Jag har inte bytt namn till Desmond Dekker

I söndags loggade jag in på det som jag trodde var mitt vilande flickr-konto för att lägga upp ett bildreportage som handlar om en rysk tonårsmamma.

När jag var klar teskörde jag bildspelet och arrangerade om bilderna något innan jag kopierade html-koden och klistrade in den i min blogg. Några timmar efter att jag hade publicerat bloggposten den 24 december gick jag in för att kolla en kommentar och då möttes jag av en textruta där det stod: "A safe haven for Lisa from Desmond Dekker on Flickr" och det gjorde mig lite förbryllad, men jag skulle precis iväg och hann inte göra något åt det. Nu var ju i och för sig Desmond Dekker en artist som gjorde en hel del riktigt bra musik när det begav sig men det namn som jag själv har valt för mitt Flickr-konto är Chasid 1968.



I och med att bildspelet i detta nu har haft över 800 besökare från jordens alla hörn är det nog lite försent för mig att ändra namnet på kontot eller att flytta bilderna till mitt Chasid 68-konto. Jag får nog leva med att mitt Flickr-konto heter Desmond Dekker :) Att antalet besökare till reportaget är såpass många har gett mig lite blodad tand och jag kommer nog att lägga upp fler reportage på Flickr i framtiden. Som jämförelse har det reportaget som ligger på mitt andra Flickr-konto bara passerat 100 besökare efter två år och då fick det ändå rejält med draghjälp från Världens Barns hemsida och deras Facebook-konto.

Dagens låt: ‪Desmond Dekker and the Aces - A It Mek‬

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?

"Om du vill se vad någon är rädd att förlora, titta då på vad de fotograferar". - Okänd



Det ovanstående citatet är riktigt tankeväckande och det manar till en hel del eftertanke. Personligen tar jag mest bilder på mina barn och det är faktiskt min familj som jag är mest rädd att förlora. Att få se sina barn växa upp på nära håll och kunna ta del av och fotografera deras lek är en självklarhet för många av oss men det är tyvärr inte en självklarhet för alla.

Jag tänker på Lisa som är en ung rysk tonårsmamma som fick kämpa hårt mot myndigheterna för att få rätten till vårdnaden om sina barn. Barn som hon älskar mest av allt och hon skulle gå under om hon förlorade dem. Du kan läsa mer om hennes kamp för sina barn i årets julreportage - En trygg famn för Lisa



 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Allt började med en tysk mätsökarkamera

I år är det 30 år sedan jag började fotografera. Min första kamera var farsans gamla avlagda tyska mätsökarkamera, en Voigtländer Vito C. Efter drygt ett år ersattes den med en japansk spegelreflexkamera och det skulle dröja nästan 30 år innan cirkeln slöts och en annan tysk mätsökarkamera blev min huvudkamera. 


En av de första bilderna som jag tog hösten 1982.

Jag ångrar att jag inte tog steget tillbaka till mätsökarkameror långt tidigare. Det känns naturligt för mig att fotografera med mätsökarkameror. Som det känns just nu kommer jag att fortsätta att använda mätsökarkameror en lång tid framöver. De passar utmärkt för mitt sätt att berätta med bilder och de ställer sig inte i vägen mellan mig och motivet som en spegelreflex tenderar att göra. Med en mätsökarkamera kan jag umgås fram mina bilder som jag vill utan att behöva störa.



En annan positiv egenskap är att jag tar betydligt färre bilder med mina digitala mätsökarkameror än vad jag gör med andra digitalkameror och det gör att det går snabbt att sortera bilderna. Att jag tar mindre bilder tror jag beror på det analoga handhavandet. Jag faller in i samma tänk som jag lärde mig när jag använde min Voigtländer Vito C och jag fångar bilderna en och en utan någon stressande motormatning.

Du har väl inte missat årets julreportage? Om du mot förmodan skulle ha missat det så får du gärna klicka på den följande länken: Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Text och foto: © Mikael Good

The Christmas story - There was a girl named Lisa

When young people leave institutions in Russia (at age 18) they encounter multiple problems. Many are met with various types of prejudice because they come from an institution, they have no adults who care about them and they often lack the everyday knowledge that others may learn in their family, such as washing clothes, cooking, managing household cash, finding suitable accommodations in which to live and more.

Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Föreställ dig att du bara är 15 år gammal. Din mamma drack sig nyligen till döds och din far är hospitaliserad och kommer inte ihåg dig efter att ha druckit träsprit. Barnet som du födde har tagits ifrån dig av en snorkig barnmorska. Du har svikits av samhället och alla de människor som du litade på, du är helt ensam. Du börjar tro att det bara finns en väg ut ur din misär. Men när mörkret håller på att kväva dig greppar du det sista halmstrået och dras tillbaka in i ljuset av människor som verkligen bryr sig om dig.

Lisa är höggravid när jag träffar henne i den lilla lägenhet som hon och hennes storasyster ärvt efter sina föräldrar. Lägenheten är i bedrövligt skick och det luktar starkt av kloak och mögel. Lisa håller på att packa, om en vecka ska hon föda sitt andra barn och flytta in på familjecentret Grace i St. Petersburg. För ett halvår sedan var Lisa ensam, utlämnad och totalt uppgiven. Hon hade blivit sviken av alla som stod henne nära och de få vuxna som hon hade haft förtroende för hade vänt henne ryggen.

Lisa växte upp tillsammans med sin nio år äldre syster i lägenheten tillsammans med sin mamma och pappa. Både mamman och pappan var tunga missbrukare och brydde sig inte om sin yngsta dotter. Lisas storasyster höll sig oftast så långt bort från hemmet som hon kunde och kom i princip bara hem för att sova. När andra föräldrar följde sina barn till skolan, fick Lisa gå själv. När hon kom hem från skolan fick hon laga sin egen mat och tvätta sina egna kläder. Från köksfönstret kunde hon se andra barn leka och busa ute på gården och hon drömde om att kunna vara med. När Lisa var 13 år förlorade hennes föräldrar vårdnaden om henne och Lisa hamnade på barnhem. För Lisa, som var van att klara sig själv, var det svårt att anpassa sig till det ständigt uppassade och övervakade livet på barnhemmet. Så ofta hon kunde, sökte hon sig bort från barnhemmet.

Stulen barndom
När Lisa precis fyllt 14 dog mamma av svåra alkoholskador. Pappa som druckit dålig vodka (hembränt som säljs som vodka) fick så svåra hjärnskador att han hamnade på sjukhem. Mitt i sorgen efter sina föräldrar träffade Lisa Maxim, en ung man från Tadzjikistan. De blev kära och eftersom Lisa aldrig fått någon sexualkunskap var hon snart gravid. Personalen på barnhemmet rådde henne att göra abort, något som Lisa vägrade. Men eftersom hon bara var 15 år när sonen Roma föddes, togs han ifrån henne direkt och placerades på ett annat barnhem.
– När de tog min Roma från mig brast mitt hjärta. Jag var så ledsen att jag inte kunde sova på flera veckor, jag tänkte bara på min lille kille som tagits ifrån mig. Jag vet att jag skulle kunnat bli en bra mamma för honom, trots min ålder, men alla vuxna bara skrattade åt mig när jag sa att jag kunde ta hand om honom själv.
– Jag kommer särskilt ihåg en barnmorska som sa till mig att jag skulle glömma Roma. Hon sa till mig att jag säkert skulle få fler barn, det här barnet tar vi hand om. Hur kan någon vara så hjärtlös och elak, säger Lisa och torkar bort tårarna.

Gravid igen
När Lisa slutat högstadiet flyttade hon från barnhemmet till ett studenthem i St. Petersburg. Där skulle hon studera till konditor på en yrkesskola. På studenthemmet hade hon lite större frihet och började regelbundet besöka sonen Roma. Fortfarande bemöttes hon mest av förakt från personalen på barnhemmet.
– Det är svårt, jag vet att jag är mogen nog att ta hand om ett barn, men alla vuxna som jag mött har bara skrattat åt mig och nedlåtande sagt till mig att det klarar du inte lille vän. Det gör mig både arg och besviken.
Den ökade friheten innebar också att Lisa hade större möjlighet att träffa sin pojkvän Maxim. Snart var Lisa gravid igen. Myndigheterna krävde även denna gång att hon skulle göra abort men Lisa vägrade. Hon ville att barnet skulle få födas och växa upp tillsammans med sina föräldrar, trots alla svårigheter och problem. Men Lisa är inte myndig och Maxim saknar ryskt medborgarskap.