Stressa inte – låt bilderna mogna färdigt

I dagens samhälle är det bråttom med allt, mobilbilder ska upp på sociala medier direkt. Levererar man bilder till tidningar vill de helst ha dem igår. Som motvikt mot bildstressen kan det vara bra att låta bilderna ligga till sig och få mogna färdigt.



När jag började sälja bilder i mitten av 1990-talet hade jag ofta en leveranstid på en vecka för en framkallad och digitaliserad bild. Om det var snabba ryck kunde jag fixa fram bilder på ett par timmar. Idag ska helst bilden levereras redan innan den är tagen och det kan vara tufft att hinna med orimliga deadlines. När jag fotar privat låter jag ofta bilderna ligga och mogna ett par månader eller till och med ett par år, för att sedan gå igenom dem och framkalla dem när de mognat färdigt.



För ett par dagar sedan letade jag efter en bild som jag hade tagit i juli 2018 till en artikel. När jag letade efter bilden, hittade jag fler konsert- och festivalbilder från Fallens dagar i Trollhättan som fått ligga och mogna på backuphårddisken. När jag var klar med bilden till artikeln började jag att gå igenom och sortera upp bilderna från Fallens dagar.



Konsertbilderna på The Sounds framkallade jag i helgen, och jag delade med mig av dem i bloggen i måndags. Festivalbilderna från Trollhättan håller jag fortfarande på att bearbeta. Tanken är att jag ska lägga upp ett mastigt bildreportage från Fallens Dagar 2018 framöver, men redan idag bjuder jag på ett par smakprov. Bilderna i inlägget har jag tagit med en Fujifilm X-T2, ett Fuji 18-135mm, samt en X-Pro2 med Fuji 23mm.

Text och foto: Mikael Good

The Sounds försökte elda på publiken – bildreportage

I vanliga fall brukar jag ha full access när jag fotar konserter. Men när jag fotade The Sounds på Fallens Dagar i Trollhättan 2018 fick jag snällt stå bland publiken och försöka hitta bra vinklar och jobba utifrån de för mig nya förutsättningarna.






Helsingborgsrockarna The Sounds inledde Fallens dagar konserterna på scenen på Drottningtorget den 20 juli 2018. Sångerskan Maja Ivarson bjöd som vanligt på sig själv och blev snabbt showens medelpunkt. Men emellanåt blev stämningen lite väl sömnig. Kanske hade det att göra med att publiken inte riktigt var med på noterna, kanske berodde det på att bandet trivs bättre i mindre lokaler där det är lättare att få publikkontakt. I den varma sommarnatten tände det i vart fall inte riktigt till. Till sist tröttnade Maja, sparkade av sig skorna och hoppade ned från scenen och begav sig ut i publikhavet i ett desperat försök att få igång dem. Hon lyckades elda på publiken och för en kort stund var publiken med på noterna.






Jag har inte sett The Sounds tidigare, men jag vet av kollegor att det är ett riktigt bra liveband som verkligen bjuder på sig själv när de är i rätt miljö. The Sound är ett tätt och intensivt indierockband med rötterna i punkrocken, och de har många radiohits i bagaget. Med tanke på det var det lite märkligt att publiken inte riktigt bjöd till. När konserten var slut fick de bara en pliktskyldig applådasalva från publiken som snabbt ebbade ut. Jag tyckte lite synd om bandet som slitit i nästan en timma. Men samtidigt vet jag att vardagen ser ut så för många band, och de har inte råd att tacka nej till så kallade brödjobb.






När jag fotar konserter föredrar jag att gå runt och försöka hitta olika vinklar för att försöka förmedla närvaro och intensitet. Men det är svårt, ja till och med omöjligt att jobba på det viset när man har mycket folk i vägen. Men som tur var hade kameran vinklingsbar display och genom att vid ett antal lyfta upp kameran med raka armar och komponera bilderna med hjälp av displayen kunde jag komma åt lite bättre. I och med att jag var på semester hade jag bara med mig en "semesterutrustning" sommaren 2018 bestod den av en Fujifilm X-T2, en X-Pro2, ett 18-135mm samt ett 23/1.4. Hade jag varit på hemmaplan hade jag använt min Fuji 50-140/2.8 och en 2x konverter. I dag har jag lite andra grejer men det tar vi en annan gång.





Text och foto: Mikael Good

Fullmåne över Huskvarnadalen

Månen är tacksam att fotografera och det finns miljontals ja kanske miljarder bra och mindre bra bilder på månen. Genom åren har jag plikttroget tagit några featurebilder på månen för att ha i bildarkivet. Men jag har inte tagit någon månbild som jag varit nöjd med förrän nu.

Jag har i stort sett alltid med mig en systemkamera så även i tisdags eftermiddag då jag promenerade hem från jobbet. På avstånd hörde jag hur en skränande flock kajor närmade sig, och jag bestämde mig för att plocka fram kameran ur väskan och göra mig redo för att försöka fånga de snabbflygande små gynnarna. Fullmånen hade precis stigit upp över Huskvarnabergen, och jag tänkte att det skulle kunna bli en bra bild om jag fick med både kajor och måne på samma bildruta.

Jag förfokuserade objektivet, ställde in tid och bländare och gjorde mig beredd, sekunden senare kom den stora flocken med kajor flygande, jag följde dem med kameran och tryckte av två bilder när de var på rätt plats vid månen i sökaren. När jag kom hem studerade jag bilderna på datorn, jag var nöjd med bilden som pryder artikeln och framkallade den varsamt i Adobe Camera Raw.

Jag använde en Sony A9 och ett Tamron 28-200mm f/2,8-5,6 DI till bilden på månen och kajorna.

Text och foto: Mikael Good

Snösmockan slog till mot Södra Vätterbygden – bildreportage

Stora delar av landet har varit lamslaget av snö de senaste veckorna men Södra Vätterbygden har hitintills varit relativt förskonat från snö och oväder. Men i onsdags slog vädret om, det blev kallare och det började snöa ganska så rejält. 






När det är snöar ymnigt kan man inte riktigt räkna med att snöröjarna ska hinna med att röja alla gator och trottoarer på en och samma gång, men det är viktigt att de håller efter och prioriterar de större vägarna så att trafiken kan flyta på. Från mitt kontor har jag kunnat se snöröjarnas febrila aktivitet på E4:an under dagen, och jag har sett hur angränsande parkeringsplatser, vägar och trottoarer röjts från snö. Snöröjarna jobbade på bra och när jag gick hem från jobbet i eftermiddags var i stort sett alla vägar, trottoarer och promenadstråk röjda. Men de hade tyvärr missat att sanda, och därför fick jag ta till avancerade balanskonster för att inte ramla vid ett par tillfällen. 







De flesta bilderna i artikeln har jag tagit under min promenad till och från jobbet, och några har jag tagit från fönstret på mitt kontor. Jag har använt mig av en Sony A9 och ett Tamron 28-200mm. Ju mer jag använder Tamronet desto mer förtjust blir jag i det. Trots att det var billigt är det välbyggt och har en bildkvalitet som duger gott och väl för professionell användning.












Text och foto: Mikael Good

Leica M9 Swedish Reporter Edition

Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.






Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.

Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.







Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.




Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.



Text och foto: Mikael Good