Mitt i händelsernas centrum

För att få med mig de bilderna som jag vill ha har jag valt att försöka umgås fram mina bilder. För att nå dit rör jag mig ofta i själva händelsen. Allt som oftast blir jag en del av den, och kan på så vis komma åt att ta de bilderna med närvaro och närhet som jag strävar efter.

För tjugo år sedan såg jag mig som gatufotograf, och jag var oftast en passiv åskådare som väntade in rätt ögonblick. Nu dokumenterar jag de ämnena som jag är en del av eller är intresserad av.  När jag var i Serbien i november träffade jag ett glatt sällskap som hade dukat upp till fest på en ödetomt. Jag blev nyfiken, hälsade glatt på dem och frågade om det var ok att jag tog några bilder. De blev glada over intresset och bjöd  in mig i gemenskapen. Det visade sig att ett medelålders romskt par precis köpt en tomt och bjudit sina grannar och vänner till en rejäl tomtköpsfest.

Romerna är glädjens folk och de hittar alltid en anledning till att fira. Tomtköpet firades med god mat och dryck samt traditionell dans till svängig romsk Trubaci-musik. Givetvis spelades musiken på allra högsta volym, på Balkan tycks det bara finnas ett läge på stereon och det är det högsta. Jag umgicks en stund med mina nyfunna vänner innan jag var tvungen att bjuda farväl, och gå vidare till ett möte som jag skulle tala på.

När jag åker till Serbien nästa gång ska jag hälsa på mina nya vänner, och se hur långt de har kommit med husbygget. Det är inte helt omöjligt att de kommer att ha en husbyggarfest! I så fall hoppas jag att de har bjudit in en hel Trubaci-orkester!



De senaste åren har jag rört mig en del på Balkan. Förutom att jag är intresserad av romernas kultur och traditioner vill jag dokumentera det starka andliga skeendet bland romerna på Balkan. För tidningen Världen idag har jag gjort tre reportage i text och bild om detta. Du kan läsa dem här om du är intresserad.

Text och foto: Mikael Good

En lögn springer fort, men sanningen hinner alltid ifatt den

De senaste veckorna har nyheter om hur den ena bloggprofilen och influeraren efter den andra fastnat med handen i kakburken, och nu misstänks de för att ha fabricerat sina inlägg för att få mer uppmärksamhet och trafik.

Influerare (influencers) är personer som på olika sätt har vunnit sina följares förtroende och försöker påverka deras attityder och handlingar i syfte att påverka dem åt ett visst håll. En del influerare får betalt av företag för att påverka sina följare, medan andra är det för att påverka opinionen åt ett visst håll. Influerare har mycket makt, och under lång tid har de undgått den mediala granskningen som andra personer med makt och inflytande med rätta utsätts för. Men nu har media börjat granska denna nya tidens makthavare och deras förehavande. Det visade sig ganska snart att några av de mest kända influerarnas uppgifter var misstänkt fabricerade och i en del fall plagierade.

För några år sedan hade jag bra snurr i bloggen och riktigt bra veckor hade jag runt 50 000 besök. Även om jag inte tjänade något på min blogg försökte jag hela tiden att toppa mina inlägg för att bibehålla antalet läsare och nå ännu fler. Ett tag var det nästan som att jag kände mig berusad över att jag hade så många läsare, och jag gjorde det mesta för att toppa mina inlägg. Vid ett tillfälle var jag ytterst nära att korsa den tunna röda linjen mellan sanning och fiktion, men i sista stund kom jag på bättre tankar och förpassade artikeln där jag gled på sanningen till papperskorgen där den hörde hemma.

Jag tror att det är precis det som har hänt influerarna som har granskats av media. De började med att sudda ut gränserna mellan sanning och fiktion i förhoppning att nå längre och påverka ännu fler. De rättfärdigade säkerligen sina lögner med förespeglingen att så länge syftet är gott så helgar ändamålet medlen. Oavsett vilket tror jag att det är viktigt att alltid hålla sig till sanningen. Ett italiensk ordspråk lyder: "En lögn springer fort, men sanningen hinner alltid ifatt den". När lögnen väl avslöjats kan det vara svårt att få tillbaka förtroendet till den som farit med lögn. Och all deras strävan och intentioner, hur goda de än har varit riskerar att slås i bitar och tyna bort. 

Självklart tycker jag att det är kul när mina blogginlägg röner uppmärksamhet och når lite längre, men jag drivs inte längre av det. Jag skriver för att jag tycker att det är kul, och så länge det är roligt kommer jag att fortsätta, oavsett om mina inlägg har ett par hundra besökare eller flera tusen.

Text och foto: Mikael Good

Moje braće i sestre

Under de senaste två åren har jag besökt södra Serbien vid ett flertal tillfällen, och där har jag lärt känna många serbiska romer i olika åldrar. När jag rör mig ute i staden i Vranje och dess omgivningar stöter jag alltid på någon som jag känner.





Min stora fotografiska förebild är Josef Koudelka. Framförallt hans böcker Gypsies och Exiles har varit stora inspirationskällor för mig. Josef var inte någon passiv åskådare utan en aktiv deltagare, han levde nära dem han porträtterade och delade deras liv. På så vis vann han deras förtroende. Efter ett tag kunde han dokumentera deras tillvaro, på ett sätt som ingen icke rom gjort tidigare.





Det är mycket möjligt att bilderna på mina romska vänner kommer att resultera i en bok en dag. Men framförallt är jag tacksam för att jag vunnit deras förtroende, och att de har släppt in mig i sin gemenskap. Jag har fått Serbien och framförallt landets romer på mitt hjärta och kommer att återvända fler gånger till landet. ”Moje braće i sestre” är serbiska och betyder mina bröder och systrar.










Bilderna i inlägget är ett litet urval från min senaste resa i början av oktober. Jag har använt en Sony A6500 med ett 18-135 samt en Ricoh GR II till bilderna.

Text och foto: Mikael Good

Några bilder från reportageresan till Indien

Även om det i mitt tycke är lika viktigt att dokumentera sin närmiljö, så älskar jag att åka ut på reportageresor och möta nya människor och miljöer. 



De senaste åren har jag varit på reportageresor till Bulgarien, Indien och Serbien. I december 2017 var jag i nordöstra Indien på reportageresa. Bilderna och texterna som jag skrev publicerades i tidningar, på webben, i social medier samt i min blogg. Även om många bilder har publicerats, finns det fortfarande en hel del bilder som jag aldrig visat tidigare. I den här artikeln hittar du några tidigare opublicerade bilder från Indien.



Jag tycker om Indien, det är ett annorlunda land på alla sätt och vis. Det sägs att antingen så älskar eller så hatar man Indien. Jag älskar Indien och jag stormtrivdes med Indierna som är både vänliga och trevliga. Snart kommer jag att åka tillbaka till Indien och Nepal. Jag ser verkligen fram mot resan, och denna gången åker jag främst dit för att hälsa på släktingar som bor och verkar i landet. Men jag kommer även att passa på att göra ett par reportage från platser som vi kommer att besöka i Indien samt Nepal. 



Bilderna i inlägget har jag tagit i en skola på raden till djungeln i Nordöstra Indien. Jag besökte skolan i december 2017. Jag använde en Sony A77II med ett 50/1.4 samt  en Fuji X-T1 med ett 18-55mm objektiv till bilderna.





Text och foto: Mikael Good

Balkan Brass

Den svängiga musikstilen Trubaci är omåttligt populär över hela Balkan, och att hyra in ett Trubaci band är ett måste på större fester och bröllop. De flesta som spelar Trubaci är romer, och ofta går det musikaliska kunnandet i arv från far till son. Bandet på bilden är Duvacki Orkestar från den sydserbiska staden Vranje, som strax ska spela på ett bröllop i den heliga treenighetens kyrka.

Här kan du få ett smakprov på Trubaci: https://www.youtube.com/watch?v=gCJ3NVS9AKc

Text och foto: Mikael Good