Ioanas öde väckte starka tittarreaktioner

När ABC-nytt berättade om Ioana Ghitas öde i våras väckte det starka tittarreaktioner. ABC-nytt ville göra en uppföljning av programmet och frågade min kollega och mig om vi kunde tänka oss att intervjua Ioana åt dem i Rumänien.

Vi tackade givetvis ja till det hedersamma uppdraget. I början av förra veckan träffade vi Ioana Ghita i hennes hus i Malu Vanat i Rumänien. Jag är full av beundran över Ioanas styrka och mod. Trots sin svåra sjukdom är hon vid gott mod och hon är mycket tacksam till alla som har hjälpt och stöttat henne i hennes svåra tid. Enligt Ioana är det Gud som ger henne kraft och styrka. Hon hoppas och ber för att hon snart ska få en ny lever så att hon kan få se sina barn växa upp. Här kan du se ett färskt reportage om Ioana. Reportaget har även visats på Rapport och Aktuellt: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/ioana-far-ny-lever-i-rumanien

Text och foto: Mikael Good

Utbildning - en investering i framtiden

Det är många som gärna pratar och diskuterar om olika vägar för att maximera sin investering för att de ska kunna få ut så mycket som möjligt av den. Det är inget fel i det men jag tror att en av de bästa investeringarna som man kan göra är att investera i ett barns utbildning.



Det har snart gått 10 år sedan jag träffade Jiang-Li som då var 10 år, hennes tvåårige lillebror och deras morfar i en by i närheten av den burmesiska gränsen i Kina. Deras föräldrar hade nyligen dött i en olycka och deras morfar hade fått vårdnaden om dem. Trots att Jiang-Li hade toppbetyg i skolan riskerade hon att regleras för att hennes morfars skrala pension inte räckte till för att betala skolavgiften. När jag fick reda på det bestämde min fru och jag oss utan en sekunds tvekan att se till så att hennes skolavgift blev betald och vår tolk Mr Wu lovade att han personligen skulle se till så att Jiang-Li fick pengar till framtida skolavgifter.

     

Ett TV-team från Cumming var med och filmade min fru och mig när vi reste runt i byar och små städer i närheten av den burmesiska gränsen. De filmade när vi överräckte gåvan till Jinag-Li. Vi svenskar är ganska så bra på att dela med oss av vårt överflöd till dem som inte har det så bra ställt. Men i Kina är det ytterst ovanligt och därför blev det en ganska så stor nyhet. Jag hoppas i vart fall att vår givmildhet fick vara med och så ett litet frö till ett större inhemskt engagemang för föräldralösa barns skolgång i Cumming.

     

För barn som växer upp i fattigdom är utbildning oftast den enda möjligheten att bryta sig ur fattigdomen och få ett bättre liv än deras föräldrar. De bästa eleverna i Kina får ofta stipendier av företag mot att de jobbar för dem ett vist antal år på så vis kan de läsa vidare på yrkesgymnasium eller på universitet. Studieivern och studieresultatet i landsbygdsskolorna som min fru och jag besökte var mycket hög och i stort sett alla barn var prydda med en röd halsduk som var ett tecken på flit och ett bra studieresultat.



Snart fyller Jiang-Li 20 år. Jag undrar ibland hur det gick för henne? Med tanke på hennes studieiver och goda betyg skulle jag tro att det har gått bra och att hon kommer att gå långt i livet. Den dryga tusenlappen som min fru och jag fick vara med och investera i Jiang-Lis liv kommer säkert att förränta sig väl. Framförallt gav den en ung flicka en chans som hon annars inte hade fått.



Text och foto: Mikael Good

Det nappade bäst i augusti

Det var ett tag sedan jag la upp ett blogginlägg på Fotosidan. Men det betyder inte att jag har tagit paus från bloggandet, tvärtom. I min andra blogg på blogger har det varit full aktivitet de senaste veckorna. Intresset för mina artiklar är stort och augusti var den bästa månaden sedan jag startade min blogg om man ser till antalet napp i form av läsare. Men de senaste inläggen har inte varit relevanta för Fotosidan och därför har jag valt att inte lägga upp dem här. Om du är intresserad av att läsa dem så hittar du dem här:

Har rättvisans vakthund förlorat sin bettkraft

Misstänkt mordbrand mot tältlägret i Högdalen

Text och foto: Mikael Good 

Romerna, vägens folk

Nu har det gått ett par dagar sedan jag lanserade mitt kommande reportageprojekt som går under arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Syftet med projektet är att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige i dag. Jag vill istället lyfta fram vägens folk och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse, förnedring och förtryck i hundratals år är de ändå ett lyckligt folk som alltid har nära till leenden och skratt. Sången, musiken och skratten har alltid varit en viktig ingrediens för att kunna överleva i en fientlig värld.



Det har som sagt bara gått ett par dagar sedan jag lanserade projektet och redan har det dykt upp en del intressanta erbjudanden som jag kommer att fundera på. Om de skulle gå i lås kommer jag att skriva mer om det i bloggen framigenom. I vart fall kommer jag snart att åka till Rumänien och träffa några av de romska tiggarna som jag tidigare har träffat och intervjuat i Sverige. En av dem som jag kommer att träffa är Nicolai Tamas vars tuffa situation jag personligen har engagerat mig i: Kärleken drev Nicolai att bli tiggare



Text och foto: Mikael Good 

A Romale, A Chavale - Hommage till mästerfotografen Josef Koudelka

Nästa år är det 40 år sedan Josef Koudelka gav ut mästerverket Gypsies. Romerna som Josef mötte och skildrade i sin bok levde många gånger i fattigdom, förtryck och utanförskap. Under de 39 åren som gått sedan Gypsies kom ut har kommunismen fallit. De flesta människorna i de östra delarna av Europa har vunnit sin frihet men tyvärr har livssituationen för många av östeuropas romer förvärrats. Idag diskrimineras och utsätts romer för hatattacker runt om i Europa, hatattacker som sänder ett obehagligt eko från de mörkaste delarna av Europas historia .



Även om jag aldrig kommer att kunna mäta mig med Josef Koudelka arbetar jag på ett fotoprojekt som går under arbetsnamnet "A Romale, A Chavale" som syftar på att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige. Avhumaniseringen sker i takt med att nationalistiska partier får allt större inflytande över politiken i många europeiska länder och de hetsar folk att begå hatbrott mot romer. Jag vill lyfta upp romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse och förtryck i generationer är de ett lyckligt folk. De har gått igenom många svårigheter på vägen men trots det har de alltid nära till leenden och skratt. Glädjen och musiken svetsar dem samman och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat och förtryck som de ständigt utsätts för. 

Projektet är även ett hommage till Josef Koudelka som i mina ögon är den största dokumentärfotografen och minoritetsskildraren som har trampat omkring på denna jord. Tanken är att jag ska presentera mitt arbete i både bok- och utställningsform under nästa år.



Text och foto: Mikael Good