"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!

Nu har det återigen hänt att jag har publicerat ett inlägg i min blogg på Fotosidans sida som inte var ämnat för den här bloggen. Jag brukar använda mig av HTML funktionen på Fotosidan när jag förbereder en del texter och artiklar för CMS-baserade sidor då det är väldigt smidigt att jobba med Fotosidans HTML-verktyg. Tyvärr hänger inte alltid hjärnan med i svängarna och jag tryckte på publicera istället för radera av gammal vana.

Nu är i vart fall inlägget som inte skulle publiceras på Fotosidan avpublicerat. Om du är intresserad av att vad inlägget handlade om så kan du bland annat läsa det här, en av bilderna i det inlägget ger mig förövrigt Koudelka feeling: http://chasid68.blogspot.se/2013/10/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-10-04 11:49 | Läst 5964 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

The Russian Connection

Trots att jag inte är ryss blev jag för tre veckor sedan inbjuden att gå med i en grupp för ryska dokumentärfotografer. Skaparen och moderatorn av gruppen tycker att jag har en mycket rysk fotostil och därför ville han ha med mig.

Det var nästan så att jag baxnade när jag gick igenom namnen på de andra 73 personerna som ingår i gruppen. Det var idel kända namn och många av fotograferna i gruppen tillhör mina egna favoriter. Det är nästan så att jag känner mig lite malplacerad, men å andra sidan tror jag att jag kommer att kunna få riktigt bra feedback på mitt material i gruppen och kanske kan jag även få vara med och bidra med något till någon eller några. Att få bra och kunnig feedback är viktigt för mig som har som strävan att växa och utvecklas som fotograf och skribent och den möjligheten tror jag att jag kommer att få i den här gruppen.

Det finns de som påstår att dokumentärfotot är på väg att dö ut i Sverige. Jag tror att det kan bero på att många duktiga berättare i det här landet väljer att filma i stället för att fota, i vilket fall som helst är Sverige ett land som har dokumentärfilmare av absoluta världsklass. Men i vårt östra grannland Ryssland lever och frodas dokumentärfotogenren i allra högsta välmåga. Och det är inte bara i Ryssland som genren frodas. I stort sett i alla länder som tidigare låg innanför järnridån finns det många riktigt bra dokumentärfotografer som för genren framåt och vidare.


Matsalen på en internatskola i en liten ort söder om St: Petersburg © Mikael Good, All Rights Reserved.

Klicka på den följande länken om du vill se bilderna i bildspelet på din mobil eller läsplatta: http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/sets/72157632859125683/

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-08-17 11:22 | Läst 11723 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vad är Street Photography?



Debatten om vad som är Street Photography (gatufoto) eller inte böljar fram och tillbaka i olika forum på internt. Jag har valt att inte kasta mig in i den stundtals rätt så infekterade debatten trots att jag har stretat en hel del på gatan med min fotoapparat genom åren.

Anledningen till att jag inte ger mig in i debatten med hull och hår beror på att jag inte längre kallar mig för gatufotograf. Jag är egentligen inte någon titelmänniska men om man ändå ska försöka sätta mig i ett fotografiskt fack skulle jag själv välja att kalla mig för dokumentärfotograf. På så vis kan jag samla alla de olika stilarna som ryms inom mitt fotograferande i ett och samma ord. Tack vare det slipper jag att ställa mig i försvarställning för att försvara de traditionerna inom fotografi som jag har valt att följa och kan i lugn och ro fortsätta att koncentrera mig på att fånga ögonblicken av tid med mina tidsmaskiner utan att bli störd av onödigt brus.

När jag kallade mig för gatufotograf strävade jag efter att vara som en anonym och osynlig liten fluga på väggen. Jag stretade upp och ner för gator och torg med min kamera och slet ut otaliga par skor. Men det passade inte mig att vara en anonym åskådare och jag var i ärligheten namn en rätt så medioker gatufotograf trots en och annan fullträff. Men jag är allt för nyfiken på människorna som jag möter och vill gärna veta mera om dem. Och därför passar det mig bättre att vara en deltagande dokumentärfotograf. Där mina bilder får växa fram i umgänget med personerna som jag möter.

Bilderna i bildspelet som pyntar detta inlägget är tagna under mitt besök i Qing Hai i mitten av Kina i december 2004. Surfar du på mobil eller padda kan du titta på bilderna om du klickar på den följande länken: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633287790404/

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Postat 2013-08-10 18:00 | Läst 11410 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé

Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att djuplodanden reportage i text och bild tillhör en svunnen tid och inte är något som vare sig tidningarna eller deras läsare längre är intresserade av. I det första fallet är jag benägen att till viss del hålla med olyckskorparna men när det gäller läsarnas intresse tycker jag av egen erfarenhet annorlunda.

En av anledningarna till att jag tycker annorlunda är att de reportagen som jag tidigare har fått publicerade i olika tidningar både inom som utom landet har rönt stor till mycket stor respons bland läsarna. Min senaste artikelserie om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé med nästan 20.000 inklick i mina båda bloggar och nästan 6.000 besökare på mitt Flickr-konto. Framförallt var det kul att se att antalet besökare från både Ryssland och USA ökade ganska så rejält i min blogg på blogger. I vissa av inläggen kom majoriteten av läsarna från de båda länderna En klar majoritet av läsarna till de engelska artiklarna kom från de länderna. Jag vet även att ryska beslutsfattare har läst artiklarna då jag har kunnat spåra en del av besöken till den ryska duman via Google Analytics. Men trots succén väljer jag nu att avsluta min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland för denna gången. Istället kommer jag att blicka vidare mot mer närliggande områden.

Därmed inte sagt att mitt engagemang för Ryssland och familjecentret Grace är över. Jag kommer att fortsätta att publicera en del reportage i text och bild om människor som jag mött i Ryssland. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam över all den positiva respons och det beröm som jag har fått från både vanligt folk som yrkesverksamma författare, fotografer och reportrar! Men jag väljer att inte låta allt berömmet stiga mig över öronen. Jag vill hellre peka på situationen för dem som jag har umgåtts med i mina reportage, det är de som förtjänar att uppmärksammas och inte jag. Jag har arbetat med artikelserien på min fritid och jag har inte tjänat några pengar på den. Min belöning är att de människorna som jag skrivit om förhoppningsvis ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. Men jag när ändå en liten förhoppning om att artikelserien ska leda fram till att jag ska få full lön för den tid som jag lagt ned genom att jag åter ska belönas med ett fast arbete.

Jag har fått en del frågor om jag kommer att göra en uppföljning på Jayer - dödens hus. Det kommer sannolikt att bli en uppföljning men jag kommer inte själv att göra den. Jag har tipsat en rysk fotojournalist om Jayer och han är mycket intresserad av att ta upp stafettpinnen och göra ett mer djupgående reportage om människorna på Jayer över tid. Han arbetar på ungefär samma sätt som mig och han har fördel av att han bor i nära anslutning till Jayer och kan språket vilket krävs för att kunna tränga in på djupet i ämnet. Själv kommer jag att ta en liten paus från Ryssland och koncentrera mig på lite mer närliggande områden.

Ett sådant område är den svenska förorten som var ordentligt på tapeten för en månad sedan. Jag tror att det finns en väg ut ur problemen i förorten. Faktum är att det pågår en hel del spännande arbeten runt om i landet som skulle kunna vända utvecklingen åt rätt håll men det talas tyvärr ganska så tyst om det i media. Anledningen är att det inte är riktigt politiskt korrekt att lyfta fram dem. Men jag bryr mig inte om vad som är politiskt korrekt eller inte och jag kommer snart att publicera ett reportage som min fru och jag har gjort om en nysvensk pastor som arbetar långt utanför kyrkans väggar och som har lyckats med bedriften att i mångt och mycket göra det omöjliga möjligt.

Här följer en länklista över alla artiklarna som ingår i serien de glömda barnen i Ryssland, en del av dem är skrivna på engelska och andra på svenska:

JAYER - dödens hus
De glömda barnen i Ryssland
The Miracle baby from St. Petersburg
Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv
There was a girl named Lisa
En trygg famn för Lisa
Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
A Oasis Of Grace In The Darkness
Grace is a thought that can change the world
Saving Grace - How to make a good investment



Text och Foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-06-27 10:03 | Läst 15700 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Flipp eller flopp - Leica X Vario



De stora förväntningarna som hade byggts upp på nätet inför lanseringen av den nya Leicakameran har mötts med en storm av missnöjda kommentarer och blogginlägg. Det verkar tyvärr som om Leica har lyckats med bedriften att måla in sig själva i ett hörn...

En överprissatt kamera med fast zoom och APS-C format, som kanske hade fått en och annan kameranörd att höja på ögonbrynen år 2007 duger inte år 2013! Smält ned alla Leica X Vario som ni tillverkat och börja om på ny kula. Bygg in en elektronisk sökare i kamerahuset och sätt dit en M-bajonett. Skulle den nya kameran kosta runt 20.000 kronor tror jag att ni skulle få fler beställningar än vad ni skulle kunna leverera och framförallt skulle ni kunna få merförsäljning på M-optik vilket ni inte får idag. Jag tror inte att den nya kameran skulle parasitera på försäljningen av M-kameror men många M-ägare skulle säkert göra sig av med sina Fuji- och Sonykameror som de har som komplement till sin M-kamera till förmån för den nya kameran.

Jag vill passa på att poängtera att jag gillar att Leica vågar att simma mot strömmen och producera attraktiva digitalkameror med ett stort mått av analog känsla. Visst M-kamerorna kostar en hel del. Men med tanke på att de tillverkas för hand av arbetare som får skälig lön för sitt arbete så är priset ändå inte så högt, särskilt inte om man jämför priserna med Canons och Nikons toppmodeller. Faktum är att jag skulle välja en Leica M 240 framför en Nikon D4 och en Canon 1DX vilken dag eller stund i veckan. Leica M är liten, smidig, lättjobbad och diskret precis som en kamera ska vara. Det är en fröjd att arbeta med en digital M-kamera. Det känns precis som att arbeta med en analog kamera förutom att man slipper allt blasket.
 
Det var många som hoppades att Leica skulle släppa en digital Leica med M-fattning utan mätsökare med antingen APS-C eller H-format nu blev det tyvärr inte så. Jag hoppas att Leica X Vario inte blir en allt för dyr läxa för företaget och att den ändå bär sig själv ekonomiskt. Jag vill ju att Leica ska fortsätta att simma mot strömmen och tillverka M-kameror i alla evighet eller åtminstone så länge jag lever. Förhoppningsvis kommer jag att kunna byta ut min Leica M8.2 mot en begagnad M 240 om ett par år.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
Postat 2013-06-12 09:58 | Läst 11454 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
Föregående 1 ... 10 11 12 ... 128 Nästa