Våga leva din dröm

Jag har försökt att leva ut mina drömmar och även om slutet blev ganska så snöpligt är jag ändå mycket tacksam för att jag fick chansen att leva min dröm om än bara för ett par månader. Det är trots allt ganska få som vågar leva ut sina drömmar så jag borde egentligen känna mig ganska privilegierad. 

Allt för många sitter fast i sina ekorrhjul och vågar inte att bryta sig ut av rädsla för att de ska förlora sin trygghet. De fortsätter envist med att slösa bort år efter år och den enda drömmen som de när i sitt inre är att göra det som de drömmer om när de väl har blivit pensionärer. Men tyvärr är det då allt för sent att leva ut sina drömmar för en del… Ibland kan man behöva lämna tryggheten, kasta sig ut i det okända för att möta något nytt och bara lita på att det är någon som tar emot.

Min dröm var att få vara med och förändra livet för åtminstone en människa. Nu stannade inte min dröm vid en människa utan jag har fått vara med och förändra livet för ännu fler än så. Förhoppningsvis kommer jag att åter att ges möjlighet att leva min dröm. Jag tänker i vart fall inte ge upp trots att det ibland ser nattsvart ut och motvind och hårt regn piskar mitt anlete och tynger mina steg på min långsamma vandring mot målet. 

Lisa som du träffade i det inledande bildspelet hade en dröm om att få vara mamma till sina två barn. Även om det såg mycket mörkt ut för henne fortsatte hon målmedvetet att kämpa för att kunna leva sin dröm ända tills hon hade fått vårdnaden om sina barn. Jag är tacksam för att jag har fått föra fram Lisas berättelse till en större grupp människor och att jag har fått vara med om att förändra hennes livssituation tillsammans med några kära vänner. 

Klicka på den följande länken om du vill läsa om Lisa och hennes kamp för sina barn: http://www.chasid68.blogspot.se/2012/12/en-trygg-famn-for-lisa.html

Klicka på den följande länken om du vill titta på bilderna i bildspelet på din mobil eller läsplatta: http://www.flickr.com//photos/61029780@N06/sets/72157632319392145/show/

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

Leica M

Det är många som är nyfikna på hur den nya Leica M fungerar i praktiken. Om kameran håller vad den lovar så kan det mycket väl bli den Leican som hittar tillbaka till många dokumentärfotografers fotoväskor.

Ming Thein har i vart fall testat ett förproduktionsexemplar av Leica M och här kan du ta del av hans tankar om kameran: The 2013 Leica M Typ 240
Här finns lite exempelbilder att ta del av : The Leica M 240 Review 

Leica M är precis ett sådant verktyg som jag skulle vilja ha. Hade jag haft ordentlig snurr på min verksamhet hade jag inte tvekat på att lägga in en beställning. Nu går det i ärlighetens namn att ta riktigt bra bilder med de kamerorna som jag har men det vore praktiskt att få alla de funktionerna som jag behöver för mitt dokumenterande samlade i ett och samma kamerahus.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Mental träningsvärk

Avståndet mellan mina blogginlägg blir allt längre. Anledningen är inte att jag har tröttnat på att blogga utan att jag går en kurs i administration och bokföring. Även om jag har lätt för ämnena är det ändå svårt för mig som är van att arbeta och tänka kreativt att ställa om mig och låta "fel" hjärnhalva arbeta. Det gör att jag lider av något som jag kallar för mental träningsvärk och den sätter käppar i hjulet för mitt kreativa skapande. Förhoppningsvis kommer den mentala träningsvärken snart att släppa så att jag blir mitt kreativa jag igen :)

Bilden som pryder inlägget togs för ett par år sedan är tagen på en mellanstadieskola i vårt östra grannland Ryssland.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Finns du inte kan du göra vad du vill

Det finns helt klart vissa fördelar med att inte ständigt och jämt synas och höras. Det kan faktiskt vara bra att koppla ned sig lite då och då och göra det som man egentligen vill göra. Jag undrar just varför så många av oss nästintill ständigt ska vara uppkopplad mot internet med våra telefoner, läsplattor eller datorer och ständigt jaga personlig uppmärksamhet eller bekräftelse i sociala media? Tidigare idag skrev jag så här på Twitter: "Att twittra är som att prata med sig själv och hoppas på att någon annan ska svara".  Jag tror att många av oss egentligen skulle må ganska så bra av att träffa andra människor och utbyta tankar och ideér istället för att försöka göra det framför datorn.

Jag tillhör ändå dem som har rätt så många följare på Twitter och det händer att jag får en del kommentarer och retweets men trots det upplever jag Twitter som en plats där människor först och främst pratar med sig själva. Även om Twitter i mångt och mycket är envägskommunikation så finns det faktiskt tillfällen då mediet är fullkomligt överlägset. Jag tänker främst på nyhetsrapporteringen som är ögonblicklig. Många av de stora internationella tidningarna levererar sina nyheter med rasande hastighet via Twitter idag.

Det här med att twittra är egentligen en rätt så gammal företeelse som egentligen är lika gammal som det första skriftspråket. På den här runstenen som står i Eksjö twittrade en man som hette Järp som förövrigt betyder brun: "Järp lät resa ... efter Sibbe, sin broder, och göra bro ... Sibbe ...". Jag tror förvisso inte att någon skulle välja hammare och mejsel för att twittra idag men Järps tweet om sin bror Sibbe kommer säkerligen gå att läsa även om 1000 år medan den här texten sedan länge har fallit i glömska.

Text och foto: © Mikael Good, All rights reserved.

Årets julreportage blev en smärre succé

Man kan lugnt säga att årets julreportage blev en smärre succé. Reportaget har hittills haft 1200 besökare i mina båda bloggar och jag har fått mycket positiv respons från mina läsare. Men det som har överraskat mig mest är att mer än 1800 besökare från hela världen har sett bildspelet på mitt flickrkonto. Tack vare den uppmärksamheten har jag fått en inbjudan om en publicering av reportaget om Lisa i en ansedd internationell reportagetidning.

Men det viktigaste för mig är inte att få många läsare och positiva ryggdunkningar. Det viktigaste för mig är att Lisa och hennes barn har det bra idag och jag är mycket tacksam för att jag har fått vara med på ett litet hörn och hjälpa Lisa och barnen till en bättre tillvaro och en ljusare framtid.

Du kan läsa hela julreportaget om Lisa här: Julreportaget - En trygg famn för Lisa

På den här sidan kan du läsa en återrapportering om Lisa och hennes barn, artikeln är skriven på engelska: The Christmas story - There was a girl named Lisa

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.