Fotoåret 2020 blev stukat på grund av coronapandemin

Precis som för så många andra ställde sig coronapandemin i vägen för de flesta av mina fotografiska planer under 2020. Jag fick själv corona i mitten av mars och var sjuk i ett par veckor. Jag hade bara lättare symptom men lider fortfarande av sviter efter sjukdomen. 





Men året började bra och jag hann med att göra ett par reportage i New Delhi och Warszawa. Trots en bra start blev fotoåret 2020 inte riktigt som jag hade tänkt mig. Två reportageresor var inbokade under våren, en till Indien och en till Serbien. Och på sommaren skulle jag åter varit festivalfotograf. Under hösten var tanken att jag skulle gjort ytterligare en reportageresa förmodligen till Serbien och Nordmakedonien. Förutom resor till andra länder hade jag även tänkt att fortsätta mitt projekt med att dokumentera människor i olika förortsområden i min närhet men coronapandemin ställde sig tyvärr i vägen även för de planerna.

Trots pandemin har många av mina bilder publicerats under året. Bloggen har också varit välbesökt. Men den har inte haft riktigt lika många inklick som för ett par år sedan. På Google Maps där jag fortsatt att publicera en och annan bild under året är antalet inklick fullständigt ofattbara. Ett vanligt år brukar jag dokumentera ett 50-tal konserter, men i år har det varit riktigt skralt på grund av pandemin. Att gå på konsert och musikfestivaler är något som jag verkligen saknar. Jag tycker om att upptäcka ny musik och särskilt sådan som inte spelas i tid och otid på alla reklamkanaler. 

Framför allt är jag tacksam över att de bildreportagen som jag publicerat i bloggen har varit såpass välbesökta, och jag är tacksam över alla glada tillrop och kommentarer som har värmt under året. Mitt bildarkiv var överfullt med bilder som jag inte gått igenom och redigerat, men i år har jag haft tid över och tusentals bilder från Rumänien, Bulgarien, Ryssland, Lettland, Serbien, Kina och Indien har sorterats och gåtts igenom. 





Vad gäller resandet så avvaktar jag med att boka in några resor. Som det ser ut kommer restriktionerna att vara kvar fram till september och eventuellt längre, vilket gör det svårt att planera in och boka några reportageresor. Indien är nog tyvärr uteslutet men jag hoppas kunna resa till Serbien nästa höst och träffa mina bröder och systrar. Även om fotoåret 2020 blev stukat finns det hopp för framtiden och det finns mycket att ta igen under 2021.





Under året har sålt av en hel del fotoprylar. Men jag har svårt att motstå ett bra pris och därför behöver jag göra ytterligare rensningar i fotoväskorna, men det tar jag på nästa sida nyår. En fördel med att köpa billigt är att jag nästan alltid får tillbaka pengarna som jag gett, och på så vis får jag pengar över till annat och kan spara en del i ladorna i fall det skulle komma ännu svårare tider framöver.




Jag är tacksam för att jag har fått förlängt som redigerare på den nyhetstidning där jag jobbat sedan 2017. Det gör att jag inte behöver oroa mig för ekonomin och kan bygga upp en buffert för framtida projekt och resor. Genom jobbet har jag tillgång till TT:s och AP:s enorma bildarkiv. Där skulle man kunna stanna upp i timmar och bara botanisera bland alla fantastiska bilder som finns i arkivet.





Till sist vill jag önska dig som följer den här bloggen ett riktigt gott nytt år! Jag avslutar med att lägga upp en topp 5-lista över mina bildreportage som publicerades i bloggen under 2020. Jag har många fler på lager som kommer att publiceras under nästa år.
1. Välkommen till förorten
2. New Delhi efter mörkrets inbrott
3. Picknicksäsongen i Indien
4. Gårdakvarnen maldes ned i Huskvarna
5. Gatuliv i Warszawa








Text och foto: Mikael Good

Indisk sopsortering

I Indien är det inte ovanligt att ett sällskap som haft picknick lämnar skräpet efter sig. Men som tur är finns det de som städar efter dem. Först kom några hundar som slickade i sig resterna av maten från papperstallrikarna. Ett par kor fick också syn på de kvarlämnade läckerheterna, de jagade bryskt iväg hundarna och började sätta i sig både mat och papptallrikar. Plastbesticken och flaskorna lämnade kossorna kvar, de togs sedan om hand av människor som städade efter picknick-sällskapen.

Text och foto: Mikael Good

Liket lever – bildreportaget har fått en renässans

Det finns de som påstår att bildreportaget dog i samband med att flera av de klassiska bildtidningarna försvann från marknaden under 1960-talet. Men liket lever och bildreportaget har fått en renässans tack vare ny teknik.

Det dokumentära fotografiets guldålder varade i drygt 30 år mellan 1930 och 1960. I tyska Berliner Illustrierte Zeitung, franska Vu, amerikanska Life och Look samt de svenska bildtidningarna Se och Vi prioriterades bilder framför texter. Och läsarna togs med på spännande resor till intressanta platser runt om i världen. Bildtidningarna drog det korta strået i den allt hårdnande konkurrensen med TV och flera av dem försvann på 1960-talet. I dag är det få tidningar som kör bildreportage i tryckt media. Men bildreportaget har fått ett nytt liv på internet och de senaste åren har konstformen fått ordentligt med luft under vingarna i och med att fler och fler nyhetstidningar valt att publicera matiga bild- och textreportage på sina hemsidor. 

Det finns fortfarande ett stort intresse för bildreportage. Jag har själv märkt av det i min blogg på Fotosidan. Där har jag publicerat en hel del bildreportage genom åren. Även om starten kan vara trög har den del av dem fått över 10 000 incheckningar över tid. Jag tycker att det är kul att såpass många är intresserade av mina bilder, och så länge intresset finns kommer jag fortsätta att dela med mig av ett och annat bildreportage från jordens alla hörn i min blogg. 

Nästa bildreportage är under produktion och den 24 december kommer jag att publicera ett maxat bildreportage om picknick-säsongen i Indien i min blogg. Då kommer du bland annat att få se ovanstående bilder i betydligt större format.

EDIT 20201224 nu finns bildreportaget med rubriken: "Picknicksäsongen i Indien" att läsa här

Text och foto: Mikael Good

Årets julreportage är under produktion

Det har varit ganska tyst i bloggen ett par dagar. Men det beror inte på att jag har tröttnat utan på att jag enligt traditionen arbetar på ett riktigt stort klassiskt bildreportage inför julen. Just nu håller jag på att redigera bilder och finslipa texten.



Denna gång kommer bildreportaget handla om picknicksäsongen i Indien som infaller i december. Förra året vid den här tiden besökte jag en av de mest populära picknickplatserna vid floden Balason i Nordöstra Indien där jag umgicks fram ett antal bilder. Traditionsenligt kommer jag att publicera bildreportaget i sin helhet i min blogg den 24 december. Men redan i dag bjuder jag på en liten aptitretare.

EDIT 20201224 nu finns bildreportaget med rubriken: "Picknicksäsongen i Indien" att läsa här



Text och foto: Mikael Good

När New Delhi vaknade – stort bildreportage

Årets första timmar tillbringade jag i New Delhi. I gryningen bestämde jag mig för att lämna hotellet och ge mig ut på en promenad för att dokumentera staden och dess invånare när gryningens första värmande strålar väckte dem ur sin nattslummer. 





Natten hade varit "bone frezing cold" som meterologen hade utryckt det på TV dagen innan. Termometern hade letat sig ned ända till 5 minusgrader, vilket är ovanligt i New Dehli. Nattemperaturen brukar ligga på 7 grader i januari och på dagen runt 18 grader. Jag slapp frysa då klimatanläggningen på hotellet höll temperaturen på en behaglig nivå, men för alla dem som bodde på gatan eller i dåligt isolerade lägenheter var det en riktigt kall natt, och de fick kura ihop sig tätt insvepta i filtar för att hålla den envisa kylan borta.




I december 2017 var jag också i New Delhi, då var staden insvept i en tjock smog som förpestade luften och lungorna. På grund av min astma kunde jag tyvärr inte gå ut och bekanta mig med omgivningarna. Denna gången förde kylan det goda med sig att det var betydligt mindre smog än vanligt, luften var betydligt mer lättandad och solens värmande strålar kunde fritt leta sig ned och värma de frusna människorna i den köldslagna storstaden.






I takt med att staden tinade upp återgick livet till det normala, gatuförsäljarna kom cyklande med sina varor för att vara på plats när människorna började myllra på gatan. Några hade redan börjat flockas runt teförsäljarna som sålde rykande varmt te. På min vandring mötte jag Tuc Tuc- och taxichaufförer, skoputsare, torghandlare, en familj som sålde ballonger med kärleksbudskap, samt andra vuxna och barn som levde och verkade i området. Jag stannade till och pratade med en del av dem, och fick även vara med på en och annan selfie.






Hela tiden var jag öppen och ärlig med mitt fotograferande, och hälsade glatt på dem jag mötte. För mig är det viktigt att de som eventuellt vill opponera sig har en chans att göra det. Av samma anledning tackar jag i princip aldrig nej när någon vill ta en bild på mig eller tillsammans med mig. Personligen är jag ganska trött på fotografer som smyger omkring med kameran, skjuter från höften eller på annat sätt "stjäl" bilder på sina medmänniskor. Rent lagligt är det tillåtet att göra så på offentlig plats, men rent moraliskt är det fel enligt mig.






Föga visste jag då att bildreportaget från New Delhi skulle bli det enda utlandsreportaget som jag gjorde under 2020. Under våren hade jag bokat in resor till både Indien och Serbien, men de blev tyvärr inställda på grund av corona-pandemin. Men å andra sidan har jag haft tid att gå igenom äldre bilder från jordens alla hörn, en del av dem har jag delat i bloggen under året och andra har jag samlat för kommande bildreportage, publiceringar och för ett kommande bokprojekt.






När jag är ute på reportageresor reser jag lätt och har med mig så lite utrustning som möjligt. Till reportaget använde jag mig av en Sony A6500 med ett 18-135mm och en Ricoh GR II (APS). 










Text och foto: Mikael Good