Sökaren på Leica M10 är helt fantastisk

När man har foto som en inkomstkälla är det viktigt att verktygen fungerar som de ska för att man inte ska missa några bilder. Det gör att det ställs lite högre krav på utrustningen, vilket gör att kamerorna ofta kostar lite mer. Men genom att köpa begagnat kan man komma ned till rimliga nivåer.

När jag jobbar använder jag oftast två kameror, en med fast vidvinkel och en med telezoom för att slippa byta objektiv. Andrakameran som jag primärt använt med vidvinkel har varit en enklare kamera. Nyligen bestämde jag mig för att skaffa mig en bättre andrakamera, för att slippa kompromissa. Kamerorna i Sonys A7-serie lider av rolling shutter och bandning, de fenomenen har tyvärr förstört allt för många bilder för mig genom åren. A1 och A9 kamerorna lider inte av rolling shutter. I och med att jag redan har en Sony A9 bestämde jag mig för att försöka få tag på en bättre begagnad A9 II som komplement.

Jag satte ett pris som jag var beredd att betala för en begagnad A9 II och satte bevakning på några olika annonssajter, utan att få napp. Men efter ett par månader dök det istället upp ett erbjudande på en bättre begagnad Leica M10 med extra batteri och handgrepp till samma pris som jag kunde tänka mig att betala för en A9 II, jag funderade en halv sekund innan jag slog till. Nu har jag jobbat parallellt med min A9:a och M10:a i ett par månader och kamerorna kompletterar varandra väl. Det är lite klassisk reportagekänsla över att köra med mätsökare och "spegelreflex"!



På 1960-, 1970- och 1980-talen var det inte ovanligt att fotografer använde en spegelreflexkamera för telebilder och en Leica M för reportagebilder med vidvinkel. Den stora ljusa mätsökaren och pressad Tri-X gjorde kameran lämplig för fotografering utan blixt i lite skummare miljöer. De digitala Leicorna fram till M10 har tyvärr inte kunnat förvalta det arvet och har varit dåliga på höga ASA och har behövt mycket ljus för att kunna leverera bra bilder. Men sedan M10:an introducerades har Leica åter en mätsökarkamera som är som klippt och skuren för reportagefoto!

Bldkvaliteten mellan kamerorna är snarlik, precis som Sony A9 är M10:an användbar upp till 12600 ASA och lite till med lite extra handpåläggning i Topaz DeNoise. Men framförallt lider ingen av kamerorna av rolling slutter eller bandning. Även om Sonyn på pappret är en mycket bättre kamera, är det M10:an som är mitt förstaval, den är välbyggd, mer lättjobbad, och inställningsmöjligheterna är få och lättöverskådliga vilket jag föredrar. Sökaren på M10 helt fantastisk, det är nog den bästa sökaren i någon kamera som jag har jobbat med! M10:an gör inte bort sig som arbetsredskap, och borde få hamna i fler yrkesmäns och kvinnors kameraväskor, särskilt som begagnatpriset har gått ned till rimliga nivåer.

Text och foto: Mikael Good

Reflektionen av Jungfru Maria och Jesusbarnet i Alvastra kloster

Ibland händer det att jag upptäcker saker i en bild som jag inte såg vid fotograferingsögonblicket. Bilden ovan tog jag vid Alvastra klosterruin sommaren 2010. Jag framkallade den och några andra bilder från platsen och placerade dem i mappen "Ruiner & fornminnen" i bildarkivet.

För ett par dagar sedan var jag på jakt efter en bild som skulle illustrera en artikel som handlade om att många litterära skatter gick förlorade när reformationen gjorde rent hus med konvent och kloster i landet. Till artikeln behövdes en bild från en klosterruin. Jag tyckte att en bild från Alvastra skulle passa, och lade in ett par passande bilder i redigeringsprogrammet.

När jag hade lagt in bilden på sidan såg jag något som jag inte observerat tidigare, solens strålar hade målat något som såg ut som en kvinna som höll ett litet barn på en av pelarna i klosterkyrkan. Alvastra kloster var ett Cistercienserkloster som grundades är 1143 av munkar från det franska klostret Clairvaux. I Cistercienserklostren hade jungfru Maria en viktig plats, och de flesta av deras kloster var uppkallade efter henne.

Var solkatten som såg ut som en kvinna med ett litet barn en slump, eller var det kanske en uppenbarelse av Jungfru Maria och Jesusbarnet?

Text och foto: Mikael Good

Svartvitt är fotografins sanna färg

Jag är en förespråkare av enkel rak fotografering, fri från specialeffekter och manipulationer. Kärnan i mitt fotograferande är att lyfta fram människorna på bilderna och bjuda in betraktaren till ett personligt möte, och för det ändamålet fungerar svartvitt bäst för mig.



I och med att jag ofta rör mig bland människor i utsatthet är jag noga med att det syns vad jag håller på med, och därför är jag öppen och tydlig med mitt fotograferande och söker aktivt kontakt med människor som jag möter. På sätt och vis umgås jag fram mina bilder. Jag har min egen stil och personlighet, men jag har låtit mig inspireras av fotografer vars arbetsmetod och bilder tilltalar mig. En av dem är Robert Frank, och hans arbetsmetod och sätt att närma sig människor har inspirerat mig. I följande citat berättar han kort om sin metod, och varför han valt att arbeta i svartvitt:



„Black and white are the colors of photography. To me, they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected. Most of my photographs are of people; they are seen simply, as through the eyes of the man in the street. There is one thing the photograph must contain, the humanity of the moment. This kind of photography is realism. But realism is not enough—there has to be vision and the two together can make a good photograph. It is difficult to describe this thin line where matter ends and mind begins.“ – Robert Frank



Mer än så behöver egentligen inte sägas. Förutom att det behövs ett verktyg som är en naturlig förlängning av vad ögat ser och upplever, ett verktyg som inte ställer sig mellan fotograf och motiv genom krångliga menyer och för många inställningsmöjligheter. Efter många års letande tror jag äntligen att jag har funnit det verktyget, men det tar vi nästa gång.




Text och foto: Mikael Good

Min flaggbild har fått stor spridning

Genom åren har tusentals av mina bilder publicerats i tidningar, magasin, på TV och på webben. Även om jag tycker att det är kul brukar jag inte höja så mycket på ögonbrynen längre när jag ser en av mina bilder. Men ibland händer det att jag reagerar lite mer.

En av mina mest publicerade bilder just nu är en bild på en romsk flagga som jag tog under romernas nationaldagsfirande i Linköping den 8 april 2016. I och med att jag är engagerad i arbetet för romernas rättigheter har jag valt att inte ta betalt för bilden, och har valt att dela den gratis via Pixabay för att den ska få så stor spridning som möjligt. Den senaste tiden har bilden spridits över världen, och den används allt som oftast som illustration för romers rättigheter.

O styago le romengo heter romerna flagga på Romani. Den gröna färgen i flaggan symboliserar jorden, den blå färgen representerar himlen, och hjulet symboliserar romernas historiska koppling till Indien.

Text och foto: Mikael Good

Förintelsens minnesdag 27 januari 2022

I dag är det 77 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades av sovjetiska trupper. År 2005 deklarerade FN dagen som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Tyvärr handlar inte dagen enbart om det som varit. För judar och romer runt om i världen är antisemitism och antiromanism ständigt närvarande existentiella hot.

Drygt 6 miljoner judar, och uppskattningsvis 1 miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer under förintelsen. Med preussisk disciplin förde nazisterna noggrann bok över antalet judar som mördades. Men varken de eller deras kollaboratörer var så noga med att föra bok över hur många romer som mördades. Därför kan man bara grovt uppskatta antalet romska offer, en del källor nämner 500.000 medan andra nämner 2 miljoner. Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig. Men man vet att en stor del av Europas romer mördades under andra världskriget.