Liket lever – bildreportaget har fått en renässans

Det finns de som påstår att bildreportaget dog i samband med att flera av de klassiska bildtidningarna försvann från marknaden under 1960-talet. Men liket lever och bildreportaget har fått en renässans tack vare ny teknik.

Det dokumentära fotografiets guldålder varade i drygt 30 år mellan 1930 och 1960. I tyska Berliner Illustrierte Zeitung, franska Vu, amerikanska Life och Look samt de svenska bildtidningarna Se och Vi prioriterades bilder framför texter. Och läsarna togs med på spännande resor till intressanta platser runt om i världen. Bildtidningarna drog det korta strået i den allt hårdnande konkurrensen med TV och flera av dem försvann på 1960-talet. I dag är det få tidningar som kör bildreportage i tryckt media. Men bildreportaget har fått ett nytt liv på internet och de senaste åren har konstformen fått ordentligt med luft under vingarna i och med att fler och fler nyhetstidningar valt att publicera matiga bild- och textreportage på sina hemsidor. 

Det finns fortfarande ett stort intresse för bildreportage. Jag har själv märkt av det i min blogg på Fotosidan. Där har jag publicerat en hel del bildreportage genom åren. Även om starten kan vara trög har den del av dem fått över 10 000 incheckningar över tid. Jag tycker att det är kul att såpass många är intresserade av mina bilder, och så länge intresset finns kommer jag fortsätta att dela med mig av ett och annat bildreportage från jordens alla hörn i min blogg. 

Nästa bildreportage är under produktion och den 24 december kommer jag att publicera ett maxat bildreportage om picknick-säsongen i Indien i min blogg. Då kommer du bland annat att få se ovanstående bilder i betydligt större format.

EDIT 20201224 nu finns bildreportaget med rubriken: "Picknicksäsongen i Indien" att läsa här

Text och foto: Mikael Good

Strax innan festen startade

Pojken på bilden ska strax vara med om sin första julfest. Han och hans kamrater går på en skola som finns i en Indisk stad nära gränsen till Buthan. Dagen innan hade hans mamma och pappa som jobbar på ett teplantage i närheten bjudits på fest. Jag rapporterade om de båda festerna för en svensk tidning.

Text och foto: Mikael Good

Bildreportage – Gatuliv i Darjeeling

Staden Darjeeling som ligger i nordöstra Indien är känd för att ha världens högst belägna järnvägsstation, sitt utsökta te och för sin kvälls- och nattmarknad. Under julledigheten åker många inhemska turister till staden för att shoppa och besöka sevärdheter i staden och dess omgivningar.

Många av de inhemska turisterna kommer från södra och mellersta Indien. Där är det oftast betydligt varmare än i Darjeeling som ligger på ungefär 2050 meters höjd vilket gör att det kan vara riktigt kallt där på vintern. Turisterna som jag mötte hade på sig nyinköpta jackor, mössor, vantar och halsdukar för att skydda sig mot den för dem oväntade kylan.

Till skillnad från andra marknader som jag besökt i Indien såldes originalkläder  i Darjeeling och priserna var fullt jämförbara med dem i Sverige. Men givetvis fanns det även lokalproducerade kläder med priser som var riktigt låga med svenska mått mätt. Försäljarna var i vart fall inte vana med kunder som inte prutade och som tyckte att det var billigt!

Jag är alltid öppen med att jag fotograferar. Att smyga omkring eller att dyka på folk är inte någon fotograferingsstil som tilltalar mig. När jag tagit en bild möter jag ofta en blick med ett leende, och får oftast ett leende tillbaka.





I Indien fick jag även vara med på en hel del selfies. Min dotter utbrast ”Är du en kändis pappa” efter en anstormning av Indier som ville fotograferas tillsammans med mig. Även om jag är känd i vissa kretsar är jag ingen kändis per definition. Anledningen till uppmärksamheten berodde främst på att en av karaktärerna i HBO-serien Vikings liknar mig, och många Indier ville fotograferas tillsammans med ”Vikingen”! Jag vet inte hur många gruppfoton som jag är med på men det blev några stycken!




Något som slog mig under min vandring i Darjeeling var att det var så rent överallt. Faktiskt var det mycket renare än i Sverige. Förklaringen var att kommunen infört ett lokalt nedskräpningsförbud, och har nolltolerans mot nedskräpning. De som bryter mot förbudet kan räkna med dryga böter. I andra indiska kommuner behöver man inte gå många steg förrän man hittar skräp.

Text och foto: Mikael Good