"Måla med ljus"
En ganska så knivig situation
Om du möter en man som påminner om Charles Bronson, och som står och petar naglarna med en stor kniv, vad skulle du göra i den kniviga situationen?
1. Sticka därifrån fortare än kvickt!
X. Balansera som på en knivsegg, och hålla mannen under noggrann uppsikt!
2. Ta bladet från munnen och fråga om du får ta en bild på honom?
Jag valde alternativ 2! Jag gick fram till mannen och bad att få ta en bild på honom! Han strålade upp och sa glatt ja!
Text och foto: Mikael Good
Några bilder från reportageresan till Indien
Även om det i mitt tycke är lika viktigt att dokumentera sin närmiljö, så älskar jag att åka ut på reportageresor och möta nya människor och miljöer.
De senaste åren har jag varit på reportageresor till Bulgarien, Indien och Serbien. I december 2017 var jag i nordöstra Indien på reportageresa. Bilderna och texterna som jag skrev publicerades i tidningar, på webben, i social medier samt i min blogg. Även om många bilder har publicerats, finns det fortfarande en hel del bilder som jag aldrig visat tidigare. I den här artikeln hittar du några tidigare opublicerade bilder från Indien.
Jag tycker om Indien, det är ett annorlunda land på alla sätt och vis. Det sägs att antingen så älskar eller så hatar man Indien. Jag älskar Indien och jag stormtrivdes med Indierna som är både vänliga och trevliga. Snart kommer jag att åka tillbaka till Indien och Nepal. Jag ser verkligen fram mot resan, och denna gången åker jag främst dit för att hälsa på släktingar som bor och verkar i landet. Men jag kommer även att passa på att göra ett par reportage från platser som vi kommer att besöka i Indien samt Nepal.
Bilderna i inlägget har jag tagit i en skola på raden till djungeln i Nordöstra Indien. Jag besökte skolan i december 2017. Jag använde en Sony A77II med ett 50/1.4 samt en Fuji X-T1 med ett 18-55mm objektiv till bilderna.
Text och foto: Mikael Good
Lämna minst hälften hemma
Det händer att jag får frågor från kollegor om vad de ska ha med sig för fotoutrustning på reportageresan? De pratar om blixtar, teleobjektiv, incheckning av extra väskor för kameror, objektiv och ljus. Personligen blir jag trött bara av att höra om hur mycket utrustning som de vill ta med sig, och brukar ge rådet att de ska lämna minst hälften hemma.
Jag har förståelse att de som jobbar med exempelvis sport behöver ha med sig skrymmande utrustning, och kanske behöver checka in ett par extra väskor. Men för de som ska göra reportage räcker det att ha med sig det absolut nödvändigaste för att kunna leverera materialet som du själv och beställaren vill ha.
De senaste 15 åren har jag varit på en hel del reportageresor runt om i världen. På de första resorna tog jag med mig för många kameror och objektiv som jag sedan fick gå och bära och kånka på. Med tiden har jag lärt mig att bara packa med mig det mest nödvändiga, särskilt som jag ofta bara reser med handbagage, vilket betyder att kameror, kläder och annat som är livsnödvändigt ska rymmas i ett handbagage på 8 kg. Oftast får man ta med en liten väska plus handbagage på 8 kg på flyget.
Idag finns det kameror som inte ger avkall på kvalitet trots att de är förhållandevis lätta och smidiga. Har du inget krav på dig att leverera från fältet kan du lämna datorn hemma, och ersätta den med telefonen eller en iPad. Ett så kallat långzoom ersätter flera objektiv, komplettera det med ett litet ljusstarkt objektiv för inomhusbilder, ta även med en kompaktkamera för diskret fotograferande, alternativt använd telefonen. Kör med dubbelladdare och snåla inte med batterier och minneskort.
Snart åker jag på en reportageresa till Balkan och i vinter bär det av till Indien, Nepal och eventuellt Bhutan. Att göra reportage i text och bild är något som jag brinner för, och genom åren har jag fått många text- och bildreportage publicerade både i som utom landet. Bilderna i det här inlägget tog jag i några rudariska byar i Rumänien för fem år sedan. De har publicerats både i som utom landet, och så sent som i augusti i år var några med på nyheterna på TV4.
Text och foto: Mikael Good
När ljuset inte riktigt räcker till
Den blå timmen hade precis passerat när jag kom till det romska samhället i mitten av Bulgarien. Jag ville ha lite miljöbilder och gick runt, hälsade på folk och tog bilder. Egentligen var det lite för mörkt, men jag chansade och vred upp ASA-talet och lät objektivets inbyggda stabilisering göra sitt arbete.
En del skulle nog påstå att den första bilden i artikeln är allt för brusig. Men mig stör det inte. Bilden har tagits på motsvarande 6400 ASA, och bruset påminner en hel del om kornet i den klassiska filmen Tri-X, en film som jag använde flitigt när det begav sig. Personligen är jag trött på alla perfekta och tillrättalagda bilder som svämmar över på Instagram och andra bildsidor. Jag vill se mer opolerade dokumentära bilder som är fyllda med känsla och närvaro.
Jag hann att få några fler bilder på människor och miljöer i samhället innan mörkret omöjliggjorde vidare fotografering. Bland annat träffade jag en äldre romsk man utanför ett hus. Han berättade att han varit boxare i sin ungdom. En stund senare var det såpass mörkt att gatlyktornas sken knappt räckte till för att lysa upp husfasaderna.
Bilderna i inlägget har jag tagit med en Fujifilm X-T1 och ett 18-135mm. X-T1 är en av de allra bästa digitalkamerorna för svartvitt och de går att hitta dem begagnat för ett par tusenlappar.
Text och foto: Mikael Good
En av de mest prisvärda digitalkamerorna
För en del fotografer är foto en prylsport och de letar ständigt efter nya bättre kameror och objektiv i hopp om att kunna ta bättre bilder eller för att få ett dyrbart smycke att hänga runt halsen. Det är inte ovanligt att fotografer har en kamerautrustning som med råge överskrider deras behov.
Som journalist och kommunikationsansvarig fotograferar jag en hel del i jobbet och måste ha kameror och objektiv som fungerar för de olika uppdragen som jag ställs inför. Hade jag varit hobbyfotograf och publicerat de flesta bilderna på nätet och gjort en eller annan print skulle jag i princip klara mig med min 12 år gamla Leica. Journalist- och fotouppdrag är inte direkt välbetalda och många av fotograferna och journalisterna som jag möter har förhållandevis enkla kameror och objektiv.
På ett av uppdragen som jag nyligen var på, halade en kvinnlig frilansjournalist upp en Canon EOS 20D med kitzoom ur sin handväska. Jag hajade till och sa:
– En sån kamera har jag också haft, det är en riktigt bra kamera.
Hon skrattade till och sa:
– Den har hängt med länge, jag har inte råd att byta kamera på grund av en tajt frilansbudget, men tidningen är fortfarande nöjd med fotona som jag tar.
Jag läste hennes artikel och såg hennes bilder ett par dagar senare och bilderna höll bra nyhetsklass trots den i mångas ögon smått antika kameran.
Men trots att uppdragen inte är så välbetalda har jag kunnat betala för utrustningen genom dem. De flesta kamerorna och objektiven har jag köpt begagnat. På så sätt har pengarna räckt längre än vad de gjort om jag köpt nytt. En fördel med att köpa begagnat är att värdeminskningen blir mindre. När jag av olika anledningar har bytt kamera eller objektiv har jag nästan alltid fått tillbaka lika mycket som jag gav.
En av kamerorna som jag använt flitigt det senaste året är en begagnad Fujifilm XT-1. Men trots att kameramodellen har drygt fyra år på nacken är bildresultatet bra och den är fullt användbar upp till 6400 ASA. Jag har levererat ett par hundra bilder som jag har tagit med XT-1:an och bildkvaliteten räcker gott och väl för tryck i både dagstidningar och magasin.
Jag ser ingen anledning att byta upp mig trots att Fujifilm har släppt nyare kameror. Skillnaden i bildkvalitet mellan XT-1 och XT-2 är minimal och jag är av åsikten att det är bättre att lägga pengar på bättre objektiv än på nya kameror. För samma peng som en bättre begagnad XT-2 kostar har jag köpt en XT-1 med batterigrepp, blixt, 18-135mm samt ett ljusstarkt 23/1,4.
Det är en utrustning som jag i princip alltid har med mig och med den kan jag klara de flesta uppdragen som jag ställs inför. I mitt tycke är Fujifilm XT-1 en av de mest prisvärda digitalkamerorna på marknaden och den duger gott för professionellt bruk.
Bilden på kvinnan i inlägget tog jag under en reportageresa till Bulgarien och jag använde en Fujifilm XT-1 med ett 18-135mm objektiv.
Text och foto: Mikael Good