Den lyckliga familjen är nu ett minne blott

I sviterna av den ekonomiska depressionen som råder i Lettland brottas många familjer med svåra ekonomiska problem. Istället för att möta problemen och besegra dem flyr många föräldrar fältet och lämnar sina barn i sticket...

Ännu en lettisk mamma har lämnat sina barn. Hon har träffat en ny man, blivit gravid och flyttat till en ort i den östra delen av Lettland långt bort från sina barn. Barnens släktingar har tagit hand om hennes flickor. Sonen som är myndig bor fortfarande kvar i familjens lägenhet och han försöker desperat att få tag på ett arbete så att han kan ska kunna hjälpa till att försörja sina yngre syskon. Barnens pappa lämnade familjen redan förra året och de har knappt hört av honom sedan dess. Det skar i hjärtat på mig när jag fick ta del av den tråkiga nyheten av mina lettiska vänner.

Att bara ha blivit lämnade vind för våg av sina älskade föräldrar är mycket svårt för barnen och de kommer att behöva mycket hjälp, tröst och stöd för att klara sig igenom sitt mörker. De vet inte om mamman kommer tillbaka eller om hon har lämnat dem för gott och de slits mellan hopp och förtvivlan. Särskilt svårt är det för den yngsta flickan som bara är fem år. På bara ett år har hennes älskade mamma och pappa lämnat henne. Hon är ofta otröstlig och längtar efter att åter få krypa upp i sin mammas varma och trygga famn…
Mamman och pappan har lämnat en stor hyres- och elskuld bakom sig och det är en skuld som barnen har fått ärva från sina föräldrar. Det låter konstigt i våra svenska öron men sådant är tyvärr systemet i Lettland… Mormor försöker desperat att betala av på skulden med hjälp av sin lilla pension samtidigt som hon ska försöka försörja sina barnbarn, hon får visst stöd av andra släktingar men även de har det tufft ekonomiskt och kan inte bidra med så mycket. 

Jag kan för mitt liv inte begripa varför en mamma och en pappa bara lämnar sina barn i sticket särskilt som kärlek, värme och familjegemenskap tidigare stod i det första rummet i familjen. Det var en familj som trots sina bekymmer valde att inte fästa blicken på problemen som omgärdade dem utan de riktade istället sina blickar mot ljuset i slutet av den mörka tunneln. I mina ögon var det en relativt lycklig familj trots sina problem, men nu är det bara ett minne blott. Att bägge föräldrarna bara har gett upp och lämnat sina barn vind för våg det kan jag varken förstå eller begripa. För mig är barnen det viktigaste som vi har och det är alltid en förälders skyldighet och ansvar att se till så att barnen mår bra oavsett den egna situationen.

Nu har ändå det obegripliga hänt och det är något som jag tyvärr har sett allt för många gånger i Lettland. Föräldrar i kris flyr sina barn och söker lyckan på egen hand. Varför de gör så det förstår jag inte riktigt men jag vet att det har med arvet från Sovjetunionen att göra. Bägge föräldrarna växte upp i och fostrades i ett system där staten hade det yttersta ansvaret för barnen och inte föräldrarna. Istället för att möta problemen flyr föräldrarna fältet och lämnar barnen till dem som de fortfarande tror har det yttersta ansvaret för barnen nämligen staten, kvar finns barnen som i bästa fall tas om hand av sina släktingar… 

Jag vänder mig därför till er för jag vet att ni har varit med och hjälpt många lettiska familjer i kris tidigare och tillsammans kan vi se till att flickorna får det stöd som de behöver. Det enda som de har kvar är varandra. Tillsammans kan vi se till att inte de splittras upp och hamnar i olika fosterfamiljer långt bort från varandra

Om du vill vara med och hjälpa barnen att reda upp den svåra ekonomiska situationen som deras föräldrar har satt dem i så får du gärna ge en gåva. Klicka på länken om du vill ge en gåva:
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/ge-en-gava.html
Markera att din gåva går till valfritt projekt. Det är viktigt att du skriver texten "Lettiska familjer i kris" i meddelanderutan" när du ger din gåva.

Sprid gärna den här artikeln till flera och skulle du vilja publicera den antingen i en webbaserad tidning eller i tryckt form så är du välkommen att kontakta mig. Eventuell provision kommer att gå direkt till flickorna.

Text och foto: Mikael Good, 2011

All Images and text © Mikael Good. All Rights Reserved.

Om ni behöver anlita en erfaren socialreporter och dokumentärfotograf med ett stort hjärta och engagemang för människor i kris och som har stor kunskap om österuopa. Då är ni varmt välkomna att höra av er till mig. Tidigare har jag jobbat en hel del tillsammans med biståndsorganisationen Hoppets Stjärna men jag söker även efter nya samarbetspartners. På följande länk finns ett litet urval av arbeten som jag har fått publicerade i olika trycksaker och tidningar, under fliken info finns även mitt telefonnummer och min mailadress: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

The Toppen is nådd – Socialreportaget är dött länge leve socialreportaget!

Målsättningen med mitt bloggande är inte att toppa några listor och jag är glad och tacksam för varje läsare som jag har. Mina blogginlägg skriver jag när jag har tid och lust med det. Ni som frekvent följer min blogg vet att inläggen kan handla om allt mellan himmel och jord. 

Trots min återkommande återhållsamhet i bloggandet har jag ändå lyckats med bedriften att nå toppen på Fotosidan denna veckan. I dag är min blogg den mest lästa bloggen på Fotosidan. Nästa vecka har jag kanske bloggtorka igen och riktar istället in mitt skrivande på ett par kommande reportage eller så kör jag helt enkelt oneliners på Twitter. Men jag älskar att skriva och jag är tacksam för varje gång som mina texter blir publicerade så att en större publik får ta del av dom.

Socialreportaget är dött länge leve socialreportaget
Det blir bara svårare och svårare att få med reportage i olika tidningar och trycksaker och det är många som har utropat socialreportagets omedelbara död. För att bevisa motsatsen väljer jag att bjuda mina kära läsare på en så kallad sneak-peak på två av mina kommande socialreportage från Lettland som kommer att publiceras lite längre fram denna månad.

Jag har jobbat helt ideellt till förmån för familjerna som jag umgåtts med och skrivit om. Innan jag tog adjö lovade jag att jag skulle göra mitt bästa för dom och jag hoppas verkligen att dom kommer att få all den hjälp och det stöd som dom så väl behöver för att kunna överleva. Att hålla ett löfte oavsett om det är muntligt eller skriftligt är en hederskodex för mig och jag är tacksam för att deras story nu har kommit i tryck..











Jag är fortfarande mellan jobben och lägger min tid på att söka jobb, vässa mina pyramaider genom att  vidareutbilda mig inom de områdena som måste förstärkas och förbättras. Som småbarnsförälder får jag också mycket nyttig ledarskapsträning. Behöver du anlita en engagerad och mycket produktiv socialreporter eller varför inte en informatör/kommunikatör så är det bara att höra av sig.

Kom ihåg att när du har nått botten så finns det bara en väg kvar och den går uppåt :)

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: The Botten Is Nådd – Timbuktu

//Chasid

En varm hälsning från ett kallt och vintrigt Lettland

Trots att det bara är slutet av november har snön och kylan redan tagit ett ordentligt grepp om landsbygden. Människorna som vi möter är ordentligt påpälsade och ifrån husen stiger små rökpelare upp ur skorstenarna. Många har installerat kaminer i sina lägenheter för att kunna hålla in på uppvärmningskostnaden.

Jag kommer fram till ett hyreshus från början 80-talet i ett kolchos-område i utkanten av samhället Baldone i södra Lettland. Där ska Ivars och Liana som jobbar för Hoppets Stjärna i Lettland och jag överlämna ett välpackat julpaket från en Göran och Solveig i Göteborg till Inga, hennes dotter Amanda två år och hennes far Janis.Pappan i familjen lämnade Inga när Amanda var nyfödd och nu har han knappt någon kontakt med sin dotter. Ingas pappa Janis som är pensionär förstod att dottern skulle få det svårt ekonomiskt och han erbjöd därför henne den hjälp som han kunde ge. Janis har en låg pension men genom att han flyttade in i ett rum hemma hos sin dotter kunde de dela på hyres- och elkostnaden.

Janis och Amanda tycker mycket om varandra och under den tiden som jag är hemma hos familjen skojar och busar de en hel del och Amanda går inte många steg från sin morfars varma och trygga famn. Janis tar ett stort ansvar för Amanda och han passar henne när Inga behöver åka iväg och jobba på specialskolan i Baldone där hon har en timanställning som elevassistent.Även om Janis och Inga delar på alla kostnader har de svårt att klara sig ekonomiskt, när hyran och elen är betald blir det inte mycket pengar över till mat. På sommaren kan de köpa billiga potatis samt grönsaker och frukt på den lokala marknaden men på vintern stiger priserna på maten. De har därför oftast inte råd att äta annat än gröt till frukost och potatis eller soppa till lunch och middag.

Därför betyder ett välpackat julpaket från Sverige mycket för dem. Nu kan de äta en mer varierad kost i en månad och de har tillräckligt med godsaker för att kunna bjuda till med en liten fest på julafton. Framförallt är det viktigt för familjer som lever på den yttersta marginalen att någon ser dem och bryr sig om dem i deras svåra situation.
– Vi vill rikta ett stort tack till Göran och Solveig från Göteborg för julpaketet som ni gav oss och vi sänder en varm hälsning till er, vi kan inte finna nog med ord för att tacka er för er omtanke och kärlek. Säger Inga glatt och tittar nöjt på det välfyllda julpaketet.

Det är dags för mig och Liana att gå vidare till nästa familj och jag säger adjö till familjen. Janis och Amanda står sedan länge i fönstret och vinkar till mig och Liana.

Morfar Janis och Amanda © Mikael Good, 2010

Här kan ni se ett bildspel från mitt besök hos den lettiska familjen:
 
Jag har varit i Lettland i många år och dokumenterat julpaketsutdelningen. Den stora skillnaden nu mot tidigare är att familjer som har arbete inte längre kan klara sig på sina inkomster utan behöver extra stöd. I skuggan av den ekonomiska krisen har de offentliganställdas löner sänkts med uppemot 40 procent samtidigt som priserna för mat, kläder, husrum, el och uppvärmning har stigit. De om inte har något jobb har det ändå tuffare och många småbarnsfamiljer riskerar att ställas på bar backe då de inte längre har råd att betala sina uppvärmnings- och hyreskostnader. Svenska lärare brukar klaga på att de bara tjänar 25000 kronor i månaden, i Lettland tjänar många lärare inte mer än 2000 kronor...

 
Amanda © Mikael Good, 2010 

Det är svårt för oss svenskar att förstå den fattigdom och den nöd som finns i vårt östra grannland särskilt som våra medier är riktigt dåliga på att rapportera om den. Lettland är inne i en djup ekonomisk recession liknande den vi hade i Sverige på 1930-talet. Lettland är faktiskt det land i EU som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen, men letterna gör inte så mycket väsen av sig och därför har vi svenskar inte förstått den fulla vidden av den ekonomiska depressionen i Lettland. Jag har varit i Lettland många gånger och den stora skillnaden nu mot tidigare är att många som har jobb nu behöver extra stöd för att klara sig. De offentliganställdas löner har sänkts med upp till 40 procent samtidigt som priserna för mat, hyra och el har stigit. Många letter som har ett arbete tjänar inte mer än drygt 2000 kronor i månaden. När de som har ett arbete har svårt för att klara sig så har de som är utan arbete det ännu tuffare idag är drygt 20 procent av letterna arbetslösa en del obekräftade uppgifter talar om en arbetslöshet som ligger på mellan 30-40 procent.

Du kan vara med och sprida glädje med ett julpaket. Packa ett julpaket med Hoppets Stjärna. Kanske är det du som får en varm hälsning från Lettland nästa gång. Klicka på bilden  så får du mer information om hur du ska göra:



Om du bor i Finland eller på Åland kan du skicka ditt julpaket till Lettland eller Litauen via Hoppets Stjärna Finland: http://www.starofhope.fi/index.php?id=258

Ni får gärna gilla det här inlägget på Facebook, länka till det, twittra om det eller kopiera texten och bilderna och använda materialet i era egna bloggar eller skicka det vidare till olika nättidningar. Det enda som ni måste tänka på är att mitt namn och länken till Hoppets Stjärna finns med när ni väljer att publicerar materialet.  Skicka gärna en länk till mig så att jag får se upplägget i så fall. Skulle ni vilja ge en slant  är ni i så fall välkomna att göra det till Hoppets Stjärnas julpaketinsamling.

Text och foto: Mikael Good, [email protected]

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Jakten på Major Plagge – Nazisten som räddade judar

När jag googlade på mitt namn för att försöka få tag på en artikel i en lettisk tidning som jag var med i tidigare under året, ramlade jag över boken "The search for Major Plagge: the Nazi who saved Jews" Jakten på Major Plagge – Nazisten som räddade judar).

The search for Major Plagge är en bok som är skriven av min name Michael Good men det skulle mycket väl kunna vara en bok som jag själv skrivit då jag är mycket intresserad av historia. En viktig nyckel till att förstå ett land och dess folk är att kunna deras historia.

Här kan ni läsa ett utdrag ur Michael Goods bok:  "The search for Major Plagge: the Nazi who saved Jews"


© Mikael Good, 2010

Lettland och Litauen har en bitvis ganska så mörk historia. Det var många letter och litauer som tyvärr var väldigt behjälpliga i nazisternas utrotning av både judar och romer. Lettiska specialkommandon var så effektiva att tyskarna skickade fler judar från omkringliggande länder till Lettland för att utrotas... I Litauen började förföljelsen av judar innan tyskarna tågade in i landet 1941 och många litauer var sedan delaktiga i utrotningen av judar... Av Lettlands 74.000 judar överlevde bara 15.000 och i Litauen levde 220.000 judar innan kriget av dem överlevde endast 12.000...

Omkring 200 000 tusen letter kämpade med tyskarna under andra världskriget. De kämpade för sitt lands frihet men vad de inte visste var att tyskarna hade tänkt ta över deras land och flytta hela det lettiska folket österut när de vunnit kriget. Nu vann som tur var inte tyskarna kriget och Lettland blev ockuperat av Sovjet och hamnade innanför järnridån vid kapitulationen den 8 maj 1945. Letterna återvann inte sin frihet förrän den 6 september 1991 då Sovjetunionen erkände landet. Det fanns drygt två miljoner invånare i Lettland år 1939, år 1945 fanns det bara 1,4 miljoner kvar...

De tre åren mellan 1941 och 1944 är en mörk tid i de baltiska ländernas historia och det är en tid som de ännu inte har gjort upp med. Jag tror att folket i både Lettland och Litauen måste göra upp med sin historia precis som Tyskland gjorde efter kriget innan de kan få ordning på sina länder igen.


© Mikael Good, 2010

Här kan ni läsa mer om utrotningen av judar i baltstaterna, sidan är på engelska: Yad Vashem


© Mikael Good, 2010

När jag ser idylliska björkdungar i Lettland kan jag inte låta bli att tänka på de fruktansvärda avrättningarna av tiotusentals oskyldiga lettiska judar i Rumbulaskogen utanför Riga åren 1941-1942. Det är en mörk del av lettlands historia som behöver komma upp i ljuset så att en försoning kan nås och de mörka molnen kan skingras.

<Edit> Jag har tidigare publicerat ett inlägg med samma tema, men på något konstigt vis har det blivit blockerat och därför har jag arbetat om det lite och publicerar det igen. Det ska bli intressant att se om detta inlägget får vara kvar eller om det också censureras. <Edit>

Dagens låt: Kom hem nu - Lars Winnerbäck

//Chasid

Mitt bokprojekt är på gång

Nu när jag sitter och går igenom en stor mängd bilder från de senaste fem åren för ett kommande bokprojekt så dyker det upp en och annan bild som tidigare har gått igenom filtret men som vid en närmare blick visar sig hålla kvaliteter som jag tidigare missat.

Som ni säkert redan vet är jag inte den som arrangerar mina bilder. Porträtt och som i det här fallet familjeporträtt är helt spontana och oregisserade. Jag tog två bilder på familjen, på den första bilden är familjen relativt samlad men på den andra började det att hända saker :) Oftast har jag inte mer än tre exponeringar på mig att ta ett porträtt. I det här fallet tog jag bara två exponeringar. Trots att det är lite knappt med exponeringar så är det ytterst sällan som jag misslyckas och jag föredrar familjebilden nedan gentemot stela och studiouppställda bilder där man inte får lära känna personerna i bilden.


Ensamstående mamma, Jelgavas Rayons, Latvija © Mikael Good, 2009

Det här är jag faktiskt lite stolt över: www.591photography.com & www.lifeforcemagazine.com/contributor

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



Dagens låt: Joakim Thåström & Mikael Wiehe - Keops pyramid Live

//Chasid