rättigheter i Europa, häng på du också!

"Om du går genom helvetet, stanna inte!" - Winston Churchill

Du kan läsa artikeln i sin helhet här: http://chasid68.blogspot.se/2014/05/har-taget-gatt-for-europa.html

Text och foto: Mikael Good

Ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt

Att fånga de snabbt flyende ögonblicken är en svår konst som tar lång tid att lära för en del medan andra tycks ha det medfött. Genom åren har jag lärt mig att läsa av min omgivning och fånga ögonblicken i precis rätt tid. 

Jag har nyligen publicerat två blogginlägg i min blogg "Les Grands Moments" som inte håller sig inom regelverket för publicering på fotosidan och då jag inte vill tänja allt för mycket på det regelverket har jag därför valt att publicera inläggen i min "fria" blogg. Eventuell debatt om inläggen kan de som vill gärna föra i den bloggen:
Har tåget gått för Europa?
Jesus sitter utanför snabbköpet och tigger

Text och foto: Mikael Good

Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla

Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påståendet ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.



Här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.



Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser på när hon mobbas.



Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”.

Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.



Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261

Huset som Gud glömde

Jag har ätit kebab i många olika städer och länder men Pizzeria Alexandra i Huskvarna hade i mitt tycke den bästa kebaben i världen. Pizzeria Alexandra ägdes av två pakistanska bröder, tyvärr sålde de sin pizzeria och flyttade till Norge. Och de nya ägarna som tog över verksamheten kunde tyvärr inte göra lika god kebab som de tidigare ägarna.

Förutom pizzerian, fanns det även en porrklubb i huset och ledarna för den nazistiska gruppen Blood and Honour bodde i en lägenhet i huset. Folkhumorn i Huskvarna var inte sena med att ge huset smeknamnet "huset som Gud glömde"! Men till min och många andras glädje stängde porrklubben ned sin verksamhet för ett par år sedan och de nazistiska ledarna flyttade till en annan stad. Det kanske är dags att byta namn på huset till "huset som Gud inte glömde"! :)



Text och foto: Mikael Good

En historisk match i Huskvarna

Den 5 april är en historisk dag i Huskvarna. Stadens stolthet Husqvarna FF spelade för första gången i världshistorien en match i Superettan som är den näst högsta serien i fotboll i Sverige. Husqvarna FF mötte Landskrona BOIS och dagen till ära vann Husqvarna FF rättvist med 3-1 inför 2312 åskådare. Trots att jag egentligen skulle legat nedbäddat och kurerat min ilskna förkylning så valde jag att svälja ett par alvedon och ge mig av till Vapenvallen för att försöka fånga stämningen kring den historiska matchen och för att genrepa lite inför årets match som kommer att spelas på Vapenvallen den 26 april. Klicka på bilderna om du vill se dem i bättre kvalitet och högre upplösning.

Text och foto: Mikael Good