En julhälsning från ett litet gult hus utanför Vecumnieki

Vi svänger av den skumpiga vägen på den lettiska landsbygden en liten bit från samhället Vecumnieki och åker in på en liten skogsväg, när Ivars, Liana och jag åkt ett par hundra meter ser vi ett gammalt slitet gult hus som tornar upp sig framför oss. Vi är framme hos ännu en behövande lettisk familj med ett välfyllt julpaket från Sverige. En vänlig kvinna i 40-års åldern kommer ut ur huset och hälsar oss välkomna in i stugvärmen.

Armanda © Mikael Good, 2010

Kvinnan presenterar sig som Armanda och hon bor tillsammans med sin dotter Sonora 11 år och sönerna Helvis 10 år och Rainers 6 år i det lilla gula huset. Barnen är i skolan och på dagis vid tiden för vårt besök. Armanda jobbar som personlig assistent i omsorgscentret i det lettiska samhället Vecumnieki. Pappan i familjen lämnade dem när Rainers var nyfödd och de vet inte riktigt var han befinner sig idag. Även om huset som de bor i är litet är det ett flerfamiljshus och det bor ett pensionärspar i den andra änden av huset.


Sonora © Mikael Good, 2010


Rainers © Mikael Good, 2010

Familjen bor billigt och de kan få tag på billig ved från grannarna, de har även lite mark som de kan odla potatis och grönsaker på under våren och sommaren, men trots det har de svårt att få pengarna att räcka till. De 1950 kronorna som Armanda tjänar per månad och det lilla barnbidraget på 105 kronor per barn räcker inte så långt, det blir inte mycket pengar över till mat när hon har betalat alla räkningar. Skolundervisningen är fri men Armanda måste betala för allt förbrukningsmaterial i skolan såsom läroböcker, anteckningsböcker, pennor, tvål, toalettpapper samt en externatavgift för slitage på skolan.


Liana och Armanda © Mikael Good, 2010
 
Under vårt samtal frågar jag Armanda vad hon helst av allt skulle vilja ha, hon svarar:
- Jag önskar verkligen att jag hade tillgång till rinnande vatten, det skulle underlätta mycket, särskilt på vintern då det kan vara besvärligt att få upp vattnet ur brunnen.
Familjen har utedass och vattnet får de som sagt hämta i brunnen. När Armanda ska tvätta får hon först hämta vatten i brunnen och låta det stå inne vid kakelugnen tills det är rumstempererat, sedan får hon slå i det i tvättmaskinen. En spann går åt för att tvätta och en spann går åt för att skölja. Tvätten hänger hon på tork utomhus eller vid kakelungen.
- Vintern kom tyvärr tidigt i år, säger Armanda med ett litet leende och pekar ut mot klädstrecket, där det hänger ett antal stelfrusna klädesplagg, jag ska plocka in dem när det blir lite mildare väder.


Klädstrecket © Mikael Good, 2010


Armanda är mycket tacksam för julpaketet och hon packar ur varenda vara och väger dem länge i handen. Innan vi ska gå plockar hon tillbaka alla varorna i paketet igen och när jag frågar henne varför hon gör så säger hon.
- Mina barn kommer att älska att få packa upp det här paketet när de kommer hem från skolan, säger Armanda glatt och tittar nöjt på det välfyllda julpaketet.

© © Mikael Good, 2010


© Mikael Good, 2010

En vanlig fråga som jag får är: - Kommer hjälpen verkligen fram till dem som behöver den? Det är helt klart en berättigad fråga, om jag själv ger en gåva så vill jag alltid att den kommer fram och inte hamnar i händerna på skrupelfria svartabörsmånglare! Mitt svar om hjälpen kommer fram till dem som behöver den mest i Lettland är ett rungande ja!!!

Hoppets Stjärnas samarbetspartners i Lettland, Velku Fonds drivs av Ivars och Liana Velks, de är de mest omsorgsfulla och hederliga människor som jag någonsin mött. Deras stora engagemang för de minsta och svagaste av sina landsmän är enormt och deras namn möts av stor respekt bland handikappsorganisationer samt bistånds- och socialarbetare runt om i Lettland. Skulle alla människor vara som Ivars och Liana så är jag övertygad om att vi inte skulle ha några problem på vår jord och jag är tacksam för att jag har fått lära känna dem! Ivars och Liana är sanna föredömmen i en allt mer egoistisk och självcentrerad värld!

© Mikael Good, 2010



Text & foto: Mikael Good, 2010

Nu kan vi ha en riktig julfest!

Vi kör in med bilen på ett kolchosområde i utkanten av samhället Baldone några mil sydöst om staden Riga i Lettland. Liana Velka som med rätta kallas för ängeln från Riga och jag ska dela ut ett av alla de tusentals julpaket som packats av vänliga svenskar och som samlas ihop och distribueras av Hoppets Stjärna till  Lene och Mattis, deras dotter Lelde 13 år och deras son Guntars 6 år. 


© Mikael Good, 2010

Lene och Liana © Mikael Good, 2010

Lene jobbar heltid på specialskolan i Baldone som elevassistent. Mattis har ständiga ryggsmärtor och är tyvärr oförmögen att arbeta. Försäkringskassan i Lettland anser att han är simulant och därför får han inget sjukbidrag eller något stöd till mediciner. Mattis vill jobba men kan inte det pga smärtorna i ryggen. Mattis ligger till sängs när jag besöker familjen, han skäms så mycket över sin situation och sin oförmåga att försörja sin familj att han inte orkar träffa vare sig mig eller Liana. Familjen måste leva på Lenes lilla lön och det minimala barnbidraget som de får. Lene har som så många andra offentliganställda i Lettland fått sin lön sänkt med upp till 40 procent, idag tjänar Lene endast 1900 kronor i månaden.



Lene och Mattis hyr sin lägenhet av släktingar men trots att de har en riktigt låg hyra är det ändå svårt för dem att klara av hyres- och elkostnaden och de har dragit på sig en hyresskuld då de valt att köpa mat till barnen istället för att betala hyran. 


Lene © Mikael Good, 2010

Lene blir mycket glad för det välpackade julpaketet som de fick från familjen Martinsson i Sverige och hon finner inte nog med ord för att tacka dem för den mycket fina gåvan.
– Lelde och Guntars kommer att bli överlyckliga när de kommer hem från skolan!
– Nu kan vi äta något annat än potatis och gröt under ett par veckor, vi ska spara en del av den goda maten och godiset så att vi kan ha en riktig julfest på julafton, säger Lene glatt!



Katten © Mikael Good, 2010

Tänk så mycket ett julpaket betyder för dem som får det. Det är svårt att beskriva den tacksamheten och glädjen som jag har fått uppleva när jag har fått förmånen att vara med och dela ut era julpaket till behövande lettiska familjer. Liana Velka har berättat för mig att julpaketen bär utsatta lettiska familjer och pensionärer genom den mörka och kalla vintern.  Innehållet i paketen räcker bara ett par veckor men vetskapen om att det finns någon i ett annat land som bryr sig och engagerar sig i deras situation ger dem kraft att hålla näsan ovanför vattenytan och ger dem en extra smula hopp inför framtiden.



Text & foto: Mikael Good, 2010

På en stor röd boll sitter Daniels

Spillrorna av snöovädret som lamslog Sverige har nu kommit till Riga, och det är svårt att se vägen framför sig i det ymmniga snöandet. Efter att vi har åkt till fel adress ett par gånger kommer vi äntligen fram till ett gammalt nedgånget hyreshus från 1920-talet i de norra delarna av Riga. Ivars och Liana Velka och jag ska överlämna ett julpaket till mamma Edite, pappa Olegs, sonen Daniels 7 år och dottern Vita tre månader. Edite möter oss ute på gården och visar oss vägen in i stugvärmen.


Daniels © Mikael Good, 2010

Det sprakar inbjudande från kakelugnen i vardagsrummet och en behaglig värme sprider sig genom rummet. På en röd boll i rummet sitter Daniels som är gravt autistisk och fillilurar med ett paket batterier. Daniels går fortfarande på dagis och han kanske ska börja skolan om han är mogen för det nästa år. Han sitter inte still några längre stunder utan det är i stort sett full fart på honom från morgon till kväll. Daniels föräldrar är väldigt lugna och tålmodiga och de tar sig an honom på bästa tänkbara sätt. De har även fått många goda råd om hur de ska träna och uppmuntra Daniels genom de sommarläger för föräldrar med funktionsnedsatta barn i Velku Fonds regi som de har varit på .


Edite och Liana © Mikael Good, 2010

Liana sätter ned det välfyllda julpaket från Sverige på en sliten fåtölj mitt i rummet och hela familjen flockas snabbt runt paketet för att se vad det innehåller.


Daniels  © Mikael Good, 2010

Olegs är arbetslös sedan ett par år tillbaka och trots att han försöker så är det nästintill omöjligt för honom att hitta ett jobb,. De officiella arbetslöshetssiffrorna är på runt 20 procent men de inofficiella talar om upp till 40 procent arbetslöshet i Lettland. Edite har föräldrapeng för Vita fram till dess att hon fyller ett år och de hoppas att Olegs ska ha fått tag på ett stadigt jobb innan dess, annars kommer de att få det riktigt tufft ekonomiskt.


Olegs och Vita © Mikael Good, 2010

Olegs har på sig en T-shirt där det står vätternrundan, jag frågar honom om han har cyklat runt Vättern, Olegs skrattar till och säger.
- Nej det har jag inte, jag tycker inte om att cykla. Jag fick t-shirten när jag var med på Velki Funds sommarläger utanför Cesis i somras!
- När jag ser någon som har en vätterrundan t-shirt på sig i Lettland så vet jag att de inte har cyklat vätternrundan utan varit på Velkis sommarläger, alla mammor och pappor som var med på sommarlägret fick en sådan t-shirt säger Olegs och skrattar hjärtligt :)


© Mikael Good, 2010

Familjens 15 år gamla honkatt sitter som ett vakande lejon på sin stol i nära anslutning till den värmande kakelugnen. Katten följer vaksamt mina minsta rörelser.


Edite och Vita © Mikael Good, 2010

Edite och Olegs är mycket glada för julpaketet.
– Nu behöver vi inte köpa någon mer mat den här månaden! Ett stort tack till er som har gett oss denna fina gåvan, säger Edite.

Text & foto: Mikael Good, 2010

Ps: Jag har jobbat lite med den första bilden men inte så mycket som man kan tro, jag har bara ställt in färgbalansen och ökat färgmättnaden lite grann för att jag skulle få samma känsla i bilden som vid fotograferingsögonblicket. Hade jag kört med ljusbildsfilm hade det positivet med största sannolikhet sett ut som den färdiga bilden!

Nu är julpaketet på plats under granen + bonusbilder

Ivars och Liana Velks och jag är på väg från Riga för att överlämna ett av Hoppets Stjärnas julpaket till en familj i utkanten av samhället Baldone i sydöstra Lettland. Vi färdas genom ett köldslaget Lettland där temperaturen har krupit under femton minusgrader, snön ligger som ett vitt puder över ängarna och värmande rök stiger upp ur de små husen som vi passerar.


© Mikael Good, 2010

Vi stannar bilen utanför huset och plockar ur ett julpaket. Ivars väntar som vanligt vid bilen, i Lettland kan man inte lämna en bil obevakad några längre stunder, även en bilradio som bara är värd några tior är begärligt stöldgods i den ekonomiska krisens Lettland och för att undvika att en ruta krossas i onödan stannar Ivars kvar vid bilen. Liana och jag traskar upp för ett par trappor, knackar på en lägenhetsdörr och efter en kort stund öppnar en glad och vänlig medelålders kvinna som presenterar sig som Iveta dörren, hon bjuder in mig och Liana i lägenheten.





© Mikael Good, 2010

Iveta berättar att hon är ensamstående sedan några år tillbaka och hon bor i lägenheten tillsammans med sina döttrar Vita 17 år och Cyntia 15 år. Iveta jobbar som personlig assistent på omsorgscentret i Baldone. Men trots att hon har jobb har familjen svårt att klara sig på hennes lilla lön samt barnbidraget för flickorna och underhållet från pappan. Ivetas lön har sänkts med nästan 40 procent sedan 2008. De offentliganställdas löner har sänkts för att Lettland ska klara av de tuffa sparkrav som IMF (internationella valutafonden), EU och Sverige ställde som krav på landet i samband med de nödlån som Lettland fick då landets ekonomi höll på att kollapsa för två år sedan. Iveta måste därför vända på varje slant, speciellt nu på vintern då kostnaderna för värme och el ökar. Iveta och hennes döttrar äter oftast en enformig kost bestående av gröt på morgonen och stekt eller kokt potatis på kvällen.



© Mikael Good, 2010

Iveta ställer försiktigt ned det välfyllda julpaketet i en fåtölj vid plastgranen som flickorna och hon satte upp och klädde vid första advent. Hon plockar varsamt ur vara efter vara ur paketet, hon väger dem i handen och tittar leende på de olika förpackningarna, då och då frågar hon mig och Liana vad de innehåller. Det är svårt att beskriva hennes glädje över paketet och hon säger gång på gång:
– Mina flickor kommer att bli så glada när de kommer hem, vilken glad överraskning de kommer att få, ett stort tack speciellt till er som har gett mig denna fina gåvan, hade jag bara fått er adress så skulle jag skickat ett tackbrev.
– Nu ska jag packa tillbaka alla varorna och lägga paketet under granen så att mina flickor kan öppna det när de kommer hem, säger Iveta glatt.



© Mikael Good, 2010

Liana och jag tar farväl av Ivete, vi ska fortsätta vår färd, men denna gången ska vi inte färdas speciellt långt, nästa paket ska vi dela ut i grannhuset. Den spännande fortsättningen följer!

Den här texten har publicerats på lite andra ställen på internet men iom att det här är en fotosida så kommer här tre bonusbilder:

© Mikael Good, 2010

© Mikael Good, 2010

© Mikael Good, 2010

Text & foto: Mikael Good, 2010

En julhälsning från en familj i Baldone, Lettland

© Mikael Good, 2010

Jag får en rejäl utskällning av familjens lilla ettriga terrier när jag kliver över tröskeln till familjens lägenhet med famnen full av kameror och ett välfyllt julpaket. Efter att morrande ha synat mig från topp till tå inser terriern att jag inte är farlig och börjar istället att vänligt vifta på svansen åt mig.


© Mikael Good, 2010

Inga och Waltz bor i en liten lägenhet i Baldone i södra Lettland tillsammans med sin pojke Aldis som är 18 månader och sin lilla terrier. Aldis har Downs syndrom och behöver mycket träning och omvårdnad. Inga jobbar halvtid som elevassistent på specialskolan i Baldone och läser även till specialpedagog i Riga på halvfart, Waltz studerar till läkare i Riga tre mil bort och han var inte hemma vid tiden för mitt besök. Familjen har det mycket tufft ekonomiskt, de små bidragen och lönen som de får varje månad räcker nätt och jämt till att betala för hyran och elen.


© Mikael Good, 2010

I Lettland är det fult att vara fattig och de letter som har det tufft ekonomiskt gör allt för att dölja sin svåra situation. Även om jag vet att Inga och Aldis har det mycket tufft ekonomiskt är det svårt att se det på dem. De är fräscha, klädda i fina kläder och den välstädade lägenheten är fylld med leksaker som de har fått, men jag vet att de har klätt upp sig för min skull, det är inte var dag som de får besök av en journalist från Sverige.


© Mikael Good, 2010

Familjen blev mycket glada över julpaketet som lämpligt nog packats av Ann-Sofie och sju av hennes studievänner på ett studentboende i Göteborg.
– Nu har vi festmat till jul! Om jag kunde så skulle jag vilja ge dem som gett oss paketet en stor kram, säger mamma Inga med ett brett leende!


© Mikael Good, 2010

Text & foto: Mikael Good