Det är krig i Europa igen...

Krig har utbrutit mellan Ryssland och Georgien i utbrytarregionen Sydossetien som ligger inom Georgiens gränser, de flesta som bor i Sydossetien är även ryska medborgare. Separatisterna i Sydossetien stöds av Ryssland. På TV så riktade Rysslands president Dmitrij Medvedev allvarliga varningsord till Georgien, andemeningen i det han sa var att den nation som skadar eller dödar ryssar får räkna med en massiv vedergällning, talet var riktat till Georgien men läste man mellan raderna så var det också riktat mot ledarna i Tallin, Riga, Villnius och Kiev.

Det är svårt att säga om det är Ryssland eller Georgien som har startat kriget. Men jag tror att det hade gått att undvika att det gick så långt som det gick.

Jag hoppades att krig tillhörde det förgångna i Europa, jag hade hoppats att vi europeer skulle ha lärt oss läxan efter det vedervärdiga inbördeskriget i f.d. Jugoslavien. Men mina förhoppningar har tyvärr grusats. Nu får vi hoppas och be att detta nya krig får ett snabbt slut och att de båda parterna kan mötas vid förhandlingsbordet istället och underteckna ett fredsfördrag. Annars kommer Europa att gå ännu en mörk tid till mötes...



Safe European Home?

Dagens låt: War (What is it Good For?) - Edwin Star

//Chasid

Det är dags att vi slår näven i bordet och säger ifrån!

De senaste tio årens roffarkapitalism är något som oroar mig. Människor blir mer och mer giriga och vill ha mer och mer på andras bekostnad. Allt fler klagar på sina löner som inte räcker till för att de ska kunna köpa allt som de vill ha. Mycket vill ha mer präglar detta unga sekel och under dess inledande år har klyftorna ökat än mer mellan rik och fattig i världen.

Till att börja med så vill jag klargöra att jag inte är någon motståndare mot en fri marknad, jag är för fri företagsamhet, jag är ingen motståndare mot kapitalism i dess rena ursprungsform, jag är ingen motståndare mot konsumtion, jag är emot planekonomi, jag är emot statliga monopol och jag är motståndare mot den roffarkapitalism som sveper fram över världen likt en prärieeld. Fattiga människor i tredje världen får jobba för slavlöner för att vi ska kunna konsumera billiga produkter och varor. Men vad bryr vi oss egentligen om dem så länge som vi kan döva våra samveten med billiga varor?

En ekonom som jag tyvärr glömt namnet på sa nyligen: "Hade löntagarna konsumerat lika mycket som i början av 1990-talet så hade löntagarna kunnat spara flera tusen i månaden!".
Vad är det som har hänt på dessa femton åren? Konsumtionstakten var uppskruvad redan i början av 1990-talet och löntagarna i Sverige köpte redan då betydligt mer än vad de behövde. Den stora förklaringen tror jag är att aktiemarknaden har gått från ett långsiktigt aktiesparande i stabila bolag där aktievärdet byggde på företagens totala inarbetade värde till att bli ett kortsiktigt vinstjagande pyramidspel, detta kortsiktiga vinstjagande har lockat fram det mest blodtörstigaste och skräckinjagande i kapitalismen - roffarkapitalismen som är beredd att göra vad som helst bara vinsten blir stor och bankkontona hos ett litet fåtal blir fyllda.

Företagen är piskade att redovisa rejäla vinster för att marknaden ska bli nöjd, gör inte företagen det så faller aktiekursen och företagen måste spara, det smidigaste sättet att spara på är att stänga lönsamma men inte tillräckligt lönsamma fabriker i väst och flytta produktionen till låglöneländer i tredje världen där människor jobbar 60 timmar i veckan, i bästa fall har de en veckas semester och det till en lön på 400 kr i månaden.

Men vad är egentligen marknaden? Marknadens bas är vi konsumenter, så länge som vi konsumerar mer och mer så göder vi roffarkapitalismen i toppen av pyramiden med våra pengar, skulle vi som en man och kvinna slå näven i bordet och kräva rättigheter för arbetare i tredje världen genom att bojkotta företag som har en dålig lönepolitik eller förorenar miljön så skulle snart villkoren förbättras för arbetarna i tredje världen. Men är vi egentligen beredda att offra vårt välstånd för att fler ska få det bättre?

Jag är beredd att offra mitt välstånd för att andra ska få det bättre, jag bojkottar redan en hel del företag som gjort sig skyldiga till allt från folkmord till miljöförstöring och jag försöker undvika att köpa produkter som är tillverkade i låglöneländer. Jag ska försöka köpa fler rättvisemärkta produkter även om det kommer att kosta mig mer. Jag ska inte köpa kameror och objektiv som är tillverkade i låglöneländer. Jag ska försöka dela med mig av mer av mitt välstånd till människor som har blivit fattiga på min bekostnad. Men det räcker inte att en person ställer sig upp på barikaderna och skriker att jag har fått nog, det behövs flera personer på barrikaderna annars så blir det bara en kamp mot väderkvarnar och den roffarkapitalistiska besten kommer att fortsätta svepa över jorden och konsumera den tills tillgångarna sinar och tar slut...

Om tillräckligt många konsumenter i västvärlden säger ifrån så har vi alla möjligheter att vara med och forma en bättre och mer rättvis värld för våra barn och barnbarn att förvalta och leva i!



Egoismus, olja, tusch.

Dagens låt: Respect Yourself - The Staple Singers



//Chasid
 

Finns det något värre än girighet?

Girighet är nog det som jag tycker minst om. Jag kan ärligt talat inte begripa att det finns människor som vill sko sig på andra människors bekostnad och lägga sina resurser på hög. När man talar om girighet så tänker man ganska så osökt på penning- eller kaptial rika personer som inte bryr sig om andra människors situation. Girigbukarna armbågar sig fram genom livet tillbedjandes Mammons chock kapitalism. Men skulle alla girigbukar på jorden vara beredda att ge alla fattiga hjälp till självhjälp så skulle det inte längre finnas några fattiga kvar!

Men girighet behöver inte bara handla om pengar, att inte hjälpa andra med sin kunskap är också girighet. Det finns tyvärr många fotografer som inte vill hjälpa nybörjare med frågor om de inte får betalt för det. Några av dessa fotografer har varit medlemmar på Fotosidan men har valt att avsluta sina medlemskap pga att de inte "tjänade" några pengar när de delade med sig av sin kunskap... Jag tycker att det är självklart att svara på frågor om fotografi om jag kan svara på dem utan att kräva betalt, men ibland så räcker tyvärr inte tiden till, att ha ett heltidsarbete och att vara småbarnsförälder kräver sin tribut av tiden, men i den mån jag kan så svarar jag gärna på de frågorna som jag får i min mail eller blogg, det bjuder jag på utan att hänvisa till böcker eller kurser som jag tjänar pengar på!

<EDIT> Ett klargörande vad gäller den senare delen av texten så gäller den Fotosidan och inget annat. Jag ber om ursäkt om någon missupfattat min text pga det inte tydligt nog framgick i inlägget att det var Fotosidan som avsågs!  <EDIT>



Dagens låt: Walk With Love - Toots & The Maytals

//Chasid

Ps: Om några dagar så kommer jag att presentera ett riktigt scoop i min blogg! Passa på att vara den första som läser den spännande nyheten!

Vad har hänt med lilla Engla?

<Edit 080413> Det 42 åriga kräket till man har nu erkänt att han har mördat lilla Engla. Kastrera honom och lås in honom på livstid utan möjlighet till frigivning. 42 åringen kommer att bli ett hett byte på landets fångvårdsanstalter, män som förgripit sig på barn står lägst i kurs bland övriga fångar... 42 åringen erkände också ett mord på en 31 årig kvinna för åtta år sedan, hade polisen haft alla de resurser och den personal som de såväl behöver hade antagligen inte lilla Engla behövt sätta livet till, vi får hoppas att politikerna vaknar och ger polismakten mer resurser och personal så att vi inte får ett vilda västern samhälle där en del medborgare tar lagen i egna händer... <Edit 080413>

På aftonbladet finns nu namn och bild på mördaren, klicka på den här länken så kommer du dit.

Som så många andra bloggare så tänder jag ett ljus för Engla och ber att hennes familj ska finna tröst i denna deras svåra stund.



Midsommarblomster, jag tillägnar Engla och hennes familj denna bild.

Nu vet vi ännu inte riktigt vad som har hänt med lilla Engla och vi ska ännu inte frukta det värsta eller peka ut någon i förskott. Om det genom bevisning eller erkännande skulle visa sig att den 42 årige mannen som nu sitter häktad på något sätt är skyldig till Englas försvinnande så kastrera honom och lås in honom på livstid och kasta bort nyckeln...

Kanske är det någon här på Fotosidan som tog bilderna som har visats både i TV och i pressen med sin nya kamera. Vi får hoppas att de bilderna kan leda till ett snabbt uppklarnande av brottet och att lilla Engla hittas vid liv.

Jag kan för mitt liv inte begripa att det finns människor som kan förgripa sig på små oskyldiga barn och det värsta är att det inte tycks hjälpa med fängelsestraff för att avskräcka dem. Mitt förslag till regeringen är att alltid kemiskt kastrera dömda pedofiler och ge dem ett mycket, mycket kännbart fängelsestraff vid eventuella återfallsförbrytelseer.

Jag kan inte riktigt svara för hur jag själv skulle reagera om jag kom på en pedofil som försökte förgripa sig på något av mina små barn, men med största sannolikhet skulle jag själv ombesörja en omedelbar kastrering av pedofilen medels en kniv eller något annat vass föremål.

Dagens skiva: Starsailor - Tim Buckley

//Chasid

Är du kommunist?

Jag fick frågan i ett mail för ett par veckor sedan appropå några av mina inlägg och kommentarer här på Fotosidan. Därför tänkte jag klargöra här och nu att jag inte är någon kommunist längre. Men jag var kommunist fram tills det att jag fyllde 31 år. Numera kallar jag kommunismen för den huvudlösa religionen, för kommunism likväl som socialism är enligt mig marxistiska religioner, de har avskaffat huvudet i religionen - Gud, men den huvudlösa kroppen finns kvar och snubblar fram och trampar skoningslöst ned det som kommer i dess väg.



Text och foto Jonas Adolfsson.
Intervjun i sin helhet var införd i tidningen Världen Idags påskbilaga Vilken Uppståndelse 2005.

Att en del tror att jag är kommunist kan ha att göra med att jag som kristen har ett stort engagemang för svaga och utslagna människorna och då framförallt för fattiga som bor i andra länder, för rättvisa, mot förtryck och miljöförstöring. Jag stöder fattiga barn i deras skolgång och inhemska missionärer som jobbar på hopplöst överbelamrade fängelser i tredje världen, jag låter mina foton användas fritt i biståndssammanhang och ställer upp som fotograf på resor runt om i världen utan att kräva betalning. Jag bojkottar aktivt multinationella företag som bedriver roffarkapitalistisk verksamhet i tredje världen, men ändå känner jag att jag skulle kunna göra så mycket, mycket mer...

Jeus ord: "Det som ni har gjort för någon av dessa mina minsta har ni också gjort för mig" är mycket viktiga för mig och jag tror att Jesu ord handlar om alla de fattiga och utslagna på vår jord. Jag har tagit åt mig Mästarens ord och försöker leva efter dem.

Jag bor i ett i-land, min lön ligger några tusen under snittet för män i min egen ålder, men min lön är ändå betydligt högre än den knappa dollar som ca: 3 miljarder människor har att leva på per dag och därför så vill jag av kärlek till min Gud och mina medmänniskor försöka hjälpa dem så gott jag kan även om jag ofta känner mig otillfreds med att jag inte kan göra mer för mina medmänniskor. Men någon kommunist är jag inte snarare en kristen filantrop.



Pojken som var 12 år vid fotograferingstillfället är föräldralös och bodde tillsammans med sin gammelmormor som var 93 år, de hade mindre än 1 dollar att leva på per dag och var helt beroende av andra människors givmildhet för att överleva. Foto: Mikael Good. 20041224

Dagens låt: Simmer Down - Bob Marley and the Wailers

//Chasid

<Edit> En del kanske undrar var jag står rent politiskt idag? Några kanske tror att jag är kristdemokrat, det är jag inte längre, jag tror helt enkelt inte att det går att kombinera Gud och politik utan att kohandla med sin tro eller sina ideal. Men en sak är säker jag kommer aldrig att rösta på ett socialistiskt eller kommunistiskt parti igen. Möjligtvis kan jag tänka mig att rösta på Miljöpartiet om de bara vågar bryta sig loss ur det socialistiska greppet. <Edit>