"Måla med ljus"
Narnia - Lejonet ryter igen!
Förväntningarna är höga bland de drygt 200 åskådarna som står packade som sillar inne i den varma och ångande lilla konsertlokalen Sofiehof mitt i Jönköping. Om en liten stund ska stadens stolthet det melodiska hårdrockbandet Narnia äntra scenen.
När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans.
Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje. Scenen på Sofiehof är liten och det är kanske en anledning till att de andra i bandet inte kan ta ut svängarna.
Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.
Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.
Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia under deras turné som kan komma att ta dem till Brasilien, Mexico och USA. På sin hemsida kommer de att lägga upp information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/ I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792
Text och foto: Mikael Good
Narnia - Reaching for the top
Narnia is a Swedish band who plays melodic neoclassical metal. The band was founded by the vocalist Christian Liljegren and the guitarist Carl-Johan (CJ) Grimmark in 1996. Christian left the band in 2008. The band continued with Germán Pascual as a new lead singer until 2010 when the group decided to take a break.
In late 2013 decided Christian and Carl-Johan to reform Narnia and go on tour in 2014 to celebrate that it was 15 years since the release of their metal anthem - Long Live the King.
Narnia celebrates 20 years as a band this year and will release a much acclaimed album that is scheduled to be released on september 16. It will be released worldwide on vinyl record, CD and digital formats. The band will also go on tour and will play in Sweden, The Netherlands and Germany
Enjoy the new song “Reaching For The Top”, and follow Narnia on their brand new website to get fresh information about the band: www.narniatheband.com
Text and photo: Mikael Good
Superman Is Dead - Outtrigger
I Melodifestivalen slog Outtrigger igenom med tvångströja och burar som förde tankarna till Dr. Hannibal Lecter. Med sin melodiska sång, growl, tunga riff, distade gitarrer och bra scenshow har de snabbt vuxit till att bli en publikfavorit på den svenska rockscenen.
Jag fotograferade bandet på Gullbrannafestivalen 2014. Outtrigger bildades i Helsingborg 2009 och består av Simon Peyron (sång), John Löfgren (trummor), Timmy Andersson (gitarr), Adam Axelsson (gitarr) och Joakim Agnemyr (bas). Det märks att bandet är vana att stå på scen och i från första till sista ackordet har de publiken i sitt grepp. De flesta av deras fans är unga men här och var ser man gamla rockrävar som står och diggar med.
Bandet bjöd på sig själva och gav järnet för publiken. Men det är först när de kör sin cover på Robin Stjernbergs "You" och sin Melodifestivallåt "Echo" som det verkligen lyfter. Outtrigger är dock mycket mer än de låtarna och de har fler starka låtar på sin reportoar som också röner stor uppmärksamhet men dock inte lika mycket som deras "schlagerlåtar".
Med debutskivan "The Last of Us" som kom i november har Outtrigger precis det låtmaterialet som kan ge dem ett lyft internationellt. Efter framgångarna med "You" och "Echo" skulle man kunna tro att bandet skulle välja att följa samma spår för att kunna kränga fler skivor. Istället har de valt att följa sitt hjärta och spela in den plattan som de själva ville göra. Skivan består inte av lättsmält schlagermetal för den breda publiken utan är en skiva för den kräsna metalkonnässören som vill ha mer substans än snärtiga tuggumi-refränger och publikfriande riff.
Från första låten "Superman Is Dead" till avslutande "The Last of Us" tar bandet med oss på en välspelad, välproducerad resa där sångaren Simon enkelt hoppar mellan olika sångstilar. Den enda låten som drar ned helhetsbetyget från en 4 till en stark 3:a är den akustiska verisonen av "Awaken Me" som mest känns som utfyllnad. De skulle ha lyssnat på Agnus Youngs råd. På frågan varför inte AC/DC inte gjort några ballader svarade Agnus att Led Zeppelin gjorde en bra ballad 1970 och att det räckte med det.
Text och Foto: Mikael Good
I wonder what happens if I hit the cray button?
I was just too tired to go to a concert, my feets and my body ached and screamed for a good night's rest. But instead of going to bed I decided to drag my body to see the crunk-rock band Family Force 5 from Atlanta perform in the concert-arena Skeppet at the Gullbranna festival. Right from the first chord I was hooked and I quickly forgot about my acing body, and my sleepy eyes were opened wide as I was drawn right into the music.
I have had the privilege to see and photograph a lot of really good bands this year. But two bands stand out among the others - Family Force 5 (FF5) and the veteran Swedish hard-rockers Jerusalem. All of us who gathered in Skeppet and choosed to skip the footy game between the Netherlands and Costa Rica in World Cup got to see a really awesome concert instead. The concert-arena exploded into a pure cascade of crazy energy when Chap Stique, Crouton, Fatty, Nadaddy and Hollywood invited us to a wild and crazy show.
I was really impressed by the band's intensive performance. They hit the "Cray Button" from the very first chord and gave us an awesome stage show with a lot of presence. FF5 had the large crowd in their hands from the very first moment. The fact that the show was a little bit crazy is not so surprising given that "Cray" is modern slang for crazy. Hit the Cray Button means that you should press the crazy button! And that was what the band did! :) I really hope that it was not the last time that FF5 played in Sweden and Gullbranna. They gave the best show at the whole festival in my opinion. If you have a opportunity to see them live, go!
It's been a while since I hung on the lock to buy a new record. But Family Force 5's latest album Time Stands Still that came out august 5 is so incredibly good that I bought it right when it came out. It still too early to talk about the album of the year. But Time Stands Still will definitely be a candidate for that title. Buy the album at iTunes or Amazon, that's an direct order!
Click the following link if you want to see the slide show on your phone or tablet: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645889273306/
Click the following link if you want to read this review in the tounge of angels: http://chasid68.blogspot.se/2014/07/watch-me-hit-cray-button.html
Text and photo: Mikael Good, Music Lover and Rock Photographer
Newsboys förde med sig goda nyheter till Sverige
Nyheterna på teve eller i tidningarna handlar oftast om våld och krig eller annat elände som gör oss tittare deprimerad och får oss att tappa hoppet om mänskligheten. Som motvikt till allt detta elände har bandet Newsboys turnerat runt om i världen i nästan 30 år för att sprida de goda nyheterna om kärleken som blev människa och levde ibland oss.
Newsboys bildades i Queensland, Australien 1985 och allt sedan dess har de fört med sig goda nyheter till sin publik. Bandet har varit ett av de största kristna rockbanden sedan slutet av 80-talet och de har över 600 livespelningar och 16 studioalbum i bagaget. Bandet som spelar poporienterad rockmusik har haft enorm inverkan på andra kristna band genom åren. 2009 klev bandets ursprungliga sångare Peter Furler av bandet för att istället fortsätta som bandets låtskrivare och producent. Peter ersattes av Michael Tait som tidigare varit med i bandet i DC Talk, som också är ett av de mest framgångsrika kristna banden genom tiderna. Under de 5 år som Michael Tait frontat bandet har de blivit ännu tajtare och har lyft sig ett par snäpp som liveband. Som ett resultat av bandets "nystart" toppar de albumlistan i USA med sitt nya album "Restart". De har inte "gubbat" till sig utan är piggare och vitalare än någonsin. Det har gjort att de är den självklara huvudattraktionen på många av sommarens stora musikfestivaler i USA. Tidpunkten för deras spelning på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad kunde inte varit bättre!
Newsboys spelning i Skeppet på Gullbrannafestivalen var super-professionell. Michael Tait är den perfekta frontmannen, han lägger ned sin själ och sitt hjärta i låtarna och han levererar dem med massor av inlevelse, han söker och får genast kontakt med den stora publiken och involverar och väver in dem i showen. Men allt strålkastarljus faller inte på Michael, den mycket energiska trummisen Duncan Phillips får en hel del uppmärksamhet tack vare sitt showande bakom trummorna. Gitarristen Jody Davis och keyboardisten Jeff Frankenstein var lite mer tillbakalutade på scenen men ju längre spelningen höll på desto mer kom även de igång och släppte loss. Det var uppenbart att bandet hade en riktigt kul stund på scenen och de ryckte med sig publiken i låtarna. Newsboys vet hur man levererar en fantastisk konsertupplevelse utan kompromisser. Bandet var mycket öppen med sin kristna tro och Michael Tait delade sin tro med den stora publiken i båda låtar och mellansnack. Efter showen tog bandet god tid på sig att tacka publiken för att de kommit och deltagit i konserten.
Både Newsboys och Michael Tait har hållit på med musik i över 30 år och man skulle kunna föreställa sig att deras kärnpublik består av medelålders män och kvinnor. Därför blev jag förvånad över att den stora publiken till största delen bestod av yngre män och kvinnor. Jag tror dock inte att bandet har förlorat sin äldre publik. Den främsta anledningen till föryngringen berodde nog på att Brasilien spelade kvartsfinal mot Costa Ricai fotbolls-VM samtidigt som konserten. Många av deras äldre fans valde att titta på fotboll på tv istället för att gå på konsert. Men det är deras förlust! Jag vet att alla som såg konserten lämnade Skeppet med stora leenden efter att ha sett en riktigt bra show. Newsboys har ännu en gång visat att de är en kraft att räkna med!
Klicka på den följande länken om du inte kan se bildspelet på din telefon eller på ditt pekdon: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645687933129/
Click the following link if you want to read the review in English: http://www.chasid68.blogspot.se/2014/08/newsboys-bringer-of-good-news.html
Text och foto: Mikael Good