The Sounds försökte elda på publiken – bildreportage

I vanliga fall brukar jag ha full access när jag fotar konserter. Men när jag fotade The Sounds på Fallens Dagar i Trollhättan 2018 fick jag snällt stå bland publiken och försöka hitta bra vinklar och jobba utifrån de för mig nya förutsättningarna.






Helsingborgsrockarna The Sounds inledde Fallens dagar konserterna på scenen på Drottningtorget den 20 juli 2018. Sångerskan Maja Ivarson bjöd som vanligt på sig själv och blev snabbt showens medelpunkt. Men emellanåt blev stämningen lite väl sömnig. Kanske hade det att göra med att publiken inte riktigt var med på noterna, kanske berodde det på att bandet trivs bättre i mindre lokaler där det är lättare att få publikkontakt. I den varma sommarnatten tände det i vart fall inte riktigt till. Till sist tröttnade Maja, sparkade av sig skorna och hoppade ned från scenen och begav sig ut i publikhavet i ett desperat försök att få igång dem. Hon lyckades elda på publiken och för en kort stund var publiken med på noterna.






Jag har inte sett The Sounds tidigare, men jag vet av kollegor att det är ett riktigt bra liveband som verkligen bjuder på sig själv när de är i rätt miljö. The Sound är ett tätt och intensivt indierockband med rötterna i punkrocken, och de har många radiohits i bagaget. Med tanke på det var det lite märkligt att publiken inte riktigt bjöd till. När konserten var slut fick de bara en pliktskyldig applådasalva från publiken som snabbt ebbade ut. Jag tyckte lite synd om bandet som slitit i nästan en timma. Men samtidigt vet jag att vardagen ser ut så för många band, och de har inte råd att tacka nej till så kallade brödjobb.






När jag fotar konserter föredrar jag att gå runt och försöka hitta olika vinklar för att försöka förmedla närvaro och intensitet. Men det är svårt, ja till och med omöjligt att jobba på det viset när man har mycket folk i vägen. Men som tur var hade kameran vinklingsbar display och genom att vid ett antal lyfta upp kameran med raka armar och komponera bilderna med hjälp av displayen kunde jag komma åt lite bättre. I och med att jag var på semester hade jag bara med mig en "semesterutrustning" sommaren 2018 bestod den av en Fujifilm X-T2, en X-Pro2, ett 18-135mm samt ett 23/1.4. Hade jag varit på hemmaplan hade jag använt min Fuji 50-140/2.8 och en 2x konverter. I dag har jag lite andra grejer men det tar vi en annan gång.





Text och foto: Mikael Good

En smidig reportagekamera från Fujifilm

När jag är ute på reportageresor vill jag inte bära runt på för mycket utrustning, jag föredrar att ha med mig smidiga kameror och objektiv som levererar bra bildkvalitet och som tål lite påfrestningar.



Min kravspecifikation är hög. Kamerorna ska vara tätade mot damm och väta, gå att använda på 6400 ASA, och det ska finnas ett bra vädertätat inte allt för stort superzoom som gör att jag slipper byta objektiv allt för ofta. Skakreducering i kamerahuset är önskvärd och riktiga rattar och reglage står högt på önskelistan. De får inte heller vara allt för dyra, att försäkra kamerautrustning kostar pengar och ju lägre värdet är desto billigare blir försäkringen.



De senaste åren har jag använt kameror från Fujifilm och Sony på reportageresor till Balkan och södra Asien, men de har fallerat på en punkt eller annan. Högst upp på önskelistan för en reportagekamera stod Fujifilm X-H1. Men jag tyckte att den kostade för mycket för att vara en ”andra” kamera till min Sony A9, så jag fick nöja mig med en Sony A6500 istället.  A6500 levererade både film och stilbilder av allra högsta klass. Men handhavandet var tyvärr inte det bästa, och jag retade mig hela tiden på att den bara hade en inmatningsratt. Till sist vägde bristerna över och jag sålde kameran. 



Härom veckan fick jag möjlighet att köpa en Fujifilm X-H1 till ett riktigt bra pris. Efter ytterligare ett par veckors väntan fick jag tag på ett Fujifilm 18-135. I dag är Fujifilm X-H1 ett riktigt begagnatkap. När den kom ut på marknaden 2018 kostade den 19 000 kronor. Idag har den sjunkit rejält i pris och går att hitta från 5000-7000 begagnad eller från 9000 kronor ny. 



Två reportageresor har redan blivit inställda på grund av corona-pandemin och det ser tyvärr inte ut som om det blir några resor till Balkan eller södra Asien i höst. Förhoppningsvis kommer jag att kunna resa dit nästa vår. Klimatet i södra Asien stället höga krav på kameror och objektiv men jag vet att X-H1:an och 18-135:an klarar höga temperaturer och damm med bravur.



Fram till att världen öppnar upp sig igen, får jag resa iväg i tanken. Ett bra sätt att göra det på är att gå igenom gamla bilder, och en sådan här dag då regnet öser ned är perfekt för både bildredigering och resor i tanken. Bilderna i inlägget tog jag med en Fujifilm X-T2 och ett 18-135 under en reportageresa till södra Serbien i september 2018.






Text och foto: Mikael Good

Dödsmisshandeln av Gica skakade Huskvarna

En del texter bär det emot att skriva, texten om den hemlösa rumänen Gica som blev misshandlad till döds i Huskvarna av två tonårspojkar natten mellan den 7 och 8 augusti 2018 är en sådan. I samtal med bekanta, släktingar, personer från frivilligorganisationer och kyrkor, samt vid genomläsning av förundersökningsmaterialet har jag ofta haft en rejäl klump i halsen. Gica var inget helgon men ingen förtjänar att utsättas för det han utsattes för och sättet som han dödades på var både brutalt och utstuderat.

Men även om det har tagit emot att skriva artikeln är det en historia som måste berättas. Många utsatta människor har kommit till Sverige de senaste åren, de flesta behandlar dem väl men det finns tyvärr de som utsätter dem för hat, våld och till och med ond bråd död. Med tanke på det allt hårdnande samhällsklimatet tror jag att det är viktigt att vi rehumaniserar dem och visar att de också är människor av kött och blod och att deras värde är lika stort som vårt.

Genom åren har jag mött Gica vid ett flertal tillfällen och jag hade möjlighet att prata lite mer med honom med hjälp av tolk vid ett par tillfällen. Jag kan inte säga att jag kände Gica på djupet, det gjorde egentligen ingen. Men jag har försökt att lägga ihop de pusselbitarna som jag har till en artikel som förmedlar en förhållandevis rättvis bild av honom, och det som han utsattes för.

Gärningsmännen eller rättare sagt pojkarna avhumaniserade honom och kallade honom för "råttan". Jag vill rehumanisera Gica och visa att han var en medmänniska, men på grund av olika omständigheter i livet hamnade han utanför samhället, men han var likväl en medmänniska som förtjänade ett betydligt bättre slut på sitt liv.

I och med att artikeln inte riktigt faller inom ramen för vad som får publiceras på Fotosidan, har jag valt att lägga den i följande länk, ta dig gärna tid att läsa den: https://lnkd.in/dd8kVYn

Text och foto: Mikael Good

En prisvärd Leica

Om du köper en ny Leica M10 och ett par ljusstarka originalobjektiv hamnar prislappen lätt på ett par hundratusen kronor. Men det finns faktiskt prisvärda alternativ för den som föredrar att jobba med digitala mätsökarkameror.

Ett av alternativen är Leica M9. Trots att den har tio år på nacken, och är ganska så långsam med dagens mått mätt, håller den fortfarande måttet. Med en Leica M9 är det ”slow photography” som gäller, att vänta in rätt ögonblick och trycka av i precis rätt tid, precis som man gjorde på filmtiden! Och bilderna har mycket filmkänsla över sig, de påminner en hel del om klassiska Kodachrome 64, men det är inte så konstigt då den är utrustad med en Kodak CCD.

För den som är på jakt efter en bra mätsökarkamera som inte kostar allt för mycket, är Leica M9 ett bra val. Men väljs en som har fått sensorn bytt, äldre varianter kan drabbas av korrision, och det kostar mycket att byta den. Leicas objektiv är också dyra. Om man inte har obegränsade resurser eller höga kvalitetskrav, har 7Artisans tre riktigt bra gluggar för M-kameror; 7Artisans 28/1,4, 35/2, 50/1,1. Företaget släpper även ett 75/1,25 mm i juni, och det ryktas om ett 21/1,4mm som förmodligen släpps i slutet av hösten.

7Artisans objektiven når inte riktigt upp till Leicas nivå. Men de är i partitet, och i vissa fall till och med bättre än andra ”pirater”. Deras 28/1,4 gör inte bort sig hos kräsna Leicafotografer, trots att det bara kostar 1/10 av Leicas motsvarighet, det nya 75/1,25 väntas hålla samma höga klass. En begagnad Leica M9 tillsammans med ett par  7Artisans objektiv är ett prisvärt alternativ för fotografer som föredrar att jobba med mätsökarkameror, men som inte har budget för Leicas objektiv. Har du redan några Leica M-objektiv på lager är M9:an också ett bra lågbudget val ifall du vill köra digitalt.

Bilden har tagits med en Leica M9 och ett 7Artisans 50/1,1. Bilden är inte manipulerad.

Text och foto: Mikael Good

Kinesiska M-objektiv för kräsna fotografer

Kinesiska objektiv har oftast dåligt rykte på grund av dålig mekanik och usla optiska prestanda. Men nu gör en liten kinesisk objektivtillverkare allt för att ändra den bilden. Med två utsökta objektiv med M-fattning visar de att kineser också kan göra objektiv som tilltalar en kräsen målgrupp.

Som dokumentärfotograf arbetar jag ofta i dunkla miljöer. Då behöver jag objektiv som har stor bländaröppning, gärna i kombination med snygg och krämig bakgrundsoskärpa. Tyvärr är sådana objektiv oftast väldigt dyra, eller allt för stora och klumpiga. Det är inte någon kombination som jag är speciellt förtjust i, och därför har jag allt som oftast fått nöja mig med objektiv med ett steg högre bländartal än önskat. Men nu behöver jag inte kompromissa längre! Ett litet kinesiskt företag som grundats av entusiaster levererar högkvalitativa objektiv som faller mig i smaken.

Det kinesiska företaget 7Artisans (artisan är kinesiska för hantverkare) grundades av några optikentusiaster över en middag sommaren 2015. Då bestämde de sig för att plocka fram och tillverka de objektiven som de själva ville ha. Objektiven skulle hålla hög klass för att kunna användas tillsammans med Leicas M-kameror och även med andra spegellösa kameror. Sedan dess har företaget lanserat en hel del olika objektiv till spegellösa kameror. I det här inlägget har jag valt att skriva om två M-objektiv som de har lagt lite extra krut och passion på.

Det första objektivet som lämnade fabriken ett år efter grundandet var DJ-Optical 7Artisans 50mm f1.1. Objektivet är mätsökarkopplat och byggt för kameror i Leicas M-serie. Trots att det med sina drygt 3000 kronor är förhållandevis billigt, håller det hög mekanisk och optisk kvalitet. 7Artisans 50mm f1.1 håller måttet mot dyrare objektiv som Voigtländer 50/1,1 Nokton, och det gamla Canon 50mm f/0.95. Leica Notctilux-M 50mm F/0.95 ASPH är givetvis bättre på alla plan, men det skiljer 104 000 kronor i pris mot 7Artisans 50mm. Personligen lägger jag hellre de pengarna på något annat.

I slutet av förra året släppte 7Artisans 28mm f1.4 ASPH som är ett mycket spännande objektiv för dokumentärfotografer. Precis som 50/1,1 är det mätsökarkopplat och håller mycket hög optisk och mekanisk kvalitet. Efter att jag tagit del av ett test, och sett bilder tagna med objektivet bestämde jag mig för att köpa det. Objektivet har i princip suttit på kameran sedan dess, och det kopplar perfekt med mätsökaren på min Leica. Trots att 7Artisans 28mm f1.4 ASPH inte kostar med än 4300 kronor står det inte Leicas motsvarighet långt efter. Men Leicas objektiv är framförallt mindre, vilket gör att det inte skymmer mätsökaren lika mycket.



Jag använder även mina M-objektiv tillsammans med en Sony A7rII och en Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus Adapter. I och med den höga ljusstyrkan ställs autofokusen snabbt även i dunkelt ljus. Det är sällan som den börjar jaga, och pålitligheten är tillräckligt hög för att räcka till i arbetet. Autofokus och ljusstarka objektiv är förövrigt en bra kombination, det är lite svårt att snabbt sätta skärpan rätt på bländare 1,4 med manuell fokus. Närgränsen på M-objektiv brukar inte vara den bästa, men med hjälp av Techart-adaptern kommer man några decimenter närmare.

De som arbetar på 7Artisans gör de objektiven som de själva vill ha, utan att kompromissa med mekanik och optisk kvalitet. De har visat att kineser också kan göra riktigt bra och prisvärda objektiv. Jag tycker om att stödja sådana intiativ, och hoppas att fler gör det, så att 7Artisans fortsätter att tillverka trevliga och prisvärda objektiv med M-fattning. Nu hoppas jag att 7Artisans plockar fram ett 21/1,4 och ett 90/1,4 med M-fattning för att göra sin M-serie än mer komplett för oss dokumentärfotografer som gärna arbetar med spegellösa kameror.



Här kan du läsa mer om 7Artisans

Här kan du läsa en utförlig test av 7artisans 28mm f1.4 ASPH

Här kan du läsa en test av 7Artisans 50mm f1.1

Text och foto: Mikael Good