Söndagsreportaget - De glömda barnen i Ryssland

Kommer du ihåg den där sköna känslan av trygghet som spred sig i din kropp när din mamma tog upp dig i sin famn och sakta vaggade dig till söms när du var liten och orolig. Många barn i Ryssland som vuxit upp på institution har aldrig fått uppleva den tryggheten och när de blir myndiga blir deras möte med vuxenvärlden oftast både brutalt och omskakande. 

Både barnhems- och de föräldralösa barnens situation är rykande aktuellt i Ryssland med tanke på den stundtals rätt så heta debatten och demonstrationerna mot den nya adoptionslagen i Ryssland som bland annat medfört att amerikanska medborgare inte längre får adoptera ryska barn. I och med att amerikanerna främst adopterade ryska barn med funktionshinder eller andra barn som hade obefintliga chanser att hitta adoptionsföräldrar i Ryssland slår den nya lagen onödigt hårt mot de mest utsatta barnen i det ryska samhället.

Du har också säkert tagit del av någon alla de skrämmande rapporterna om hur hemsk situationen är för många barnhemsbarn i Ryssland. Debatten har i vart fall lett till att det ryska parlamentet har föreslagit att ett nytt departement på heltid ska ägna sig åt att utvärdera och förbättra barnhemsbarnens situation. För många år sedan togs beslut om att de stora institutionerna och barnhemmen skulle avskaffas. Tanken är att de på sikt ska ersättas med en mera familjebaserad omvårdnad som ska ske i mindre grupper, men förändringen tar tid och de barnen som nu lever på barnhem och institutioner behöver redan nu få all den hjälp och det stöd som de behöver.

Enligt den ryska barnombudsmannen räknas ungefär 650 000 barn och ungdomar under 18 år som föräldralösa i Ryssland. Föräldrar som fortfarande är i livet men som inte är kapabla att ta hand om sina barn räknas också in i den statistiken fast många av dem säkerligen skulle kunna ta hand om sina barn om de fick rätt stöd och hjälp från samhället. Drygt 110 000 av de föräldralösa barnen och ungdomarna bor på barnhem som staten driver. Småbarn som är upp till 4 år placeras på speciella spädbarnshem. Äldre barn bor på skolbarnhem fram till att de blir myndiga och förväntas klara sig själva.

Vi tränar våra egna barns sociala kompetens genom att vi kommunicerar med, etablerar nära relationer med och aktivt samarbetar med dem. Den kompetensen kommer de att bära med sig i resten av sina liv. Men de barnen och ungdomarna som vuxit upp på ryska barnhem får inte den träningen. De har ingen realistisk uppfattning om hur livet utanför barnhemmets väggar ter sig. De har ofta vuxit upp utan att ha några vuxna personer runt sig som de kan ty sig till. Barnen har missat mycket av den naturliga vardagsgemenskapen som finns i familjen. Att ha nära relationer till vuxna människor, att kunna prata om känslor och att våga be om hjälp är inga självklarheter för barn som vuxit upp på barnhem. Därför hamnar de långt efter i sin personliga utveckling. När de väl blir myndiga möts de av många olika former av problem och svårigheter som de inte kan hantera och de saknar ofta den vardagskunskap som andra barn får lära sig i sin familj; som att tvätta kläder, laga mat och sköta sin ekonomi.



De ryska myndigheterna är medvetna om problemet och en del ryska barnhemsbarn har idag lektioner i social kompetens och livskunskap för att de ska stå bättre rustade när de förväntas klara sig själva. För barnen är det lika viktigt att ha dessa lektioner som att lära sig matte och samhällskunskap. På sikt kan säkert lektionerna i social kompetens och livskunskap hjälpa till att minska den dystra statistiken som berättar att upp till 90% av ungdomarna som lämnar barnhemmen luras in i kriminalitet, prostitution och/eller får missbruksproblem. Det är även vanligt att före detta barnhemsbarn blir hemlösa och många av dem dör i förtid. Anledningen till denna mycket dystra statistik beror på att många av barnen är institutionerade och har svårt att klara av ett normalt liv utanför barnhemmets väggar, de blir därför lätta byten för skrupelfria människor som inte är sena att utnyttja deras utsatthet och godtrogenhet.

Situationen för barnhemsbarn i Ryssland är tuff

Jag har precis skrivit klart en artikel som handlar om den tuffa situationen för barnhemsbarn och före detta barnhemsbarn i Ryssland. För drygt två år sedan var jag i Ryssland och jobbade. Där besökte jag bland annat en del barnhem och intervjuade barn, lärare, myndighetspersoner, personal på ett familjecenter och olika representanter för en stor internationell biståndsorganistation. Jag har kvar många av mina kontakter och håller mig uppdaterad med dem genom mailkontakt. Barnhemsbarnens och de föräldralösa barnens situation är rykande aktuellt i Ryssland med tanke på debatten och demonstrationerna mot den nya adoptionslagen i Ryssland som bland annat medfört att amerikanska medborgare inte längre får adoptera ryska barn. I och med att amerikanerna främst adopterade ryska barn med funktionshinder eller andra barn som hade obefintliga chanser att hitta adoptionsföräldrar i Ryssland slår den nya lagen onödigt hårt mot de mest utsatta barnen i det ryska samhället.

Artikeln kommer även att översättas till engelska. Eventuellt kommer jag att publicera artikeln i min blogg. Men hur som helst kommer jag att inom en vecka lägga upp ett bildspel med bilder från ett ryskt barnhem på mitt flickr-konto tillsammans med en kortare text på engelska. Under våren ska jag även försöka ro ett av mina större projekt från Ryssland i hamn och det kommer att ha ungefär samma beröringspunkt som den nyligen avslutade artikeln. Det bästa vore om jag själv kunde åka till Ryssland under våren men det har jag tyvärr varken tid, råd eller möjlighet att göra just nu och det gör att jag får välja det näst bästa alternativet och ställa mina frågor via mail men det går å andra sidan rätt så bra det också. Det är svårare att ta bilder via mail. Men bildmaterialet som jag har från min förra resa är riktigt bra och det behöver inte kompletteras i nuläget.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Naket och osminkat från Ryssland

En del putsar och fejar på sina kameror innan de varsamt placerar dem på pidestal för avfotografering. Jag väljer istället att visa upp min kamera naken och osminkad. När en kamera bara blir stående så ska den avyttras så att den kommer någon till nytta. 

Min Leica längtar efter våren, då ska den åter laddas med en rulle Tri-X och det ryska objektivet som jag precis har förvärvat ska få en chans att visa vad det går för. Vän av ordning kanske undrar vad det här har med den läsarlockande rubriken att göra? Forsätt att läsa inlägget till punkt så får du svar på din fråga, är mitt svar!



Det börjar även bli dags att samla in fotografier till det första numret av Le Viseur. Klicka på länken så får du instruktioner hur du ska gå till väga: http://www.chasid68.blogspot.com/2012/01/le-viseur.html

Det är inte helt omöjligt att det dyker upp ett naket och osminkat reportage från en liten rysk stad i nummer två av Le Viseur. Jag håller som bäst på att förhandla med en mycket duktig rysk dokumentärfotograf. Jag hoppas verkligen att hon tackar ja till en medverkan. Hennes bilder är i vart fall så bra att hon förtjänar all den uppmärksamhet som hon kan få.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.