Mer än 50 000 läsare i veckan

När jag började blogga för lite mer än tio år sedan var målet att förbättra mitt skrivande. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag räknat med att få över 50 000 inklick per vecka till en blogg som oftast kretsade runt det smala ämnet dokumentärfoto.

Jag skrev krönikor om återvinning, reportageresor, rockfoto, socialt arbete, urban exploration, kameror, hjälparbete, utsatthet, konsumtionshysteri, dokumentärfoto och kryddade med ett och annat inlägg med skarp politisk udd. En del artiklar och reportage som jag inte fick publicerade i tidningar hamnade också i bloggen, och en del material från bloggen hamnade i tryck. Det mest lästa inlägget delades flitigt i sociala medier och har haft lite mer än 100 000 inklick till dags dato.



Blogginlägg om kameror och Leica i synnerhet har lockat många läsare. Men framförallt har intresset varit stort för alla socialreportage som jag valde att publicera i bloggen. Några av dem var ganska långa men de flesta läsarna läste allt. Ett av socialreportagen som publicerades i bloggen handlade om en rysk tonårsmamma. Det har även publicerats i Junia Magasin samt översatts och publicerats i USA, Finland och Norge.

Förutom mina regelbundna följare har jag nått politiker, journalister och opinionsbildare genom bloggen. Jag har fått vara med och påverka på ett sätt som jag tidigare inte haft möjlighet till. Bland annat beskrev jag nöden i vårt östra grannland Lettland i ett stort antal inlägg. Många var helt ovetande om den svåra situationen i landet, och mina texter och bilder bidrog till ett ökat engagemang för de mest utsatta i Lettland. Inläggen sporrade även TV och tidningar att åka över och göra reportage. Mitt engagemang för romernas rättigheter smittade också av sig, och hjälpte till att sätta fokus på den apartheidliknande situation som många europeiska romer tvingas utstå i sina hemländer.

Även om jag inte bloggar lika regelbundet som tidigare, har jag inte slutat skriva. Jag jobbar som multireporter (redigerare, reporter och fotograf) på en tidning, och som kommunikationsansvarig på en hjälporganisation. Jag blir lite mätt på att skriva och redigera bilder på jobbet, men jag är tacksam över förmånen att få skriva om sådant som engagerar mig.



Bloggen har sina bästa år bakom sig. Men det händer fortfarande att det blixtrar till. Under en vecka i augusti hade jag drygt 100 000 inklick i min blogg på blogger. Det berodde framförallt på att jag skrev ett personligt blogginlägg med mycket högt nyhetsvärde, inlägget delades flitigt på sociala medier och många tidningar refererade till det. 

Jag har inte tjänat några pengar på bloggen. Men jag har fått vara med och dra in 10-tals miljoner till olika hjälp- och biståndsorganisationer. Pengar som i sin tur har gått till utsatta medmänniskor som lever i fattigdom och utanförskap. Precis som när jag var tjugo vill jag förändra världen, men det är först nu som jag har redskapen till att göra det!

Text och foto: Mikael Good

Leica - The Rock'n Roll Machine

Genom åren har jag fotat en hel del konserter med mätsökarkameror. Anledningen är att det går snabbt att ställa skärpan med dem i lite skumma miljöer och att jag har överblick över vad som händer på scenen i sökaren. 

Det går givetvis bra att fota konserter med spegelreflexkameror men jag upplever dem som lite väl kinkiga vad gäller skakningsoskärpa. En bild som jag vat att jag sätter på 1/60 med en mätsökarkamera behöver 1/250 med spegereflex för att jag med säkerhet ska veta att den sitter. När jag har fotat med spegereflex i lite väl skumma miljöer har jag ofta en mycket stor andel med misslyckade bilder med mig i bagaget och det är något som gör mig frustrerad. 



Jag har en kamera som har seglat upp som ett värdigt alternativ till mätsökarkameran och det är min Sony A7. Den kameran använde jag tillsammans med ett fisheye  på Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping och i den trånga miljön var kameran och objektivet ett utmärkt komplement till min Leica. 6400 ASA klarade A7:an med bravur och med lite brusredusering var det inga problem att köra på 12800 ASA! Jag testade även att köra kameran på 1/60 med mycket gott resultat.

Den stora klumpiga Canonen trivdes inte i det dåliga ljuset och värmen, faktum är att den gjorde en ganska så slät figur och bilderna var överlag mer svårjobbade än de från A7:an och M8:an. Om ljuset räcker till och slutartiden ligger på 1/250-del eller mer funkar Canonen bra. Men begränsningarna gör att jag allvarligt funderar på att kränga Canonen och istället lägga pengarna på ett gôtt allroundobjektiv med AF till Sonyn.



Både Leica M8:a och Sony A7 är utmärkta apparater att fota Rock'n Roll med. Men om jag bara fick välja en Rock'n Roll Machine, skulle jag utan tvekan välja Leica M8 med ett 20 och ett 50mm objektiv. Hade jag haft råd med en M9-P eller Leica M skulle jag inte tveka en sekund med ett köp! Jag gillar som sagt att fota med mätsökarkameror på konserter och Leica är till dags dato den enda tillverkaren som erbjuder digitala mätsökarkameror.



Klicka på den följande länken om ni vill läsa en recension och se fler bilder från  Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping 17 maj: http://chasid68.blogspot.se/2014/05/jerusalem-spelade-pa-gayklubb-i.html

Till sist vill jag passa på att önska Leica grattis på 100 årsdagen och jag hoppas att företaget kommer att fortsätta att leverera fler bra bildredskap till alla fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.

Text och foto: Mikael Good