Fotboll har väckt min nyfikenhet

De senaste 17 åren har jag  dokumenterat det som händer och sker i Huskvarna. Speciellt roligt är det när det händer något extra. Att Husqvarna FF har lånat ut sin fotbollsstadium till superettanklubben Jönköping Södra IF under tiden som de bygger om sin stadium är en sådan händelse om har lockat mitt intresse.





Även om mitt intresse för fotboll har minskat med åren, har jag ändå passat på att bevaka några fotbollsmatcher på Vapenvallen. Anledningen är att jag är nyfiken på det engagemang som finns för lagen och allt som byggs upp runt omkring det. Men jag vill inte sitta vid sidolinjen i snålblåsten med ett maffigt objektiv, och ta likadana bilder som alla andra sportfotografer. Den form av fotografering jag ägnar mig bygger på rörlighet och då kan man inte sitta still på en pall och huttra.

För mig är det viktigt att dokumentera både det som händer på och utanför planen. Att få med målen på bild spelare inte så stor roll för mig, det viktigaste är att fånga spänningen och intensiteten i matchen samt passionen och glöden som omgärdar den. I och med pandemirestriktionerna har jag valt att vara utanför stängslet, där publiken finns. Bilder på matchen går alltid att ta genom att hålla upp kameran på raka armar över stängslet och fokusera med hjälp av skärmsökaren. Även om min kamera kan ta 20 bilder per sekund har jag valt att köra enbildstagning och försökt trycka av i rätt ögonblick för att undvika allt för många bilder att gå igenom.





Några av bilderna från matcherna som jag bevakat på Vapenvallen kommer säkerligen med i den kommande boken och utställningen om Huskvarna. Men först ska jag göra några andra böcker. Bilderna i inlägget har jag tagit under J-Södras matcher mot Helsingborgs IF och Trelleborgs FF.

Här kan du ta del av ett bildreportage från matchen mellan J-Södra IF och Helsingborgs IF
Här kan du ta del av ett bildreportage från matchen mellan J-Södra IF och Trelleborgs FF

Text och foto: Mikael Good

Timpa Simonsson missade inte målet – sportreportage

I måndags gick jag ned till Vapenvallen för att se matchen mellan J-Södra IF och Trelleborgs FF. Där träffade jag Lennart Ödén 90 år om förmodligen är J-Södras äldsta och mest trogna supporter som följt sitt lag i med- och motgång i lite mer än 80 år.
– J-Södra har alltid spelat bra på Vapenvallen, sa han med ett stort leende när laget nätade och tog ledningen i matchen.




Lennart fanns på plats utanför stängslet. I och med coronabegränsningarna på 8 betalande åskådare fick han stå utanför denna gången. Under matchen mot Helsingborgs IF var han funktionär åt J-Södra och hjälpte till att rätta till planen under halvtidsvilan. På så vis fick han se större delen av matchen från läktarplats. Lennart blev rikskänd i och med bildjournalisten Robert Erikssons bildreportage om honom och hans vän Birger Andersson, ett reportage som förövrigt gav Robert förstapriset i årets bild 2021.

Under tiden som J-Södras hemmaarena Stadsparksvallen i Jönköping genomgår renovering spelar laget på Vapenvallen i Huskvarna. Här i Huskvarna har en hel del heta derbyn spelats mellan J-Södra och Husqvarna IF genom åren. Lennart minns speciellt derbyt i division 2 östra mellan Husqvarna IF och J-Södra IF 1946. Det var en tät och händelserik match som slutade 5-4 till HIF.
– Då var det så fullt med folk att de satt långt ute på löparbanorna, officiellt var det 6400 åskådare men vi som var på plats vet att det var minst 10 000, sa Lennart.




Precis som i matchen mot Helsingborgs förra veckan så passade J-Södra bollen en eller två gånger för mycket istället för att försöka skjuta på mål.
– De skulle behöva en bra avslutare, Timpa Simonsson gjorde mål på sina chanser. Han gjorde inte alltid så snygga mål men mål gjorde han, sa Lennart.

Karl Gustaf "Timpa" Simonsson var en legendarisk spelare och målskytt i J-Södra. När laget gick upp i allsvenskan 1945 svarade Timpa för 50 av J-Södras 92 mål. Laget åkte ur allsvenskan 1946 men var tillbaka redan året efter. Under fem allsvenska säsonger mellan 1945 och 1951 gjorde Timpa 60 mål på 93 matcher för J–Södra.

Åren 1945-1954 var gyllene år för J–Södra, men 1954 tog det slut och laget åkte ur allsvenskan. Både 1960 och 1969 återkom de men åkte genast ut igen. Efter det harvade laget i de lägre divisionerna. Lennart var sitt lag troget, han gick på matcherna, peppade dem och drömde om att åter få se dem etablerade i den högsta serien igen. Den 17 oktober 2015 efter en ökenvandring på 46 år gick Lennarts dröm i uppfyllelse och J-Södra tog åter klivet upp i fotbollens finrum.




Några tonårskillar tilldrog sig supporterpolisens uppmärksamhet när de satte sig på stängslet. Han gick ned till dem och sa till dem att klättra ned. Grabbarna ursäktade sig med att de bara ville se på matchen, och var trötta på att inte få komma in på arenan.
– Den 17 maj blir det antagligen lättnader i reglerna och då kan upptill 500 personer få gå på match, ni får hålla er tills dess, sa supporterpolisen till dem.




Matchen var en jämn tillställning, den var inte lika innehållslös och tråkig som matchen mot Helsingborgs IF. Men båda lagen hade svårt att komma till avslut, men strax innan halvtidsvilan lyckades J-Södra att tråckla in ett mål till Lennarts stora glädje! Resultatet stod sig ända till den 75 minuten då Trelleborg kvitterade. Matchen slutade 1-1 vilket var ett rättvist resultat.
– Nästa gång ska jag nog ta med mig en stol, sa Lennart som var ordentligt trött i benen efter att ha stått i ett par timmar när vi skildes åt.

Text och foto: Mikael Good

Första maj i motorsågsstaden – bildreportage

Förr i tiden marscherade stolta arbetare iklädda sina finkostymen genom gatorna i de flesta orterna runt om i landet. Första maj var arbetarnas dag och då gick de man ur huse för att fira dagen och demonstrera för sina rättigheter. Idag har leden glesnat och på många håll har demonstrationstågen antingen försvunnit helt eller ersatts med demonstrationsmöten.



I Jönköpingsområdet har första maj firats sedan 1889, det året arrangerade nykterhets- och frikyrkorörelsen i Jönköping en stor nykterhetsdemonstration som samlade 3000 deltagare. Samma år bildades Socialdemokraterna i Sverige, och den socialistiska internationalens kongress beslutade att göra första maj till arbetarnas demonstrationsdag. Men det var inte förrän 1890 som arbetarna firade första maj för första gången i Sverige. Det året firades första maj på 19 olika platser i landet och drygt 50 000 personer samlades på Gärdet i Stockholm. Nykterhetsdemonstrationerna som också spreds till flera orter pågick parallellt med det socialistiska första maj firande under hela 1890-talet.





I samband med att Socialdemokraterna organiserade sig i Huskvarna 1904 togs beslut om att söka tillstånd för ett demonstrationståg genom brukssamhället på första maj. Sedan dess har mycket vatten runnit i Huskvarnaån, brukssamhället har fått stadsrättigheter, arbetarnas rättigheter har stärkts, fri rösträtt för män och kvinnor har införts och har funnits i 100 år, och arbetsvillkoren har förbättrats avsevärt. I takt med förbättringarna och ökande ålder på deltagarna har demonstrationsleden glesnat betänkligt. Till sist beslutade Socialdemokraterna i Huskvarna att ersätta demonstrationståget med ett demonstrationsmöte i centrala Huskvarna.





Den 1 maj 2019 samlades drygt 80 personer under parollen "Trygghet, demokrati och sammanhållning" vid Alf Henrikssons plats på Esplanaden i centrala Huskvarna. Det bjöds på kaffe, korv och dricka och de församlade fick lyssna till årets första maj talare Anna Carlsson, ordförande för barn- och utbildningsnämnden samt ungdomstalaren Junie Ek, SSU. Huskvarnaprofilen Gunnar Andersson (översta bilden) tilldelades första majstipendiet ur Arbetarrörelsens minnesfond för sitt arbete för stadens kultur.




Tillsammans med en representant från lokalmedia fanns jag på plats med två tyska fotoapparater för att dokumentera demonstrationsmötet och framförallt samla på mig bilder till bildarkivet och kommande projekt. Föga visste vi då att detta var det sista demonstrationsmötet i Huskvarna på två år. På grund av coronapandemin ställdes demonstrationsmötet i Huskvarna in 2020 och nu även 2021 och har istället ersatts med ett digitalt firande på Facebook.







Text och foto: Mikael Good

Drömmen om att fota analogt med digitalkameror

Det är inte ovanligt att äldre fotografer drömmer sig tillbaka till den analoga tiden då foto var ett hantverk, men det digitala är bekvämt, och det är inte så många som vill återgå till film. Därför när en del drömmar om att kunna sätta digitala bakstycken på sina analoga kameror och fota som förr fast utan film.

Digitala bakstycken har funnits en lång tid under den digitala historien, en av de första som såldes komersiellt var Kodak DCS 100 som monterades på en Nikon F3. Då och då dyker det upp rapporter om finurliga bakstycken, eller digitala filmrullar som ska förvandla gamla härliga analoga kameror till digitalkameror. Ofta faller de på att de är allt för dyra, för stora eller har för små sensorer för att det ska vara lönt att köpa ett bakstycke.

Det finns även detaljerade ritningar på hur man bygger om gamla kameror och monterar en sensor från en digitalkamera i dem. Bland annat har Frankencamera tagit fram en ritning på hur man konverterar en gammal Leica M3 till en digitalkamera. I detta fallet använder man sig av en Sony APS-C eller sensor i fullformat. Personligen skulle jag nog satt in en sensor från en Sony A7s, den sensorn gifter sig riktigt bra med mätsökaroptik och är fullt användbar upp till 25 600 ASA!





Men hur gör vi som har tummen mitt i handen vad gäller avancerad finmekanik och elektronik, men ändå ha en digitalkamera med mycket analog känsla? Svaret är enkelt - köp en begagnad Leica M! De är byggda som analoga kameror men har digitala fördelar. Begagnat kostar de från 8000 kronor och uppåt. Leica M8 och M9 är fortfarande bra köp, Leica M240 är ett ännu bättre köp och har du råd med en M10 så är din lycka gjord. Jag köpte min M 240 billigt för att den hade ett par defekter, de var dock inte värre än att de enkelt gick att åtgärda.

Leica M240 har analog känsla, men det går även att sätta en digital sökare i tillbehörsskon, och även filma om man så vill. Oftast kör jag med hyperfokal, men vid finlir på största bländaröppning är det en fördel att kunna hala upp den digitala sökaren ur fickan och montera den på kameran.

För mig som gillar det analoga förfarandet och föredrar att se världen genom en mätsökare är M240 en bra kompromiss mellan gammalt och nytt. Jag kan forsätta fånga ljuset på samma vis som jag gjort i nästan 40 år men slipper gå in i mörkrummet och framkalla filmen för att sedan scanna in den. Idag kan jag lägga mig på sofflocket med laptoppen i knät och framkalla dagens bildskörd i Photoshop!

Bilderna i inlägget har tagits med en Leica M 240 och ett Summicron-M 35/2 ASPH, och ett TTArtisan 35/1.4 ASPH. Den som kan se vilken bild som är tagen med vilket objektiv vinner en resa till Krokom.

Text och foto: Mikael Good

SD-bilderna kom ut ur garderoben

 

För några dagar sedan publicerade jag ett reportage med rubriken ”Från rabiata högerextremister till landets största parti”. När jag skrev artikeln hade jag bara tillgång till sju gamla mörkrumskopior från SD:s demonstration i Jönköping i maj 1994. Jag hade försökt hitta negativen från det aktuella tillfället, men hur jag än vände ut och in på skåp och garderober kunde jag inte hitta dem, och fick ge upp mitt sökande.




I söndags fick jag en ingivelse att titta längst in i en klädgarderob, och där hittade jag en kartong där alla negativpärmar var prydligt nedpackade. Jag hittade och plockade fram pärmen med SD-bilderna och tog fram dem ur garderoben. Nästa steg var att scanna in bilderna, jag hittade scannern per omgående, men fick leta en stund efter scannerprogramvaran. När jag äntligen hittade den visade det sig att den bara var kompatibel med Mac OS 10.3-10.6. Som tur var hade jag inte gjort mig av med min gamla Mac Book Pro från 2008 som har 10.6, så det var bara att installera Silver Fast på den och börja scanna.





Jag valde att scanna in bilderna i 16 bitars HDR för att kunna vaska fram så många detaljer som möjligt ur dem. Nackdelen är att varende liten skavank på negativen syns tydligt. Men med hjälp av den excellenta funktionen för damm och repor, samt snabbmasken i Photoshop CC 2019 kunde jag effektivisera det tidsödande retuscharbetet. Den negativa påverkan på miljön och retuscharbetet är två faktorer som talar för att jag inte kommer att köra analogt igen.





När jag retuscherat färdigt bilderna började jag att sortera dem och valde ut bilderna som jag valt att lägga upp i den här bloggposten. Bilderna är 25 år gamla men är samtidigt ett viktigt tidsdokument från en tid som inte ligger allt för långt bort, men som samtidigt kom att påverka oss på ett sätt som vi kanske inte hade kunnat föreställa oss.



I min förra artikel missade jag att skriva varför det var så många poliser, hästar och hundar utkommenderade. Anledningen var att en tidigare SD demonstration i Växsjö ett par veckor tidigare hade slutat i kravaller, för att det inte fanns tillräckligt med poliser på plats. Ordningsmakten ville till varje pris undvika att samma sak hände i Jönköping. Jag vill inte ändra på den uppgiften i efterhand i den tidigare artiklen, men om den skulle leta sig in i en papperstidning kommer jag att ha med den.




Kravallerna i Växsjö ledde också till att mediebevakningen av demonstrationen i Jönköping var mycket stor, många heltidsanställda och frilansande pressfotografer följde med demonstrationståget med förhoppning att det skulle hetta till. Men som tur var blev det en förhållandevis lugn demonstration. 



I lördagens inlägg skrev jag att jag använt ett Canon EF 20-35/2.8L. Den uppgiften är felaktig, på negativfickorna stod det Canon EF 20-35/3.5-4.5 och Canon EF 80-200/2.8L



Text och foto: Mikael Good