Premiär för Le Viseur – nummer 1

Det finns i dag ett stort antal fotomagasin i Sverige. De flesta har en bred inriktning, och alla fotostilar måste därför samsas om det lilla utrymme som ges mellan de stora och tilltagna reklamplatserna. I sådana magasin tenderar vissa typer av fotografier att hamna i skymundan eller glömmas bort helt. Ett exempel på en genre som alltför ofta fått ge vika för de mer kommersiellt gångbara stilarna är dokumentärfotografin.

Dokumentärfotografin hade sina glansdagar mellan 40- och 60-talen. I dag lever dokumentärfotografin ett undanskymt liv – men den är långt ifrån död. Det finns många fotografer, både i och utanför vårt land, som besitter stora talanger. I första numret av Le Viseur presenteras ett urval av vad svensk dokumentärfotografi har att erbjuda i dag. Och som om inte det vore nog finns även två fotoreportage att fördjupa sig i.

Nätmagasinet Le Viseur har blivit verklighet tack vare mycket ideellt arbete och engagemang. Vi ville tillsammans skapa ett fotomagasin fritt från reklam och prylrecensioner. Vår filosofi grundar sig på att den fotografiska bilden måste få ett större utrymme.

Jag skulle vilja sammanfatta dokumentärfotografin med följande ord: iakttagelsen, närvaron och ögonblicket. Dessa tre ledord går som en röd tråd genom samtliga bidrag.

I det här numret finns tjugofem fotografer representerade. Att gå igenom inkommet material har varit oerhört inspirerande och givande. Det här bådar gott för dokumentärfotografins framtid.



Fungerar inte den inbäddade versionen? Tryck här.

Text och foto: Redaktionsgruppen på Le Viseur som består av Johan Larsson, Johan Lindén och Mikael Good 

Le Viseur - dan före dan

Snart ser en ny reklamfri svensk fototidning som har den fotografiska bilden i centrum dagens ljus. Håll koll på den här sidan under morgondagen om du vill vara först med att bläddra i Le Viseur: http://mudride.com/blogg/

 

Text och foto: Mikael Good 

Välkommen till Reclaim Photography Jönköping

Lördagen den 31/3 mellan klockan 11:30-13:30 kommer vi att köra ett Reclaim Photography vid Juneporten i Jönköping. Alla som vill är välkomna att delta och det är fritt att ställa ut de bilderna som man vill. 

Konceptet Reclaim Photography har funnits sedan en tid tillbaka. Ett gäng fotografer i Stockholm har ställt ut sina bilder i det offentliga rummet vid flera tillfällen. Nu tar vi konceptet till småstaden. För att markera utgivningen av första numret av Le Visuer kommer vi ställa ut bilder här i Jönköping.

Så här går det till: Alla som vill vara med får vara med. Man tar med sig ett antal bilder. Dessa sätter man upp i det offentliga rummet med exempelvis häftmassa eller något annat som lätt går att ta bort, det är viktigt att man inte gör åverkan.

Jag vill passa på att påpeka att det här inte är ett politiskt evenemang. Reclaim Photography är öppet för alla oavsett deras politiska åsikt eller religion så länge bilderna inte kan uppfattas som kränkande eller stötande. Tanken är att sprida fotografi som konstform utanför den smala krets som går på fotoutställningar och det gör vi genom att ta fotot till den plats där folket finns. Om folk inte kommer på en fotoutställning får utställningen komma till folket.

På sidan sex i dagens Jönköping NU finns det med en kort intervju med mig med anledning av Reclaim Photography Jönköping och det första numret av Le Viseur den 31/3. Texten i artikeln stämmer någorlunda bra med vad jag sa men jag vill passa på att tillägga att Le Viseur inte är en nättidning för modernt foto utan ett nätmagasin för samtida dokumentärfoto: http://www.nutidningen.nu/pdfx/?host=jonkoping.nu

Här kan ni läsa manifestet för Reclaim Photography: http://www.reclaimphotography.blogspot.se/p/manifesto.html



Text och foto: © Mikael Good

En analog kamera med inbyggt digitalbakstycke

Jag föredrar att fokusera manuellt och trots att jag investerade i en hel del olika sökarskivor blev jag inte riktigt vän med den manuell fokuseringen i mina digitala spegelreflexkameror. Det hände även att jag missade en del avgörande ögonblick då fokus låg helt fel trots att det såg skarpt ut i sökaren...



Med den mycket fina mätsökaren i min Leica M8 är det tvärtom och jag kan utan problem sätta rätt fokus även på bländare 2 vilket gör att jag har större kontroll över förloppet och det är en mycket viktig punkt för mig. Jag vill känna att det är jag som har makt över mediet och inte tvärt om.



Att fota med Leica M8 är ungefär som att fota med en analog mätsökarkamera men jag slipper det tråkiga momentet med framkallning, scanning och retuchering. Menyerna är väldigt sparsmakade och lättöverskådliga och det finns inte så många förvirrande alternativ att välja på. Mätningen är centrumvägd och man låser den genom att trycka ned avtrycket till hälften. Leica M8 är väldigt enkel att hantera och för mig som har alla fotografins grundknep i ryggmärgen är det som att komma hem efter att tidigare ha använt stora tunga spegelreflexkameror som har serverat allt på gott och ont.



Jag har tröttnat på att bära omkring på stora och dyra kameror och objektiv. Förra året hade jag en Canonutrustning för 60000 kronor nu har den utrustningen krympt ned till att enbart bestå av en 5D som jag använder som digitalbakstycke till två utmärkta Carl Zeissobjektiv för Contax och ett Leica-R objektiv. I framtiden kommer jag antagligen att köpa en digital småbildskamera med digital sökare och fram till att den dyker upp på marknaden och hinner att komma ned i en rimlig prisklass som passar min plånbok är jag fullt nöjd med min M8. Jag hade hoppats på att Fujis X1-PRO skulle varit försedd med en sensor i småbildsformat men Fujin blev tyvärr ännu en förvuxen och orimligt dyr halvformatare.



Jag fick nyligen ta del om ett rykte om ett svartvitt digitalbakstycke till analoga Leica M-kameror som håller på att tas fram av några japanska entusiaster. Jag kommer att skriva mer om det intressanta ryktet när jag vet lite mer. 



Konceptet Reclaim Photography har funnits sedan en tid tillbaka. Ett gäng fotografer i Stockholm har ställt ut sina bilder i det offentliga rummet vid flera tillfällen. Nu tar vi konceptet till småstaden. För att markera utgivningen av första numret av Le Visuer kommer vi ställa ut bilder vid Juneporten i Jönköping den 31 mars mellan klockan 11:30 och 13:30. Alla som vill är självklart välkommen att delta. Läs mer här: https://www.facebook.com/events/273942992688124/

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Måste man vara rik och känd för att ha en Leica M?

Du har säkert sett att Leica M har blivit en statussymbol som allt som oftast återfinns i händerna på rika och kända personer. Jag förstår faktiskt att Leica har tagit den vägen för att stärka sitt varumärke och säkra sin framtida existens.


Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Leica M8 och M9 är de enda digitalkamerorna som gör att man inte ser ut som en vilsekommen turist när man fotar. För analogister funkar det lika bra med Voigtländer, Zeiss Ikon, Kiev och FED.

En liten kameratillverkare som Leica har inte råd att göra billiga kameror och objektiv som ska passa alla behov. Deras produktion är hantverksmässig och trots att deras digitala M-kameror har brottats med en del produktionsproblem så har jag aldrig hört någon som har klagat på optiken. Det är viktigt för mig att den som arbetar får en skälig lön och i Leicas fall behöver man inte fundera på det. Alla anställda på Leicafabriken har skäliga löner och bra arbetsförhållanden.


Tillsammans med en Vivitarblixt från början av 80-talet kan Leica M8 se i mörkret.

För mig är en Leica ett verktyg för bildskapande och ingenting annat. Jag bryr mig inte om vad det står på kameran så länge som jag trivs med den och den levererar det resultatet som jag vill ha. Trots att jag varken är rik eller känd så bestämde jag mig till sist för att försöka få tag på en begagnad Leica M8 och göra mitt köp när det rätta tillfället dök upp. För en dryg månad sedan dök det rätta tillfället äntligen upp.


Med en äkta mätsökarkamera är det enkelt att fånga barnens snabba rörelser i befintligt ljus.

Leicas objektiv är mycket dyra men samtidigt är det inte så konstigt om man sätter sig in i hur de produceras. Trots de höga priserna brottas Leica med stora leveransproblem på grund av stor efterfrågan. Men jag är ingen märkestaliban och tack vare Voigtländer finns det en hel del bra M-objektiv att välja på för en rimlig peng. Jag har satt ett inköpstak på 5000 kronor per objektiv och jag kommer att understiga den summan för mitt kommande inköp som kommer att bli ett Voigtländer 15/4,5 Super Wide Heliar. Har du ett sådant objektiv liggande som du inte behöver längre så får du gärna kontakta mig.


Finns det bara tillräckligt med ljus så går det bra att fota upp till 1250 ASA.

Ibland kan Jönköping se ut som en betonggrå öststatsstad. Raka linjer är förövrigt en utmaning med en mätsökarkamera.

Konceptet Reclaim Photography har funnits sedan en tid tillbaka. Ett gäng fotografer i Stockholm har ställt ut sina bilder i det offentliga rummet vid flera tillfällen. Nu tar vi konceptet till småstaden. För att markera utgivningen av första numret av Le Visuer kommer vi ställa ut bilder vid Juneporten i Jönköping den 31 mars mellan klockan 11:30 och 13:30. Läs mer här: https://www.facebook.com/events/273942992688124/

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.