Ett ovanligt och skarpt objektiv

Precis som jag skrivit tidigare föredrar jag att prova objektiv i skarpa förhållanden. Jag använder inte ordet testa, prova passar bättre då jag precis som en vinkännare främst vill åt objektivens unika karaktär.

5450 Schneider-Kreuznach PA-Curtagon 1:4/35 för Leica-R  tillverkades mellan 1970 och 1986. Mitt objektiv är från 1982 och det året tillverkades bara 200 stycken. Det är med andra ord inte det lättaste objektivet att få tag på. Men ser man till bildkvaliteten och att perspektivkontrollen är mycket användbar vid landskaps- och arkitekturfoto kan det vara värt att leta efter objektivet. Jag har lagt upp en del bilder i högre upplösning som jag tagit med A7:an och PA-Curtagonetpå mitt Flickrkonto. På Canon 5D MK II var objektivet ganska så slätstruket men det gifter sig mycket bättre med A7:an. Faktum är att jag är djupt imponerad av objektivets karaktär och bildkvalitet: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157640003096945/ 



Jag vet inte hur det är med dig men jag föredrar att bilderna är så färdiga som möjligt redan i fotoapparaten . Tack vare perspektivkontrollen i PA-Curtagon sparar jag massor av, tid som jag annars hade fått lägga i Photoshop på att räta upp bilderna. Jag tycker att efterbehandling är en tråkig syssla och den tar allt för mycket dyrbar tid i anspråk. Därför bygger jag profiler och funktionsmacron i de programmen som jag jobbar mest i för att spara tid och utan att för den delen tumma på slutresultatet.



Det finns en del som ställt frågan om hur Sony A7 presterar i färg. Frågan är bra och mitt svar är att färgbilderna är betydligt mer färdiga från A7:an än vad de är från min 5D Mk II. Speciellt när jag använder mitt Schneider och mina Zeiss- och Leicaobjektiv. Jag kanske lägger upp några fler färgbilder på Flickr vad det lider. Men tills dess njuter jag av hur bra A7:an tack vare sitt stora tonomfång är på att hantera svartvitt. Skulle det där ryktet om en A7 med svartvit sensor stämma skulle jag nog vara bland de första i kön!



Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Ett sexpack till Sony A7

Att testa objektiv är något som är mycket subjektivt. Ett objektiv som andra lyfter till skyarna kanske inte passar mig alls. För mig är det viktigare att ett objektiv har en speciell karaktär och att det fungerar till min typ av fotografering än att det är knivskarpt.

Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)

Leitz Summicron-R 90/2 (2,8) 
 Leitz Summicron-R 90/2 (4) 

Att fota tegelväggar gör mig inte klokare på om ett objektiv är bra eller dåligt och MTF diagram tråkar bara ut mig. Nej det är vid normala fototillfällen som jag ser om objektivet passar mig eller inte. Jag har provat Sigma 16/2,8 Fisheye (Konica), Tokina 17/3,5 RMC (Nikon), Carl Zeiss T* 28/2,8 (Contax), Konica 40/1,8, Carl Zeiss (CZ) T* 50/1,4 och Leitz Summicron-R 90/2 på Sony A7 under fältförhållanden. Sedan tidigare vet jag att CZ 28mm, CZ 50mm och Leitz 90mm ger riktigt, riktigt bra resultat på digitalkameror med fullformatssensor. Nu vet jag att de levererar även på A7:an. Men en sak förvånar mig något.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

När jag har kört med Sigma 16mm, Tokina 17mm och CZ 28mm på analoga- eller digitala kameror har det varit skarpt ända ut i kanten från bländare 5,6 och uppåt. Men med A7:an tappar de märkligt nog lite i skärpa ut mot hörnen. Att Sony A7 tappar rejält med skärpa ut mot hörnen med vidvinklig M-optik är allmänt känt. Att den även gör det med optik för spegelreflexkameror kom som en liten överraskning för mig. Nu är det inte värre än att det enkelt skulle gå att beskära bilderna om det skulle behövas. A7:an är mycket lättare och smidigare att hantera med manuella gluggar än min "stora" 5D MK II och det väger upp det faktum att sensorn inte levererar hela vägen med vidvinkeloptik.


Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Sigma 16/2,8 (8)

Jag har valt att utelämna bilderna som jag tog med mitt Konica 40/1,8, de tillförde inte något. Objektivet är bra men det är betydligt sämre än mitt CZ 50/1,4 på alla punkter och därför passar det bäst som prydnadsobjektiv på min gamla Konica T3 i bokhyllan. Zeiss FE 55/1,8 är säkerligen ett uns bättre än mitt CZ 50/1,4 men det senare objektivet duger gott för mig, särskilt som alla de sex objektiven som jag provat på A7:an kostar hälften av ett nytt Zeiss FE 55/1,8.


Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)

Tokina 17/3,5 RMC (11)

Tokina 17/3,5 RMC (8)

Som ni säkert vet fotar jag gärna i svartvitt och Sony A7 är som gjord för svartvit fotografering. Tillsammans med en egenhändigt ihopsnickrad A7-profil i Silver Efex Pro 2 får jag bilderna dit jag vill ha dem utan att behöva lägga allt för mycket krut på den tråkiga efterbearbetningen som jag får göra med bilderna från min Canon. Jag har använt mig av Silver Efex i rätt så många år nu och mitt tips till er som använder programmet är att inte dra allt för mycket i spakarna, precis som med så mycket annat är lagom bäst även vid bildbehandling!


Sigma 16/2,8 (8)

Carl Zeiss T* 50/1,4 (8)

Leitz Summicron-R 90/2 (2) 

Appropå svartvitt ryktas det på nätet om en ny Sony A7 med svartvit-sensor. Om det ryktet skulle vara sant är det möjligt att vidvinklig M-optiken kommer att fungera bättre på den kameran än vad de gör på A7:an. Men det är bäst att ta ryktet med en nypa salt, hur gärna man än skulle vilja går det inte att fota med ett rykte! Men det finns en kameror som M-vidvinklarna funkar bra på och det är Leica M. Leica brukar dock vara riktigt dyra nya som begagnade. Men det finns en digital M-Leica som inte kostar skjortan och det är Leica M8. En begagnad M8:a går att hitta för runt 10.000 kronor. Trots sin ålder och sina skavanker så presterar den kameran riktigt bra resultat i rätt händer och den fungerar fortfarande utmärkt även för yrkesmässigt användande. M8:an gifter sig riktigt bra med exempelvis Voigtländer 15/4,5 , 21/4 och 28/2 som är uselt dåliga på Sony A7.


Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)



Klicka HÄR om du inte kan se Flickrbildspelet i din telefon eller på din surfplatta:

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Det går inte att tysta frihetens röst

Det finns många sätt att blogga på. En del väljer att föra dagbok över sitt liv. En del gör sin blogg till ett stort offentligt fotoalbum. Det finns givetvis fler sätt att blogga på men en svensk blogg är i mångt och mycket ett rop efter uppmärksamhet, ett stort se mig för här är jag!

I många länder öster om Sverige förs en många gånger desperat kamp för demokrati och frihet genom bloggarna, de drivs av människor som drömmer om en värld utan statens censur där alla medborgare har rätt att uttrycka sin åsikt. Media i de länderna styrs allt som oftast av de som har ekonomisk eller politisk makt och de ger bara sin rentvättade och politiskt korrekta bild av vad som händer i landet. Det är inte allt för ovanligt att bloggare i de länderna har ertappat maktens män och kvinnor med handen djupt nedstucken i syltburken, efter att de har avslöjats har de många gånger fått lämna sina poster i vanheder, medan andra sitter kvar och försöker låtsas som om inget har hänt. Men bloggare som kämpar för sanningen får ofta betala ett högt pris genom trakasserier, misshandel, fängelse och i en del fall med ond bråd död. Men så snart maktens män har lyckats att tysta en bloggare träder en annan fram. Det går inte att tysta frihetens röst!

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Livet svämmar över av dyrköpta läxor

En läxa som jag har lärt mig i livet är att tänka först och handla sen. Allt för många gånger har jag handlat i ren impuls och gjort saker som jag sedan har ångrat dyrt. Men denna gången har jag valt att inte låta mig svepas med av strömmen utan att tänka först.



Det är inte bara för att det är en köpfri dag idag som det inte blir något köp av en Sony a7 för min del. Man ska givetvis aldrig säga aldrig men jag kommer inte att köpa någon Sony i år och kanske inte ens under nästa år. En liten smidig kamera tarvar smidiga objektiv. I och med att Sonyn inte gifter sig så bra med vidvinklig M-optik väljer jag att passa så länge. Ett tag var jag frestad att köpa en Sony för att använda dem tillsammans med mitt Zeiss T* ZM 50/2,0 och mitt Konica Hexanon-M 90/2,8. Men 15.000 kronor är lite för mycket för en kamera som inte kan göra hela jobbet.

Även om Sony a7 inte fungerar så bra ihop med M-opik har jag en del spegelreflexobjektiv från Leica och Carl Zeiss i mina ägor som skulle fungera utmärkt a7:an. Men i mina ögon skulle det bara se lätt groteskt ut med en stor adapter och rejäla objektiv på ett såpass litet kamerahus. Jag har dock full respekt för att andra fotografer tycker olika utifrån de ämnen som de fotograferar. Själv strävar jag efter en så liten och smidig utrustning som möjligt som inte väcker allt för mycket uppmärksamhet. Jag har kommit fram till att mina M-Leicor duger gott som vidvinkelkameror och storkameran från Canon får hänga med på en del jobb när situationen kräver teleobjektiv samt snabb och exakt autofokus.



Som ni säkert redan vet så existerar min drömkamera och den heter Leica M 240. Men även om jag skulle ha råd med en Leica M 240 tänker jag inte lägga så mycket pengar på en kamera oavsett märke. För mig är en kamera ett verktyg att göra bilder med. En allt för dyr kamera begränsar mig och jag vågar inte riktigt fota som jag vill. En dyr kamera ställer sig på sätt och vis sig i vägen för mig och stör bilden som är målet med mitt fotograferande. Jag behöver en kamera som fungerar bra för vardagsfotograferande och för att fota i lite ruffigare miljöer. Men det går ändå inte att komma förbi att Sony a7 är en mycket intressant kamera. Även om den inte riktigt passar mig så ser jag med viss spänning fram mot framtiden. Nästa år kanske är det år då det dyker upp en värdig utmanare till Leica M 240 som inte kostar skjortan.

Så här på den köpfria dagen vill jag även passa på att ge en eloge till Sony som har gjort två kameror som uppmanar till återanvändning. Lite av tanken med en köpfri dag är att få oss att reflektera över vår konsumtion och vår utarmning av jordens resurser. Även om a7:an är ny så tror jag att den kommer att leda till att fler återanvänder gammal fin optik istället för att köpa nytt och det är något som ligger i linje med tanken bakom en köpfri dag. Här kan du läsa mer om en köpfri dag

Människorna på bilderna är mestadels tibetaner och de bor i små byar högt uppe bland bergen på den tibetanska högplatån. Efter att de har betalt för mat, kläder och husrum finns det inte kvar några pengar att konsumera för. Men trots det levde de relativt lyckligt. Och de hade en stark bygemenskap där alla hjälpte alla.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Leica M 240 är min drömkamera

Det finns nästan lika många tankar och funderingar på hur en drömkamera ska se ut och bete sig som det finns fotografer. De som har följt min blogg vet att jag sedan ett par år tillbaka är torsk på mätsökarkameror och det finns egentligen bara en kamera som lever upp till mina önskemål.

Leica M 240 är en perfekt kompromiss som skulle passa mig som hand i handske och som skulle fungera perfekt för mig både privat och i arbetet. Jag skulle förvisso ha råd med en M 240 om jag grävde tillräckligt djupt i plånboken. Men i ärlighetens namn kan jag inte betala 50.000-60.000 kronor för ett bildverktyg oavsett om det står Leica, Nikon eller Canon på den. Hade dokumentärfoto varit min huvudsakliga inkomstkälla hade jag nog inte tvekat att köpa en Leica M 240. Med idag kan jag inte rättfärdiga en "investering" i den storleksordningen. Särskilt inte som de kamerorna och objektiven som jag redan har räcker gott och väl för mina behov.

I Aftonbladet kör de en spännande och läsvärd reportageserie med rubriken Putins rike. För några år sedan var jag i Ryssland och gjorde reportage i samma anda. Klicka på den följande länken och låt mig ta er med på en resa till en plats i Ryssland som inte många reportrar eller turister har rört sig på: http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto © Mikael Good, All Rights reserved.