Minnesdagen över förintelsens romska offer

Sedan 2015 är den 2 augusti officiell minnesdag över den romska förintelsens offer. I år är det 75 år sedan SS-chefen Heinrich Himmler beordrade att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för "Zigenarnatten".

I dag uppmärksammas 75-årsminnet av den romska förintelsen, som dateras till den 2 augusti 1944. Klockan 14 kommer det att hållas minnesceremonier för offren, i såväl Göteborg som Stockholm.

Fram till den 2 augusti hade romernas område i förintelselägret Auschwitz-Birkenau varit fylld med sång och dans, enligt judiska ögonvittnen. Trots alla umbäranden valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten. Men natten mellan den 2 och 3 augusti tystnade musiken i dödslägret. På order av SS-Oberstormführer Otto Moll, kommendanten för Auschwitz-Birkenau II, Josef Kramer, och lägerchefen Hans Schwarzhuber, forslades tretusen romer bort och fick möta döden i nazisternas gaskammare. De flesta av dem var äldre och sjuka, men många kvinnor och barn fanns bland offren.

Drygt 20 000 romer internerades i Auschwitz-Birkenau under andra världskriget. Deras kläder märktes upp med en brun triangel, och bokstaven Z tatuerades in på deras armar. Många av dem gasades, sköts eller slogs ihjäl, flera av dem dog av sjukdomar och en del utsattes för grymma medicinska experiment. Bara ett fåtal överlevde.

Man vet inte exakt hur många romer som mördades under kriget. Det var inte ovanligt att romer saknade identitetshandlingar, vilket gjorde att de inte fördes in på några listor. Därför kan man bara uppskatta antalet offer.
Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig. Men man uppskattar att omkring en miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer. Bland annat tvångsförflyttade Rumänien, som var Nazitysklands allierade, 30 000 romer till det ockuperade Transnistrien. 11 000 av dessa dog av umbäranden och sjukdomar.

Än i dag kränks romernas mänskliga rättigheter runt om i Europa; värst är situationen i Ungern, Rumänien och på Balkan, där romer i många fall behandlas som andra klassens medborgare och regelbundet utsätts för den övriga befolkningens fördomar, hån och förakt.
Hatbrotten mot romer har ökat även i Sverige de senaste åren, framför allt mot många av romerna från Bulgarien och Rumänien har anlänt i jakt på försörjning. Ändå tror polisen att mörkertalet är stort.

Många svenska romer är rädda för att hamna i polisens register, även när de själva är offer, och på grund av flertalet polisövergrepp i hemländerna saknar många romer från Bulgarien och Rumänien förtroende för myndigheten.

Text och Illustration: Mikael Good

Porajmos - Den romska förintelsen

Den 27 januari är det 70 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den Röda armén. I lägret mördades judar och romer från så gott som hela Europa och sovjetiska krigsfångar, polacker samt ett mindre antal människor av andra nationaliteter fick arbeta i lägret tills de dog. 1,1 miljoner människor dog i Auschwitz-Birkenau. År 2005 deklarerade FN den 27 januari som internationell minnesdag för förintelsens offer.

Porajmos är den romska beteckningen för förintelsen. Porajmos är romani och betyder förtärande eller förstörelse. Vid sidan om judarna drabbades romerna hårdast av nazisternas brutala raspolitik. På östfronten förföljdes de och mördades av speciella insatsgrupper som nazisterna hade inrättat för att leta upp och likvidera judar och romer. Hundratusentals romer från ockuperade länder i Europa fördes till arbets- och utrotningsläger i Polen. Det totala antalet romer som mördades av nazisterna och deras medlöpare är svårt att fastställa men de flesta forskarna talar om att runt 500 000 romer mördades under Porajmos. Svårigheten att ange en exakt siffra för hur många romer som mördades förklaras av bristande dokumentation och på att många romska familjer och samhällen utraderades.

Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Under Porajmos slogs mycket av romernas kultur, historia och sociala struktur i spillror. De få strukturerna som bestod togs ifrån dem när länderna i östra Europa hamnande bakom järnridån. I Västeuropa fortsatte diskrimineringen efter kriget och romer behandlades som andra klassens medborgare i många västeuropeiska länder. Det skulle dröja till 1979 innan det federala parlamentet i Västtyskland slutligen erkände nazisternas folkmord mot romer och det skulle dröja ända till 2012 innan Tysklands förbundskansler Angela Merkel avtäckte ett minnesmonument över förintelsens romska offer i Berlin. Minnesmärket är en viktig symbol i kampen mot diskriminering och förtryck av Europas romska minoritet.

Sedan Sovjetunionens fall har romernas situation förvärrats i framförallt de östra delarna av Europa. Romer diskrimineras och behandlas som andra klassens medborgare i många östeuropeiska länder. I länder som Ungern och Rumänien har folkmobbar anordnat våldsamma antiromska pogromer. Romer har misshandlats och till och med mördats. Rapporter om förföljelse av romer har även strömmat in från Italien, Frankrike, Nederländerna, Österrike och England. Inte ens Sverige är förskonat från pogromer. I Högdalen utanför Stockholm dog en romsk man från Rumänien i sviterna av de brännskadorna han ådrog sig när lägret som han bodde i sattes i brand i vad som misstänks vara en mordbrand. I Habo och Perstorp har aggressiva folkmobbar angripit och misshandlat romer och försökt driva bort dem från samhällena. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har andelen hatbrott mot romer ökat kraftigt de senaste åren.

Så sent som 1965 fick romer rätt att bosätta sig och gå i skola i Sverige. År 2000 drygt 500 år efter att de första romerna kom till Sverige erkändes de som en nationell minoritet. Det var först då som deras inkluderingen i det svenska samhället började på allvar. Det skapades lagar som reglerar deras rättigheter och skyldigheter. Även om vi gjort framsteg i Sverige har vi fortfarande långt kvar tills romerna har samma rättigheter som etniska svenskar. Fortfarande utsätts många svenska romer för diskriminering och kränkande behandling på sjukhus, arbetsplatser, campingplatser, butiker, restauranger, bussar, hotell med mera.

Det har gått 70 år sedan nazisternas folkmord på romer uppdagades. Det är mer än dags att vi lägger vår mörka europeiska historia bakom oss och inkluderar romerna som är Europas största minoritetsgrupp i vår gemenskap och vårt samhälle där de hör hemma. Opre Roma!

Text: Mikael Good

Till minne av Zigenarnattens offer i Auschwitz-Birkenau

Natten mellan den 2 och 3 augusti är känd som den så kallade "Zigenarnatten". För 70 år sedan beordrade SS chefen Heinrich Himmler att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. 

Fram till den natten hade romernas område i förintelselägret varit fylld med sång och dans. Trots alla umbärande valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten men den natten tystnade musiken i dödslägret och 3000 romer mötte döden i nazisternas gaskammare. Man vet inte exakt hur många romer som föll offer för nazisterna och deras kollaboratörer under andra världskriget. Till skillnad från med judarna förde inte tyskarna noggrann bok på hur många romer som dödades och därför kan man bara uppskatta antalet mördade romer. Man tror att någonstans mellan 100.000 - 1.500.000 romer miste livet på grund av nazisterna. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med det nazistiska imperiets fall 1945.

Men förföljelsen begravdes inte, det låg och pyrde ett par år innan det blossade upp igen och romer får utstå kollektiva bestraffningar och får se sina mänskliga rättigheter bli kränkta bara för att de är romer. Romerna har fortsatt att förföljas och dödas i Europa sedan 1945. Värst är situationen i Ungern och på Balkan där de behandlas som andra klassens medborgare och utsätts för den övriga befolkningens spott och spe. Antiziganismen har även blossat upp i vårt tidigare så toleranta Skandinavien och den fria rörligheten som är ett av EUs fundament har börjat att naggas ordentligt i kanten, nu tycks den bara gälla önskvärda folkgrupper i Europa. Jag önskar att vi kunde ta lärdom av historien. Ingen minoritet är viktigare än någon annan, men romerna verkar allt som oftast hamna i skuggan av andra minoriteter som är betydligt mer färgstarka och röststarka i opinionen. Det är märkligt att de ivrigaste förespråkarna för människors lika värde och mänskliga rättigheter oftast är tysta när frågan om romernas rättigheter kommer till tals. Jag tänker dock inte vara tyst och kommer att fortsätta att kämpa för romernas rättigheter både i mitt arbete och på min fritid!

Jag vill avsluta med att spela romernas nationalsång Djelem, Djelem till minne av Zigenarnattens offer i Auschwitz-Birkenau och för alla romer som föll offer för nazisternas terror: http://www.youtube.com/watch?v=LCUv9W0ViRc

Text och foto: Mikael Good 

I dag är det minnesdagen för förintelsens offer

Den 27 januari för 67 år sedan befriades förintelse- och dödslägret Auschwitz-Birkenau av Röda armén. Till minne av den händelsen firar vi idag minnesdagen över förintelsens offer. Dagen är också en symbol mot intolerans, främlingsfientlighet och antisemitism.

År 1989 så lyssnade jag på ett föredrag om Auschwitz som en gammal judisk man som varit fånge där höll. Jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn men vi kan kalla honom Josef. Josefs historia var skrämmande och jag minns att jag baxnade över den grymhet och den inhumanitet som han beskrev. Människor hanterades värre än djur i Auschwitz-Birkenau. Några dagar innan de sovjetryska soldaterna befriade Auschwitz så evakuerades Josef tillsammans med 66 020 andra fångar till andra läger. Josef hamnade efter hemska och omänskliga strapatser där många av hans medfångar dukade under i koncentrationslägret Bergen-Belsen i Tyskland. Där fick han uppleva ännu mer omänsklig och förnedrande behandling från lägervakterna innan Bergen-Belsen slutligen befriades av brittiska soldater den 15 april 1945. Jag kan för mitt liv inte begripa hur tyskarna kunde utsätta sina medmänniskor för en sådan omänsklig ja rent ut sagt djävulsk behandling...

Efter det starka och hjärtegripande föredraget gick jag fram till Josef presenterade mig och började samtala med honom, jag berättade för honom att jag besökt Bergen-Belsen som 12-åring och hade blivit djupt berörd av de bilder och de berättelser som jag sett och läst där. Josef tog min hand tittade mig djupt i ögonen och sa med allvarlig stämma:
 - Mikael lova mig att du aldrig glömmer det du tidigare sett, läst och det du hört denna kväll, detta får aldrig hända igen."
Jag gav Josef mitt löfte att aldrig glömma förintelsen. Idag är detta löfte viktigare än någonsin när de flesta ögonvittnena har dött och förintelseförnekarna runt om i världen bara blir fler och fler. Så länge som jag lever så kommer jag aldrig att glömma vad jag sett och hört. Därför bär jag en Davidsstjärna runt min hals som en ständig påminnelse av löftet som jag gav till Josef.

Det är viktigt att aldrig glömma sin historia, historien har en otäck förmåga att återuppstå i nya otäcka former. Se bara på Kambodja, Rwanda och det forna Jugoslavien där folkmord har skett helt nyligen. I dag pågår en form av etnisk rensing i Somalia och hundratusentals oskydiga män, kvinnor och barn riskerar att duka under av svält på grund av krigsherrarnas skoningslösa terror. Från Norkorea kommer skrämmande rapporter om att människor sätts i arbetsläger eller avrättas för sin kristna tros skull.

Those who cannot learn from history are doomed to repeat it.
(De som inte kan lära av historien är dömda att återuppleva den.) 
George Santayana


Minnesmärket över förintelsens offer i koncentrationslägret 
Bergen-Belsen. Juni 1980.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

http://www.chasid68.blogspot.com/