Kinesiska M-objektiv för kräsna fotografer

Kinesiska objektiv har oftast dåligt rykte på grund av dålig mekanik och usla optiska prestanda. Men nu gör en liten kinesisk objektivtillverkare allt för att ändra den bilden. Med två utsökta objektiv med M-fattning visar de att kineser också kan göra objektiv som tilltalar en kräsen målgrupp.

Som dokumentärfotograf arbetar jag ofta i dunkla miljöer. Då behöver jag objektiv som har stor bländaröppning, gärna i kombination med snygg och krämig bakgrundsoskärpa. Tyvärr är sådana objektiv oftast väldigt dyra, eller allt för stora och klumpiga. Det är inte någon kombination som jag är speciellt förtjust i, och därför har jag allt som oftast fått nöja mig med objektiv med ett steg högre bländartal än önskat. Men nu behöver jag inte kompromissa längre! Ett litet kinesiskt företag som grundats av entusiaster levererar högkvalitativa objektiv som faller mig i smaken.

Det kinesiska företaget 7Artisans (artisan är kinesiska för hantverkare) grundades av några optikentusiaster över en middag sommaren 2015. Då bestämde de sig för att plocka fram och tillverka de objektiven som de själva ville ha. Objektiven skulle hålla hög klass för att kunna användas tillsammans med Leicas M-kameror och även med andra spegellösa kameror. Sedan dess har företaget lanserat en hel del olika objektiv till spegellösa kameror. I det här inlägget har jag valt att skriva om två M-objektiv som de har lagt lite extra krut och passion på.

Det första objektivet som lämnade fabriken ett år efter grundandet var DJ-Optical 7Artisans 50mm f1.1. Objektivet är mätsökarkopplat och byggt för kameror i Leicas M-serie. Trots att det med sina drygt 3000 kronor är förhållandevis billigt, håller det hög mekanisk och optisk kvalitet. 7Artisans 50mm f1.1 håller måttet mot dyrare objektiv som Voigtländer 50/1,1 Nokton, och det gamla Canon 50mm f/0.95. Leica Notctilux-M 50mm F/0.95 ASPH är givetvis bättre på alla plan, men det skiljer 104 000 kronor i pris mot 7Artisans 50mm. Personligen lägger jag hellre de pengarna på något annat.

I slutet av förra året släppte 7Artisans 28mm f1.4 ASPH som är ett mycket spännande objektiv för dokumentärfotografer. Precis som 50/1,1 är det mätsökarkopplat och håller mycket hög optisk och mekanisk kvalitet. Efter att jag tagit del av ett test, och sett bilder tagna med objektivet bestämde jag mig för att köpa det. Objektivet har i princip suttit på kameran sedan dess, och det kopplar perfekt med mätsökaren på min Leica. Trots att 7Artisans 28mm f1.4 ASPH inte kostar med än 4300 kronor står det inte Leicas motsvarighet långt efter. Men Leicas objektiv är framförallt mindre, vilket gör att det inte skymmer mätsökaren lika mycket.



Jag använder även mina M-objektiv tillsammans med en Sony A7rII och en Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus Adapter. I och med den höga ljusstyrkan ställs autofokusen snabbt även i dunkelt ljus. Det är sällan som den börjar jaga, och pålitligheten är tillräckligt hög för att räcka till i arbetet. Autofokus och ljusstarka objektiv är förövrigt en bra kombination, det är lite svårt att snabbt sätta skärpan rätt på bländare 1,4 med manuell fokus. Närgränsen på M-objektiv brukar inte vara den bästa, men med hjälp av Techart-adaptern kommer man några decimenter närmare.

De som arbetar på 7Artisans gör de objektiven som de själva vill ha, utan att kompromissa med mekanik och optisk kvalitet. De har visat att kineser också kan göra riktigt bra och prisvärda objektiv. Jag tycker om att stödja sådana intiativ, och hoppas att fler gör det, så att 7Artisans fortsätter att tillverka trevliga och prisvärda objektiv med M-fattning. Nu hoppas jag att 7Artisans plockar fram ett 21/1,4 och ett 90/1,4 med M-fattning för att göra sin M-serie än mer komplett för oss dokumentärfotografer som gärna arbetar med spegellösa kameror.



Här kan du läsa mer om 7Artisans

Här kan du läsa en utförlig test av 7artisans 28mm f1.4 ASPH

Här kan du läsa en test av 7Artisans 50mm f1.1

Text och foto: Mikael Good

Bilder på ettan och löpet är hett

För fotografer är det mest begärligt att hamna på ettan eller på löpet. På så vis når bilderna ut till en lite större publik än vanligt. Jag har kollegor som för statistik över hur många ettor och löp de haft.

Under 2018 har mina bilder hamnat på fler ettor och löpsedlar än något tidigare år. En av mina bilder är en av de mest publicerade i Sverige i år. Givetvis tycker jag att det är kul, men det är inget jag brinner för, och jag har inte fört någon statistik över hur många ettor och löp som jag haft med material på under förra året.

Jag brinner för att göra reportage. Att få berätta om människor och miljöer, både i min närhet och i andra länder. Personligen är jag mest stolt över de reportagen i text och bild som publicerats under året. Min förhoppning är att jag ska få möjlighet att göra ännu fler reportage i år. Balkan, Indien och Nepal står högt upp på önskelistan.

Bilden på den indiska kvinnan tog jag under en reportageresa i Indien i december 2017.

Text och foto: Mikael Good

Ta bilden till folket!

Inte Sedan Kodak Instamatic gjorde kameran till var mans egendom på 1960-talet har det producerats så många bilder som nu. Smartphone revolutionen har fört med sig att vi har med oss en kamera vart vi än går och det har lett till att sociala media svämmas över av bilder i alla tänkbara färger och former.



Men trots att vi svämmas över av bilder är det få av oss som dokumenterar vår samtid. För att försöka råda bot på det startade jag ett nytt fotoprojekt på temat ta bilden till folket i augusti. Trots att jag inte har lanserat projektet ännu och bara är i uppstartsskeedet har bilderna som ingår i projektet redan gjort stor succé och fått över 600 000 visningar.



Fortsätter det i den här takten kommer bilderna som ingår i projektet att ha fått över 1 000 000 visningar innan november är över. Jag har bestämt mig för att lansera projektet när det passerat miljongränsen men fram till dess får du hålla dig till tåls!

Text och foto: Mikael Good

Jag är en dokumentärfotograf

Även om jag rönt viss framgång som skribent och fotograf är jag i grund och botten en dokumentärfotograf som nyfiket antecknar det jag ser och upplever med min kamera eller mitt anteckningsblock och det kommer jag nog att fortsätta med så länge jag lever. Bilden tog jag under en resa i Lettland och jag fick mycket god kontakt med familjen.

Text och foto: Mikael Good

 

Jag mådde uselt när jag tog min bästa bild

Den här bilden på den lilla flickan från Waxi Village har jag visat tidigare och det är en av mina mest kända bilder. Fattigdomen i den tibetanska byn där flickan levde var påtaglig. Men ett par år efter mitt och min frus besök i byn rustades skolan upp med pengar från Radiohjälpen. Barnen fick en skola att gå till och möjlighet att få en ordentlig utbildning. Deras föräldrar som i de flesta fallen var analfabeter gick kvällskurser där de lärde sig att läsa och skriva. Bilden på flickan bidrog i stor grad till att förutsättningarna för människorna i byn förändrades.

När jag tog bilden mådde jag riktigt uselt, jag var ordentligt förkyld, hade hög feber och led av den höga höjden. Helst av allt hade jag legat kvar i sängen på hotellet och dragit täcket över mig. Men när jag är ute på uppdrag är jag oftast såpass taggad att inte ens sjukdom och feber kan hindra mig från att göra mitt jobb. Jag kliver in i reporterrollen och kör ända in i kaklet oavsett om jag är bra eller inte.

Text och foto: Mikael Good