Jag fick 5 miljoner till mitt arbete

Du kanske också har haft en sådan där dröm som du inte riktigt har velat vakna upp från? När du väl vaknat så har du gjort det i en blandning av glädje och besvikelse över att drömmen inte var sann. I början av förra veckan drömde jag att en vänlig gammal man beslutade sig för att sponsra mig med 5 miljoner kronor så att jag skulle kunna fortsätta mitt arbete bland de mest utsatta grupperna.

Jag hoppas verkligen att drömmen var en sanndröm. Om jag fick 5 miljoner skulle jag se till så att det skulle bli mycket avkastning på pengarna i form av människor som fick hjälp. Och jag skulle ta ut en låg lön för att pengarna skulle räcka så långt som möjligt. Jag skulle samarbeta med hjälp- och biståndsorganisationer och fritt förse dem med bra och genomarbetat material och jag skulle hjälpa dem att bli mer effektiva i sitt arbete så att mer pengar kom in och kunde komma fler behövande till godo.

I vilket fall som helst har jag en en hel del bra idéer på hur man skulle kunna förändra arbetet i en hjälp- eller biståndsorganisation och anpassa det arbetet till 2000-talet. Många arbetar fortfarande efter principer som fungerade bra under det förra seklet men de senaste 5-10 åren har mycket förändrats och det är inte så många av organisationerna i biståndssvängen som har hängt med i svängarna. Om ingenting görs inom den närmaste framtiden kan det istället leda till att de får svårt med likviditeten inom en 5-10 års period. 

Självklart så hade jag gärna delat med mig av mina tankar och idéer om drömmen hade varit sann och jag hade fått 5 miljoner. Men som det ser ut idag byter jag bara tankarna och idéerna mot ett arbete. Kontakta mig gärna om du är intresserad av att boka ett möte med mig.



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Valet mellan pest och kolera är fortfarande enkelt

Jag har varit sjuk sedan mitten av veckan och jag har gjort research utifrån de sjukdomssymptomen som jag har och det är nästan en "perfect-match" med kolera. Nu tror jag ändå inte att jag har fått kolera utan att jag "bara" har drabbats av en koleraliknade influensa. 

I vilket fall som helst så följer jag regelboken och kurerar mig med resorb och lättsaltat vatten, är noga med min hygien och spritar mina händer efter varje toalettbesök. Framförallt är det viktigt för mig att dricka mycket vatten så att jag inte blir lika uttorkad som när jag var i öknen förra året och inte hade med mig tillräckligt med vatten... Hur som helst står jag fortfarande fast vid att valet mellan pest och kolera är enkelt och jag väljer kolera framför pest i tio fall utav tio: valet-mellan-pest-eller-kolera-ar.htm

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved. 

Tre delar av reportageserien har blivit fyra

Jag håller som bäst på att arbeta med nästa del av min reportageserie om de glömda barnen i Ryssland. Anledningen till att arbetet har dragit ut lite på tiden beror på att jag går en utbildning i administration och för att jag har haft en del extraknäck som redigerare.

Min ursprungstanke var att reportageserien skulle bestå av tre delar. Men materialet som jag har samlat in är såpass omfattande att jag har valt att dela upp reportaget i två delar och därför kommer tre reportage att bli fyra. Förhoppningsvis hinner jag att sammanställa del två under påskhelgen.

Här kan du läsa det första reportaget i serien om De glömda barnen i Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Blogga aldrig på en weekend

Jag har märkt att antalet läsare sjunker ganska så drastiskt under veckoslutet. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag hoppas att det beror på att mina läsare väljer att vara ute i friska luften istället för att sitta inne framför datorn.

I vilket fall som helst hoppas jag att mitt antagande att de är ute stämmer, men det korrekta svaret på min fråga är nog att många passar på att läsa min blogg på arbetstid. I vart fall är det vanligt att olika företagsnamn dyker upp som adressater i besöksstatistiken under vardagarna. Även om jag är medveten om att trafiken går ned under veckoslutet så hindrar det inte mig att publicera ett och annat matigt inlägg på helgerna. Jag bloggar ju först och främst för att det är kul och inte för att få så många läsare som möjligt. 

Under våren kommer jag att färdigställa min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland och jag håller det inte för omöjligt att jag kommer att fortsätta att lägga upp texterna både här på Fotosidan och i min andra blogg chasid68.blogspot.se. Bilderna kommer jag främst att ladda upp på Flickr. Appropå Flickr har antalet besökare till mitt flickkonto passerat 5000 på bara tre månader, om det är en bra eller dålig siffra vet jag inte, men i vilket fall som helst tycker jag att det är kul att nå ut till en i såpass stor publik med mina bilder.

Det börjar att se lite ljusare ut för mig på arbetsmarknaden och jag har haft en del frilansjobb som redigerare och grafisk formgivare de senaste veckorna. Jag har även en del marknadsförings idéer för hjälp- och biståndsorganisationer som jag tror skulle kunna fungera riktigt bra i praktiken och hjälpa till så att de får större avkastning på sina insamlade medel. Det är tyvärr inte allt för ovanligt att mina idéer har kopierats utan att jag har fått något för det. Och för att se till så att arbetaren får den lön som han förtjänar denna gången har jag bestämt mig för att  byta idéerna mot ett arbete.

Bilden som illustrerar inlägget, men som inte har något med texten i övrigt att göra tog jag på Jönköpings station för ett par år sedan. På den tiden kallade jag mig fortfarande för gatufotograf. Jag stod helt öppet mitt i folkvimlet och jag hade en kamera med ett 28mm objektiv som var inställt på bländare 8 och 2 meter. Självklart hade jag kameran för ögat.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.