Skulle Cartier Bresson valt en Leica idag?

Den 13 januari presenteras den nya Leica M11 med pompa och ståt. Av de läckta förhandsrapporterna och bilderna verkar det vara en riktigt bra mätsökarkamera, som trots ett relativt högt pris mycket väl kan bli en storsäljare med Leica mått mätt. Hur många som letar sig ned i professionella fotografers kameraväskor återstår dock att se.

Med anledningen av lanseringen var det någon i en Leicagrupp på Facebook som ställde frågan om vilken Leica Cartier Bresson skulle valt om han börjat fotografera idag? När Cartier började fotografera ville han ha en fickvänlig kamera med bra bildkvalitet, på den tiden fanns det i princip bara en kamera att välja på som svarade upp till hans önskemål nämligen Leica. Även om det snart dök upp värdiga konkurrenter till Leica var han kameramärket trogen fram till sin död 2 augusti 2004.

Det är svårt att spekulera i vilken kamera han skulle valt idag. Men med utgångspunkten att Cartier föredrog att se omvärlden genom ett normalobjektiv, och ville ha en fickvänlig kamera som inte gjorde avkall på bildkvaliteten tror jag inte att han skulle valt en Leica eller någon annan större digitalkamera. Jag tror att han skulle valt en liten fickvänlig och diskret Ricoh GR IIIx som har ett 40mm objektiv och som tillbehör en 40mm sökare.

Den översta bilden är ett självporträtt av artikelförfattaren och den nedre bilden kommer från Wikimedia och föreställer Cartier Bressons första Leica.

Text och foto: Mikael Good

Mirakelprogrammet räddade en misslyckad bild

Du har säkert också suckat djupt över en bild som gått förlorad för att den varit allt för mörk och brusig. Men ibland kan det löna sig att vara envis och göra ett försök ändå, särskilt som det finns en hel del ”mirakelprogram” som är bra på att vaska fram detaljer ur bilder som till synes gått förlorade.

I helgen gjorde jag ett bildreportage på konferensen lovsång 2021 på Kungsportskyrkan i Huskvarna. Det var mycket mörkt i lokalen och för mig som vägrar blixt var det svårt att få till några vettiga översiktsbilder. De försöken som jag gjorde blev mest en grovkornig och oanvändbar sörja. Men när jag gick igenom bilderna fick jag syn på en bild som jag ville använda. Den hade tagits med en digital halvformatskamera på 1/125 sek på bländare 4 och med ett ISO på 4000. Men den var kraftigt underexponerad och alla försök att vaska fram den i det digitala mörkrummet var fruktlösa, och till sist var jag tvungen att ge upp.

Men jag kunde inte riktigt släppa bilden. När jag fick se reklam om Topaz De Noise AI bestämde jag mig för att ladda ned en testversion och testa programmet. Det funkade över förväntan och jag köpte det på studs, framkallade bilden ställde in den i ACR och levererade den till kund som var såpass nöjd att de valde den som dragarbild på sidan. Jag testade snabbt Topaz De Noise på några andra bilder som lider av för mycket brus, och det fungerade oftast över förväntan. Men det är inte någon patentlösning. Det är fortfarande bättre att använda rätt objektiv och ställa in kameran korrekt från början. Men det är samtidigt bra att veta att det finns program som kan fixa till bilden när man själv går bet eller dabbar sig.

Den övre bilden i artikeln är den som jag levererade till tidningen och den undre är mitt eget fruktlösa försök att ljusa upp en alldeles för mörk bild i ACR. Originalbilden är två-, tre steg mörkare!

Text och foto: Mikael Good

Det offentliga rummet en canvas för gatukonst

Graffiti finns i parti och minut i våra städer och förorter. Klottrare sätter sina tags på i princip allt de kommer åt och många stör sig på det. Men det är skillnad på klotter och graffiti. I mitt tycke är graffiti eller gatukonst något som kan förgylla det offentliga rummet. En konstnär som tar gatukonsten till folket är Ollio från Göteborg.

Ett program om graffiti i New York som visades på SVT i avskräckande syfte i början av 1980-talet fick motsatt effekt, dagarna efter programmet formligen exploderade graffitiscenen i Sverige, jag var en av dem som började. Även om det är många år sedan jag slutade att sätta mina tags, tycker jag fortfarande om att titta på väl utförd graffitikonst.

Det finns många duktiga gatukonstnärer runt om i landet, Ollio eller Jonathan Josefsson som han egentligen heter är en av dem. Förra året vid ungefär den här tiden skrev jag en artikel om gatukonstverket han då målat i Huskvarna. I morse såg jag till min glädje att han målat ett nytt konstverk på graffitiväggen nere vid Huskvarnaån.



Jag passade på att dokumentera verket innan jag cyklade vidare. Man vet aldrig om det får vara kvar eller inte. Ollio har mycket respekt med sig bland andra graffitiutövare men man vet ju aldrig, på andra sidan graffitiväggen har några Hammarbysupportrar klottrat ett inte lika tilltalande verk, de skulle nog inte dra sig för att måla över Ollios verk för att få ut sitt fotbollsbudskap. Passa därför på att ta en sväng ned till Huskvarnaån och njut av Ollios konstverk så länge det finns kvar.



Närliggande städer som Nässjö och Borås har satsat stort på gatukonst. Förra året vid den här tiden arrangerades No Limit: Artscape Edition i Borås. De 12 verken som ingick i utställningen finns att se på stadsdelen Norrby i Borås. Det finns en del gatukonst i Jönköping med det vore kul om kommunen kunde göra en lite större satsning för att liva upp några av kommunens trista gråa betongytor och klä dem i färg och form.

Text och foto: Mikael Good

Min blogg hade många inklick

För några år sedan snittade min blogg på 12 000 inklick  per inlägg. Med tanke på att många mindre tidningar inte har mer än 2000-5000 inklick per artikel är det en ganska så bra siffra. Men jämfört med toppbloggarna som hade upp till en miljon inklick i veckan var siffran ganska så blygsam.



Idag får de mest lästa inläggen i min blogg tre- till fyra tusen inklick över tid. Det är också en väldigt bra siffra, men det är en kraftig minskning mot tidigare. Jag tror att en bidragande orsak är att Google+ som var Googles motsvarighet till Facebook lades ned. Genom att publicera inlägg på Google+ och använda ett par optimerade sökord kom mina bilder och texter högt upp i deras sökmotorer, vilket gjorde att trafiken till bloggen ökade. Nu kanske inte alla läste artiklarna som jag la ut på grund av språkförbistringen men mina bilder fick mycket stor spridning. Idag skulle jag få betala dyra pengar för att nå motsvarande resultat. I och med att jag är ointresserad av att göra det, har mina bilder och artiklar inte samma exponering på Google längre.



Jag använde samma taktik för en hjälporganisation som jag arbetade för. Genom att skapa Google+ sidor samt dela material på min egen sida drevs trafiken till deras hemsida upp rejält, och stora pengar kunde sparas in på digital marknadsföring och sökordsoptimering. Organisationen hamnade högt upp på Google när man sökte på vissa sökord som förknippades med dem. Detta gjorde att media, myndigheter och politiker fick upp ögonen för dem och de hamnade mitt i det mediala rampljuset, vilket i sin tur ledde till ett kraftigt ökat givande.




Nu handlar inte mitt bloggande om att tävla och komma högt upp på listor och sökmotorer. Jag bloggar för att jag tycker att det är kul att skriva och dela mina bilder. Så länge jag tycker att det är roligt att skriva och har minst en läsare som vill titta på mina bilder och läsa mina texter är jag nöjd.





Text och foto: Mikael Good

Att gå in med dobbarna före

Nummer 5 i Jönköpings Södra IF gav sig in i den täta duellen med dobbarna före. Olyckligtvis för honom hade nummer 11 i Östers IF redan fått undan bollen och innan han träffade honom med full kraft hann han även stoppa bollen med armen. Domaren hade full koll på situationen. I och med att den utspelade sig i straffområdet fick nummer 5 rött kort och domaren blåste för straff. I den följande straffsituationen kastade sig J-Södras målvakt åt rätt håll och räddade straffen. Efter ett tätt och hårt smålandsderby vann J-Södra till sist matchen med 2-1.

Med tanke på att Jönköpings Södra IF och Öster IF från Växjö har Jönköpingsföretaget Atteviks som sponsor kan man även fundera på vilket av lagen som de egentligen håller på?

Text och foto: Mikael Good