"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

15 - oktober blir 5 mars

...En nytt inlägg i min blogg per vecka ska jag försöka skriva, skrev jag i februari. Jag har kommit upp i 34 nu och kan man räkna vilket jag är dålig på (matematik är alldeles för abstrakt för mig) så kommer man ganska snart fram till att 34 minus oktober blir mars (jag fick hjälp av en miniräknare!).

Nu när mörkret börjar lägga sig över landet och kylan kommer krypande, så hoppas jag att jag får lite mindre tid till trädgårdsskötsel och lite mer tid till att skriva. Förhoppningsvis så är jag uppe i de 52 blogginlägg som var min målsättning, när janus vänt sitt ansikte och vi åter är inne i februari!



En ringlande trapp i Napoli, Italien


Veckans skiva: Hard Again - Muddy Waters

//Chasid

Postat 2007-10-10 19:44 | Läst 11924 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Gatufoto

Förra torsdagen när var jag ute och testade mitt nya klassiska gatufotoobjektiv på fältet, så råkade jag ut för något som jag bara har upplevt en gång tidigare.

Jag stod och tittade genom sökaren ut över en gata när jag kom på att jag glömt något , jag vinklade ned fotoapparaten för att ställa in exponeringskompensationen som stod i ordentligt + läge.  Då kom en välklädd man i 60-års åldern upprört fram och bad mig att radera den bild jag enligt honom nyss hade tagit på honom.
- Jag hörde minsann slutarljudet sa han småilsket.
Jag bedyrade att jag inte hade tagit någon bild och att han måste ha hört i syne.
- Får jag se sa han syrligt och pekade envist på displayen.
Jag tryckte igång fotoapparaten och visade honom den senaste bilden.
- Är det likt dig sa jag leende när jag visade upp en bild på en asfaltsläggare (se bilden nedan).
Han tittade noga på bilden, snörpte ihop munnen, vände på klacken och gick sin väg.

Edit: Om jag hade tagit en bild på mannen ifråga så hade jag aldrig raderat den, utan sagt till honom att han kan gå in på Fotosidan och se den i min blogg!

Att någon har lagt sig i mitt gatufotande har nu hänt mig två gånger.

One way Street. Leitz Summicron-R 35/2.0, Canon 

Bilden i större format:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1118023.htm

Veckans skiva: The Turning Point  - John Mayall

//Chasid


Postat 2007-09-24 17:56 | Läst 14948 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum

Att vara mitt i händelsernas centrum och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid och väva ihop dem till en tidlös historia är det som tilltalar mig med gatufoto. Jag har aktivt hållt på med gatufoto i över 20 år. När jag gatufotar gör jag det nästan alltid med blicken genom sökaren, mycket för att de som blir avbildade ska ha en möjlighet att opponera sig om de så vill, vilket hitintills bara har skett ett fåtal gånger

Det finns många sätt att närma sig motivet på i gatufoto, en del väljer ut en plats där de stannar för en längre stund och väntar in motivet. En del väljer att gå riktigt vidvinkelnära för att fånga ögonblicken, medan andra väver in stadsmiljön och skapar storslagna vyer i det levande och pulserande urbana landskapet.

Jag tycker att gatufoto ska innehålla en händelse av något slag, gärna med en humoristisk touch, ser man på mästarnas bilder så var de just mästare på att fånga de snabbt flyende ögonblicken i precis rätt stund, de stod inte som passiva åskådare med ivrigt autofokuserande teleobjektiv och snabbt klapprande motormatning utan de var aktivt mitt i händelsernas centrum med en liten diskret fotoapparat och en vidvinkel som oftast var inställd på hyperfokal.

Gatufoto är en populär form idag, men jag tycker nog att kvaliteten på gatufoto har sjunkit radikalt, det är mycket innehållslösa och teleplatta bilder utan mål och mening som dyker upp på utställningar. Gatufoto ska beröra, fånga betraktaren och berätta en liten historia. I gatufoto så gäller det att aktivt vara In mitndrinen som det så utmärkt heter på yiddish (på svenska betyder det ungefär mitt i händelsernas centrum) och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid.



The Modern World

Jag skäms 



Jag har hittat den perfekta granen

Bilderna kan ses  i större storlek här: http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=115372

Veckans skiva (singel): Going Underground - The Jam

//Chasid

Postat 2007-09-05 13:01 | Läst 9555 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Carl Zeiss II - eller ett subjektivt objektivtest

Ofta hör jag yrkesfotografer klaga över bördan av tunga fotoapparater och tunga L-objektiv som orsakar problem med ryggar, axlar och nackar. Men det finns bra botemedel mot arbetsskador orsakade av alldeles för tunga utrustningar.  Botemedlet mot trötta arbetsskadade kroppar heter Carl Zeiss. Jag har medvetet gått in för att skaffa en lätt och smidig utrustning utan att för den delen göra avkall på kvalitet. Visst min fotoapparat med batteri väger sina modiga 1.5 kg men mitt nya favoritobjektiv heter Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 och väger endast 90 gram, trots det gör objektivet inte avkall på kvaliteten gentemot L-objektiven. Objektivet som har Contax - fattning fäster jag via en adapter från CameraQuest på min EOS, denna adapter är ganska så dyr 175$ men den är trots det väl värd sitt pris i motsats till många billigare adaptrar som inte fungerar så bra tillsammans med CZ 45/2.8. Bländare och skärpa får jag själv ställa in, men kan man fota med hyperfokal så är detta inget problem.

<EDIT 20080719>
Numera rekommenderar jag Happypage HK adaptrar, de är billigare, erbjuder fokusindikering och EXIF-information för det objektivet de är avsedda att sitta på, men CameraQuest adaptern är å andra sidan något bättre byggd än Happypage adaptern.<EDIT>

Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 är ett underbart skönt litet objektiv, att det inte kostade mig mer än 500 kronor är en gåta. Men det är väl som så att många inte ser skogen för alla träden. Jag tror att Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 är ett objektiv som kommer att få kultstatus i den närmaste framtiden och att det kommer att stiga i pris på begagnatbörserna, objektivet håller yttersta optiska klass och är litet och smidigt, det lämpar sig riktigt bra för framförallt dokumentär- och gatufoto.

Nedan följer några testbilder som jag tog under en barnvagnspromenad med min lilla dotter, orginalen är i färg men jag bestämde redan innan jag gick ut att det är svartvitt som gäller idag:



Åbäket

 

Centrala Husqvarna



Husqvarnafabriken



Husqvarnafabriken




Pelle & Gösta, två glada och trevliga herrar som underhöll min dotter och mig!

Veckans skiva: Dreams to Remember - The Otis Redding Anthology

//Chasid

Postat 2007-08-17 20:26 | Läst 18062 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Papparazi...

...eller hur man gör en kändis glad!

En ovanligt varm januarivecka 1996 så besökte jag London. Det blev en hel del gatufotograferande och spring på olika pubar och klubbar (det var några år innan jag blev nykterist). En kväll så vandrade en kamrat och jag tillbaka till hotellet efter en  dags fotograferande för att lägga av oss våra fotoapparater och svida om för uteliv, vi tog en genväg genom de finare kvarteren.

Utanför en dörr så stannade vi för att diskutera en sak, vi hade stått där ett par minuter när plötsligt dörren öppnades och en relativt vacker rödhårig kvinna klädd i Versace skred ut genom dörren, hon tog några steg ut, stannade lätt till och observerade min kamrat och mig som var belarmade med fotoapparater och annan fotoutrustning, jag såg en lätt skrämd blick i hennes ögon, som hos ett jagat villebråd, hela hennes varelse tycktes utstråla "Att jag aldrig får vara i fred", men till hennes stora förvåning så lyfte vi inte våra fotoapparater för att föreviga ögonblicket, hon tog några steg till, vände ryggen mot oss och gick ett par meter, sedan vände hon sig om och gav mig ett brett leende och sa "Thank you" jag log och nickade mot henne, hon vände sig åter om och gick vidare nedåt gatan, varpå jag vände mig till min kamrat och sa att vi just hade mött den f.d. prinsessan Fergi. Han hade inte kännt igen henne direkt, men när jag påtalade det så insåg han att det var hon.

Prolog
För mig som gatufotograf så kan gränsen mellan seriös fotografering och Papparazi ibland vara hårfin, men jag skulle aldrig gå in för att fotografera kändisar oavsett hur stor betalning jag skulle få. Trots att de är offentliga personer så har även kändisar rätt till ett privatliv! Papparazis hyena metoder är i mitt tycke en smutsig bransch som de senaste åren har ställt till det en hel del för seriösa gatufotografer som vill fånga de snabbt flyende ögonblicken.

 Veckans skiva: The Slider - T. Rex

//Chasid

Postat 2007-05-17 11:36 | Läst 15822 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Föregående 1 ... 10 11 12 Nästa