"Måla med ljus"
Duck Walk med en ny kamera
Gitarristen och sångaren Chuck Berry lär ha skapat "Duck Walk" 1956 som sedan blev en del av hans scenshow. Angus Young som är gitarrist i AC/DC är ett stort fan av Chuck Berry och han har kopierat och förfinat "Duck Walken".
Även om det är en hel del vandrande ankor på bilderna är det inte "Duck Walk" som det här inlägget skulle handla om. Det ska handla om att jag nyligen var ute och vädrade en ny kamera som gifter sig mycket bra med mitt Voigtländer 15mm och som därigenom blivit ett bra komplement till min Leica.
Även om jag också har en stor kamera med ett stort objektiv som kan sätta skräck i de flesta, föredrar jag att jobba med små smidiga kameror som inte väcker så mycket uppmärksamhet och som tillåter mig att vara mitt i händelsernas centrum utan att väcka anstöt.
När jag fotograferar gör jag det helst med sökaren mot ögat. Jag vill att de som finns i min omgivning ska se vad jag håller på med och kunna opponera sig om de så vill. Det senare händer dock sällan och i de få fallen har jag inte använt mig av bilderna.
Jag kommer att fortsätta att testa den nya kameran med fler M-objektiv och det ska bli intressant att se hur väl den gifter sig med mitt 90mm. Gör den det har jag en perfekt utrustning för diskret reportagefoto.
Text och foto: Mikael Good
Stanki nashti chi arakenpe manushen shai
Rubriken till dagens inlägg är romani och betyder att berg möts inte men människor gör det. De senaste 11 åren har jag arbetat som frilansande reporter och fotograf runt om i världen och i min hembygd. Mötet med människor är mycket viktigt för mig. Jag vill inte vara som en osynlig fluga på väggen som registrerar allt utan att synas, jag vill interagera och lära känna nya människor, riva ned eventuella fördomarna som jag kan tänkas ha så att jag kan berätta mina nyfunna vänners historia och inte min egen.
Här kan du ta del av en del av de mötena som jag har gjort genom åren: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157649562924582
Text och foto: Mikael Good
Ge bort din kamera!
Många av oss har väl fungerade digitalkameror som bara ligger i lådor och samlar damm. Min Canon EOS 30D med tillhörande objektiv låg i en låda ett bra tag. Även om den har några år på nacken är det fortfarande en bra kamera som kan leverera bra bilder.
Istället för att sälja den för en 1000-lapp bestämde jag mig för att ge bort den till en hjälporganisation som kan ha nytta av den. När jag fick reda på att den kristna hjälporganisationen Somebody Cares Romania behövde en ny kamera efter att deras gamla digitala systemkamera gått sönder bestämde jag mig för att skänka min EOS 30D till dem.
Nu vill jag utmana fler fotografer att också skänka sina avlagda men fullt fungerande digitala systemkameror till olika hjälp- och biståndsorganisationer. Jag skulle tro att många av dem gärna skulle ta emot era kameror och förmedla dem vidare till sina projekt i andra länder.
Text och foto: Mikael Good
Leica 100 år
Trots att kameratypen har 100 år på nacken är en gammal hederlig mätsökarkamera fortfarande ett mycket bra alternativ för dokumentärfotografer som vill smälta in i omgivningen och inte dra på sig allt för mycket uppmärksamhet.
En del fotografer anser att Leica blivit en otidsenlig lyxpryl som bara de som är riktigt välbeställda har råd med. Det roliga är att de fotograferna som gapar högst om Leica brukar ha ganska så dyra Canikon system! Jag bryr mig inte om vad de tycker och även om jag långtifrån tillhör de bättre bemedlade i samhället har jag lärt mig att uppskatta digitala M Leica.
Det senaste året har jag använt min Leica på en hel del uppdrag och den har fungerat helt perfekt vid alla tillfällena. Vid andra tillfällen har jag ovisligt nog tagit med mig en annan kamera och då har jag alltid saknat min Leica. Jag känner mig handikappad med en spegelreflex eller en kamera med digital sökare. Jag föredrar att se mina motiv genom en mätsökare och med hjälp av den kan jag sätta bilden i precis rätt ögonblick.
Jag har sålt en del bilder från svenskarnas partis demonstration i Jönköping 1 maj till olika tidningar och magasin. En av bilderna har till och med hamnat på T-shirt! Pengarna från bildförsäljningen har gått till välgörenhet. Bland annat har 5 rumänska romer fått sin läkarvård betald och flyktingar från IS terror i Irak och Kurdistan har fått matpaket. Så länge som jag har ett heltidsjobb och en försörjning har jag råd att göra på det viset.
Jag har tagit bilderna i inlägget med min Leica M8. Även om kameran har en hel del år på nacken och egentligen är väldigt omodern är det en speciell känsla över bilderna som CCDn levererar. När jag slår över dem till svartvitt får de nästan samma karaktär som gamla hederliga Tri-X, det är en film som jag har lärt mig att uppskatta och föredra.
Även om Leica har marknadsfört sig hårt mot köpstarka grupper. Finns det en hel del dokumentärfotografer runt om i världen som jobbar med Leica och som föredrar att fånga de flyende ögonblicken med hjälp av en mätsökarkamera, många av dem kör fortfarande med film men fler och fler skaffar en digital Leica i takt med att begagnatpriset går ned. För den typen av dokumentära reportagejobb som jag främst gör funkar Leican perfekt och om ljuset räcker till använder jag den gärna på konserter.
Nu har Leica fyllt 100 år, jag tror att de kommer att tillverka kameror och objektiv i många år till. För oss som föredrar digitala mätsökarkameror kommer Leica fortsätta att vara det enda riktiga digitala alternativet. Hade jag tillräckligt med pengar skulle jag gärna köpa en Leica M Monochrom men fram till dess håller jag till godo med min gamla M8:a. Trots att M8:an har många år på nacken fungerar den perfekt och bilderna blir precis så krispigt härliga med bra tryck i svärtan som jag vill ha dem.
Glöm inte bort att vädra era bildmaskiner i mellandagarna!
Text och foto: Mikael Good
Den perfekta Rock'n'roll kameran
Jag har ett problem. När jag engagerar mig mycket i ett ämne upptar det till sist all min tid. För att balansera upp mitt sociala engagemang har jag återupptagit mitt rockfotande och recensionsskrivande. Det är inte allt för ovanligt att socialt engagerade dokumentärfotografer rör sig mot musikens värld. Kanske är det för att vi kan identifiera oss med musiker och deras kringflackande livsstil?
Genom historien har vi fått se många duktiga dokumentärfotografer som har vänt sina kameror mot scenen. Exempelvis följde och dokumenterade Robert Frank många band och det mest kända av dem är Rolling Stones som han tog många bilder på och även gjorde en dokumentärfilm om. (Jag upptäckte förövrigt Robert Frank via the Rolling Stones men det är en helt annan historia). Till skillnad från renodlade rockfotografer tycker jag mig se en betydligt större närvaro i dokumentärfotografernas konsertbilder. Det känns oftast som om de trängde in under skinnet på dem som de fotograferar. Jag tror att det berodde på att många dokumentärfotografer var bra på att läsa människor och att de jobbade med sina väl invanda 21 och 50 mm objektiv som tvingade dem att vara mer aktiva och närvarande i sitt fotograferande.
Bilderna i inlägget tog jag på Blindsides konsert på Gullbrannafestivalen tidigare i år. Den konserten var nog den svåraste som jag fotograferat i modern tid. När jag fotade ett annat band tidigare samma dag kunde jag med lätthet köra på 3200-6400 ASA och bländare 5,6. Med den konserten i vetskap tog jag med mig samma utrustning till Blindsides konsert. Problemet var att det var betydligt mörkare på Blindsides konsert. Ser man till hur mycket jag fick lätta upp bilderna låg jag oftast på 25 600 ASA vilket är ungefär dubbelt så mycket som kamerans egentliga smärtgräns. Men bilderna är å andra sidan inte brusigare än exempelvis en Tmax 3200 film.
Att det var såpass mörkt under Bindsides konsert tror jag har att göra med att nyare ljusteknik användes på festivalen och det var svårt för teknikerna att "blanda" till det rätta ljuset. Men å andra sidan finns det riktigt bra motmedel mot dunkla konsertlokaler idag. Sonys nya A7s lär gå att använda på 64.000 ASA med gott resultat. Någon vänlig kameratillverkare (Cosina) får gärna trycka in den sensorn i en mätsökarkamera, det skulle i vart fall bli den perfekta Rock'N Roll kameran tillsammans med en 21 och 50mm!
Här kan du läsa min recension av Blindsides konsert på Gullbrannafestivalen: http://chasid68.blogspot.se/2014/08/the-blindside-review.html
Klicka på den följande länken om du vill se bildspelet på din smarta telefon eller på ditt pekdon: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645983568220/
Text och foto: Mikael Good